a ee PT MA MAA IE UT
Bergen den 9 Mars. Det medförde underrät-
telse, att stormande väder hittills nästan öf.-
verallt hindrat Lofodsfisket. Ångfartyget Ber-
gem har äfven begynt sina turer på Hamburg.
En eldsvåda i Fredriksstad har i grund för-
stört en gård och skadat flera andra.
Vid Arendal hade man redan den 13 Mars
en mängd vårblommor och uppspirande grön-
ska.
-
RIKSDAGEN.
Ridderskapet och Adeln.
Plenum d. 22 Mars, e. m.
Föredragningen af statsutskottets inkomstbetänkande
MM 61 fortsattes och medhanns endast afgörande af bila..
gan litt. C, rörande väckta frågor om förändring ti
beskattningen å tackjernstillverkningen och stångjr.rns-
smidet. Statsutskottet har föreslagit att tiondstack-
jerosskatten må från och med år 1855 nedsätt as med
en tredjedel och hammarskatten till hälften af dess
nuvara:ade belopp. Angående denna fråga yttrade sig:
Hr Bildt, som åberopade sin i detta 5 mne afgifne
reserwation, tillade nu, det han ansög att en för
bättring i tillverkningsmetoden ä årt jern skulle
kunna gagna den svenska jernhand ceringen, men icke
den här af utskottet föreslagna O.petydliga skattened-
Bättning, hvilken alldeles icke sore behöflig, då hrr
brukssgares vinst, på sina tillverkningar icke var obe-
tydlig, Tal. prestesterade emot. detta och andra för
sök som göras fösr att rubba eller borttaga de ordi-
Da rie skatterna och såmedelst göra regeringen allt
Puer och mer be oende af bevillningsfrågor. Tal. an-
såg att on jernt landteringen vore i behof af någon
Endring,, densam, ma borde komma i fräga vid bevill-
Dingerss tillämpning. Tillstyrkte återremiss.
Ir Montgommery trodde, i motsats med hr Bildt,
alt minskning af bevillningen troligen icke vore att
Pp? äkna och att så ledes den ordinarie skatten å bergs-
hndteringen måste för denna närings bestånd ned-
såttas. Tal. uppläste ett skriftligt anförande af en
frånvarande ledamot, hr assessor Lagerhjelm, hvaruti
kan genomgick jernhundteringens historia och visade
obilligheten af dessa skatter samt att tiden nu vore
inne att borttaga desamma. Tal. instämde i detta
anförande och tillade, att den inkomst som staten
skulle förlora (cirka 44,100 rår) troligen mångdubb-
lades genom ökade tullinkomster. Tal. yrkade åter-
remiss i syftning af hr Wzarns motion.
Friherre af Ugglas. Fordom var bergshandteringen
omgärdad af så mänga privilegier, att dess idkare
hade derpå en icke obetydlig vinst. I och för dessa
privilegier pälades då denna näring de så kallade
grundskatterna. Tid efter annan hafva dessa privi!e.
gier blifvit borttagna, men skatten har man ej yelat
rubba. Utomlands har jernhandteringen stig tillen
ofantlig höjd och priset å varan derföre Fallit, så att
Sverge, i stället att förut ensamt bestönma jernpriset
pi verldsmarknaden, måste nu söka sälja sitt jern till
så lågt pris som möjlist, så framt man vill konkur-
rera med andra länder. Den nuvarande beskattnin-
gen å jerntillverk) 3v.g ansåg tal. icke hvila på nägon
upptänklig rättsgr und. Yrkade återremiss i enlighet
med hr Weerns I potion, som gär längre än utskottets
förslag, eller bo sttagande helt och hället af hammar-
skatten.
Hr Akerman 1 örundrade sig att utskottet icke gått
längre i sitt för:slag, Hvad som bevisar, mer än kal-
kyler och dylikt, att bergshandteringon är i en tryckt
ställning, är att. under en kort tid mer än 44 härdar
blifvit nedlage.e och att bruksegendomarne nästan äro
osäljbara. Tal. yrkade återremiss, på det utskottet
mätte taga i öfvervägande hr Weerns motion och låta
densamma vederfaras den rättvisa som den otvifvel-
aktigt förtjenade.
Grefve af Ugglas instämde med frih. af Ugglas.
Grefve Posse, G., talade för bifall till utskottets
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Första frågan vore om lin-
dring uti ifrågavarande skatter är behöflig, hvilket
yrkets idkare pästode, men talaren ingalunda vill
medgifva. Med samma skäl kunde jordbrukaren be-
gära liindring i sin tionde, som bruksegaren har gjort.
Yrkade: äterremiss, på det utskottet mätte komma till
ett heltt annat resultat. :
Hr von Troil instämde i utskottets förslag och hop-
pades att ständet skulle lemna sitt bifall härtill, dä
et gällde en af landets modernäringar. Hvad hr
kerman yttrat om de mänga brukens nedläggning
bevisar just att jernverkshandteringen icke bär sig
och att den vinst, som skulle tillkomma dess idkare,
således icke är så stor. Man bör ock icke förglömma
huru mänga tusende arbetare, som genom denna nä-
ring hade sin bergning. Tillstyrkte bifall.
Friherre Raab, C., talade för bifall.
Hr Printzensköld fästade uppmärksamhet derpä, att
de som yitrat sig voro alla bruksegare, hvilka talaren I
trodde böra vara jäfviga uti denna fråga. I öfrigt
instämde talaren med hr v. Hartmansdorff.
Grefve Sparre, E., önskade att man måtte bifalla
utskottets förslag.
Hr Arnell yrkade återremiss i samma syftning som
hr v. Hlartmansdorff.
Friherre Tersmeden, W. F.: Att den ifrågavarande
skatten vore obillig till sin natur syntes talaren tem-
ligen klart. Genomgick de olika stadier af jernhand-
teringen i vårt land och dess nuvarande ställning,
och visade, att om man önskade dess uppehållande,
det vore nödvändigt att bereda någon lättnad för
denna näring. Visserligen hade talaren önskat, att
hr Werns motion vunnit bifall, men instämde nu i
utskottets förslag, emedan det vore ändä ett steg på
den bana, som ban ansäg böra beträdas.
Grefve Rosen och friherre Raab, C. A., talade för
bifall, den sistnämnde derjemte protesterande emot
hr Printzenskölds sätt att argumentera.
Alla 3 punkterna af litt. C biföllos, den 2:dra om
hammarskattens nedsättning, efter votering med 67
ja mot 228 nej. — Ständet ätskiljdes kl. !, 12.
Plenum den 23 Mars, kl. 10 f. m.
(Forts. af behandlingen utaf statsutskottets utlå-
tande n:o 64.) Bilagan litt. D., om aluntiondens
upphörande bifölls, sedan hr von Hartmansdorff talat
emot och frih. Akerhjelm C., för densamme. — Litt.
E., om mantalspenningarnes upphörande från och med
år 1855 för arbetsfolk sä i stad som på land, hvilka
icke ärc lagstadda och ej njuta ständig arbetslön,
utan arleta för dagspenning eller på beting, äfven-
gom för husmän och backstugusittare, jemte deras hu-
strur och barn, föranledde frih. Palmstjerna att härå
yrka äteremiss, emedan det borde vara hvarje med-
borgares skyldighet att i sin mån bidraga till statens
underhål för det skydd han af densamma ätnjuter.
— Frih af Schmidt instämde i frih. Palmstjernas
yttrande och trodde att proletariatet skulle genom den
föreslagna skattelindringen ökas. — Hr v. Koch åbero-
pade alla civiliserade länders sträfvan att borttaga så
kallade kapita-skatter, hvartill mantalspenningarne
äknas. Tal. ansäg de af utskottet föreslagna gräns-
linierna mellan dem som skola erlägga eller befrias
frin ifrågavarande afgift icke vara fullt och tydligt
bestämda, hvarföre han yrkade återremiss med an
hållan att utskottet måtte utsträcka friheten för man-
talspenningars erläggande till alla dem som enligt
andra artikeln i bevillningsförordningen äro från be-
villning befriade. — Hr Wolffelt ansåg denna af ut-
skottet föreslagna åtgärd skadlig och yrkade derföre
återremiss. — Hr von Hartmansdorfi ansåg denna
skatt så obetydlig, att för dess erläggande arbetaren
blott behöfde göra ett halft dagsverke eller inbespara
nägra supar. Tal. kunde icke gilla utskottets förslag,
utan yrkade återremiss derå. — Hr Adelborg betrak-
(PA 4 mm mm
ha AV MN a OLA AR HO PR Kv RA AR RR RR
-