Biskop Butsch 1 liknade förslaget vid en gäst, som
af representationen;n förr ej blifvit så väl emottagen.
Talaren önskade att denna gäst nu mätte få qvar-
stanna, ehuru denen ännu lemnade en och annan an-
ledning till missninöje hos dem, som skola emottaga
honom. Talaren : anställde härefter en recension af
förslaget hvarigenaom han visade att det kunnat vara
bättre uppstäldt, men under yttrad förhoppning om
det goda i konst ooch tekniskt hänseende gästen kom-
me att uträtta, bacd han honom vara välkommen och
inpassa sig så godit sig göra lät — mellan början och
slutet af den gamlla paragrafen.
Professor Carlson förklarade sig fullkomligt lugn
för de vådor man befarade af förslagets antagande.
Talaren bestred derjemte professor Agardhs äsigt att
vetenskapen skulle upphöra att vara nationell, om den
tolkades af utländske lärare. Grundtanken i hvarje
vetenskap är sanniingen och kan sålunda aldrig sakna
nationell grund. Det finnes för öfrigt en europeisk
veteåskaplighet, sopm på hvarje land utöfvar ett reci-
prokt gagnande. IHvad beträffade den bättre rätt som
vore utlänningen 1bevarad, kan man ej tala om den
nu, då genom 77:ec och 81:aSsaf de nya akademiska
statuterna, konungten numera ej är bunden af ett för-
slag. Att tvenne mänader efter antagandet af 1809
års statsförfattning ett förslag sådant som detta fram-
ställdes, visar att man redan då tänkt sig förhällan-
dena så som nu, ffast man i brädskan vid konstitu-
tionens uppsättandee och antagande glömde att taga
in denna bestämninng. Här är ej för öfrigt fråga om
ett införskrifvande, , blott om möjligheten att komma
i besittning af hvaad det bildade Europa längesedan
lagt sig tillgodo.
Doktor Gumelius. Hvad som nu är föreslaget har
i Sverige allaredan praktiserats i tider, då vårt land
var lysande i andra afseenden. Sedan de då inkal-
lade lärde upparbetat sitt fack, upphörde inkalandet,
och vetenskapen, då den blifvit hemmastadd, bibehäl-
ler sig sedan sjelf. Fråga är ej blott om akademiska
lärare, utan äfven om technici och läkare, och anta-
gandet vore en gärd åt den tanken, att vetenskapen
är en hela verlden gagnande fördel.
Professor Agardh hade väntat att hans yttrande
skulle röna motstånd. De fleste hade dock skjutit
förbi målet. Konungen kan ej kalla en utmärkt
svensk, men han kan kalla en utlänning. Denna
kallelserätt skulle hafva inträdt först då utrönt blifvit
att det ej finnes tillgång på duglige inländske män
Skillnad är det äfven mellan en grundlagsakt och en
kongl. förordning sådan som de akademiska institu-
tionerna, hvilka hvar stund som helst kunna ändras.
Nu kan styrelsen ignorera den inhemska dugligheten,
då kallandet kan imträda genast vid ledigbli.vandet;
men om ansökningssskyldigheten är svensk man före-
skrifven, bör den äfven vara det för utlänningen.
Hade det stått vedeerbörandes förslag i stället för ve-
derbörandes hörandee, hade det funnits nägon garanti.
Biskop Jfallström: talade för bifall, ehuru han ej
väntade sig så stort resultat af förslagets antagande,
då utom språket, föreskriften att det skall vara ut-
märkte män, läter förmoda att den ej ofta skall
komma att tillämps. — Punkten bifölls, som förut
nämnit är.
Andra punkten aber ett tillägg vid 28 R.F., an-
gäende naturalisatioo af utländske män. Tillägget
skulle lyda sälunda Konungen ege att genom na-
turalisation till sversk medborgare upptaga utländsk
man i den ordning och under de vilkor, som uti sär-
skilt derom af konung och ständer gemensamt stiftad
lag bestämmes. Sålunda naturaliserad utlänning njute
samma rättigheter och förmåner som infödd svensk man.
Biskop Heurlin. Då den nya civil-lag, på hvilken
naturalisationen skulle grundas, saknas, kan paragra-
fen ej tillämpas. Bäst vore det derföre att uppskjuta
afgörandet af dennes punkt till dess man finge se om
en sådan lag blefve för ständerna framlagd och om
den komme till stånd.
Professor Lindgrem hade vid förra riksdagen biträdt
detta förslag, under ;förväntan att regeringen för denna
riksdag skulle framllägga ett förslag till naturalisa-
tionslag: men då såi ej skett, kan grundlagsförslaget i
dag ej antagas. Föörkastas det nu,kan dock en mo-
tion väckas om skriffvelse till Kongl. Maj:t om fram
kommande till nästar riksdag med en sådan civillag
och kan då åter grundlagsparagrafen letas reda pä.
Doktor Gumelius ansåg sämre att nu uppskjuta, då
man erkänner behofvet af en naturalisationslag, än att
antaga den föreslagna grundlagsparagrafen, hvarige-
nom en sådan lag kan framtvingas.
Biskop Axnerstedt ansåg en naturalisationslag be-
höfiig, men ville ej antaga grundlagsparagrafen som
kan föranleda utländske mäns inträdande till och med
i konungens rädkamimare.
Biskop ZHeurlin villl ej kasta omsorgen af en natu-
ralisationslags utarbeetande på regeringen, hvilket ut-
arbetande dessutom :; för regeringen kunde blifva obe-
hagligt. Representabtionen, som framkastat grundlags-
förslaget, åligger dett att äfven framkomma med na-
turalisationslagen, occh talaren ätog sig, ifall grund-
lagsparagrafen nu arntages, att väcka motion om lag-
utskottets förpligtandde att utarbeta förslag till natu-
ralisationslag.
Hofpre ikanten WVWensioe ville att naturalisationsla-
gen skulle vara af ggrundlags, ej civil lags natur.
Doktor Gumelius. . Nu naturaliserar kungen utan
någon lag. Det är väl bra mycket sämre, än att en
sådan lag finnes. TrTalaren tackade för öfrigt biskop
Heurlin för hans löftee att framlägga ett sådant förslag.
Biskop Heurlin. tSå anspräksfull jag än må vara
eller anses vara, kam jag försäkra doktor Gumeelius
att jag aldrig åtagit mig att framkomma med ett dy-
likt lagförslag,liksom jag aldrig sagt att framläggan-
det af ett sådant förslag skulle för regeringen vara
ansvarsfullt; jag har endast sagt att det skulle vara
obehagligt, och blott ätagit mig väcka motion om lag-
utskottets förpligtande att framkomma med detta för-
slag.
Prosten Qviding ansäg lagen böra vara grundlag.
Den ställning vi nu hafva är mindre farlig, än den vi
genom förslagets antagande kunna komma uti, då ko-
nungen t. ex. ena dagen kan lemna medborgarrätt ät
en rysk storfurste, occh andra dagen insätta honom i
sitt statsråd. För ddenna fara sökte doktor Gumalius
lugna talaren. Punkkten afslogs.
Öfver 3:dje, 4:de,, 5:te och 6:te punkterna fördes ej
någon synnerlig disktussion. Afgörandet af dessa punk-
En
-— OR
AC C0Qd ff mmm Fr m mm Mm AR
Pn
ter är förut bekantgjordt. 5
7:de punkten handlar om de fall, då samtlige riks- I a
stånden icke förena sig om grunderna eller sättet för),
nägon bevillnings utgörande. Efter nu gällande grund- 4
lag skola sådana fräigor enligt 71 R. F. afgöras i uj
förstärkt statsutskott:. Punkter föreslär att de skola et
afgöras af förstärkt bevillningsutskott. oc
Prosten Quiding haade tt skriftligt anförande, hvari
han tecknade utseenadet af ett förstärkt statsutskott, t
der den röstande är: en automat, som tager ordres 5:
af den majoritet sonm insatt honom. Denna majori-
tet utgöres ömsom af rabulister, ömsom af frihand-
lare, hvilka båda partier fingo sin behöriga tillrätta- yu
visning. Då talaren ej ville lemna ät partier afgö-Å
randet af statens vigtigaste angelägenheter, och då det a
nu ifrågavarande förslaget bidrog till detta ondas af- h
hjelpande, röstade talaren för detsamma.
Doktor Gumelius ansåg äfven billigt att detutskottn
som utarbetat frågorna, blefve principalutskoitet vid
deras afgörande. 0
Biskop Annerstedt uppgaf några svårigheter för för-
slagets genomförande, såsom liktidiga voteringar i stats- ir
och bevillningsutskotten, det ringa antal ledamöter kl
preste- och borgareståndet i allmänhet och synnerli- kh
gast vid den tid af riksdagen, då dessa voteringar på
skola föregå, då sä mänga riksdagsmän aflägsnat sig y:
från hufvudstaden, dcdertill hafva att använda. de
Prosten P. C. Aroosenius hade ett anförande, hvari fi,
han strängt tadlade frihandlarne och ansåg prestestän- lä
dets oafvisliga skylddighet vara att uppträda som skyd- sk
dare och värdare aff allt gammalt; och då förslaget
innehöll så stora vädidor, mäste talaren på det allra en
högstav afstyrka detstsamma. rå
Professor Carlson ; hemställde hvaruti den nödvän- På
digheten läg, att utstskotten skola votera liktidigt, och ) de
om det ej vore bäst t att statsutskottet, för att slippz Å ae
nägra medtäflare, ätitoge sig allt riksdagsarbetet. Detl ye
kan väl ej nekas attt de, som utarbetat frågorna, skola å ii
om dem hafva bättrre kännedom än de com vid af-