a ee PT MA MAA IE UT Bergen den 9 Mars. Det medförde underrättelse, att stormande väder hittills nästan öf.verallt hindrat Lofodsfisket. Ångfartyget Bergem har äfven begynt sina turer på Hamburg. En eldsvåda i Fredriksstad har i grund förstört en gård och skadat flera andra. Vid Arendal hade man redan den 13 Mars en mängd vårblommor och uppspirande grönska. RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adeln. Plenum d. 22 Mars, e. m. Föredragningen af statsutskottets inkomstbetänkande MM 61 fortsattes och medhanns endast afgörande af bila.. gan litt. C, rörande väckta frågor om förändring ti beskattningen å tackjernstillverkningen och stångjr.rnssmidet. Statsutskottet har föreslagit att tiondstackjerosskatten må från och med år 1855 nedsätt as med en tredjedel och hammarskatten till hälften af dess nuvara:ade belopp. Angående denna fråga yttrade sig: Hr Bildt, som åberopade sin i detta 5 mne afgifne reserwation, tillade nu, det han ansög att en för bättring i tillverkningsmetoden ä årt jern skulle kunna gagna den svenska jernhand ceringen, men icke den här af utskottet föreslagna O.petydliga skattenedBättning, hvilken alldeles icke sore behöflig, då hrr brukssgares vinst, på sina tillverkningar icke var obetydlig, Tal. prestesterade emot. detta och andra för sök som göras fösr att rubba eller borttaga de ordiDa rie skatterna och såmedelst göra regeringen allt Puer och mer be oende af bevillningsfrågor. Tal. ansåg att on jernt landteringen vore i behof af någon Endring,, densam, ma borde komma i fräga vid bevillDingerss tillämpning. Tillstyrkte återremiss. Ir Montgommery trodde, i motsats med hr Bildt, alt minskning af bevillningen troligen icke vore att Pp? äkna och att så ledes den ordinarie skatten å bergshndteringen måste för denna närings bestånd nedsåttas. Tal. uppläste ett skriftligt anförande af en frånvarande ledamot, hr assessor Lagerhjelm, hvaruti kan genomgick jernhundteringens historia och visade obilligheten af dessa skatter samt att tiden nu vore inne att borttaga desamma. Tal. instämde i detta anförande och tillade, att den inkomst som staten skulle förlora (cirka 44,100 rår) troligen mångdubblades genom ökade tullinkomster. Tal. yrkade återremiss i syftning af hr Wzarns motion. Friherre af Ugglas. Fordom var bergshandteringen omgärdad af så mänga privilegier, att dess idkare hade derpå en icke obetydlig vinst. I och för dessa privilegier pälades då denna näring de så kallade grundskatterna. Tid efter annan hafva dessa privi!e. gier blifvit borttagna, men skatten har man ej yelat rubba. Utomlands har jernhandteringen stig tillen ofantlig höjd och priset å varan derföre Fallit, så att Sverge, i stället att förut ensamt bestönma jernpriset pi verldsmarknaden, måste nu söka sälja sitt jern till så lågt pris som möjlist, så framt man vill konkurrera med andra länder. Den nuvarande beskattningen å jerntillverk) 3v.g ansåg tal. icke hvila på nägon upptänklig rättsgr und. Yrkade återremiss i enlighet med hr Weerns I potion, som gär längre än utskottets förslag, eller bo sttagande helt och hället af hammarskatten. Hr Akerman 1 örundrade sig att utskottet icke gått längre i sitt för:slag, Hvad som bevisar, mer än kalkyler och dylikt, att bergshandteringon är i en tryckt ställning, är att. under en kort tid mer än 44 härdar blifvit nedlage.e och att bruksegendomarne nästan äro osäljbara. Tal. yrkade återremiss, på det utskottet mätte taga i öfvervägande hr Weerns motion och låta densamma vederfaras den rättvisa som den otvifvelaktigt förtjenade. Grefve af Ugglas instämde med frih. af Ugglas. Grefve Posse, G., talade för bifall till utskottets förslag. Hr von Hartmansdorff: Första frågan vore om lindring uti ifrågavarande skatter är behöflig, hvilket yrkets idkare pästode, men talaren ingalunda vill medgifva. Med samma skäl kunde jordbrukaren begära liindring i sin tionde, som bruksegaren har gjort. Yrkade: äterremiss, på det utskottet mätte komma till ett heltt annat resultat. : Hr von Troil instämde i utskottets förslag och hoppades att ständet skulle lemna sitt bifall härtill, dä et gällde en af landets modernäringar. Hvad hr kerman yttrat om de mänga brukens nedläggning bevisar just att jernverkshandteringen icke bär sig och att den vinst, som skulle tillkomma dess idkare, således icke är så stor. Man bör ock icke förglömma huru mänga tusende arbetare, som genom denna näring hade sin bergning. Tillstyrkte bifall. Friherre Raab, C., talade för bifall. Hr Printzensköld fästade uppmärksamhet derpä, att de som yitrat sig voro alla bruksegare, hvilka talaren I trodde böra vara jäfviga uti denna fråga. I öfrigt instämde talaren med hr v. Hartmansdorff. Grefve Sparre, E., önskade att man måtte bifalla utskottets förslag. Hr Arnell yrkade återremiss i samma syftning som hr v. Hlartmansdorff. Friherre Tersmeden, W. F.: Att den ifrågavarande skatten vore obillig till sin natur syntes talaren temligen klart. Genomgick de olika stadier af jernhandteringen i vårt land och dess nuvarande ställning, och visade, att om man önskade dess uppehållande, det vore nödvändigt att bereda någon lättnad för denna näring. Visserligen hade talaren önskat, att hr Werns motion vunnit bifall, men instämde nu i utskottets förslag, emedan det vore ändä ett steg på den bana, som ban ansäg böra beträdas. Grefve Rosen och friherre Raab, C. A., talade för bifall, den sistnämnde derjemte protesterande emot hr Printzenskölds sätt att argumentera. Alla 3 punkterna af litt. C biföllos, den 2:dra om hammarskattens nedsättning, efter votering med 67 ja mot 228 nej. — Ständet ätskiljdes kl. !, 12. Plenum den 23 Mars, kl. 10 f. m. (Forts. af behandlingen utaf statsutskottets utlåtande n:o 64.) Bilagan litt. D., om aluntiondens upphörande bifölls, sedan hr von Hartmansdorff talat emot och frih. Akerhjelm C., för densamme. — Litt. E., om mantalspenningarnes upphörande från och med år 1855 för arbetsfolk sä i stad som på land, hvilka icke ärc lagstadda och ej njuta ständig arbetslön, utan arleta för dagspenning eller på beting, äfvengom för husmän och backstugusittare, jemte deras hustrur och barn, föranledde frih. Palmstjerna att härå yrka äteremiss, emedan det borde vara hvarje medborgares skyldighet att i sin mån bidraga till statens underhål för det skydd han af densamma ätnjuter. — Frih af Schmidt instämde i frih. Palmstjernas yttrande och trodde att proletariatet skulle genom den föreslagna skattelindringen ökas. — Hr v. Koch åberopade alla civiliserade länders sträfvan att borttaga så kallade kapita-skatter, hvartill mantalspenningarne äknas. Tal. ansäg de af utskottet föreslagna gränslinierna mellan dem som skola erlägga eller befrias frin ifrågavarande afgift icke vara fullt och tydligt bestämda, hvarföre han yrkade återremiss med an hållan att utskottet måtte utsträcka friheten för mantalspenningars erläggande till alla dem som enligt andra artikeln i bevillningsförordningen äro från bevillning befriade. — Hr Wolffelt ansåg denna af utskottet föreslagna åtgärd skadlig och yrkade derföre återremiss. — Hr von Hartmansdorfi ansåg denna skatt så obetydlig, att för dess erläggande arbetaren blott behöfde göra ett halft dagsverke eller inbespara nägra supar. Tal. kunde icke gilla utskottets förslag, utan yrkade återremiss derå. — Hr Adelborg betrak(PA 4 mm mm ha AV MN a OLA AR HO PR Kv RA AR RR RR