den österriikiska monarkien är ett nytt bevis,
och helt vvisst det säkraste bevis, att sakerna
i Wallachhiet taga en för Ryssland ingalunda
fördelaktigg vändning, och det är denna om-
ständighet t som fyller den härvarande affärs-
verlden maoed omisskännelig glädje och kom-
mer den : att med så mycket större tillfreds-
ställelse uupptaga förberörde underrättelse, som
inbyggarnee i dessa trakter ännu denna gång
förblifva ktbefriade från de bördor, hvilka städse
äro oskiljaktiga från större truppkoncentra-
tioner.
Men om denna glädje kommer att räcka
mycket länge, om vi ej snart skola få se det
ryska infllytandet, som vi fägna oss vara till-
bakaträngdt, framträda i förstorade proportio-
ner och på ett nytt fält, tilltror jag mig icke
att påstå; dock sätter jag för min del föga
förtroende till wienertidningarnes högtrafvande
radomontader, hvilka så gerna vilja inbilla
oss och hela verlden att Österrike hyser alls
inga sympatier för Rysslands politik.
Kronstads tidning diskuterar i en af sina
sista numiror turkarnes lyckade stormning af
Giurgewo, med alla dess fasaväckande detal-
Jer, för artt efter en två spalter fyllande be-
rättelse fcörkunna läsaren att allt det föregå-
ende beviisat. sig vara rent af taget ur luften.
Jag sökerr städse att förskona er från rykten,
så pikantta de än må vara, och inskränker mig
derföre äifven denna gång till den försäkran,
att alltsammans inskränker sig till den i mitt
sista bref omnämnde affären vid Giurgewo och
till det sedan dess dagligen återkommande
men föga verksamma beskjutandet af denna
stad från den turkiska fästningen Rustchuk.
De med Bukarestposten den 14 här inträf-
fade brefven, af till och med den 12, omtala
ingen särdeles förändring i sakernas läge. För
att för turkarne försvåra landstigningar på den
nära Giurgewo belägna ön Mokan, hvilken i
November förlidet år var en skådeplats för så
många blodiga affärer, hafva ryssarne de si-
sta dagamne börjat uthugga den täta skogen
på denna ö. Dagligen ditbeordras ett helt
kompani soldater för trädfällning, under det
landtfolk.et sammanföses i flockar och öfver-
föres till ön för att rensa stranden från vass
och busgar.
Nalcten mellan den 8 och 9 dennes gjordes
uniger general Schilders ledning ett försök att
från ön Radovan uppbränna de i hamnen vid
Rustchuz till ett antal af 150, liggande turki-
ska fartyg och båtar, å ryska sidan utfördt
med någon framgång; ett par batterier öfver-
föråes under natten och öppnade vid dag-
bräckningen en af turkarne oväntad eld, som
de först vid tredje salfvan kommo sig före
att besvara, men med ringa verkan. En ång-
båt led mest; 6 större fartyg blefvo alldeles
otjenstbara, äfvensom ett antal mindre fartyg
och båtar.
Likasom konfiskationen af Gregor Stour-
zas egendomar, hvilken jag omtalade i mitt
sista bref, väckte allmän sensation, så gör för
närvarande den fullständiga omorganisationen
af den högsta rättsinstansen i Wallachiet ej
mindre uppseende, då derigenom det af Ryssland
sjelft fastställda reglement organique upphäf-
ves. En omstörtning af den högsta lagskipnin-
gen är alltid en högst betänklig åtgärd, och
denna äir så mycket mer öfverraskande, som ju-
stitievätsendet i Wallachiet blifvit godkändt af
ezar Nilkolai, och furst Stirbey, en jurist af Gui-
20ts skola, under sin femåriga förvaltning huf-
vudsakligen egnat sin uppmärksamhet åt rätts-
väsendets reorganisation i Wallachiet samt
dervid uppnätt resultater, hvilka funnit full-
ständigt erkännande, äfven hos hans talrika
fiender.
Äfven i Moldau-Wallachiska karantänerna
har en genomgripande förändring af personal
egt rum. Såsom bekant är måste den högsta
karantänsinspektören, enligt fördraget i Adria-
nopel, vara en ryss, hvaremot den öfriga
porsomalen borde bestå af infödda landets
arn. Nu mera är knappast en enda af de
förut anställda tjenstemännen bibehållen vid
sin befattning.
De siebenbirgiska idkarne af boskapssköt-
sel drifva, från urminnes tider tillbaka, straxt
vid höstens början sina stora fårhjordar till
öfvervintring till de bulgariska lågländerna
vid Donau, hvarest de för detta ändamål ar-
rendera stora länderier. Nu hafva de turkiska
befälhafvarne tvungit dessa boskapsegare att
till dem sälja sina fårhjordar, och betalt dem
med en dukat stycket (sannolikt dock en
Ikosår:, ett dåligt turkiskt guldmynt, af om-
kring 2 rdr svenskt rgs värde). Men då nu
egarnmte vände tillbaka till Wallachiet, blefvo
dessa penningar af ryska regeringen dem af-,
fordrade och konfiskerade, emedan hon låtit
vid strängt straff förbjuda allt slags afsalu till
turkarne af viktualier, men isynnerhet af bo-
skap; och på skilnaden mellan frivillig och
tvångshandel ville hon icke göra något af-
seende. De lidande fåregarne, som äro öster-
rikiska undersåter, hafva nu deröfver anfört
besvär hos den kejserliga österrikiska agen-
turen i Bucharest, och man motser utgången
med desto större intresse, som saken, hvarom
här äir fråga, i alla händelser är af betyden-
het, då antalet af de österrikiska undersåter
tillhöjrande, i Turkiet öfvervintrande fåren upp-
går ttill flera hundratusen och derpå beror
flera häromkring liggande byars välstånd.
En köpman i Kronstadt har öfvertagit en
leverans för ryska armeen af 80,000 stycken
liar. Denna omständighet har gifvit anled-
ning till uppkomsten af det rykte, att rys-
sarne erna organisera en landstorm i fursten-
dömena och hafva för afsigt att beväpna
landtfolket med dessa liar. Så osmaklig ock
denna förklaring är, finner den dock öfver-
allt troende öron, och torde väl snart nog
komma att dyka upp i en och annan tidning.
AR