samhetssfer eller att befordra handelns och alla nyt
tiga näringars uppkomst och förkofran, och om ban
ken skall kunna uppfylla detta sitt åliggande måst
de dertill anvisade fonder ökas i samma män son
rörelsen utvidgas, men som detta möjliggörande fö
banken ej kan ske på det sätt utskottet föreslagit
det.det vill att bela bankens viust skall borttagas
måste jag till ett sådant handlingssätt säga nej; och
då jag ej hört någon förmå vederlägga professoi
Agardhs uträkning å det verkliga beloppet af banko.
vinsten och jag förut ansett denna uträkning för der
tillförlitligaste, vidhäller jag denna min öfvertygelse.
och i öfverensstämmelse med hvad jag förut antyd
att något måste banken bespara, kan jag af den upp.
lupna bankovinsten, som jag beräknar till 1,800,00C
rår ej till statsverket afstä mer än 450,000 rdr ärli-
gen. Doktorerne Pettersson och hr Nordström, jemte
prosten Berlin tillkännagåfvo att de röstade för 900,000
rdr årligen. Betänkandet blef som kändt är bifallet
med 27 röster mot 22.
Borgareståndet.
Lördagens förmiddagsplenum.
Diskussion om bankovinstens användande.
Hr Indebetou öppnade öfverläggningen. Han yttrade:
Utaf utskottets memorial finner man, att utsköttets
majoritet tillstyrkt att hela den vid 1853 års slut upp-
lupna vinsten skall i och för statens allmänna behof
till riksgäldskontoret safiemnas, och säledes uppslukas
af det stora aldrig mättade lejongapet. Man finner
vidare att utskottets majoritet utgjorts af 18 med
lemmar, minoritetens deremot af 17, och om man
gör sig besvär att räkna reservanternas antal, så fin-
ner man att det utgör 18, d. v. s. ett lika stort an-
tal som majoritetens. Dessa reservanter hafva alla
varit ense derom, att ej hela bankovinsten bör från
banken atemnas. Det synes således att den effek-
tiva majoriteten varit temmeligen tvifvelaktig och att
lyckans hjul, som spelar en så stor ro li våra riks-
dagsförbandlingar, härvidlag gifvit utslaget. Gudin-
nan Fortuna har varit gynnsamt stämd mot de 18, som
nu kallas majoritet, men deremot ogynnsamt mot
de andra 18. Man vet emellertid att qvinnogunsten är
ombytlig, och jag hyser derföre den förhoppning att,
innan denna sak blir utagerad, Fortunas bevågenhet
skall vända sig till förmån för de nu missgynnade. —
Uti den vid bankens inrättande utfärdade bankoord-
ning, hvilken bör ligga till grund för dess verksam-
het, utgör denna verksamhets första syftemål mynt-
värdets upprätthållande. Det kan medgifvas att ban-
kens ställning i hvad härpå ankommer för närvarande
är god, och att den för detta ändamål ej nu behöf-
ver ytterligare konsolideras. Dess andra syftemäl är,
att biträda lånebehöfvande med understöd, och så
lunda till befordrande af handelns och alla nyttiga
näringars uppkomst och förkofran förebygga ocker och
obilliga intressens beräknande enskilda emellan. Det
är sannt, och det är glädjande, att industrien och nä
ringarne gä framåt, men det är tydligt, att: isamma
mån som de vidgas och mängfaldigas, i samma män
minskas: det understöd som kommer hvar och en till
godo, i händelse understödsfonderna skola bibehållas
på samma ståndpunkt som tillförene, då man hade
blott en mindre vidsträckt industriel verksamhet. Men
att sålunda gifva mindre än förut kan ej kallas att
befordra handel och rörelse. Det är häraf klart, att
banken i; och för sina lånefonder behöfver konsolide-
ras, och ännu ett annat skäl tillkommer som för när-
varande gör denna konsolidering nödvändig. -Viveta,
att de för nuvarande privatbanker utfärdade oktrojer
tilländalöpa, för sex ibland dem, under loppet: af år
1856, och för de öfriga 2:ne det påföljande året.
Från flera håll yrkas att oktrojerna ej mätte vidare
förnyas, och ovisst är om nägra nya privätbanker köm-
ma att bildas på de vilkor som föreskrifvas. Riks-
banken mäste således reservera någon del af sin be-
hållna vinst för att kunna träda i de upphörande pri-
vatbankernas ställe. Det tredje syftemål som i-den
nämnda urkunden - föreskrifves banken, är att bilda
en sparkassa till nödhjelp för staten. Men kassor
bildas ej derigenom att man årligen utgifver- hela
vinsten. — Svåraste problemet är emellertid att finna
huru stort belopp som bör innehällas. Bland reser-
vanterna hafva meningarne härom varit delade; nå.
gra ha yrkat att 450,000 rdr, andra att 700,000 rår
måtte utgifvas, och slutligen hafva andra, och icke
mindre än 13 bland dem förenat sig om 600,000 rdr
årligen. Man torde då böra låta den mening blifva
gällande som omfattas af de flesta, hvilket äfven lä-
rer öfverensstämma med andan af våra grundlagar i
allmänhet. På dessa skäl tillstyrker jag, att ståndet
såsom sin mening antager det uti min reservation in
nefattade förslag, att ett belopp af 600,000 rår år-
ligen må vid slutet af hvardera ären 1854, 55 och
56 från banken för statens allmänna behof till riks-
gäldskontoret aflemnas,.
Hr Mechel instämde.
Hr Öhrström: Jag kan i afseende på min motion,
om bankovinstens reserverande för beredande af läne-
tillgångar åt hypoteksföreningarne, ej omfatta den pre-
kära majoritetens åsigt, att densamma med det före-
varande memorialet är besvarad. Jag hade visserli-
gen låtit komma mig till last att ej närmare utveckla
denna motion, men detta har godtgjorts genom pro-
fessor Agardhs i detalj utförda förslag, som innefattar
alldeles detsamma som jag härutinnan tänkt mig.
Men då nu ej utsigt förefinnes att detta förslag skall
vinna utskottets bifall, så återstår att tillse huru stort
belopp som bör af bankovinsten till staten öfverlem-
pas. Den summa som blifvit af största delen bland
reservanterna tillstyrkt, synes mig härutinnan hafva
mesta skäl för sig. Innan man härom beslutar, torde
det emellertid vara nödigt att komma på det klara
med frägan, huru stor vinsten verkligen är. En me-
ningsskiljaktighet har härvidlag uppstått om icke min-
dre än 700,000 rår bko, hvilket synes mig vara en
allt för betydlig latitud, hvarföre nägon af utskottets
herrar ledamöter behagade upplysa huru härmed sig
rätteligen förhäller. Men äfven om denna punkt blir
för utskottsmajoritetens äsigt nöjaktigt förklarad, kan
jag ej med min röst biträda mer än 600,000 räårs
utgifvande frän banken årligen.
Hr Palander förklarade sig tillhöra pluraliteten
inom utskottet. Ansåg nägra ytterligare medel ej
oehöfva reserveras för bankens konsoliderande iafse-
nde på dess första och hufvudsakliga bestämmelse, I
mnyntvärdets upprätthällande, och trödde att i öfrigi
vänseenden bästa sättet att konsolidera riksbanken var
utt främja välmågan i landet, och lofordade han på
let högsta hvad hr Schwan vid förra riksdagen här-
itinnan yttrat och hvilket visat sig i allo bekräftas
vf erfarenbeten. Fann den första talarens yttrande
om lejongapet vara ett fult ord, och hoppades att hän
ej menade det lejongap som vi se afmåladt på Stora
Nygatan. Det är bättre att låta penningarne utgå
ill nyttiga företag, än till länerörelsen. Tal. ansäg
oankens egen ställning för närvarande lyckligare, än
någonsin; fann prof. Agardhs beräkning grundad på
stt misstag och vara missledande, samt tillstyrkte af
la dessa skäl bifall till utskottets, förslag.
Hr Gezelius: Jag anser betänkligt att utgifva hela
ankens upplupna vinst; ty om än för närvarande,
ill följd af goda konjunkturer, en lycklig ställning
nträdt, så är det ej visst att den kommer att fort-
ara, och banken behöfver derföre konsolideras, hva-
lan jag ej kan tillstyrka att mer än högst 700,000 rår
wrligen utgifvas. t
Br Rydin: Första frågan synes mig vara: behöf-
rer statsverket de penningar man här vill ät det-
amma öfverlåta. Vi ha sett att staten de föregående
iren upptagit medel långt utöfver behofven, och fräga
var derföre uppstått om skattebördornas nedsättning.
Dessa ämnen äro ej ännu af vederbörande utskott
1itredde. Tal. utvecklade vidare sina åsigter huru
vanken borde förvaltas, för att, stadium för stadium,
sagna det allmänna. Det första stadiet, myntvärdets
vetryggande, fann han redan uppnådt; det an-
lra, kreditväsendets konsoliderande, böra vi nu
öka ernå, och talaren trodde detta mäl kunna så-Jl-
unda vinnas, att filialbanksystemet, som bör efterträda
rivatbanksystemet, utvecklas, så att man får ett ban-
kens filialkontor i hvarje provinsstad, genom hvilken