männa financiella ställning, för det andra bankens
ställning, och för det tredje våra egna åsigter om det
Jändamäl, hvartill vinsten bör användas. Jag respek-
fterar ganska mycket så den ena som den andra me-
ningen i sistnämnda hänseende, raen skattar mig
lycklig att hvarken ha nägon hypoteksförening, någon
privatbank eller någon filialbank att skydda. Hvad
privatbankerna angär, vill jag gerna att man bibe-
håller dem vi hafva, men må man ej föröka deras
antal. I afseende på filialbankerna, för hvilka vi ha
hr Hörnstein att ticka, så önskar jag dem all fram-
gång, men tror att detta mål kan uppnäs utan ått
rubba de åtgärder som nu äro af nöden. Däsamma
fråga vid förra riksdagen var å bane och det äfven
då var tal om landets ställning, stodo vi här 28 mot
24. Jag tillhörde dem som ej ansägo nägon fara
vara för handen, och, vare sig genom lyckans gunst
eller genom värt eget förstånd, hafva dessa förutsä-
gelser öfver all vår förväntan gätt i fullbordan. Vi
ha dock haft att genomlefva ganska svåra är; span
målsimporten har, efter finanskommitttens beräkning,
stigit blott ett enda är till 7 millioner rdr, och san-
nolikt var den ännu större. Det oaktadt har bankens
metallförräd ökats; de svenska börserna aldrig åt-
njutit större anseende så inom som utom landet; de
stora bankrutter, som förlidet år inträffade i London
och Hamburg, hafva förblifvit utan inflytande hos
oss, i stället att de för ett tiotal af år sedan ej
skulle undgätt att orsaka stora rubbningar; vär han-
delskär behöfver ej nu utländskt skydd och förlag
och är ej säsom tillförene nödsakad att uppehålla sig
på vinglerier och omsättningar, utan har den i
stället lika stora fordringar som skulder i utlan-
det. Man invänder, att hypoteksföreningarne äro
orsaken kärtill, genom de kapitaler de indragit; men
då man räknar dessa föreningars skulder, gör man
orätt uti att ej äfven afräkna hvad som blifvit under
samma tid gäldadt. Icke mindre gynsamma äro ut-
sigterna nu, då ett krig nalkas våra landamären och vi,
tack vare den visa politik som blifvit följd, äro i tillfälle
att, som jag hoppas, äfven obehindrade trafikera på ryska
hamnar. Jag är öfvertygad, att vi ha större spanmäls-
tillgångar inom landet än ekonomiutskottet tror. Sä-
dan är min opinion om ställningen, och det lyster
mig höra om nägon af herrarne kan visa mig nägon
gren af rörelsen som nedgätt. Huruvida man vill
anse bankens ställning tillförene ha varit bättre än
nu, det beror på huru man grupperar siffrorna. De
som ej vilja anslå hela bankovinsten, de sväfva
himmelsvidt frän hvarandra uti sina åsigter om huru
mycket som behöfs för bankens konsoliderande. Den
ena vill lemna 450,000, den andra 700,000 rdr. Det
lyster mig se, mine herrar, huru J skolen blifva ense
om: eder kontraproposition, Talaren uppdrog Här en
jemförelse -mellan bankens tillstånd 1831 och 1853,
kommande -han till det resultat, att ställningen nu år
briljant; erinrande han bland annat derom, att ban-
ken innehar allmänna kassors och enskildes deposi
tioner till belopp-af öfver 8 millioner rdr, hvilket hän
ansäg utgöra. en tillgång, som väl i nödens stund
skulle :kunna ögonblickligen anlitas. Så har skett ;i
andra länder och så kunna äfven vi göra: - Från
är 1831-tillär 1853 har banken haft en upplupen
vinst af 17,000,000 rdr; deraf hafva omkring .9
millioner blifvit till riksgäldskontoret aflemnade och
circa 8,000,000 rdr afsatte till bänkens konsoliderande.
Jag hemställer till hvar och en, huru långt man skall
utsträcka bänkens konsolidering. Vill man göra den
till egare af hela sedelstocken? Ett sädant hopande
af vinst på vinst eger åtminstone icke rum i Eng-
lands och Frankrikes banker. Den franska banken
utdelar sin vinst till sina aktie-egare och ökar ej sin
reservfond utöfver det en gång fastställda beloppet.
Och om vi nu afsätta medel till bankens krnsolide-
rande, skola vi vid riksdagens slut se dem inkastade i
diskontrörelsen, hvilket är det sämsta af allt, och
detta blir resultatet, hvad vi än här besluta. Jag
anser den af utskottet föreslagna åtgärden vara nyt-
tig, välbetänkt och rättvis. Jag minskar ej bankens
tillgång, utan jag utgifver en vinst, som den dragit
af allmänna rörelsen och som jag gifver åt allmänna
rörelsen tillbaka. Mina åsigter om användandet af
penningar kunna ej vara okända för någon. Emel-
lertid ha betydande anslag tagits i anspråk i anse-
ende till de närvarande: förhållandena, och det är möj-
ligt — jag säger möjligt, ehuru jag icke tror det —
att större tillgångar kunna fordras. Dessa anslag
utgå i alla fall, vi veta det; opinionen inom riksdaå-
gen är sådan, och ju mer vi nu minska det belopp,
som af bankovinsten kommer staten till godo, ju mer
mäste i form af skatter uttagas. Jag tillstyrker alltså
hela bankovinstens öfverlemnande till riksgäldskontoret.
Hr Grape var mycket tacksam för den siste tala-
rens förtjenstfulla utredning af ställningen, men fann
sig dock tveksam huruvida man ej komme att be-
skatta banken för nära, och förklarade sig luta my?t-
ket åt hr Indebetous reservation, i öfverensstämmelse
med hvilken han äfven tillstyrkte 600,000 rdr, på det
att man måtte kunna utvidga filialbankernas verk
samhet, om hvars: välgörande: inflytande han haft ti
fälfe att på nära håll förvissa sig.
Hr Hagman instämde med hr Wallenberg och HI
Å
kade halfva bankovinstens användande för statens b
hof, och den andra hälften till bankrörelsens utvid-
gande. i
Hr Wern instämde hufvudsakligen med hrr Schwai
och Kock och trodde att man utan betänkande kundb
öfverlemna hela bankovinsten till riksgäldskontoret.
I afseende på ställningen i landet, ansåg tal. visse.
ligen sannt, att i näringarne rådde mycket lif, men
det förhåller sig ej alldeles så lyckligt mgd den vinst
de lemna. Men ju mer industrien utvidgas, destb
mer visar det sig af hvilka hinder den: är hämmad.
Dessa äro förnämligast: tunga skatter och svära kom-
munikationer. Andra, fullföljde tal., äro af den åsigt att
näringarne böra upphjelpas genom förökad lånerörelse,
Jag för min del tror, -att lånetillgängarne äro fullt
tillräckliga, och om de komma att utvidgas, sä sker
det ej. på det sätt som borgareständet önskar. Här
ha fällts yttranden som synts mig innebära, att hvad
som utgifves för statsverkets behof är bortkastade
penningar. Så är dock ej förhällandet. Hvad hr
Schwan derom yttrat eger sin riktighet: det som er:
fordras för de improduktiva ähdamäålen, säsom t. ex!
örsvarsverket, mäste utgå efter behofven, men i af-
seende. på nyttiga företag måste man rätta sig efter
illgängarne. : Tal. visade nu hvilka belopp som för
oroduktiva och allmännyttiga företag vid sista riksi
lagen beviljades, och fann det vara ett gånska vaci
ert resultat; och han påminde, att aldrig så mänga
ufsevärda önskningar blifvit framställde som nu, hvar;
ör han ansäg det man ej borde förminska utvägarne
utt gå dem till mötes, och yrkade alltså bifall til
itskottets förslag., . i
Hr Wedberg skulle gerna instämt med hr -Wallen;
erg om han kunnat hoppas att derigenom vinna det
näl, att blott ett myntslag skulle blifva i riket gängse.:
Men då sådant ej var att motse, trodde han detvara
ättre att medlen gingo till statens allmänna behof;
warföre han tillstyrkte bifall. 4
HrÖhrström påminde att bankoutskottets medlem:
nar haft 450 a 500 procent längre tid på Sig att in
ränga i förhällandet med bånkens räkenskaper än
jan, som deltagit i revisionen åf. stats-, banko- och
iksgäldsverken. . Ansäg sig emellertid nu ha, fått så
;od. upplysning som :stod att få i afseende. på banko:
rinstens. belopp, och mäste tro. att den uppgifna siff-
an är riktig. :
Hr .Wijkoansåg bankens stä lning ytters -solid och
vanken i ständ att göra face mot alla- pätrycknin-
sar, hvarför hamn yrkade bifall.
Härefter afbröts diskussionen för att på e. m. fort
ättas.
RÄTTEGÅNGS- oca POLISSAKER.
Inför rådhusrättens femte afdelning förekom i
lag äter .-älet mot mamsell Philp och uppassaren
Widegren, tilltalade och häktade för stöld frän pro-
risorn Baumbach. Sedan protokollet för förra rätte-
sångsdagen blifvit justeradt, frågade domstolens ord-
örande äklagaren, huruvida han ;biföll Philps föregå-
nde räittögånosdar framställde hacfran Ått mant nus
Ae AS GA