7 0 oa AA VVE SOVA TRA. AC laren frågade om det vore rimligt att man skull resa ifrän. Skäne till riksbånken för att kutina erhäll: mindre skiljemynt. Friherre Tersmeden F. W., trod de att inga sädana svärigheter i afseende ä vexling fsom den föregående talaren omnämt hade visat sij på landsbygden, utan att det vore ganska lätt at erhålla småsedlar och tillstyrkte derföre bifall til betänkandet. Häruti instämde grefve Gyldenstolpe A G., och friherre Cederström R. Betänkandet bifölls, samma utskotts utlåtanden n:o 26, tillstyrkande efter gift af halfva öfverräntan å 2:ne län ur handels diskonten, och n:o 27 tillstyrkande afskrifning af st. odlingslån, bifölls utan diskussion. Ständet ätskilj des kl. !y, 9. —— Presteståndet. Plenum den 15 Mars, kl. 6 e. m. I detta plenum föredrogs lagutskottets betänkande n:o 12, som afstyrker Bjerkanders motion om bördsrättens upphörande för egendom ä landet. Doktor Säve fann uti bördsrätten ett värn för jordens splittring, och dä denna bördsrätt hade sin grund uti kärleken till den jord man odlade, hvarigenom den betraktades ej blott som en egendom utan som ett arf, hvilket innehafvaren med kärlek tänkte sig odladt äfven af hans efterkommande och hvarigenom den pietet, som utgör ett af grundelementerna i ett samhälle, säkrast värnas, vore det obetänksamt att upphäfva densamma. Prosten Euren: Då Bondeständet med sädan kärlek hänger fäst vid bördsrätten, enär det inser att uti den ligger den säkraste grunden för dess sjelfbestånd och fortfarande af att vara ett aktadt riksstånd, kan tiden ej vara inne för denna rätts upphäfvande. Fosterlandskänslan är dessutom hopväfd af så många fina trädar att det ej är rädligt att slita sönder nägon af dem. Hofpredikanten Hasselrot: Utskottets skäl grunda sig på en presumtion af kärleken till fosterjorden; men visar denna kärlek sig ej hälla streck, förlorar äfven betänkandet sin grund. Utan att vilja betvifla eller försöka borttaga något af den tillgifvenhet svenska bondeständet skulle hysa till den jord det brukar, bafva dock de flesta bördstvister röjt allt för litet af denna tillgifvenhet, utan tvertom lätit i dagen framträda en ej sä liten tillvaro af egennyttiga beräkningar, och då bördsmannen i de fleste fall bryter eller rättare ingär det löftet, som han ej tänker hålla, att fortfarande bruka den jord han bördar, vill talaren ej att froskeständet skall medverka till fortsatt gällande af en låg, som gifver anledning och skydd ät dylika löftesbrott. Prosten Melander: Utom kärlek till jorden finnes äfven i betänkandet uppgifvet att genom bördsrättens bibehållande hindras sammansläende i ens hand af allt för störa jordmassor, och författningen bidrager sålunda att göra besutenheten mera allmän. I provinser der bemmantalen voro starkt klyfda, händer ej sällan, t. ex. i Dalarne, att för en ringa skuld gårdsdelen försäljes på exekutiv auktion. För sådana fall bar lagen visat sig bra att hafva för slägten, som dymedelst kan återvinna hemmanet, som annars för en spottstyfver ginge förloradt. Prosten Qviding menade att numera finnes ej någon kärlek till jorden, ty i annat fall skulle den ej säsom lösegendom sä ofta ombyta egare, och att bibehålla en lag för att skydda trasslige gäldenärer, vore väl ej. sä passande. Doktor Sandbergs åsigt stod närmast tillsammans med hofpredikanten Hasselrots yttrande samt hr Askers vid betänkandet fogade reservation. — Betänkandet bifölls. Öfver ekonomiutskottets betänkande n:o 61, som afstyrker väckt fråga om kringresande skådespelares, jonglörers m. m. befriande från erläggande af. afgift för hvarje deras representation till kongl. hefkapellets pensionskassa, uppstod en vidlyftig artistisks diskussion. De kringresande artisternas talan fördes af hofpredikanten Wensioe, lektor Söderberg, komminister Beckman, biskop Hallström och hofpredikanten Hasselrot; pensionskassans af doktor Gumaelius och biskop Annerstedt. Alla dessa talare erkände kongl. hofkapellets arvistiska värde, och förklarade sig gerna unna dess pensionskassa, hvad den med billighet knnde förvärfva; men.de funno denna inkomsttitel, eller kringresande konstförevisares. skyldighet att beskattas för en pen-. siopsinrättning, af hvilka de ej ega den ringaste fördel. obillig; . Desse kringresande personers bäde artistiska och ekonomiska belägenhet tecknas i mörka färger: huru de ofta ej förtjena mer än som gär åt till afgiften för pensionskassan, och huru; sedan den lilla stad de velat hugna med sin konst, får. göra insamlingar för att blifva sällskapet. qvitt; ; För. att bereda pensionskassan en fortfarande; inkomst, hvaraf den vore i behof, utan att behöfva. taga den frän dylika stackare, önskade, falarne äterremiss; på. .det utskottet. måtte. sammanträda med statsutskottet och se till att de 1500 rdr, hvartill denna inkomsttitel årlisen beräknas må kunna af statsmedlen fyllas. Komminister Beckman erinrade att utskottet bland pensionskassans inkomster förgätit den recett den hvarje är erhäller, och hvars nettobehållning ej är ringa, dä man känner huru gouterade dessa konserter äro — att anse denna afgift som dylika kringresande konstnärer erlägga, som bevillning kan man ej heller göra; ty om man läser bevillningsförordningen, finner man att de uti den ingalunda äro bortglömda. Talaren tyckte det ej vara kongl. hofkapellets artister värdigt att af en björndansare, som i Trelleborg vill förevisa sin fyrfota elevs (för de tvåfota slipper han betala afgift till kassan) prestationer fordra det han derföre skall skatta till kongl. hofkapel!et i Stockholm. Bättre vore det bäde för desse konstnärer och för den konstälskande publiken att genom flere recetter fylla det behof kassan är i, än genom att uppbära skatt af djörndansare och dylike. Doktor Gumelius ansäg det riktigt resonneradt, att de som blifvit älagde att betala denna afgift till pensionskassan dermed fortforo; ty man mäste besinna buru liten uppmuntran den verkliga talangen rönt och röner i vårt land, och huru .litet man gjort för betryggande af dess utöfvares ålderdom. Att nu borttaga denna inkomsttitel för pensionskassan kan ej gå an. De som föreslagit flere recetter och statsbidrag borde veta huru svärt det är att erhälla någondera. Teatern, hvilken som ekonomisk anstalt ej bär sig, behöfver alla sina inkomster och kan ej afstå flere tillfällen att förtjena, och staten har för aärvarande utgifter nog ändä. Denna afgift till pensionskassan är för de bättre kringresande skådespelare, som genom både sin talent försvara sin plats och förtjena penningar, ej tryckande; de, hvilkas artistiska och ekonomiska resurser äro så klena att de ej förmå bära denna börda, göra bäde publiken och sig sjelfve den störtta tjenst med att välja en annan födkrok. Den talaren, som pästod att det vore ovärdigt af kapellet att uppbära denna skatt, ville doktorn påminna om historien om Vespasianus och guldmyntet, hvilket denne kejsare ej tyckte vara behäftadt med någon barklukt, eburu det var uppburet af en garfvare. Allt som ärligt förtjenas är hederligt. Biskop Annerstedt talade i samma riktning. Genom votering bifölls betänkandet med 25 röster mot 16, som voro för äterremiss. Statsutskottets betänkande JM 58, 60, 62, 63 biföllos, J4 59 och 61 bordlades för andra gången. Bankoutskottets betänkande J4 25, 26 och 27 biföllos, JM 28, om bankoinkomstens användande, sattes främst på listan tills lördagens plenum. Lagutskottets betänkande JM 13 bifölls. Ekonomiutskottets betänkande JM 66, angående tullfri införsel af säd och mjöl, bordlades andra gången. —— Borgareståndet. . Gårdagens plena. Öfverläggningen om tillåtelsen för riksgäldskontoset, att i mon af behof uppläna erforderliga medel för neutralitetskreditivet, öppnades af hr Björck, som var af den tanke, att innan man skrede till läns upptagande, borde man först tillgodogöra de tillgångar man eger, och säledes för fyllandet af det förevarande behafvet först rasalicora da hunatabeföron nanaen ae AKI