samhetssfer eller att befordra handelns och alla nyt tiga näringars uppkomst och förkofran, och om ban ken skall kunna uppfylla detta sitt åliggande måst de dertill anvisade fonder ökas i samma män son rörelsen utvidgas, men som detta möjliggörande fö banken ej kan ske på det sätt utskottet föreslagit det.det vill att bela bankens viust skall borttagas måste jag till ett sådant handlingssätt säga nej; och då jag ej hört någon förmå vederlägga professoi Agardhs uträkning å det verkliga beloppet af banko. vinsten och jag förut ansett denna uträkning för der tillförlitligaste, vidhäller jag denna min öfvertygelse. och i öfverensstämmelse med hvad jag förut antyd att något måste banken bespara, kan jag af den upp. lupna bankovinsten, som jag beräknar till 1,800,00C rår ej till statsverket afstä mer än 450,000 rdr ärligen. Doktorerne Pettersson och hr Nordström, jemte prosten Berlin tillkännagåfvo att de röstade för 900,000 rdr årligen. Betänkandet blef som kändt är bifallet med 27 röster mot 22. Borgareståndet. Lördagens förmiddagsplenum. Diskussion om bankovinstens användande. Hr Indebetou öppnade öfverläggningen. Han yttrade: Utaf utskottets memorial finner man, att utsköttets majoritet tillstyrkt att hela den vid 1853 års slut upplupna vinsten skall i och för statens allmänna behof till riksgäldskontoret safiemnas, och säledes uppslukas af det stora aldrig mättade lejongapet. Man finner vidare att utskottets majoritet utgjorts af 18 med lemmar, minoritetens deremot af 17, och om man gör sig besvär att räkna reservanternas antal, så finner man att det utgör 18, d. v. s. ett lika stort antal som majoritetens. Dessa reservanter hafva alla varit ense derom, att ej hela bankovinsten bör från banken atemnas. Det synes således att den effektiva majoriteten varit temmeligen tvifvelaktig och att lyckans hjul, som spelar en så stor ro li våra riksdagsförbandlingar, härvidlag gifvit utslaget. Gudinnan Fortuna har varit gynnsamt stämd mot de 18, som nu kallas majoritet, men deremot ogynnsamt mot de andra 18. Man vet emellertid att qvinnogunsten är ombytlig, och jag hyser derföre den förhoppning att, innan denna sak blir utagerad, Fortunas bevågenhet skall vända sig till förmån för de nu missgynnade. — Uti den vid bankens inrättande utfärdade bankoordning, hvilken bör ligga till grund för dess verksamhet, utgör denna verksamhets första syftemål myntvärdets upprätthållande. Det kan medgifvas att bankens ställning i hvad härpå ankommer för närvarande är god, och att den för detta ändamål ej nu behöfver ytterligare konsolideras. Dess andra syftemäl är, att biträda lånebehöfvande med understöd, och så lunda till befordrande af handelns och alla nyttiga näringars uppkomst och förkofran förebygga ocker och obilliga intressens beräknande enskilda emellan. Det är sannt, och det är glädjande, att industrien och nä ringarne gä framåt, men det är tydligt, att: isamma mån som de vidgas och mängfaldigas, i samma män minskas: det understöd som kommer hvar och en till godo, i händelse understödsfonderna skola bibehållas på samma ståndpunkt som tillförene, då man hade blott en mindre vidsträckt industriel verksamhet. Men att sålunda gifva mindre än förut kan ej kallas att befordra handel och rörelse. Det är häraf klart, att banken i; och för sina lånefonder behöfver konsolideras, och ännu ett annat skäl tillkommer som för närvarande gör denna konsolidering nödvändig. -Viveta, att de för nuvarande privatbanker utfärdade oktrojer tilländalöpa, för sex ibland dem, under loppet: af år 1856, och för de öfriga 2:ne det påföljande året. Från flera håll yrkas att oktrojerna ej mätte vidare förnyas, och ovisst är om nägra nya privätbanker kömma att bildas på de vilkor som föreskrifvas. Riksbanken mäste således reservera någon del af sin behållna vinst för att kunna träda i de upphörande privatbankernas ställe. Det tredje syftemål som i-den nämnda urkunden föreskrifves banken, är att bilda en sparkassa till nödhjelp för staten. Men kassor bildas ej derigenom att man årligen utgifverhela vinsten. — Svåraste problemet är emellertid att finna huru stort belopp som bör innehällas. Bland reservanterna hafva meningarne härom varit delade; nå. gra ha yrkat att 450,000 rdr, andra att 700,000 rår måtte utgifvas, och slutligen hafva andra, och icke mindre än 13 bland dem förenat sig om 600,000 rdr årligen. Man torde då böra låta den mening blifva gällande som omfattas af de flesta, hvilket äfven lärer öfverensstämma med andan af våra grundlagar i allmänhet. På dessa skäl tillstyrker jag, att ståndet såsom sin mening antager det uti min reservation in nefattade förslag, att ett belopp af 600,000 rår årligen må vid slutet af hvardera ären 1854, 55 och 56 från banken för statens allmänna behof till riksgäldskontoret aflemnas,. Hr Mechel instämde. Hr Öhrström: Jag kan i afseende på min motion, om bankovinstens reserverande för beredande af länetillgångar åt hypoteksföreningarne, ej omfatta den prekära majoritetens åsigt, att densamma med det förevarande memorialet är besvarad. Jag hade visserligen låtit komma mig till last att ej närmare utveckla denna motion, men detta har godtgjorts genom professor Agardhs i detalj utförda förslag, som innefattar alldeles detsamma som jag härutinnan tänkt mig. Men då nu ej utsigt förefinnes att detta förslag skall vinna utskottets bifall, så återstår att tillse huru stort belopp som bör af bankovinsten till staten öfverlempas. Den summa som blifvit af största delen bland reservanterna tillstyrkt, synes mig härutinnan hafva mesta skäl för sig. Innan man härom beslutar, torde det emellertid vara nödigt att komma på det klara med frägan, huru stor vinsten verkligen är. En meningsskiljaktighet har härvidlag uppstått om icke mindre än 700,000 rår bko, hvilket synes mig vara en allt för betydlig latitud, hvarföre nägon af utskottets herrar ledamöter behagade upplysa huru härmed sig rätteligen förhäller. Men äfven om denna punkt blir för utskottsmajoritetens äsigt nöjaktigt förklarad, kan jag ej med min röst biträda mer än 600,000 räårs utgifvande frän banken årligen. Hr Palander förklarade sig tillhöra pluraliteten inom utskottet. Ansåg nägra ytterligare medel ej oehöfva reserveras för bankens konsoliderande iafsende på dess första och hufvudsakliga bestämmelse, I mnyntvärdets upprätthällande, och trödde att i öfrigi vänseenden bästa sättet att konsolidera riksbanken var utt främja välmågan i landet, och lofordade han på let högsta hvad hr Schwan vid förra riksdagen häritinnan yttrat och hvilket visat sig i allo bekräftas vf erfarenbeten. Fann den första talarens yttrande om lejongapet vara ett fult ord, och hoppades att hän ej menade det lejongap som vi se afmåladt på Stora Nygatan. Det är bättre att låta penningarne utgå ill nyttiga företag, än till länerörelsen. Tal. ansäg oankens egen ställning för närvarande lyckligare, än någonsin; fann prof. Agardhs beräkning grundad på stt misstag och vara missledande, samt tillstyrkte af la dessa skäl bifall till utskottets, förslag. Hr Gezelius: Jag anser betänkligt att utgifva hela ankens upplupna vinst; ty om än för närvarande, ill följd af goda konjunkturer, en lycklig ställning nträdt, så är det ej visst att den kommer att fortara, och banken behöfver derföre konsolideras, hvalan jag ej kan tillstyrka att mer än högst 700,000 rår wrligen utgifvas. t Br Rydin: Första frågan synes mig vara: behöfrer statsverket de penningar man här vill ät detamma öfverlåta. Vi ha sett att staten de föregående iren upptagit medel långt utöfver behofven, och fräga var derföre uppstått om skattebördornas nedsättning. Dessa ämnen äro ej ännu af vederbörande utskott 1itredde. Tal. utvecklade vidare sina åsigter huru vanken borde förvaltas, för att, stadium för stadium, sagna det allmänna. Det första stadiet, myntvärdets vetryggande, fann han redan uppnådt; det anlra, kreditväsendets konsoliderande, böra vi nu öka ernå, och talaren trodde detta mäl kunna så-Jlunda vinnas, att filialbanksystemet, som bör efterträda rivatbanksystemet, utvecklas, så att man får ett bankens filialkontor i hvarje provinsstad, genom hvilken