7 0 oa AA VVE SOVA TRA. AC
laren frågade om det vore rimligt att man skull
resa ifrän. Skäne till riksbånken för att kutina erhäll:
mindre skiljemynt. Friherre Tersmeden F. W., trod
de att inga sädana svärigheter i afseende ä vexling
fsom den föregående talaren omnämt hade visat sij
på landsbygden, utan att det vore ganska lätt at
erhålla småsedlar och tillstyrkte derföre bifall til
betänkandet. Häruti instämde grefve Gyldenstolpe A
G., och friherre Cederström R. Betänkandet bifölls,
samma utskotts utlåtanden n:o 26, tillstyrkande efter
gift af halfva öfverräntan å 2:ne län ur handels
diskonten, och n:o 27 tillstyrkande afskrifning af
st. odlingslån, bifölls utan diskussion. Ständet ätskilj
des kl. !y, 9.
——
Presteståndet.
Plenum den 15 Mars, kl. 6 e. m.
I detta plenum föredrogs lagutskottets betänkande
n:o 12, som afstyrker Bjerkanders motion om börds-
rättens upphörande för egendom ä landet.
Doktor Säve fann uti bördsrätten ett värn för jor-
dens splittring, och dä denna bördsrätt hade sin grund
uti kärleken till den jord man odlade, hvarigenom den
betraktades ej blott som en egendom utan som ett
arf, hvilket innehafvaren med kärlek tänkte sig od-
ladt äfven af hans efterkommande och hvarigenom
den pietet, som utgör ett af grundelementerna i ett
samhälle, säkrast värnas, vore det obetänksamt att
upphäfva densamma.
Prosten Euren: Då Bondeständet med sädan kär-
lek hänger fäst vid bördsrätten, enär det inser att uti
den ligger den säkraste grunden för dess sjelfbestånd
och fortfarande af att vara ett aktadt riksstånd, kan
tiden ej vara inne för denna rätts upphäfvande. Fo-
sterlandskänslan är dessutom hopväfd af så många
fina trädar att det ej är rädligt att slita sönder nä-
gon af dem.
Hofpredikanten Hasselrot: Utskottets skäl grunda
sig på en presumtion af kärleken till fosterjorden;
men visar denna kärlek sig ej hälla streck, förlorar
äfven betänkandet sin grund. Utan att vilja betvifla
eller försöka borttaga något af den tillgifvenhet sven-
ska bondeständet skulle hysa till den jord det brukar,
bafva dock de flesta bördstvister röjt allt för litet af
denna tillgifvenhet, utan tvertom lätit i dagen fram-
träda en ej sä liten tillvaro af egennyttiga beräk-
ningar, och då bördsmannen i de fleste fall bryter
eller rättare ingär det löftet, som han ej tänker hålla,
att fortfarande bruka den jord han bördar, vill tala-
ren ej att froskeständet skall medverka till fortsatt
gällande af en låg, som gifver anledning och skydd
ät dylika löftesbrott.
Prosten Melander: Utom kärlek till jorden finnes
äfven i betänkandet uppgifvet att genom bördsrättens
bibehållande hindras sammansläende i ens hand af
allt för störa jordmassor, och författningen bidrager
sålunda att göra besutenheten mera allmän. I pro-
vinser der bemmantalen voro starkt klyfda, händer ej
sällan, t. ex. i Dalarne, att för en ringa skuld gårds-
delen försäljes på exekutiv auktion. För sådana fall
bar lagen visat sig bra att hafva för slägten, som
dymedelst kan återvinna hemmanet, som annars för
en spottstyfver ginge förloradt.
Prosten Qviding menade att numera finnes ej någon
kärlek till jorden, ty i annat fall skulle den ej säsom
lösegendom sä ofta ombyta egare, och att bibehålla
en lag för att skydda trasslige gäldenärer, vore väl ej.
sä passande.
Doktor Sandbergs åsigt stod närmast tillsammans
med hofpredikanten Hasselrots yttrande samt hr Askers
vid betänkandet fogade reservation. — Betänkandet
bifölls.
Öfver ekonomiutskottets betänkande n:o 61, som
afstyrker väckt fråga om kringresande skådespelares,
jonglörers m. m. befriande från erläggande af. afgift
för hvarje deras representation till kongl. hefkapellets
pensionskassa, uppstod en vidlyftig artistisks diskus-
sion.
De kringresande artisternas talan fördes af hofpre-
dikanten Wensioe, lektor Söderberg, komminister Beck-
man, biskop Hallström och hofpredikanten Hasselrot;
pensionskassans af doktor Gumaelius och biskop An-
nerstedt.
Alla dessa talare erkände kongl. hofkapellets ar-
vistiska värde, och förklarade sig gerna unna dess
pensionskassa, hvad den med billighet knnde förvärfva;
men.de funno denna inkomsttitel, eller kringresande
konstförevisares. skyldighet att beskattas för en pen-.
siopsinrättning, af hvilka de ej ega den ringaste för-
del. obillig; . Desse kringresande personers bäde ar-
tistiska och ekonomiska belägenhet tecknas i mörka
färger: huru de ofta ej förtjena mer än som gär åt
till afgiften för pensionskassan, och huru; sedan den
lilla stad de velat hugna med sin konst, får. göra in-
samlingar för att blifva sällskapet. qvitt; ; För. att be-
reda pensionskassan en fortfarande; inkomst, hvaraf
den vore i behof, utan att behöfva. taga den frän dy-
lika stackare, önskade, falarne äterremiss; på. .det ut-
skottet. måtte. sammanträda med statsutskottet och se
till att de 1500 rdr, hvartill denna inkomsttitel årli-
sen beräknas må kunna af statsmedlen fyllas.
Komminister Beckman erinrade att utskottet bland
pensionskassans inkomster förgätit den recett den
hvarje är erhäller, och hvars nettobehållning ej är
ringa, dä man känner huru gouterade dessa konserter
äro — att anse denna afgift som dylika kringresande
konstnärer erlägga, som bevillning kan man ej heller
göra; ty om man läser bevillningsförordningen, finner
man att de uti den ingalunda äro bortglömda. Ta-
laren tyckte det ej vara kongl. hofkapellets artister
värdigt att af en björndansare, som i Trelleborg vill
förevisa sin fyrfota elevs (för de tvåfota slipper han be-
tala afgift till kassan) prestationer fordra det han derföre
skall skatta till kongl. hofkapel!et i Stockholm. Bättre
vore det bäde för desse konstnärer och för den konst-
älskande publiken att genom flere recetter fylla det
behof kassan är i, än genom att uppbära skatt af
djörndansare och dylike.
Doktor Gumelius ansäg det riktigt resonneradt, att
de som blifvit älagde att betala denna afgift till pen-
sionskassan dermed fortforo; ty man mäste besinna
buru liten uppmuntran den verkliga talangen rönt
och röner i vårt land, och huru .litet man gjort för
betryggande af dess utöfvares ålderdom. Att nu
borttaga denna inkomsttitel för pensionskassan kan ej
gå an. De som föreslagit flere recetter och statsbi-
drag borde veta huru svärt det är att erhälla någon-
dera. Teatern, hvilken som ekonomisk anstalt ej
bär sig, behöfver alla sina inkomster och kan ej af-
stå flere tillfällen att förtjena, och staten har för
aärvarande utgifter nog ändä. Denna afgift till pen-
sionskassan är för de bättre kringresande skådespelare,
som genom både sin talent försvara sin plats och
förtjena penningar, ej tryckande; de, hvilkas artistiska
och ekonomiska resurser äro så klena att de ej förmå
bära denna börda, göra bäde publiken och sig sjelfve
den störtta tjenst med att välja en annan födkrok.
Den talaren, som pästod att det vore ovärdigt af ka-
pellet att uppbära denna skatt, ville doktorn påminna
om historien om Vespasianus och guldmyntet, hvilket
denne kejsare ej tyckte vara behäftadt med någon
barklukt, eburu det var uppburet af en garfvare. Allt
som ärligt förtjenas är hederligt.
Biskop Annerstedt talade i samma riktning.
Genom votering bifölls betänkandet med 25 röster
mot 16, som voro för äterremiss.
Statsutskottets betänkande JM 58, 60, 62, 63 biföl-
los, J4 59 och 61 bordlades för andra gången. Banko-
utskottets betänkande J4 25, 26 och 27 biföllos, JM 28,
om bankoinkomstens användande, sattes främst på listan
tills lördagens plenum. Lagutskottets betänkande JM
13 bifölls. Ekonomiutskottets betänkande JM 66, an-
gående tullfri införsel af säd och mjöl, bordlades an-
dra gången.
——
Borgareståndet.
. Gårdagens plena.
Öfverläggningen om tillåtelsen för riksgäldskonto-
set, att i mon af behof uppläna erforderliga medel
för neutralitetskreditivet, öppnades af hr Björck, som
var af den tanke, att innan man skrede till läns upp-
tagande, borde man först tillgodogöra de tillgångar man
eger, och säledes för fyllandet af det förevarande be-
hafvet först rasalicora da hunatabeföron nanaen ae AKI