— I och för förvaltningen och redovisningen af de kreditivmedel, som, för nödiga itgärder till upprätthällande af den, i anledning af befarad: fredsbrott mellan de stora sjömakterna, af K. Maj:st i samråd med Kongl. Danska regeringen afgifna neu. tralitetsförklaring, blifvit af Rikets Ständer till K. Maj:ts disposition på riksgäldskontoret anvisade, och till. bestridande af kostnaderna för utomordentlig: Kkommenderingar utur armeåen och flottan äfvensom för anskaffningar mm. .m. kunna behöfva derifrån ut tagas, har K. Maj:t, som, för vinnande af nödig sammanhang uti omförmälda förvaltningsoch redo. visningsbestyr, funnit tjenligast att, likasom är 1846 med afseende på då anbefallda rustningar egde rum, äfven nu tillsätta ett general-krigs-kommissariat, hvar: åligganden tillika blifvit genom serskild utfärdad instruktion bestämda, under den 17 innevarande må nad utseit och förordnat t. f. presidenten i krigskollegium, general-löjtnanten m. wm. J. P. Lefren att vara ordförande, samt kommendören vid flottan, sta tionsbefälhafvaren i Stockholm C. S. Annerstedt och t. f;: general-intendenten i krigskollegium, majoren L. G. Sandels att vara ledamöter uti berörda generalkrigskommissariat, hvilket kommer att genast träda 1 verksamhet och genom sin instruktion är bemyndigadt att, i mån af behof, hos statskontoret reqvirera och utbekomnia ae för ofvanomförmälda ändamål erforderliga medel. — Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: Sedan stalionsbefälhafvaren i Stockholm, med afseende derå att de i reglementet för tjenstgöringen under sjöexpeditionen inta ne, sjukvården rörande föreskrifter i flera delar icke ansetts lämpliga för skärgårdsfartyg, äfvensom att åtskilliga bestämmelser saknas, i händelse af dessa fartygs utrustning för längre expedition, inkommit med såväl ett af regementsläkaren vid stationen i berörde afseenden upprättadt förslag och reglementskommitteens deröfver afgifne utlåtande, som ett af varfscbefen uppgjordt förslag öfver kostnaden för nödige sjukvärdspersedlar, uppgäende för en första rustning till 12,494 rdr 40 sk. och för den andra rustningen till 5,521 rdr 12 sk. bko; så har sundhetskollegium, uti infordradt utlitande, hufvudsakligen sig yttrat: att för hvarje bataljon ka nonjollar med 270 man väl erfordras en läkare, och för hvarje bataljon kanonslupar med 720 man minst 2:ne läkare, men att detta antal, i händelse flottan ; sin helhet eller en större del deraf liktidigt med armå6en skulle till aktiv tjenstgöring beordras, sannolikt måste, till följd af bristen på extra läkare, inskränkas; att för hvarje bataljon kanonslupar sjukattiralj för minst 30 sängar, äfvensom lika antal för tvenne bataljoner kanonjollar, är behöflig samt att antalet af sjukfartyg bör bero af de omständigheter, under hvilka exepeditionerna utrustas; att en så beskaffad förändring i convalescentspisordningen, att urvattnadt salt kött helt och hållet bortgår och ersättes af fårskt. kött, samt att bränvinet i convalescent-portionen ut-lgär och, likasom vin, blott användes efter läkares särskilda föreskrift, vore ändamålsenlig; äfvensom att det såsom princip borde antagas, att detaecherad batäljon alltid förses med fullständig instrumentaleller regements-instrumentskista, hvaremot på 2:ne eller flera förenade bataljoner endast behöfde beräknas en regementsoch för öfrigt bataljons-instrumentskistor. Med gillande af hvad kellegium härvid yttrat har K. M:t under den 2 dennes tillåtit, att bristande sjukvärdspersedlar för 3 bataljoner kanonslupar och 3 bataljoner kanonjollar må genom förvaltningens af sjöärendena försorg skyndsamligen anskaffas, och kost . naden derför, emot framdeles ersättning, af under händer hafvande medel förskjutas; hvarjemte K. M:t förständigat sundhetskollegium att, i mån af behof och tillgång, hafva i beredskap den läkarepersonal, som enligt ofvan uppgifne grunder kan finnas erforderlig. — Extra timmermannen vid flottans Stockholmsstation C. Lundqvists enka, Chr. Elis. Hagelin, hvars man, under arbete ä varfvet sistl. år, så illa skadades att han kort derefter afled, efterlemnande hustru och trenne små barn i fattiga vilkor, bar under den 16 sistl. Febr. blifvit af KE. M:t hugnad med en nädegåfva för en gång af 12 rdr bko, att utgå af 5:e hufvudtitelns anslag till extra utgifter. — Samma dag har K. M:t anbefallt förvaltningen af sjöärendena att, för utredningen af tre bataljoner kanonslnpar, tre bataljoner kanonjollar samt sex chefsfartyg, ofördröjligen gå i författning om anskaffande af sådana derför högst nödiga effekter, som erforära tid för tillverkningen; och vill K. M:t framdeles om de härtill erforderliga medels anvisande förordna. — Med afseende ä nedannämnde personers välförhållande under tjenstetiden samt de för dem i öfrigt förekommande bevekande omständigheter, har K. M:t samma dag, på derom gjorda ansökningar, hugnat dem med gratifikationer till följande belopp, nemligen: f.d. flaggjunkaren och lotsåldermannen N. Holm 180 rdr, f. d. flaggjunkaren J. Holmberg 100 rdr, f. d. båtsmannen A. Svensson Näsman 8 rdr och f.d. hbåtsmannen H. P. Norling Björk 6 rdr, allt banko, att utbetalas af behällningen frän föregående ären ä de för flottan till tillfälliga understöd afsatta invalidhusmedel. — Sedan hushållningssällskaperna i Westmanlands, Malmöhus, Kalmar, Gottlands och Jönköpings län hos K: M:t gjort framställning om behofvet af en, i huf. vudsaklig öfverensstämmelse med ett af landtbruksakademien förut afgifvet förslag, affattad lag till hämmande af den elakartade lungsjukan och andra smittosamma sjukdomar bland hornboskapen samt till beredande af ersättning för derigenom uppkomna förluster; så hade sundhetskollegium med infordradt utlåtande i ämnet af tl. Dec. inkommit och deri bland annat anfört, att k. kungörelsen d. 23 Jan. 1828 alitifrån nämnde år tillämpats, utan att under tiden on klagan f: vare sig öfver deri meddelade gandens otillräcklighet eller öfver orättvisa och svårighet vid tillämpniogen; att sedan den elakartade Inngsjukan är 1848 i riket utbrutit, genom Kongl. brefvet den 28 December samma år blifvit stadgadt, ktt egare till ett af denna sjukdom angripet kreatur vore pligtig att detsamma slagta, mot rättighet att uader vissa vilkor af allmänna rnedel derför erhålla ersättning; att den nu äsyftade utsträckningen at letta med flere derefter utkomna stadganden i ämnet ifven till andra smittosamma sjukdomar bland boskaven syntes betänklig, enär en af staten på förhand itagen förbindelse att ersätta hvarje i och för smitosam sjukdom slagtadt kreatur, skulle leda till dryga tatsutgifter, äfvensom missbruk samt derjemte minka egarens omtanka att motverka sjukdomars uppomst; att i följd häraf dot föreslagna lagstadgandet ndast syntes böra afse den elaka:tade lungsjukan, nen att för utfärdandet deraf innevarande tidpunkt rore mindre lämplig, enär i flera länder, säsom Belsien, Holland och Frankrike, der berörde sjukdom inder de sednaste 20 åren anställt stora förödelser, ust nu anställas försök till utrönande huruvida mot-s agligheten för smitta af samma sjukdom hos friska oskapskretur må kunna genom ympning med smittmnet upphäfvas, samt resultaterna deraf gifvit al uledning hoppas, det man upptäckt ett pålitligt kyddsmedel mot sjukdomen, vid hvilket förhållande käl ej förefunnes att nu vidtaga en lagstiftningsåtärd, som möjligen snart komme att upphäfvas eller tminstone kräfva väsendtliga jemkningar. Vid föredragning af detta ärende den 3 nästl. Feruari har Kgl. Maj:t, med afseende å hvad sålunda lifvit af sundhetskollegium anfördt och då den elakrtade lungsjukan inom riket numera upphört, förlarat hushållningssällskapernas ofvanberörde framällningar icke till någon ätgärd föranleda.