för dem uppduka och vidhålla dylika kalky-
ler, hvarvid den visar blott ett enda prof på
den välkända habiliteten, bestående deruti att
Aftonbladet citeras, såväl i Sv. T:s aftonupp-
laga i går som i morgonupplagan i dag, på det
sätt, att vi sägas hafva anfört att ofvannämnde
3 milliomer skulle af Sv. T. vara beräknade
till 53,6877 rdr (i stället för 5,687,500 rdr),
hvarigenaom det anmärkta sifferförhållandet
blir obeggripligt för dem af sistnämnde tid-
nings lässare, som ej jemföra senaste numret
med hvaad som yttrades för nägra dagar se-
an.
Och seedan den anmärkta siffran sålunda blif-
vit för tiidningens läsare cacherad,, naturligt-
vis genom ett ofrivilligt, men i båda dagar-
nes särslkilda upplagor beklagligen bibehållet
tryckfel, andrager samma tidning att det är
klart för den ringaste eftertanka, att de 3
millionernas värde 1813 skall beräknas efter
analogien mellan kursen då och realisations-
grunden 128 sk. samt summans belopp eller
så här:
91: 128—3,000,000: x.
Men om Sv. T. sjelf iakttagit detta beräk-
ningssätt, — emot hvilket dock några erin-
ringar kunde göras för det derigenom 1813 års
gedlar i förhållande till nuvarande tillagdt nog
högt värde — skulle den hafva funnit att de
3 milliomerna motsvarade 4,219,780 rdr 10 sk.
6 rst. mren icke 5,687,500 rdr, såsom den
sjelf påsttått.
Som dlet officiella bladet i denna fråga syn-
barligen, som man säger, tappat concepterna,
vilja vi ej vidare fästa oss vid dess kalkylers
orimlighet eller dess emot oss rigtade utlåtel-
sers gemenhet. De lära väl icke kunna för-
villa många läsare. Men då nämnde blad i
sammanhang dermed såsom ett svårt fel å vår
sida klaidrar, att vi ansett dess tre artiklar
om skatterne förr och nu vara rigtade emot
vår uppsats den 13 sistl. December angående
budgeternas tillvext under åren 18!:7—1853,
få vi till vår ursäkt i detta hänseende blott
påminna om, att sedan vår respektive mot-
ståndare några dagar derefter lofvat att be-
handla denna sak med anledning af vår upp-
sats, har han i den första af nämnde artiklar,
med titellin : Gömdt är icke glömdt,, uttryck-
ligen förlklarat, att han då gick att uppfylla
nämnde !löfte. Men ändock heter det nu, att
samma artiklar icke voro rigtade emot A. B:s
förenämnide artikel!
Då S. T. oupphörligt ropar på strängare
presslagar, för att reformera pressens olater
och fel, hemställa vi om den icke i främsta
rummet borde se till att åtskilliga af dess
egna spater rensades från den uselhet, som
för närverande ej så sällan ganska mycket
bidrager att misspryda den svenska pressen.
EERO
