obevekligen skulle krossa, om den dold
ett hufvud som tillätit sig att tänka fritt. Ma
vet till hvilken gradd hofmansyrket bedrefs a
den gamla metropobliten i Petersburg, unde
hvilken den reuniopnsakt geromdrefs, hvar
igenom: de i kejsarddömet bosatte katolska gre
ker förenades med dden ortodoxa ryska kyrkan
En oerhörd skandal,, och som ganska väl an.
gifver det rent timbliga sätt, hvarpå man :
Ryssland behandlar :religiösa saker. Efterat
ha mot de olyckliga dissidenterna förgäfves
uttömt alla våldsamheter, ja till och med
soldateskens råheter, efter att hafva påtvingat
den en kateches, tillverkad af schismatici, och
predikningar, tillverkade af samma schismatici,
efter att hafva till löjliga eller vanhedrande
straff dömt dem bland deras pastorer, hvilka
förkastade dessa gudlösa förfalskningar, efter
att, med ett ord, hafva öfverhopat dem med
:alla förföljelsens ytterligheter, beslöt sig den
kejserliga styrelsen till en åtgärd, som tycktes
henne peremtorisk. Hon ersatte genom ryska
prester de unierade grekernas presterskap, som
förjagades från sina församlingar, och förkla-
rade genom en ukas att då fåren icke kunna
bekänna en annan tro, än deras herdar, så
var de båda kyrkormas förening hädanefter ett
faktum. Jag har förrut anmärkt det, att ryska
kulten fäster sig enddast vid formen! I sanning,
det skulle ha varit ssvårt till och med för en
kavallerigeneral, en prokurator i den heliga
synoden, att utfinna : ett annat omvändelseme-
del. Hvem har väll någonsin af öfvertygelse
känt sig dragen tilll ryska kyrkan? Czarens
protestantiska underssåter, hvilka jag frågade,
om de, i händelse aff religionsförändring, äm-
nade låta döpa sig i den ortodoxa tron, sva-
rade mig — huru! ändrar man religion, för
att förfalla till ett sämre,? Jag återvänder till
klostren. — Likamycket som :munkklostren
i visst hänseende rekommendera sig för ve-
tenskaplighet och dygd, lika mycket utmärka
sig i allmänhet nunneklostren för sin okunnig-
het och sina oordningar. Man har om dem
berättat besynnerliga händelser; jag skulle der-
till kunna lägga ändå besynnerligare, och jag
ville trotsa hvem som helst att bestrida dem.
Men hvartill tjenar det att föröka en chro-
nique scandaleuse? Den vördnad, vi hysa
för dem som lära oss, ålägger en blygsamhet,
hvilken det skulle vara oss omöjligt att bibe-
hålla, om vi alltför lifligt vidrörde de ortodoxa
jungfrurnas mysterier. Låten dessa jungfrur
sofva 1 deras vanäras svepning! Andra än vi
skola röra i denna smuts!
VIL.
Sekter. — Raskolviki. — Blodig kommunion. — Sek-
ternas sträfvande a!ft föröka sig, — Peter den store
förföljer dem. — Deren ryska presten, hyarken apo-
stel eller martyr. -— Omvändelse på ryska, —
terblick. — Den rysyska kyrkan, dotter till den kon-
stantinopolitanska. —— Ingenting rättfärdigar det pro-
tektorat, som hen åäberopar. — Hon behöfver sna-
rare sjelf beskydd. — De heliga orter.ia och horden.
Det skulle nu vara på sin plats att tala
om ryska kyrkans sekter, ifall de gränser,
som Jag förelagt mig, tilläte mig ingå i ett
så vidsträckt ämne. Jag hänvisar hellre lä-
saren till Baron Haxthausens förträffliga ar-
bete, som utförligt behandlar detsamma. Etudes
sur la situation interrieure, la vie nationale et
le sinstitutions ruraless dela Russie. Hannovre
1848. T. I. pag 2965. Man räknar i den or-
todoxa kyrkan mer: än 200 sekter, hvilkas
medlemmar i allmärnhet utmärkas med nam-
net roskolniki eller sttarovertzi (gamla troende).
Om ock den största delen icke äro våldsamma,
finnes det likväl några, som bekänna förfärliga
grundsatser och suddla sig med de vidunder-
ligaste ytterligheter. Se här några exempel.
Vissa sekterister i guvernementet Archangel
fira med förkärlek julfesten. De gå denna
dag omkring i hela landet för att söka en
nyfödd. Om ingen qvinna nedkommit med
barn, så är det tecken till stora olyckor. Det
anses på samma sätt, om barnet är en flicka.
Men, om det är en gosse, så taga sekteristerna
den med sig. Sedan förena sig de gamle på
en afskild ort och ordna sig der i en ring
samt kasta till hvarandra det olyckliga barnet,
liksom murare kastar en sten, och fortfara
sålunda tills det dör. Den, i hvars armar
barnet aflidit, betrakitas som en annan Simeon,
och uppstämmer: nuunc dimittis etc. (Herre, nu
låter du Din tjenarre o. s. v). Offrets moder
utropas som madonnna. Nu sönderstyckar man
det lilla liket och abf de blodiga köttslarfvorna
kommunicerar hela sekten. Denna förfärliga
ceremoni erinrar om den icke mindre förfär-
liga kommunion, som andra ryska sekterister
begå med de blodiga slamsorna af ett qvin-
nobröst, som vederstyggliga matronor slitit
från en femtonårig mös kropp.
Långt ifrån att antalet af roskolniki för-Å
minskas, ser den ortodoxa kyrkan dem tvärt-
om förökas hvarje dag. En kyrka, der pre-
sterskapets okunnighet är lika stor som dess
råhet, kan icke umdgå att blottställa sig för
sådana skiljaktighetter. De ryska sekterna
räkna bland sina aadepter icke allenast bön-
der, utan ock rika köpmän, till och med
adelsmän. Nästan alla guldsmeder och vex-
lare i Petersburg, Moskwa, Riga, Odessa, o. a.
äro roskolniki. Upplysta män påstå, att häri
ligger fröet till den ortodoxa kyrkans död.
Jag tror denna mening vara öfverdrifven.
Den kejserliga sstyrelsen försummar dock
icke att allvarsamtt sysselsätta sig med dem.
Peter den store förrföljde med eld och svärd
sekterna på sin tiid. De blefvo endast mer
ihärdiga deraf ochi vidtogo derefter en hem-
lighetsfull proselytiism, som skulle göra dem
oåtkomliga. På hvrad sätt skulle man anfalla
fanatici, som dolde sina dogmer i nattens
mörker och dessutom ådagalade en oinskränkt
lydnad för kejsardömets civila lagar? Man
kunde endast vidtaga polisåtgärder emot dem,
likväl utan önskad påföljd.
Om åtminstone de ortodoxa presterna hade
förenat sig i ett heligt korståg och beslutsamt
uttågat till sekteristernas omvändelse! Men
en sådan kraftansträngning ligger icke i de-
ras natur. Tvertom, öfverallt der raskoliniki
herrska, ser man presterna böja nacken och
låta behandla sig som slafvar. Ryska pre-
sterskapet har hvrarken apostlar eller mar-
rem en