mä komma. Tvisten föres säledes icke mellan Frankrike och England, som hastat Porten till hjelp mot Ryssland; den föres mellan Ryssland och alla de stater i Europa som hafva känsla för rätt, och hvilkas åsigter och intressen ställa dem på den goda sakens sida. Mot detta uppbesvärjande af 1812 ärs minnen, direkt framkastadt till en suverän som loyalt försökt ett yttersta försoningsbemödande, vägar jag säledes med tillförsigt framställa de stora kabinetternas enstämmiga menirg. Hela kejsar Napoleons beteende visar tillräckligt, att om han är stolt öfver den ära som lemnats honom i arf af stamfadren för hans ätt, har han heller icke uraktlätit nägot som kunde göra hans tronbestigning till en borgen för verldens fred och lugn. Om det manifest, genom hvilket H. M. kejsar Nikolaus för sina folk förkunnar de beslut han fattat, vill jag blott yttra ett enda ord. Vårt i så hög grad upprörda tidehvarf hade ätminstone hittills varit befriadt från ett af de plägoris, hvilka fordom som mest oroade verlden; jag menar religionskrigen. För det ryska folkets öron läter man nu genljuda liksom ett echo af dessa förödelsens tider; man föregifver sig uppställa korset mot halfmånen, och man begär af fanatismen det stöd man vet sig icke kunna fordra af förnuftet. Frankrike och England behöfva icke försvara sig mot den beskyllning man gör dem; de understödja icke islamismen mot den grekiska ortodoxien; de gå att beskydda det ottomaniska området mot Rysslands lystnad; de gå dit i den öfvertygelse, att deras ar meers närvaro i Turkiet skall alldeles undanrödja de redan mycket försvagade fördomar som ännu åtskilja olika klasser bland den höga Portens undersåter, och hvilka icke skulle ha återväckts, om icke den från St. Petersburg utgängna uppfordringen, genom att framkalla nationalhat och ett revolutionärt utbrott, förlamat sultan Abdul-Medjids ädla afsigter. För vår del tro vi oss fullt och fast vara den kristna tron mer nyttiga vid det vi låna Turkiet vårt understöd, än den regering som af denna tro gör sig ett verktyg för sin verdsliga ärelystnad. Vid de förebråelser Ryssland riktar mot andra, förgäter det alltför mycket att det är längt ifrån att inom sitt eget rike utöfva en sädan tolerans mot de sekter, hvilka icke omfatta den herrskande bekännelsen, som den tolerans hvaraf den höga Porten med skäl kan göra sig en ära, och det förgäter tillika, att det, med mindre skenbart nit för den grekiska religionen utom sina gränser, och med mer fördragsamhet mot den katolska religionen inom desamma, skulle bättre lyda Kristi lag, som det så prunkande åberopar. Mottag etc. Drouyn de Lhuys.v HOLLAND. De till militärtjenst konskriberade från 1849 bli icke i år, såsom det efter regeln skulle ske, frigifna ur tjensten; de skola tills vidare qvarstanna under fanorna. TYSKLAND. Förbundsdagen i Frankfurt har beviljat f. d. chefen för f. d. tyska flottan, kontreamiralen Brommy, ett underhåll af 125 thr i månaden till dess han kan erhålla någon för honom tjenlig plats. ke ja 0 HR fjSTERRIKE. Kejsaren skulle den 7 afresa till Miinehen på några dagar. Det mycket omtalade manifestet har icke blifvit af kejsaren undertecknadt, utan tills vidare lagdt å sido. Man har i stället föredragit det halfofficiella uttalandet i Oesterr. Corresp., hvilket vi efter en telegrafdepesch redan omtalat. ITALIEN. Från Turin skrifves till Augsburger Allg. Zeitung: Tillåt mig i dag, ehuru något sent, berätta er en tilldragelse som ännu är allmänna samtalsämnet så i Nizza som i Turin, och i afseende på hvilken vår regerings klokhet allmänt, men isynnerhet af engelska regeringen berömmes, ty saken angår tvenne de berömdaste engelska familjer. Lord Walpole hade med lady Douglas Hamilton ett barn, som döptes i fadrens namn. Af lätt förklarlig moderskärlek önskade lady Hamilton behälla barnet hos sig. Tvist uppstod mellan föräldrarne och för att förebygga hvarje invändning lät fadren bortföra barnet till Nizza. Lady Hamilton hade emellertid snart upptäckt barnets vistelseort och sökte, kosta hvad det ville, bemäktiga sig detsamma. Hon föranstaltade en enlevering, som säkerligen skulle ha lyckats om icke myndigheterna, som upptäckt anslaget, hade gjort det om intet på den grund, att här var fråga om en barnstöld, då barnet tillhörde den i hvars namn det blifvit döpt. Barnet bortfördes under betäckning och domstolarne afkunnade det utslag, att frågan borde afgöras enligt engelsk rätt, men att barnet borde, till dess dom fallit, öfverlemnas till engelska ministern. Mot de personer som försökt bortförandet, har rättegäng blifvit inledd, men ej emot anstiftarinnan, med anledning af föregifven saknad af bevis. Den gendarmbrigadier som fasttog vagnen hvari barnet bortfördes, har blifvit dekorerad med en guldmedalj. TURKIET. Bref från Bukarest af den 22 Febr. berätta, att furst Gortschakoff den 20 lemnat nämnde I stad och begifvit sig till Ismail, för att personligen rådgöra med general Osten-Sacken, förmodligen rörande den tillärnade Donauöfvergången. Hela det wallachiska infanteriet har nu blifvit försedt med nya preussiska pickelhufvor, som blifvit tillverkade i Elberfeld. RYSSLAND. Ryska blad meddela följande utdrag ur ett bref från exarken af Grusien, Isidor, till Filaret, metropolitan i Moskwa: Generalmajoren Bagration Mouchransky, som. utmärkt sig mycket under de sista striderna mot turkarne, har meddelat mig en märkvärdig underrättelse, som jag gör mig ett nöje af att: framlägga för. ers helighet. De i slaget tillfångatagna turkarne ha nemligen öppet meddelat oss, att de under den starkaste striden och dä hela den ryska divisionen var invecklad deri, sett den heliga Guds meder nedstiga från himlen med en fana i handen och beledsagad af tvenne krigare. Det ljus, som utstrålade från henne, var så glänsande som solen och ögat kunde icke fördraga dess glans. Denna syn väckte skräcxz i turkarnes leder; då de sägo denna Guds uppenbara mellankomst grepo de till tiykten och förlorade slaget. De af himlen gynnade ryssarne ha icke sett denna syn, det är fremlingar och fiender, som vittna härom. Turkarne försäkra, att i deras arm har hvar och en med fruktan sett företeelsen och är öfvertygad om sanningen häraf, men att anförarne vid dödsstraff förbjudit att tala härom och att de förhemliga tilldragelsen. De ryska officerarne ha lyckönskat öfverbefälhafvaren till denna glänsande seger, men de prisa Gud, som gifvit oss seger öfver de af fanatism uppeldade muselmännen. Fiendens antal var sä stort, att efter menskligt sätt att se var dess besegrande en omöjlighet. Mänga bref från armeen berätta, att efter detta under ett stort antal turkar blifvit kristne och lätit sig döpa. De ha beseglat sin tro med sin död. Det vore en skam för oss att af fruktan för Europa fördölja sädana stora händelser. Det är önskvärdt, att alla ryska blad utbreda underrättelsen derom att himladrottningen visat sig bland deträttrogna folket vid början af ett troskrig. Hvar och en af folket måste veta, att Gud är med oss, att ingen kan vara emot oss, och att Gud skulle blygas inför sina englar öfver dem, som vägra att bekänna hans namn inför menniskornanr. vu rs AA Fr AMA AM mh D TT CN ÅA OC TT ONT