1 nägon reda, och bankoutskottets finge besluta i lagle I frågorna? Domprosten Thomander lugnade de för frihandlarne förskräckte, att man af dem ej hade nägot att befara så länge man måste taga 4 å 5 millioner af tullen till statsutgifterna. De vanliga eldsläckarne, som hela riksdagen sutit i utskottet och släckt, kunna gerna vara med om slutliga släckningsarbetet. Det nu rådande cirkulationsbruket är väl ej heller så nyttigt för frågornas opartiska lösning. Doktor Säve instämde med domprosten Thomander. Biskop IHeurlin var af samma öfvertygelse som professor Lindgren, talade för öfrigt om bevillnings-utskottets stora vigt och betydelse, ja att det vore mycket vigtigare än sjelfva statsutskottet. Prosten Abnqvist talade för grundlagsförslaget. Prosten Berlin ansäg ett förstärkt statsutskott bäst uttrycka ständets åsigt, hvilket man förnämligast bör se på. Bevillningsutskottets ledamöter äro ej sä noga kända, att man kan sätta full lit till dem, liksom h I den lärdom, som inhemtas i bevillningsutskottet, ej h I vore synnerligen stor. Professor Carlson kunde ej i grundlagen finna nägon norm, hvarefter statsutskottet skall afgöra bevillningsfrågorna. En ambitionsfråga är detta dock ej t mellan personer, utan mellan frågorna, hvilka böra n fafgöras af dem som utredt desamma, ty ransakningen bör ej verkställas af en domstol och beslutet fattas af a Jen annan. Biskop Hallström ansäg frägan hvarken likgiltig eller betydelselös; ty 73 S R. F. skulle först genom förslagets antagande blifva en sanning. ; Doktor Sandberg: Majoritetens rätt att uttrycka sin , I mening qvarstär genom det förstärkta valet af 18 ledamöter, hvilka man kan välja i motsatt riktning mot de i utskottet förut befintliga, om man kommer under fund med att man misstagit sig på deras val. Då förslaget innebär en förbättring, röstar talaren för bifall. Punkten bifölls med 30 ja mot 20 nej. 8:de punkten afser statsrevisionens hållande hvarje är i stället för hvartannat år. Prosten Traneus: Det inträffar ej sällan att revisionerna hällas samma år som det är riksdag. Om då, genom små anmärkningar, tiden upptages, medhinner man ej de stora frägorna, utan mäste hasta med dem, för att medhinna allt till riksdagen. Sä var förhällandet vid en revision, då talaren, under medgifvande att det blott var en tillfällighet, upptäckte att samma person uppburit tvenne större löner, den ena som chef för Westerbottens regemente, den andra som ordförande i ett förvaltande verk i hufvudstaden. Om nu revisionerna hällas hvarje är, skall allt bättre och säkrare medhinnas. Hofpredikanten Tegner: De årliga revisionerna skola d tillskynda säväl konung och embetsverk som de väljande menigheterna obehöfligt besvär och statsverket onödig utgift. Fär man ärliga revisioner, så dröjer det väl ej länge förr än man fär årliga riksdagar, och slutligen ett permanent parlament. Doktor Broman och professor Lindgren voro af samma öfvertygelse. Prosten Berlin beskref, hurudant bräk det är med revisionerne, med anmärkningar och förklaringar, och huru svårt det är att få ihop en anmärkning, som är så pass grav att den kan vara värd att taga upp i protokollet. Doktor Sandberg. Skulle man fortsätta den föregående talarens resonnemang, skulle man tro att han ej ville hafva några revisioner alls. Kan man i anmärkningsväg ej få fatt på nägot guldkorn, ligger orsaken dertill uti bristande förmåga hos de granskande jemte den korta gransknirgstiden. Genom revisioner hafva flere vigtiga fel vid förvaltningen blifvit upptäckte, säsom det underlätna erläggandet till Wadstena krigsmanshuskassa af bätsmanhällsafgiften vid Södra Möre bätsmansdistrikt. Medför det uppgifna bråket nägot allmänt gagn, mäste man väl underkasta sig detsamma. Kostnaden vore dock ett skäl som förmådde talaren att rösta för afslag. Biskop Hallström tillstyrkte bifall, då förslaget har mänga ganska betydliga fördelar. Liksom man afslutar räkenskaperne pr är och enskilda inrättningar årligen granska sina räkenskaper, bör väl staten äfven så göra med sina, som af alla räkenskaper väl äro de vigtigaste. Om statsutskottet befrias från den det åliggande granskning, hvilket kan ske, om förslaget antages, skall ej ringa besparing af den dyrbara riksdagstiden kunna tillvägabringas. Nägon så stor svärighet att få revisorer torde det ej heller vara, ty om det högvördiga ståndet vill vara fullt upprigtigt, är det ej så få af detsamma, som ej gerna resa till Stockholm. Talaren tillstyrkte bifall på fullt allvar. Biskop Heurlin förklarade att de ärliga revisionerna ej blefve af ringaste nytta. Statsrevisionerna hafva antagit en helt annan karaktär än emot förr; då granskade man ej siffror, det var statsverkets tillständ, styrelse och förvaltning, med ett ord dispositionen af medlen man afsäg. Statsutskottets memorialbok var den grufva man hemtade sina anmärkningar frän. 1827 års revision hade annat göra för sig än granska siffror; det var politiska frågor, som då voro på tapeten. Dä sparade man sina krafter till stora ändamål, nu knogar man för att få ihop anmärkningar på nägra riksdaler, skillingar och runstycken, hvaröfver skrifvas digra anmärkningsluntor, dem ingen läser. En granskning af siffran tillkommer kammarrätten, och banken har sitt serskilda revisionskontor. Skulle man genom dylik granskning få ihop nägra bundra riksdaler, behöfves en permanent revision, och det blefve, som man säger, uppäten förtjenst. Talaren medgaf att statsutskottets siffergranskning ej kan blifva noga, men desto noggrannare blir dispositionsgranskning, som är det väsendtliga. Inträffar nu att riksdag och revision är liktidig och att ofta revisor blir vald till riksdagsman, hur gär det då? Endera mäste han afsäga sig, och det troliga är att han uppoffrar revisionen för riksdagsmannaförtroendet. En talare har nämnt om den ökade kostnaden; ja han har äfven till den bordt lägga resan till och middagen vid Tumba, som ej är den minsta af revisionsomkostnaderna. Hofpredikanten Hasselroth frägar om man bör uppskjuta revisionerne derför att man ej får några anmärkningar, och om det ej är en följd af att revisioner hållas. Vill man en allvarlig revision, mäste man äfven vilja medlen, och en sanning är det väl att man bättre skall kunna granska på två månader ett ärs räkenskaper än på 3:ne månader 2:ne ärs. I banken finnas visserligen tvenne revisioner, men de granska ej bankens räkenskaper utan blott verkets kuranta utgiftsräkningar. Skall man revidera mäste man väl äfven granska siffran. Bättre är det ock att taga steget fullt ut och bekänna att man ej vill bafva några revisioner, än att klandra dem som finnas. Prosten Berlin. Man kan ej granska allt, man begär en handling här, räknar en silfverpäse och sedelbundt der, finner detta vara rätt och sluter till att alltsammans är rätt. Ondt gör det talaren att han måste nägot rycka i den medborgarkrans prosten Trangeus virat om sin tinning. Den anmärkning, han uppger vara sin och hvaröfver han stoltserar, stod ett halft är före revisionen att läsa i Aftonbladet, och var sälunda känd för hvar man. Prosten Traneus bedyrar att han ej läst den i Aftonbladet utan sjelf hittat på den, men förundrar sig öfver att ej prosten Berlin och de öfrige revisorerne, som hade så noga reda på den, ej gillade densamma, utan tvertom hade all möda ospard, för att tysta ned både anmärkningen och anmärkaren. Punkten afslogs med 39 röster mot 17. Biskop Hallström, hr Hasselroth och Karlander reserverade sig. 9:de och 10:de punkterna afgjordes utan några märkbara yttranden på sätt uppgifvet är. Den l1:te punkten afser val af ordförande i utskott och andra rikets ständers delegationer. Prosten Kullman: Om detta förslag antoges, skulle inträffa hvad den utmärkte man, som härom dagen krossade det Wingårdska vapnet, sade: man vill att hufvudet skall ligga för lågt, på det operation å kroppen mätte gä desto lättare för sig.. Icke eftersträfvar presteståndet, som ändå så ofta får föra ordet, dessa ordförandeplatser! Så länge en ärftlig monarki fönmnanne HAR FL glad PA rm mm —-—— mm RR INN VM FM Ft HR FR et mm