obevekligen skulle krossa, om den dold ett hufvud som tillätit sig att tänka fritt. Ma vet till hvilken gradd hofmansyrket bedrefs a den gamla metropobliten i Petersburg, unde hvilken den reuniopnsakt geromdrefs, hvar igenom: de i kejsarddömet bosatte katolska gre ker förenades med dden ortodoxa ryska kyrkan En oerhörd skandal,, och som ganska väl an. gifver det rent timbliga sätt, hvarpå man : Ryssland behandlar :religiösa saker. Efterat ha mot de olyckliga dissidenterna förgäfves uttömt alla våldsamheter, ja till och med soldateskens råheter, efter att hafva påtvingat den en kateches, tillverkad af schismatici, och predikningar, tillverkade af samma schismatici, efter att hafva till löjliga eller vanhedrande straff dömt dem bland deras pastorer, hvilka förkastade dessa gudlösa förfalskningar, efter att, med ett ord, hafva öfverhopat dem med :alla förföljelsens ytterligheter, beslöt sig den kejserliga styrelsen till en åtgärd, som tycktes henne peremtorisk. Hon ersatte genom ryska prester de unierade grekernas presterskap, som förjagades från sina församlingar, och förklarade genom en ukas att då fåren icke kunna bekänna en annan tro, än deras herdar, så var de båda kyrkormas förening hädanefter ett faktum. Jag har förrut anmärkt det, att ryska kulten fäster sig enddast vid formen! I sanning, det skulle ha varit ssvårt till och med för en kavallerigeneral, en prokurator i den heliga synoden, att utfinna : ett annat omvändelsemedel. Hvem har väll någonsin af öfvertygelse känt sig dragen tilll ryska kyrkan? Czarens protestantiska underssåter, hvilka jag frågade, om de, i händelse aff religionsförändring, ämnade låta döpa sig i den ortodoxa tron, svarade mig — huru! ändrar man religion, för att förfalla till ett sämre,? Jag återvänder till klostren. — Likamycket som :munkklostren i visst hänseende rekommendera sig för vetenskaplighet och dygd, lika mycket utmärka sig i allmänhet nunneklostren för sin okunnighet och sina oordningar. Man har om dem berättat besynnerliga händelser; jag skulle dertill kunna lägga ändå besynnerligare, och jag ville trotsa hvem som helst att bestrida dem. Men hvartill tjenar det att föröka en chronique scandaleuse? Den vördnad, vi hysa för dem som lära oss, ålägger en blygsamhet, hvilken det skulle vara oss omöjligt att bibehålla, om vi alltför lifligt vidrörde de ortodoxa jungfrurnas mysterier. Låten dessa jungfrur sofva 1 deras vanäras svepning! Andra än vi skola röra i denna smuts! VIL. Sekter. — Raskolviki. — Blodig kommunion. — Sekternas sträfvande a!ft föröka sig, — Peter den store förföljer dem. — Deren ryska presten, hyarken apostel eller martyr. -— Omvändelse på ryska, — terblick. — Den rysyska kyrkan, dotter till den konstantinopolitanska. —— Ingenting rättfärdigar det protektorat, som hen åäberopar. — Hon behöfver snarare sjelf beskydd. — De heliga orter.ia och horden. Det skulle nu vara på sin plats att tala om ryska kyrkans sekter, ifall de gränser, som Jag förelagt mig, tilläte mig ingå i ett så vidsträckt ämne. Jag hänvisar hellre läsaren till Baron Haxthausens förträffliga arbete, som utförligt behandlar detsamma. Etudes sur la situation interrieure, la vie nationale et le sinstitutions ruraless dela Russie. Hannovre 1848. T. I. pag 2965. Man räknar i den ortodoxa kyrkan mer: än 200 sekter, hvilkas medlemmar i allmärnhet utmärkas med namnet roskolniki eller sttarovertzi (gamla troende). Om ock den största delen icke äro våldsamma, finnes det likväl några, som bekänna förfärliga grundsatser och suddla sig med de vidunderligaste ytterligheter. Se här några exempel. Vissa sekterister i guvernementet Archangel fira med förkärlek julfesten. De gå denna dag omkring i hela landet för att söka en nyfödd. Om ingen qvinna nedkommit med barn, så är det tecken till stora olyckor. Det anses på samma sätt, om barnet är en flicka. Men, om det är en gosse, så taga sekteristerna den med sig. Sedan förena sig de gamle på en afskild ort och ordna sig der i en ring samt kasta till hvarandra det olyckliga barnet, liksom murare kastar en sten, och fortfara sålunda tills det dör. Den, i hvars armar barnet aflidit, betrakitas som en annan Simeon, och uppstämmer: nuunc dimittis etc. (Herre, nu låter du Din tjenarre o. s. v). Offrets moder utropas som madonnna. Nu sönderstyckar man det lilla liket och abf de blodiga köttslarfvorna kommunicerar hela sekten. Denna förfärliga ceremoni erinrar om den icke mindre förfärliga kommunion, som andra ryska sekterister begå med de blodiga slamsorna af ett qvinnobröst, som vederstyggliga matronor slitit från en femtonårig mös kropp. Långt ifrån att antalet af roskolniki för-Å minskas, ser den ortodoxa kyrkan dem tvärtom förökas hvarje dag. En kyrka, der presterskapets okunnighet är lika stor som dess råhet, kan icke umdgå att blottställa sig för sådana skiljaktighetter. De ryska sekterna räkna bland sina aadepter icke allenast bönder, utan ock rika köpmän, till och med adelsmän. Nästan alla guldsmeder och vexlare i Petersburg, Moskwa, Riga, Odessa, o. a. äro roskolniki. Upplysta män påstå, att häri ligger fröet till den ortodoxa kyrkans död. Jag tror denna mening vara öfverdrifven. Den kejserliga sstyrelsen försummar dock icke att allvarsamtt sysselsätta sig med dem. Peter den store förrföljde med eld och svärd sekterna på sin tiid. De blefvo endast mer ihärdiga deraf ochi vidtogo derefter en hemlighetsfull proselytiism, som skulle göra dem oåtkomliga. På hvrad sätt skulle man anfalla fanatici, som dolde sina dogmer i nattens mörker och dessutom ådagalade en oinskränkt lydnad för kejsardömets civila lagar? Man kunde endast vidtaga polisåtgärder emot dem, likväl utan önskad påföljd. Om åtminstone de ortodoxa presterna hade förenat sig i ett heligt korståg och beslutsamt uttågat till sekteristernas omvändelse! Men en sådan kraftansträngning ligger icke i deras natur. Tvertom, öfverallt der raskoliniki herrska, ser man presterna böja nacken och låta behandla sig som slafvar. Ryska presterskapet har hvrarken apostlar eller marrem en