äro- I Professor Agardhs motion rörande indragu
ke af bankens diskontrörelse.
öd Den så kallade bankfrågan är utan tvifvel en
jre ) denna riksdags hufvudfrägor. Regeringen har al
de ) DÖdigt att, för densammas redande, nedsätta en :
lf.) skildt kommitte och att meddela ständerna de ä
hos ) ter, denna kommitte uttalat samt de upplysning
som genom den blifvit samlade. Författare ha
uppträdt för att klara de hos oss ännu dunkla
greppen rörande bankväsendets allmänna grundsats
stora, enskildta och allmänna, intressen äro af d
lösning beroende.
Nägot positift förslag, att ordna denna för lan
vigtiga angelägenhet, ej ens skelettet till ett säda
hvilar likväl icke hvarken på ständernas eller utsk
tets bord. Man har uttalat nägra allmänna grur
satser rörande bankväsendet, men om sättet att t
lämpa dem på hös oss bestående förhällanden, har m
ingenting yttrat. Kunde man bygga på fullkomligen
och ointagen tomt, så vore ingenting enklare, än :
skicka en nägorlunda underbyggd byggmästare utoi
lands, att kopiera den bästa och bäst vitsordade ban
inrättning han der kunde päträffa, och man skul
sedan snart blifva färdig med byggnaden här hemm
Nu är tomten likväl till större delen upptagen
en sekelgammal fast institution, fast både genom de
rot, dess sätt att sköta sig slagit i allmänna tänk
sättet, och genom den säkra grund hvarpå den one
ligen hvilar. Huru, utan att alldeles nedrifva de
gamla byggnaden, inreda den så, att den må kunr
inrymma de nya formationer, hvilka sedan dess grunt
läggning bildat och utvecklat sig? Huru förena
stridiga äsigter som de, hvilka af de bäda statsmal
terna i denna fräga blifvit uttalade? Ständerna hafyv
å sin sida anhållit, att regeringen ej vidare måäåltt
oktroyera så kallade privatbankar; å andra sidan ha
reger.ngen, i den skrifvelse, hvarmed den till stär
derna beledsagade finanskommitteens betänkande, för
klarat privata bankbolag bättre än riksbanken oc
dess filialafdelningar kunna motsvara affärsmannen
och den trafikerande allmänhetens fordringar.
Under sädana förhällanden synes äfven ett miss
lyckadt försök att uppdraga en grundritning till en för
ändring af vär gamla bankbyggnad, genom den väckelsi
den kan lemna erfarnare och insigtsfullare byggmä
stare att derät skänka sin uppmärksamhet, kunn:
bemötas med nägon erkänsla, och det är endast frär
denna synpunkt författaren af denna motion vela
framkasta efterföljande ofullständiga utkast till er
sädan grundritning.
En äfven flygtig blick på mekaniken i rikets stän:
ders bank kan öfvertyga till och med den, som al
drig sett nägon enklare, att man med detta machi-
neri, der man för uppgörande af den enklaste affär
nödgas löpa frän byrå till byrå, frän kassa till kassa,
fär anvisning att äter infinna sig, i bästa fall om
några timmar, men i mänga först efter en eller två
dagar, ej kan tillfredsställa affärslifvets på en ferm
expedition och och på besparing af tid grundade bil-
liga fordringar. Genom en periodisk, flerärig frän-
varo af dess egentliga styresmän, har inom detta em
betsverk utbildat sig en torr reglementsformalism, en
död bokstafsanda, så oförenlig med ett lefvande af
färslifs anspråk. Van att oinskränkt herrska, genom
det monopolium banken eger, att ensam utgifva sed-
lar, som för mynt i riket må erkännas, hvarigenom
den genom nägra pumpdrag förmär förtunna det
medium hvari industrien lefver och rör sig så, att
den knappt förmår draga andan,- har detta embets-
verk förstenats i den föreställningen, att det är sjelf
sitt mäl, och icke, liksom hvarje annan samhällsin-
rättning, har detta mål utom sig. Mot åberopandet
af bankens säkerhet stranda alla försök att, vare sig
i sjelfva principerna för bankens verksamhet, eller i
sjelfva det mekaniska i denna verksamhet, ätadkom-
ma nägon förenkling eller någon lättnad för allmän.
heten. Att en sädan inrättning, som under sekler-
nas lopp stelnat till en ogenomtränglig tjenstemanna-
hierarki, ej längre bör befatta sig med detaljerna af
en så flytande rörelse, som penningerörelsen, börjar,
2om jag tror, slå allt djupare rötter hos affärsmän-
nen.
ÅA andra sidan drager banken eller statsverket en
stor fördel af detta monopol, genom den beskattning
och den deraf hörflytande inkomst, den med sin mo-
nopoliserade sedelrörelse pålägger allmänheten, och
hvilken beskattning har det företräde framf.r allan-
nan beskattning, att den utan minsta knot, utan sna
rare med tacksamhet och begärlighet erlägges. — Att
banken eller staten skulle uppgifva ett beskattnings-
sätt, sam har sådana företräden framför alla andra,
endast för att i stället öfverlemna ät nägra få, re-
dan mägtige, enskildte att pålägga allmänheten denna
skatt, och deraf draga den ofantliga vinsten, derom
bör väl ej på allvar nu kunna blifva fråga. Dä man
likväl hörer mängen tala om denna beskattnings rätts-
vidriga grund, torde det mähända ej kunna vara ur
vägen att här åberopa, hvad en af vär tids största
statsekonomiska auktoriteter rörande denna fråga yt-
trar: Det uteslutande privilegiet att utsläppa sedlar,
säger John Stuart Mill i sina Principles of Political
economy, när en källa till stor pekuniär vinst, om
det förbehålles regeringen eller nägon annan korpo
ration. Att en sådan vinst tillfaller nationen i sin
helhet är bäde utförbart och önskvärdt. Om
nu dessutom förvaltningen af en banknotcirkulation
skall vara en så fullkomligt mekanisk, så helt och
hället reglementerad affär, som den engelska bank-
lagen af 1844 har anordnat det, sä synes ingen
grund vara för handen, hvarföre denna mekanism
skall begagnas till fördel för sedelutgifvande privat-
personer, och icke snarare till fördel för statshus-
ållningen,.
Bankfrägans uppgift för det närvarande synes sä-
edes, på grund at det anförda, kunna reducera sig
il denna: att anordna värt banksystem sä, att ban-
en eller det allmänna tillförsäkras en vinst, mot-
varande den banken för närvarande drager af sin
örelse, men att i öfrigt lemna bankrörelsen fri, på
et att den, med anledning af den konkurrens, som
nder skydd af denna frihet utvecklar sig, må kunna
llegna sig och tillämpa de nya bankgrundsatser,
vilkas tillämpning erfarenheten i andra länder åda.
gt vore för allmänheten fördelaktiga.
Sedan vär bank sednast organiserade sin rörelse
er inom vär penningerörelse uppstått ett nytt ele-
ent, hvaraf vi ännu icke förstätt draga nägon nytta,
en hvars användning är lika smidig som mängsidig.
etta element är de räntebärande obligationerna.
igenting synes vara enklare och med vår banks
na bäde styrelsesätt och förvaltning mera förenligt,
0 att banken begagnar detta nya element och med
llhjelp deraf utsläpper i rörelsen den del af sina
neförlag eller fonder, hvarmed den hufvudsakligen
ser att föröka rörelsekapitalet, och hvilka ej äro
slagna att mot lägre ränta än den vanliga under-
ödja nägon särskild näringsgren, och sedan öfver-
mnar ät den enskilda omtankan och företagsamhe-
n att drifva den egentliga läne- och bankrörelsen.
essa fonder äro de så kallade diskontfonderna, hvar-
I böra räknas
Utläningar på namn och reverser med omsättnings-
rätt so ss sv eh 8,000,000 rdr.
Utlåningar på hypotek af aktier
och publika papper . . . . . —500,000
Utläningar af diskonteringar genom
handels- och näringsdiskonterna . 3,000,000
Kassakreditiv åt enskilda genom
handels- och näringsdiskonterna . 1,900,000
Summa 13,400,000 rdr.
Vinsten på bankens diskontrörelse uppgick, enligt
02 ärs bokslut, för den under momentet
upptagna fond till . . . - 345,700 rår.
DD os . - 15,700
. 127,100 a
- -50,500
Eller tillsammans till 539,000 rdr.
Utsläppas nu ofvan upptagna 13,400,000 rdr i all-
inna rörelsen på det sätt, att banken för desamma
pköper obligationer med 4 procents ränta, så har
nken derpå en vinst af 536 000 rdr unnedandn