1 nägon reda, och bankoutskottets finge besluta i lag-
le I frågorna?
Domprosten Thomander lugnade de för frihandlarne
förskräckte, att man af dem ej hade nägot att befara
så länge man måste taga 4 å 5 millioner af tullen
till statsutgifterna. De vanliga eldsläckarne, som
hela riksdagen sutit i utskottet och släckt, kunna
gerna vara med om slutliga släckningsarbetet. Det
nu rådande cirkulationsbruket är väl ej heller så nyt-
tigt för frågornas opartiska lösning.
Doktor Säve instämde med domprosten Thomander.
Biskop IHeurlin var af samma öfvertygelse som pro-
fessor Lindgren, talade för öfrigt om bevillnings-ut-
skottets stora vigt och betydelse, ja att det vore
mycket vigtigare än sjelfva statsutskottet.
Prosten Abnqvist talade för grundlagsförslaget.
Prosten Berlin ansäg ett förstärkt statsutskott bäst
uttrycka ständets åsigt, hvilket man förnämligast bör
se på. Bevillningsutskottets ledamöter äro ej sä noga
- kända, att man kan sätta full lit till dem, liksom
h I den lärdom, som inhemtas i bevillningsutskottet, ej
h I vore synnerligen stor.
Professor Carlson kunde ej i grundlagen finna nä-
gon norm, hvarefter statsutskottet skall afgöra bevill-
ningsfrågorna. En ambitionsfråga är detta dock ej
t mellan personer, utan mellan frågorna, hvilka böra
n fafgöras af dem som utredt desamma, ty ransakningen
bör ej verkställas af en domstol och beslutet fattas af
a Jen annan.
Biskop Hallström ansäg frägan hvarken likgiltig
eller betydelselös; ty 73 S R. F. skulle först genom
förslagets antagande blifva en sanning.
; Doktor Sandberg: Majoritetens rätt att uttrycka sin
, I mening qvarstär genom det förstärkta valet af 18 le-
damöter, hvilka man kan välja i motsatt riktning
mot de i utskottet förut befintliga, om man kommer
under fund med att man misstagit sig på deras val.
Då förslaget innebär en förbättring, röstar talaren
för bifall.
Punkten bifölls med 30 ja mot 20 nej.
8:de punkten afser statsrevisionens hållande hvarje
är i stället för hvartannat år.
Prosten Traneus: Det inträffar ej sällan att revi-
sionerna hällas samma år som det är riksdag. Om
då, genom små anmärkningar, tiden upptages, med-
hinner man ej de stora frägorna, utan mäste hasta
med dem, för att medhinna allt till riksdagen. Sä
var förhällandet vid en revision, då talaren, under
medgifvande att det blott var en tillfällighet, upp-
täckte att samma person uppburit tvenne större löner,
den ena som chef för Westerbottens regemente, den
andra som ordförande i ett förvaltande verk i hufvud-
staden. Om nu revisionerna hällas hvarje är, skall
allt bättre och säkrare medhinnas.
Hofpredikanten Tegner: De årliga revisionerna skola
d tillskynda säväl konung och embetsverk som de väl-
jande menigheterna obehöfligt besvär och statsverket
onödig utgift. Fär man ärliga revisioner, så dröjer
det väl ej länge förr än man fär årliga riksdagar,
och slutligen ett permanent parlament.
Doktor Broman och professor Lindgren voro af samma
öfvertygelse.
Prosten Berlin beskref, hurudant bräk det är med re-
visionerne, med anmärkningar och förklaringar, och
huru svårt det är att få ihop en anmärkning, som
är så pass grav att den kan vara värd att taga upp
i protokollet.
Doktor Sandberg. Skulle man fortsätta den före-
gående talarens resonnemang, skulle man tro att han
ej ville hafva några revisioner alls. Kan man i an-
märkningsväg ej få fatt på nägot guldkorn, ligger
orsaken dertill uti bristande förmåga hos de gran-
skande jemte den korta gransknirgstiden. Genom
revisioner hafva flere vigtiga fel vid förvaltningen
blifvit upptäckte, säsom det underlätna erläggandet
till Wadstena krigsmanshuskassa af bätsmanhällsaf-
giften vid Södra Möre bätsmansdistrikt. Medför det
uppgifna bråket nägot allmänt gagn, mäste man väl
underkasta sig detsamma. Kostnaden vore dock ett
skäl som förmådde talaren att rösta för afslag.
Biskop Hallström tillstyrkte bifall, då förslaget har
mänga ganska betydliga fördelar. Liksom man af-
slutar räkenskaperne pr är och enskilda inrättningar
årligen granska sina räkenskaper, bör väl staten äf-
ven så göra med sina, som af alla räkenskaper väl
äro de vigtigaste. Om statsutskottet befrias från den
det åliggande granskning, hvilket kan ske, om för-
slaget antages, skall ej ringa besparing af den dyr-
bara riksdagstiden kunna tillvägabringas. Nägon så
stor svärighet att få revisorer torde det ej heller vara,
ty om det högvördiga ståndet vill vara fullt upprigtigt,
är det ej så få af detsamma, som ej gerna resa till
Stockholm. Talaren tillstyrkte bifall på fullt allvar.
Biskop Heurlin förklarade att de ärliga revisionerna
ej blefve af ringaste nytta. Statsrevisionerna hafva
antagit en helt annan karaktär än emot förr; då gran-
skade man ej siffror, det var statsverkets tillständ,
styrelse och förvaltning, med ett ord dispositionen af
medlen man afsäg. Statsutskottets memorialbok var
den grufva man hemtade sina anmärkningar frän.
1827 års revision hade annat göra för sig än granska
siffror; det var politiska frågor, som då voro på ta-
peten. Dä sparade man sina krafter till stora ända-
mål, nu knogar man för att få ihop anmärkningar
på nägra riksdaler, skillingar och runstycken, hvar-
öfver skrifvas digra anmärkningsluntor, dem ingen
läser. En granskning af siffran tillkommer kammar-
rätten, och banken har sitt serskilda revisionskontor.
Skulle man genom dylik granskning få ihop nägra
bundra riksdaler, behöfves en permanent revision,
och det blefve, som man säger, uppäten förtjenst.
Talaren medgaf att statsutskottets siffergranskning ej
kan blifva noga, men desto noggrannare blir dispo-
sitionsgranskning, som är det väsendtliga. Inträffar
nu att riksdag och revision är liktidig och att ofta
revisor blir vald till riksdagsman, hur gär det då?
Endera mäste han afsäga sig, och det troliga är att
han uppoffrar revisionen för riksdagsmannaförtroendet.
En talare har nämnt om den ökade kostnaden; ja
han har äfven till den bordt lägga resan till och mid-
dagen vid Tumba, som ej är den minsta af revisions-
omkostnaderna.
Hofpredikanten Hasselroth frägar om man bör upp-
skjuta revisionerne derför att man ej får några an-
märkningar, och om det ej är en följd af att revi-
sioner hållas. Vill man en allvarlig revision, mäste
man äfven vilja medlen, och en sanning är det väl
att man bättre skall kunna granska på två månader
ett ärs räkenskaper än på 3:ne månader 2:ne ärs.
I banken finnas visserligen tvenne revisioner, men de
granska ej bankens räkenskaper utan blott verkets
kuranta utgiftsräkningar. Skall man revidera mäste
man väl äfven granska siffran. Bättre är det ock
att taga steget fullt ut och bekänna att man ej vill
bafva några revisioner, än att klandra dem som finnas.
Prosten Berlin. Man kan ej granska allt, man be-
gär en handling här, räknar en silfverpäse och sedel-
bundt der, finner detta vara rätt och sluter till att
alltsammans är rätt. Ondt gör det talaren att han
måste nägot rycka i den medborgarkrans prosten
Trangeus virat om sin tinning. Den anmärkning, han
uppger vara sin och hvaröfver han stoltserar, stod
ett halft är före revisionen att läsa i Aftonbladet,
och var sälunda känd för hvar man.
Prosten Traneus bedyrar att han ej läst den i Af-
tonbladet utan sjelf hittat på den, men förundrar sig
öfver att ej prosten Berlin och de öfrige revisorerne,
som hade så noga reda på den, ej gillade densamma,
utan tvertom hade all möda ospard, för att tysta
ned både anmärkningen och anmärkaren. Punkten
afslogs med 39 röster mot 17. Biskop Hallström,
hr Hasselroth och Karlander reserverade sig.
9:de och 10:de punkterna afgjordes utan några
märkbara yttranden på sätt uppgifvet är.
Den l1:te punkten afser val af ordförande i utskott
och andra rikets ständers delegationer.
Prosten Kullman: Om detta förslag antoges, skulle
inträffa hvad den utmärkte man, som härom dagen
krossade det Wingårdska vapnet, sade: man vill att
hufvudet skall ligga för lågt, på det operation å krop-
pen mätte gä desto lättare för sig.. Icke eftersträf-
var presteståndet, som ändå så ofta får föra ordet,
dessa ordförandeplatser! Så länge en ärftlig monarki
fönmnanne HAR FL -
g-
lad
PA rm mm —-—— mm RR
INN VM FM Ft HR FR
et mm