SWUKVLIONCA. ULISKOLLEL Nar PIOLL av YLLFA SIA HUPU-
vida medel behöfvas. för bankens konsoliderande. Se
I dermera beror det på ständerna att afgöra huru de
dertill icke erforderliga medlen skola användas. Hvad
Tvilja nu ständerna? De vilja nedsättniug i allmänna
Å bevillningen, i tullbevillningen; de vilja hafva medel
till krigsrustningar, till allmännyttiga företag o.s.v.
I Det synes således som bankovinsten skall blifva gan-
Iska behöBig för statens behof. Hade jag emellertid
T visshet att den million man vill inbespara genom att
blott bevilja 600,000 rdr ärligen, verkligen skulle
I komma att användas till filialbanker, så skulle äfven
jag rösta för 500,000; men jag befarar att nämnde
million skall komma att iönestä till kreditiver för
hypoteksföreningarne, och hellre än att så skall ske,
Åser jag den gå till de allmänna behofvens fyllande
Toch industriens befrämjande.
Hr Rinman ansåg hr Agardhs beräkning grunda sig
på ett misstag, och hela hans resonnement ej till-
lämpligt. Trodde emellertid nödigt att af bankovin
sten innehålles minst en half million till bankens
konsoliderande, och att följaktligen 700,000-rdr är
det belopp som årligen bör utgå.
Hr Wallenberg. Tiden synes : verkligen vara inne
att sätta ifråga hvar konseqvensen legat uti ständer
nas sätt att behandla bankfrågan. Man inrättade pri-
vatbanker; då de väl kommit i gäng, ingick man till
KE. M:t med begäran att ej flera sådana måtte oktrojeras.
Vid förra riksdagen beslöts inrättandet af filialban-
ker, i syfte att få ett gemensamt cirkulationsmedel
gängse i hela landet; om ej alla tecken bedraga, sy-
nes man nu på väg att vilja öfvergifva äfven detta
system. Förevarande diskussion har emellertid gif-
vit mig svar på frägan, hvåd man anser riksbanken
vara. Man säger: banken är en statens institution,
d. v. s.. en inrättning utaf hvilken staten bör draga
all den vinst som dragas kan. Detta var äfven
kongl.- nummerlotteriets syftemäl, och om så är att
banken ej har något annat ändamäl, så önskar jag
att den ju förr desto heldre måtte gå samma väg
som sin företrädare. För min del hade jag dock
föreställt mig att banken har ett annat, ett vid
sträcktare syfte, nemligen att understödja indu-
strien och näringarne med lån. Den uppfyller
ock till en del denna sin bestämmelse. Men
om .man,. såsom jag, : varit i tillfålle-.att deltaga
i en diskontrevision, sä får man:.se. huru den .mot-
svarar behofvet af länebank, och om ej, genom det
sätt hvarpå lånerörelsen bedrifves, uppkommer just
det ocker som banken är ämnad att förekomma en-
skilde emellan. Man finner att lån tagits ända ifrån
Haparanda till belopp af 100 rdr, och räknar man ef-
ter hvad omkostnaderna för ett sädant län med sina
halfåriga omsättningar, sin på förhand afdragna ränta,
sina kommissionsarfvoden, portokostnader o. s. v. ut-
göra, så skall man finna att de gä till minst 10 pro-
cent. -
En banks syftemål är att mängdubbla rörelsemed-
lens verksamhet. Sådant beror ej så mycket på huru
stor bankens röre!sefond är, utan fastmer huru den
är belägen till de hjelpbehöfvande. Det är derföre
af längt större vigt att banken utsprider filialafdel-
ningar ät alla häll af den vidsträckta yta som utgör
vårt land, än att dess egen fond förökas. Det är
derföre jag önskar, att banker måtte inrättas i alla
landsändar, med syfte att mångfaldiga rörelsemedlens
verksamhet i stället för att öka sedelmassorna inom
vära landamären. Ökar man: sedelstocken, gör man
realisationen mer vansklig; ej så om bankernas antal
ökas. En sådan lokalbank är i tillfälle att oberoende
af intetbevisande vederhäftighetsbevis, pröfva. de lå-
nesökandes antaglighet på grund af en nogrann kän-
nedom om deras ställning så i ekonomiskt som mo-
raliskt hänseende. Här har blifvit yttradt, att in-
sträktionen i främsta rummet ålägger utskottet att
yttra sig om vinsten behöfves för bankens konsolide-
rande i och för pappersmyntets upprätthållande i värde.
Det synes sannerligen som om paragraferna i denna
instruktion blifvit skrifna på särskilda lappar, allt-
sammans s:dan väl omskakadt i en hatt och paragra-
ferna numererade i den ordning de blifvit utdragne.
Bestämmandet af medlen för lånerörelsens upprät.-
hållande omtörmäles sålunda i 5 , under det att frå-
gan om bankovinstens öfverlåtande för statsverkets
behof omhandlas i 2 S. Derför att nu 2 står före
den 5:te, anser sig utskottet berättigadt att i främsta
rummet afläta bankens fonder. Sedermera kommer
man till pröfning af fordringarne på länetillgångar,
och då säger man, vi kunna ej förnärvarande bevilja
något, ty fonderna äro aflemnade. På detta för när-
varande måste dock en gång blifva ett slut; det går
ej längre an att draga vexlar på framtiden hvilka al-
drig honoreras. Icke heller fär man förlora ur sigte
bankens tredje syftemål, att utgöra en nödhjelp för
staten. Det vore väl om någon del af bankens vinst
reserverades för detta tredje ändamål. Man bör vakta
sig att vid ingången af en skiftesrik tid: blotta sig på
alla resurser. Emellertid vill jag afstå från mitt uti
min reservation framställda yrkande på aflemnande
af mindre än sex hundra tusen riksdaler, un-
der förutsättning, att de som önska 700,000 äfven
derifrån afstå. . Man har här sagt, att de qvarblif.
vande medlen komma att ansläs såsom kreditiver för
hypoteksföreningarne. Jag tror ej att så blir förhäl-
landet;--Man-har kommit till temligen allmän insigt
derom, att de hypoteksföreningar, som idka diskont
rörelse, ej motsvara sin bestämmelse och att de der-
för ej af banken böra understödjas. De uppfylla ej
heller sina ätagna förbindelser. I alla deras i om-
lopp varande obligationer står, att de för obligatio-
nernas sammanlagda belopp skola innehafva motsva-
rande belopp af i jord intecknade reversers.. Detta
är ej sannt.. De ega ej i jord intecknade reverser
för hela beloppet af obligationerna, sålänge de inne-
hafva reverser med namn och borgen till ett belopp
af 7 millioner rdr. Jag erkänner likväl med nöje det
synbara bemödande hos åtskilliga hypoteksföreningar
att befria sig från denna för deras anseende och kre-
dit skadliga diskontrörelse, och hoppas att de snart
samtlige måtte lyckas deruti, hvarefter jag för min
del gerna skulle se att sådana svenska hypoteksföre-
ningar, hvilka icke utgifva andra än i svenskt mynt
ställda och på svenska spräket affattade räntebärande
obligationer, mätte undfå kreditiv af riksbanken. —
På grund af hvad jag nu anfört yrkar jag proposition
pä 450,000 rdr årligen, men afstär. derifrån om de
som önskat 700,000 rdr göra så med, i hvilket fall
jag i allo förenar mig med hr Indebetou.
Hr Tjernberg förklarade sig rösta för 600,000 rår.
Hr Indebetou upptog hrr Öhrströms och Hasselroths
spörjsmäl om bankövinstens belopp, och ädagalade, att
de som antagit den till 2,700,000 rdr stödt sig på
räkenskaperna, som af revisorerne blifvit rigtige be-
funna; hvaremot professor Agardh grundat sin beräk-
ning på reglementet, och medelst en egen tydning af
dess 213 4 kommit till det resultat, att vinsten blott
utgör 1,800,000 rdr. Talaren fann räkenskaperna
säkrare än reglementet, som väl är en envåldsherre
emellan riksdagarne, men tillika en mycket variabel
herre. Detta reglemente tillkommer på ett besyn-
nerligt sätt. Ett förslag uppgöres, hvarje ständ gör
deri sina ändringar, sina tillägg, sina uteslutningar.
Bankofullmäktige säga väl stundom: det här bär sig
icke,, men ofta händer att ständerna ej fråga der-
efter och fullmäktige få taga sig fram så godt de
kunna. Hvad som 1845 päböds om den metalliska
kassan, utgör ett talande bevis, bland mänga, hvart-
hän dessa hvarandra upphäfvande stadganden
leda. Professor Agardh är en snäll räkenmä-
stare och han: synes ej haft något så stort allvar
med sin kalkyl, utan endast ha velat visa huru regle-
mentet uppgöres och hvärthän dess stadganden leda.
Saken är den att hr A. i sin beräkning upptagit en
variabel qvantitet; vi andra hälla oss endast. till kon-
stanta qväntiteter. — Här har blifvit yttradt, att ban-
kens ställning nu är bättre än någonsin, Detta är ej
rigtigt, ty den har varit. bättre: 1847 utgjorde skill-
naden mellan metalliska valutan och sedelstocken en-
Cast 7 millioner; nu utgör den, 10;-alltså var stull-
ningen bättre är 1847.
Hr Schwan: En af nutidens största historieskrifvare
yttrade i franska deputeradekammaren, då han säsom
finansminister der framlade budgeten, att i fråga om
fr hapOgr Flitig As da 0 TYG