———r—R I—-?-— -—N————?2 — e—A—Yhie—h—h bmh— OR——— ee ter ärliga flickor, så mycket mer som han är gifta karHen. t!Soldaten, som ej skulle hafva fruktat om han sett muskötten rigtas mot sitt bröst, bleknade nu och lät i förskräckelsen ett dalersstycke falla i gummans förkläde, på det hennes ord ej måtte innebära någon olycklig förutsägelse, och tillade, liksom bevekande: — Nå, nå, kära mor, tag icke så illa vid er. Det var icke så farligt ment heller. Kamraterna utbrusto i skratt. Några skreko: — Det var dj. till gumma! hon har talande tunga hon! Ta mig sjuhundra ska hon icke spå oss.49— Andra sade: — Det är rätt åt dig, din björn; du är alltid så påflugen; bär dig åt hemma, som vore du i fiende-land, och det kan aldrig föra något godt med sig. — Andra åter menade: man skall se blon på häxan, så har hon ingen makt. — Det skulle ha skett straxt det, nu är det för sent — svarade en annan. Utom dess hade hennes uttal förrådt henne; några finska dragoner framkommo, för att försvara gemålen tilll deras ryktbara doktor. Under detta samtal, som på intet sätt tycktes bekymra gumman, förde hon Cecilia i stugan och hviskade några ord vid värdinnan, som nickade bifall och genast gick emot den unga flickan. — Kom Anna — sade hon — klif upp här bak på ugnen! jag är karl för att ingen skall nosa dit. De soldater, som befunno sig här, tillhörde dels Roslags kompagni, dels Nylands dragoner. Man såg genast att Carls stränga anda ej längre besjälade trupperna. Det fanns ingen ofticer på stället, icke en gång en subaltern, utan endast underofficerare. Detta var likväl — i förbigående sagdt — en stor lycka för Cecilia, ty eljest hade kanhända värdinnan varit mindre karl för sig. Nu hördes en munter polska spelas upp på gården. Några soldater rusade in och frågade efter den nylomna flickan. a . — Det skulle litet angå er! Det är ärlig mans barn — Det små hon vara tio gånger; hon är intet mer är