mä komma. Tvisten föres säledes icke mellan Frank-
rike och England, som hastat Porten till hjelp mot
Ryssland; den föres mellan Ryssland och alla de
stater i Europa som hafva känsla för rätt, och hvil-
kas åsigter och intressen ställa dem på den goda sa-
kens sida.
Mot detta uppbesvärjande af 1812 ärs minnen,
direkt framkastadt till en suverän som loyalt försökt
ett yttersta försoningsbemödande, vägar jag säledes
med tillförsigt framställa de stora kabinetternas en-
stämmiga menirg. Hela kejsar Napoleons beteende
visar tillräckligt, att om han är stolt öfver den ära
som lemnats honom i arf af stamfadren för hans ätt,
har han heller icke uraktlätit nägot som kunde göra
hans tronbestigning till en borgen för verldens fred
och lugn.
Om det manifest, genom hvilket H. M. kejsar
Nikolaus för sina folk förkunnar de beslut han fattat,
vill jag blott yttra ett enda ord. Vårt i så hög grad
upprörda tidehvarf hade ätminstone hittills varit be-
friadt från ett af de plägoris, hvilka fordom som mest
oroade verlden; jag menar religionskrigen. För det
ryska folkets öron läter man nu genljuda liksom ett
echo af dessa förödelsens tider; man föregifver sig
uppställa korset mot halfmånen, och man begär af
fanatismen det stöd man vet sig icke kunna fordra
af förnuftet.
Frankrike och England behöfva icke försvara sig
mot den beskyllning man gör dem; de understödja
icke islamismen mot den grekiska ortodoxien; de gå
att beskydda det ottomaniska området mot Rysslands
lystnad; de gå dit i den öfvertygelse, att deras ar
meers närvaro i Turkiet skall alldeles undanrödja de
redan mycket försvagade fördomar som ännu åtskilja
olika klasser bland den höga Portens undersåter, och
hvilka icke skulle ha återväckts, om icke den från St.
Petersburg utgängna uppfordringen, genom att fram-
kalla nationalhat och ett revolutionärt utbrott, för-
lamat sultan Abdul-Medjids ädla afsigter. För vår
del tro vi oss fullt och fast vara den kristna tron mer
nyttiga vid det vi låna Turkiet vårt understöd, än
den regering som af denna tro gör sig ett verktyg
för sin verdsliga ärelystnad. Vid de förebråelser
Ryssland riktar mot andra, förgäter det alltför myc-
ket att det är längt ifrån att inom sitt eget rike ut-
öfva en sädan tolerans mot de sekter, hvilka icke om-
fatta den herrskande bekännelsen, som den tolerans
hvaraf den höga Porten med skäl kan göra sig en
ära, och det förgäter tillika, att det, med mindre sken-
bart nit för den grekiska religionen utom sina grän-
ser, och med mer fördragsamhet mot den katolska
religionen inom desamma, skulle bättre lyda Kristi
lag, som det så prunkande åberopar.
Mottag etc.
Drouyn de Lhuys.v
HOLLAND.
De till militärtjenst konskriberade från 1849
bli icke i år, såsom det efter regeln skulle
ske, frigifna ur tjensten; de skola tills vidare
qvarstanna under fanorna.
TYSKLAND.
Förbundsdagen i Frankfurt har beviljat f. d.
chefen för f. d. tyska flottan, kontreamiralen
Brommy, ett underhåll af 125 thr i månaden
till dess han kan erhålla någon för honom
tjenlig plats.
ke ja 0 HR -
fjSTERRIKE.
Kejsaren skulle den 7 afresa till Miinehen
på några dagar.
Det mycket omtalade manifestet har icke
blifvit af kejsaren undertecknadt, utan tills
vidare lagdt å sido. Man har i stället före-
dragit det halfofficiella uttalandet i Oesterr.
Corresp., hvilket vi efter en telegrafdepesch
redan omtalat.
ITALIEN.
Från Turin skrifves till Augsburger Allg.
Zeitung:
Tillåt mig i dag, ehuru något sent, berätta er en
tilldragelse som ännu är allmänna samtalsämnet så i
Nizza som i Turin, och i afseende på hvilken vår
regerings klokhet allmänt, men isynnerhet af engelska
regeringen berömmes, ty saken angår tvenne de be-
römdaste engelska familjer. Lord Walpole hade med
lady Douglas Hamilton ett barn, som döptes i fadrens
namn. Af lätt förklarlig moderskärlek önskade lady
Hamilton behälla barnet hos sig. Tvist uppstod
mellan föräldrarne och för att förebygga hvarje in-
vändning lät fadren bortföra barnet till Nizza. Lady
Hamilton hade emellertid snart upptäckt barnets vi-
stelseort och sökte, kosta hvad det ville, bemäktiga
sig detsamma. Hon föranstaltade en enlevering, som
säkerligen skulle ha lyckats om icke myndigheterna,
som upptäckt anslaget, hade gjort det om intet på
den grund, att här var fråga om en barnstöld, då
barnet tillhörde den i hvars namn det blifvit döpt.
Barnet bortfördes under betäckning och domstolarne
afkunnade det utslag, att frågan borde afgöras enligt
engelsk rätt, men att barnet borde, till dess dom fallit,
öfverlemnas till engelska ministern. Mot de personer
som försökt bortförandet, har rättegäng blifvit inledd,
men ej emot anstiftarinnan, med anledning af före-
gifven saknad af bevis. Den gendarmbrigadier som
fasttog vagnen hvari barnet bortfördes, har blifvit de-
korerad med en guldmedalj.
TURKIET.
Bref från Bukarest af den 22 Febr. berätta,
att furst Gortschakoff den 20 lemnat nämnde I
stad och begifvit sig till Ismail, för att per-
sonligen rådgöra med general Osten-Sacken,
förmodligen rörande den tillärnade Donau-
öfvergången.
Hela det wallachiska infanteriet har nu blif-
vit försedt med nya preussiska pickelhufvor,
som blifvit tillverkade i Elberfeld.
RYSSLAND.
Ryska blad meddela följande utdrag ur ett
bref från exarken af Grusien, Isidor, till Fi-
laret, metropolitan i Moskwa:
Generalmajoren Bagration Mouchransky, som. ut-
märkt sig mycket under de sista striderna mot tur-
karne, har meddelat mig en märkvärdig underrättelse,
som jag gör mig ett nöje af att: framlägga för. ers
helighet. De i slaget tillfångatagna turkarne ha
nemligen öppet meddelat oss, att de under den star-
kaste striden och dä hela den ryska divisionen var
invecklad deri, sett den heliga Guds meder nedstiga
från himlen med en fana i handen och beledsagad af
tvenne krigare. Det ljus, som utstrålade från henne,
var så glänsande som solen och ögat kunde icke för-
draga dess glans. Denna syn väckte skräcxz i tur-
karnes leder; då de sägo denna Guds uppenbara mel-
lankomst grepo de till tiykten och förlorade slaget.
De af himlen gynnade ryssarne ha icke sett denna
syn, det är fremlingar och fiender, som vittna här-
om. Turkarne försäkra, att i deras arm har hvar
och en med fruktan sett företeelsen och är öfvertygad
om sanningen häraf, men att anförarne vid dödsstraff
förbjudit att tala härom och att de förhemliga till-
dragelsen. De ryska officerarne ha lyckönskat öfver-
befälhafvaren till denna glänsande seger, men de
prisa Gud, som gifvit oss seger öfver de af fanatism
uppeldade muselmännen. Fiendens antal var sä stort,
att efter menskligt sätt att se var dess besegrande
en omöjlighet. Mänga bref från armeen berätta, att
efter detta under ett stort antal turkar blifvit kristne
och lätit sig döpa. De ha beseglat sin tro med sin
död. Det vore en skam för oss att af fruktan för
Europa fördölja sädana stora händelser. Det är önsk-
värdt, att alla ryska blad utbreda underrättelsen der-
om att himladrottningen visat sig bland deträttrogna
folket vid början af ett troskrig. Hvar och en af
folket måste veta, att Gud är med oss, att ingen kan
vara emot oss, och att Gud skulle blygas inför sina
englar öfver dem, som vägra att bekänna hans namn
inför menniskornanr.
vu rs AA Fr AMA AM mh
D TT CN ÅA OC TT ONT