a aa VV JUDO AVAÄDIGE TU UHU( dänig tackksamhetsadress till H. M:t Konungen, hv: ständerna. ega tillfälle att uttala den tacksamhe skuld hvari hvarje fosterländskt sinne känner sig s till H. M:t Konungen för dess osparda omsorg äfv i detta fall för landets väl. Härefter föredrogs bankoutskottets betänkande n 28 med framställning om och huruvida nägon del den sedan 1851 besparade bankovinst behöfves få bankens konsolidering. Utskottet har tillstyrkt att frå banken vid hvarje års slut till statsverket skall ansl; 909,000 rdr tills nästa riksdag. Vid kl. 3 e. n anställd votering bifölls betänkandet med 27 röst mot 22, som voro för 600,000 rår ärligen. — a Borgareståndet. Dagens plenum. Er Wijk begärde ordet och anförde: Genom K. M: skrifvelse af den 15 i denna månad, hafva riket ständer blifvit underrättade, att den af K. M. isam råd med H. M. konungen af Danmark aflåtna neu tralitetsförklaring blifvit på ett tillfredsställande sät erkänd af samtliga fremmande makter. — Vid utbrottet atf ett krig och omgifna af de haf som sannolikt bllifva skådeplatsen derför, kunna vi ej nog uppskatta den visa politik som satt oss i ständ att bibehälla. vänskapliga förbindelser med de fremmande makterna och betrygga Sverges och Norges ställning under de brytningar som föreståi norden. Utan denna visa och förutseende politik, skulle vi måhända i denna stund varrit indragne i den strid som synes nära att utbryta ooch hvilken är fullkomligt fremmande för våra intressen i och vår ära. I stället kunna vi nu förutse en ostördd fortgång af vår handel och våra näringar. Inom hebla nationen finnes i afseende härpå blott en enda starrk tacksamhetskänsla, och denna känsla bör inom reppresentationen, som företräder svenska folket, finna sittt kraftigaste uttryck. Jag tager mig derföre friheten I föreslå, att borgareståndet måtte besluta till Kongl. MMaj:t afgifva en tacksägelseadress och uppdraga ätit expeditionsutskottet att adressen författa. Anhållanade jag derjemte att detta mitt förslag måtte med de öfriga riksstånden kommuniceras. Denna hr Wijks motion blef af ståndet begärd på bordet. Hela den öfriga delen af förmiddagens plenum har upptagits af en debatt om bankoutskottets betänkande beträffande bankovinstens användande, och hvilken debatt ej hann afslutas, utan kommer att fortsättas i aiton, då ständet sammanträder kl. !, 7. För utskottets betänkande (om öfverlemnande för statens allmänna behof af 900,000 rår årligen under tre är) yttrade sig hrr Palander, Kock, Almgren, Schwan, Wern, Wedberg och Wijk. Uti sin betänkandet vidfogade reservation har hr Indebetou yrkat denna summas inslränkning till 600,000 rdr och den öfriga vinstens reserverande för bankens konsoliderande och rörelsens understödjande. Han fullföljde och utvecklade nu detta sitt yrkande och begärde proposition på fastställande af 600,000 säsom det belopp som bör af banken till riksgäldskontoret årligen öfverlemnas. Denna begäran biträddes af hrr Öhrström, Tjernberg och Grape. Hr Gezelius ville bevilja 700,000 rår, hr Rinman 750,000, hrr Berg och Hagman blott 450,000 rdr. Hr Hasselrot trodde 600,000 rdr kunna af banken afstäs om bankoutskottets beräkning af bankovinstens belopp var rigtig, men deremot ej mer än 450,000 om den enligt professor Agardhs kalkyl inskränkste sig till inales för 3 år, blott nägot öfver 1,800,0000. Hr Wallenberg yrkade äfven summans nedsättming till 450,000 rdr, men ville han frän detta sitt yrksande afstå och förena sig med dem som ville bevilja 600,000, i den händelse de som önskade 700,000) äfven ville derifrån afstå och sig om 600,000 rår förena. Hr Rydin önskade återremiss för att i allmänhet få beloppet nedsatt: Bondeståndet, Plenum den 18 Mars f. m. De tll fullmäktige i banken, riksgäldskontoret och lånekortoren i landsorten utsedde ledamöter af ståndet tollade sin tacksamhet för det dem visade förtroende och ständet biföll Ola Månssons förslag att den nui Malmö fungerande direktören för lånekontoret slulle i sådan egenskap fortfara tills riksdagens slut. Detsamma beslöts rörande lånekontoret i Wisby på franställning af Lindby. Till suppleant i Götheborg utågs Anders Svensson i Kalebäck. Vice talmannen Svartling väckte motion om en tacksägelseadress till konungen för hans fosterländska bemödanden och fasthet i fråga om den utländska politiken, hvilket förslag af Matts Pehrsson och Sahlström begärdes på bordet; den förre ville tänka på saken, den sednare se hvad de öfriga ständen besluta. När redan plenum var nära slutadt föredrogs en inbjudning från presteständet till en sådan adress och Petter Jönsson förordade den, men Matts Pehrsson tyckte att saken ej brådskar och på fleres begäran fick äfven denna inbjudning hvila på bordet. Statsutskottets utlåtande n:o 59, om låneunderstöd till Clhristianstad, äterremitterades efter en längre diskusssion på förordande af Ola Mänsson, Nils Anderssom, Nils Svensson, Ola Svensson och åtskillige andra. — Samma utskotts utlåtande n:o 61, rörande löneförhöjning åt justieombudsmannens sekreterare, bifölls efter en läng debatt, i hvilken Per Mattsson, Nyqvist, Matts Persson och flere talade för återremiss och förordade den begärda löneförhöjningen, och David Andersson, Anders Pehrsson och Ola Svensson åter talade för bifall. — Samma utskotts betänkande n:o B3 återremitterades. Vid föredragning af bankoutskottets betänkande rörande användandet af bankovinsten anmälde sig nägra och tjugo talare; men då vice talmannen Svartling upplyste att utskottets beslut tillkommit genom förseglade sedelns anlitande samt förordade afslag på betänkandet och bifall till hvad hr In de Betou föreslagit om ärlig inbetaning till riksgäldskontoret af 300,000 rår, afstodo alla talare och förenade sig om lenna mening, Matts Pehrsson likväl med uttrycklig förklaring att han mäste ogilla det säsom princip att veröfva banken denna vinst. Derefter uppstod äter en lång diskussion om ekononiutskottets betänkande n:o 64, rörande ekonomiska vesigtningar å skollärareboställen. Man tycktes i början vara färdig att bifalla, men sedan Nyqvist, An lers Pehrsson, Ola Månsson, David Andersson, Nils Svensson och ätskillige andra talat för afslag segrade denna mening. Anders Pehrsson ansåg bifall till bejänkandet föranleda ett onödigt förmynderskap öfver sommunernas angelägenheter och Ola Mänsson farn ett sådant bifall leda till blott utvidgad verkningskrets ör polismakten och ökad utgift för skolkassorna. I ullmänhet uttalade sig ett ogillande af s. k. ekononiska besigtningar. CT 0 HA Om PÅ TM Hr ar vv