den österriikiska monarkien är ett nytt bevis, och helt vvisst det säkraste bevis, att sakerna i Wallachhiet taga en för Ryssland ingalunda fördelaktigg vändning, och det är denna omständighet t som fyller den härvarande affärsverlden maoed omisskännelig glädje och kommer den : att med så mycket större tillfredsställelse uupptaga förberörde underrättelse, som inbyggarnee i dessa trakter ännu denna gång förblifva ktbefriade från de bördor, hvilka städse äro oskiljaktiga från större truppkoncentrationer. Men om denna glädje kommer att räcka mycket länge, om vi ej snart skola få se det ryska infllytandet, som vi fägna oss vara tillbakaträngdt, framträda i förstorade proportioner och på ett nytt fält, tilltror jag mig icke att påstå; dock sätter jag för min del föga förtroende till wienertidningarnes högtrafvande radomontader, hvilka så gerna vilja inbilla oss och hela verlden att Österrike hyser alls inga sympatier för Rysslands politik. Kronstads tidning diskuterar i en af sina sista numiror turkarnes lyckade stormning af Giurgewo, med alla dess fasaväckande detalJer, för artt efter en två spalter fyllande berättelse fcörkunna läsaren att allt det föregående beviisat. sig vara rent af taget ur luften. Jag sökerr städse att förskona er från rykten, så pikantta de än må vara, och inskränker mig derföre äifven denna gång till den försäkran, att alltsammans inskränker sig till den i mitt sista bref omnämnde affären vid Giurgewo och till det sedan dess dagligen återkommande men föga verksamma beskjutandet af denna stad från den turkiska fästningen Rustchuk. De med Bukarestposten den 14 här inträffade brefven, af till och med den 12, omtala ingen särdeles förändring i sakernas läge. För att för turkarne försvåra landstigningar på den nära Giurgewo belägna ön Mokan, hvilken i November förlidet år var en skådeplats för så många blodiga affärer, hafva ryssarne de sista dagamne börjat uthugga den täta skogen på denna ö. Dagligen ditbeordras ett helt kompani soldater för trädfällning, under det landtfolk.et sammanföses i flockar och öfverföres till ön för att rensa stranden från vass och busgar. Nalcten mellan den 8 och 9 dennes gjordes uniger general Schilders ledning ett försök att från ön Radovan uppbränna de i hamnen vid Rustchuz till ett antal af 150, liggande turkiska fartyg och båtar, å ryska sidan utfördt med någon framgång; ett par batterier öfverföråes under natten och öppnade vid dagbräckningen en af turkarne oväntad eld, som de först vid tredje salfvan kommo sig före att besvara, men med ringa verkan. En ångbåt led mest; 6 större fartyg blefvo alldeles otjenstbara, äfvensom ett antal mindre fartyg och båtar. Likasom konfiskationen af Gregor Stourzas egendomar, hvilken jag omtalade i mitt sista bref, väckte allmän sensation, så gör för närvarande den fullständiga omorganisationen af den högsta rättsinstansen i Wallachiet ej mindre uppseende, då derigenom det af Ryssland sjelft fastställda reglement organique upphäfves. En omstörtning af den högsta lagskipningen är alltid en högst betänklig åtgärd, och denna äir så mycket mer öfverraskande, som justitievätsendet i Wallachiet blifvit godkändt af ezar Nilkolai, och furst Stirbey, en jurist af Gui20ts skola, under sin femåriga förvaltning hufvudsakligen egnat sin uppmärksamhet åt rättsväsendets reorganisation i Wallachiet samt dervid uppnätt resultater, hvilka funnit fullständigt erkännande, äfven hos hans talrika fiender. Äfven i Moldau-Wallachiska karantänerna har en genomgripande förändring af personal egt rum. Såsom bekant är måste den högsta karantänsinspektören, enligt fördraget i Adrianopel, vara en ryss, hvaremot den öfriga porsomalen borde bestå af infödda landets arn. Nu mera är knappast en enda af de förut anställda tjenstemännen bibehållen vid sin befattning. De siebenbirgiska idkarne af boskapsskötsel drifva, från urminnes tider tillbaka, straxt vid höstens början sina stora fårhjordar till öfvervintring till de bulgariska lågländerna vid Donau, hvarest de för detta ändamål arrendera stora länderier. Nu hafva de turkiska befälhafvarne tvungit dessa boskapsegare att till dem sälja sina fårhjordar, och betalt dem med en dukat stycket (sannolikt dock en Ikosår:, ett dåligt turkiskt guldmynt, af omkring 2 rdr svenskt rgs värde). Men då nu egarnmte vände tillbaka till Wallachiet, blefvo dessa penningar af ryska regeringen dem af-, fordrade och konfiskerade, emedan hon låtit vid strängt straff förbjuda allt slags afsalu till turkarne af viktualier, men isynnerhet af boskap; och på skilnaden mellan frivillig och tvångshandel ville hon icke göra något afseende. De lidande fåregarne, som äro österrikiska undersåter, hafva nu deröfver anfört besvär hos den kejserliga österrikiska agenturen i Bucharest, och man motser utgången med desto större intresse, som saken, hvarom här äir fråga, i alla händelser är af betydenhet, då antalet af de österrikiska undersåter tillhöjrande, i Turkiet öfvervintrande fåren uppgår ttill flera hundratusen och derpå beror flera häromkring liggande byars välstånd. En köpman i Kronstadt har öfvertagit en leverans för ryska armeen af 80,000 stycken liar. Denna omständighet har gifvit anledning till uppkomsten af det rykte, att ryssarne erna organisera en landstorm i furstendömena och hafva för afsigt att beväpna landtfolket med dessa liar. Så osmaklig ock denna förklaring är, finner den dock öfverallt troende öron, och torde väl snart nog komma att dyka upp i en och annan tidning. AR