äroI Professor Agardhs motion rörande indragu ke af bankens diskontrörelse. öd Den så kallade bankfrågan är utan tvifvel en jre ) denna riksdags hufvudfrägor. Regeringen har al de ) DÖdigt att, för densammas redande, nedsätta en : lf.) skildt kommitte och att meddela ständerna de ä hos ) ter, denna kommitte uttalat samt de upplysning som genom den blifvit samlade. Författare ha uppträdt för att klara de hos oss ännu dunkla greppen rörande bankväsendets allmänna grundsats stora, enskildta och allmänna, intressen äro af d lösning beroende. Nägot positift förslag, att ordna denna för lan vigtiga angelägenhet, ej ens skelettet till ett säda hvilar likväl icke hvarken på ständernas eller utsk tets bord. Man har uttalat nägra allmänna grur satser rörande bankväsendet, men om sättet att t lämpa dem på hös oss bestående förhällanden, har m ingenting yttrat. Kunde man bygga på fullkomligen och ointagen tomt, så vore ingenting enklare, än : skicka en nägorlunda underbyggd byggmästare utoi lands, att kopiera den bästa och bäst vitsordade ban inrättning han der kunde päträffa, och man skul sedan snart blifva färdig med byggnaden här hemm Nu är tomten likväl till större delen upptagen en sekelgammal fast institution, fast både genom de rot, dess sätt att sköta sig slagit i allmänna tänk sättet, och genom den säkra grund hvarpå den one ligen hvilar. Huru, utan att alldeles nedrifva de gamla byggnaden, inreda den så, att den må kunr inrymma de nya formationer, hvilka sedan dess grunt läggning bildat och utvecklat sig? Huru förena stridiga äsigter som de, hvilka af de bäda statsmal terna i denna fräga blifvit uttalade? Ständerna hafyv å sin sida anhållit, att regeringen ej vidare måäåltt oktroyera så kallade privatbankar; å andra sidan ha reger.ngen, i den skrifvelse, hvarmed den till stär derna beledsagade finanskommitteens betänkande, för klarat privata bankbolag bättre än riksbanken oc dess filialafdelningar kunna motsvara affärsmannen och den trafikerande allmänhetens fordringar. Under sädana förhällanden synes äfven ett miss lyckadt försök att uppdraga en grundritning till en för ändring af vär gamla bankbyggnad, genom den väckelsi den kan lemna erfarnare och insigtsfullare byggmä stare att derät skänka sin uppmärksamhet, kunn: bemötas med nägon erkänsla, och det är endast frär denna synpunkt författaren af denna motion vela framkasta efterföljande ofullständiga utkast till er sädan grundritning. En äfven flygtig blick på mekaniken i rikets stän: ders bank kan öfvertyga till och med den, som al drig sett nägon enklare, att man med detta machineri, der man för uppgörande af den enklaste affär nödgas löpa frän byrå till byrå, frän kassa till kassa, fär anvisning att äter infinna sig, i bästa fall om några timmar, men i mänga först efter en eller två dagar, ej kan tillfredsställa affärslifvets på en ferm expedition och och på besparing af tid grundade billiga fordringar. Genom en periodisk, flerärig fränvaro af dess egentliga styresmän, har inom detta em betsverk utbildat sig en torr reglementsformalism, en död bokstafsanda, så oförenlig med ett lefvande af färslifs anspråk. Van att oinskränkt herrska, genom det monopolium banken eger, att ensam utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas, hvarigenom den genom nägra pumpdrag förmär förtunna det medium hvari industrien lefver och rör sig så, att den knappt förmår draga andan,har detta embetsverk förstenats i den föreställningen, att det är sjelf sitt mäl, och icke, liksom hvarje annan samhällsinrättning, har detta mål utom sig. Mot åberopandet af bankens säkerhet stranda alla försök att, vare sig i sjelfva principerna för bankens verksamhet, eller i sjelfva det mekaniska i denna verksamhet, ätadkomma nägon förenkling eller någon lättnad för allmän. heten. Att en sädan inrättning, som under seklernas lopp stelnat till en ogenomtränglig tjenstemannahierarki, ej längre bör befatta sig med detaljerna af en så flytande rörelse, som penningerörelsen, börjar, 2om jag tror, slå allt djupare rötter hos affärsmännen. ÅA andra sidan drager banken eller statsverket en stor fördel af detta monopol, genom den beskattning och den deraf hörflytande inkomst, den med sin monopoliserade sedelrörelse pålägger allmänheten, och hvilken beskattning har det företräde framf.r allannan beskattning, att den utan minsta knot, utan sna rare med tacksamhet och begärlighet erlägges. — Att banken eller staten skulle uppgifva ett beskattningssätt, sam har sådana företräden framför alla andra, endast för att i stället öfverlemna ät nägra få, redan mägtige, enskildte att pålägga allmänheten denna skatt, och deraf draga den ofantliga vinsten, derom bör väl ej på allvar nu kunna blifva fråga. Dä man likväl hörer mängen tala om denna beskattnings rättsvidriga grund, torde det mähända ej kunna vara ur vägen att här åberopa, hvad en af vär tids största statsekonomiska auktoriteter rörande denna fråga yttrar: Det uteslutande privilegiet att utsläppa sedlar, säger John Stuart Mill i sina Principles of Political economy, när en källa till stor pekuniär vinst, om det förbehålles regeringen eller nägon annan korpo ration. Att en sådan vinst tillfaller nationen i sin helhet är bäde utförbart och önskvärdt. Om nu dessutom förvaltningen af en banknotcirkulation skall vara en så fullkomligt mekanisk, så helt och hället reglementerad affär, som den engelska banklagen af 1844 har anordnat det, sä synes ingen grund vara för handen, hvarföre denna mekanism skall begagnas till fördel för sedelutgifvande privatpersoner, och icke snarare till fördel för statshusållningen,. Bankfrägans uppgift för det närvarande synes säedes, på grund at det anförda, kunna reducera sig il denna: att anordna värt banksystem sä, att banen eller det allmänna tillförsäkras en vinst, motvarande den banken för närvarande drager af sin örelse, men att i öfrigt lemna bankrörelsen fri, på et att den, med anledning af den konkurrens, som nder skydd af denna frihet utvecklar sig, må kunna llegna sig och tillämpa de nya bankgrundsatser, vilkas tillämpning erfarenheten i andra länder åda. gt vore för allmänheten fördelaktiga. Sedan vär bank sednast organiserade sin rörelse er inom vär penningerörelse uppstått ett nytt eleent, hvaraf vi ännu icke förstätt draga nägon nytta, en hvars användning är lika smidig som mängsidig. etta element är de räntebärande obligationerna. igenting synes vara enklare och med vår banks na bäde styrelsesätt och förvaltning mera förenligt, 0 att banken begagnar detta nya element och med llhjelp deraf utsläpper i rörelsen den del af sina neförlag eller fonder, hvarmed den hufvudsakligen ser att föröka rörelsekapitalet, och hvilka ej äro slagna att mot lägre ränta än den vanliga underödja nägon särskild näringsgren, och sedan öfvermnar ät den enskilda omtankan och företagsamhen att drifva den egentliga läneoch bankrörelsen. essa fonder äro de så kallade diskontfonderna, hvarI böra räknas Utläningar på namn och reverser med omsättningsrätt so ss sv eh 8,000,000 rdr. Utlåningar på hypotek af aktier och publika papper . . . . . —500,000 Utläningar af diskonteringar genom handelsoch näringsdiskonterna . 3,000,000 Kassakreditiv åt enskilda genom handelsoch näringsdiskonterna . 1,900,000 Summa 13,400,000 rdr. Vinsten på bankens diskontrörelse uppgick, enligt 02 ärs bokslut, för den under momentet upptagna fond till . . . 345,700 rår. DD os . 15,700 . 127,100 a -50,500 Eller tillsammans till 539,000 rdr. Utsläppas nu ofvan upptagna 13,400,000 rdr i allinna rörelsen på det sätt, att banken för desamma pköper obligationer med 4 procents ränta, så har nken derpå en vinst af 536 000 rdr unnedandn