Presteståndet,
Plenum den 11 Mars kl. 10 f. m.
Utom val af fullmäktige i banken och riksgälds-
kontoret jemte direktörer vid lånekontoren, hvarom
förut är nämndt och hvartill användes en stor del af
förmiddagen upptogs den öfriga af en liflig financiell
debatt emellan professor Agardht å ena samt biskop
Heurlin, prosten Almqvist, doktor Sandberg med flera
andra sidan öfver statsutskottets betänkande n:o 65,
angående erforderlige medel för nu förestående ut-
betalningar å det under innevarande riksdag bevil-
jade särskilda kreditiv å 2,500,000 rdr. Riksgälds-
ontoret, hvilket det åligger att anskaffa dessa medel,
hade uti memorial till utskottet gjort framställning
om tillåtelse för fullmäktige att utan ovilkorligt iakt-
tagande af stadgandet i 166 af kontorets reglemente,
hvilket för fal sådant som ifrägavarande ålägger kon-
toret att antingen till inlösen uppsäga eller på för-
månligaste säätt försälja kontorets räntebärande obli-
gationer, få, öfver för tillfället disponibla tillgångar,
mot möjligeni lägsta ränta upptaga lån till det kredi-
terade beloppets bestridande. Hvad fullmäktige så-
lunda hemställt, hade statsutskottet tillstyrkt.
Professor Agardh ansäg först och främst utskottet
ej klart framställt sitt förslag, ett förslag, hvari
genom riksgäldskontoret skulle förvandlas till en de-
positionsbank, som skulle, med stor och kostsam för-
valtningspersonal, upptaga och utgifva lån. Nu om
någonsin vore det på sin plats att tillämpa 166 af
reglementet; ty hvarom är det fråga? ej om ett prin-
cipbetänkande utan om riksgäldskontorets utbetal-
ningsskyldighet af 2;, millioner. Riksgäldskontoret
eger på sex månader uppsägbara obligationer till ett
belopp af 3,218,650 rdr jemte en kassabehållning
i banken af nägot öfver 227,000 rdr, hvartill kan
läggas kontorets i barken orörda kreditiv ä en mil-
lion. Är det ej nu fördelaktigare, då landets pen-
ningeställning är den bästa den på många år varit,
hvilket utvisas bäde af uppgiften vid förlidet års slut
å den utelöpande sedelstecken och den sista banko
rapporten, att uppsäga obligatiorerne än att taga lån,
hvars skuldförbindelser skulle vara ställda för så litet
belopp på den långa tiden af 10 år. Talaren ön-
skade derför återremiss å betänkandet med den ut-
tryckta föreskriften ait riksgäldskontoret väl skulle
ega rättighet att på kort tid upptaga län men med
skyldighet för kontoret att så fort sig göra lät och
cednast intill slutet af nästa år inlösa eller till pari
försälja sina egande obligationer.
Prosten Almqvist såg i professor Agardhs förslag
för landet stora och obestridlisa vådor. Den summa
hvarem nu är fråga utgör blott början till en serie
af uppoffringar, hvars slut det stär i ingens makt