Biskop Butsch 1 liknade förslaget vid en gäst, som af representationen;n förr ej blifvit så väl emottagen. Talaren önskade att denna gäst nu mätte få qvarstanna, ehuru denen ännu lemnade en och annan anledning till missninöje hos dem, som skola emottaga honom. Talaren : anställde härefter en recension af förslaget hvarigenaom han visade att det kunnat vara bättre uppstäldt, men under yttrad förhoppning om det goda i konst ooch tekniskt hänseende gästen komme att uträtta, bacd han honom vara välkommen och inpassa sig så godit sig göra lät — mellan början och slutet af den gamlla paragrafen. Professor Carlson förklarade sig fullkomligt lugn för de vådor man befarade af förslagets antagande. Talaren bestred derjemte professor Agardhs äsigt att vetenskapen skulle upphöra att vara nationell, om den tolkades af utländske lärare. Grundtanken i hvarje vetenskap är sanniingen och kan sålunda aldrig sakna nationell grund. Det finnes för öfrigt en europeisk veteåskaplighet, sopm på hvarje land utöfvar ett reciprokt gagnande. IHvad beträffade den bättre rätt som vore utlänningen 1bevarad, kan man ej tala om den nu, då genom 77:ec och 81:aSsaf de nya akademiska statuterna, konungten numera ej är bunden af ett förslag. Att tvenne mänader efter antagandet af 1809 års statsförfattning ett förslag sådant som detta framställdes, visar att man redan då tänkt sig förhällandena så som nu, ffast man i brädskan vid konstitutionens uppsättandee och antagande glömde att taga in denna bestämninng. Här är ej för öfrigt fråga om ett införskrifvande, , blott om möjligheten att komma i besittning af hvaad det bildade Europa längesedan lagt sig tillgodo. Doktor Gumelius. Hvad som nu är föreslaget har i Sverige allaredan praktiserats i tider, då vårt land var lysande i andra afseenden. Sedan de då inkallade lärde upparbetat sitt fack, upphörde inkalandet, och vetenskapen, då den blifvit hemmastadd, bibehäller sig sedan sjelf. Fråga är ej blott om akademiska lärare, utan äfven om technici och läkare, och antagandet vore en gärd åt den tanken, att vetenskapen är en hela verlden gagnande fördel. Professor Agardh hade väntat att hans yttrande skulle röna motstånd. De fleste hade dock skjutit förbi målet. Konungen kan ej kalla en utmärkt svensk, men han kan kalla en utlänning. Denna kallelserätt skulle hafva inträdt först då utrönt blifvit att det ej finnes tillgång på duglige inländske män Skillnad är det äfven mellan en grundlagsakt och en kongl. förordning sådan som de akademiska institutionerna, hvilka hvar stund som helst kunna ändras. Nu kan styrelsen ignorera den inhemska dugligheten, då kallandet kan imträda genast vid ledigbli.vandet; men om ansökningssskyldigheten är svensk man föreskrifven, bör den äfven vara det för utlänningen. Hade det stått vedeerbörandes förslag i stället för vederbörandes hörandee, hade det funnits nägon garanti. Biskop Jfallström: talade för bifall, ehuru han ej väntade sig så stort resultat af förslagets antagande, då utom språket, föreskriften att det skall vara utmärkte män, läter förmoda att den ej ofta skall komma att tillämps. — Punkten bifölls, som förut nämnit är. Andra punkten aber ett tillägg vid 28 R.F., angäende naturalisatioo af utländske män. Tillägget skulle lyda sälunda Konungen ege att genom naturalisation till sversk medborgare upptaga utländsk man i den ordning och under de vilkor, som uti särskilt derom af konung och ständer gemensamt stiftad lag bestämmes. Sålunda naturaliserad utlänning njute samma rättigheter och förmåner som infödd svensk man. Biskop Heurlin. Då den nya civil-lag, på hvilken naturalisationen skulle grundas, saknas, kan paragrafen ej tillämpas. Bäst vore det derföre att uppskjuta afgörandet af dennes punkt till dess man finge se om en sådan lag blefve för ständerna framlagd och om den komme till stånd. Professor Lindgrem hade vid förra riksdagen biträdt detta förslag, under ;förväntan att regeringen för denna riksdag skulle framllägga ett förslag till naturalisationslag: men då såi ej skett, kan grundlagsförslaget i dag ej antagas. Föörkastas det nu,kan dock en motion väckas om skriffvelse till Kongl. Maj:t om fram kommande till nästar riksdag med en sådan civillag och kan då åter grundlagsparagrafen letas reda pä. Doktor Gumelius ansåg sämre att nu uppskjuta, då man erkänner behofvet af en naturalisationslag, än att antaga den föreslagna grundlagsparagrafen, hvarigenom en sådan lag kan framtvingas. Biskop Axnerstedt ansåg en naturalisationslag behöfiig, men ville ej antaga grundlagsparagrafen som kan föranleda utländske mäns inträdande till och med i konungens rädkamimare. Biskop ZHeurlin villl ej kasta omsorgen af en naturalisationslags utarbeetande på regeringen, hvilket utarbetande dessutom :; för regeringen kunde blifva obehagligt. Representabtionen, som framkastat grundlagsförslaget, åligger dett att äfven framkomma med naturalisationslagen, occh talaren ätog sig, ifall grundlagsparagrafen nu arntages, att väcka motion om lagutskottets förpligtandde att utarbeta förslag till naturalisationslag. Hofpre ikanten WVWensioe ville att naturalisationslagen skulle vara af ggrundlags, ej civil lags natur. Doktor Gumelius. . Nu naturaliserar kungen utan någon lag. Det är väl bra mycket sämre, än att en sådan lag finnes. TrTalaren tackade för öfrigt biskop Heurlin för hans löftee att framlägga ett sådant förslag. Biskop Heurlin. tSå anspräksfull jag än må vara eller anses vara, kam jag försäkra doktor Gumeelius att jag aldrig åtagit mig att framkomma med ett dylikt lagförslag,liksom jag aldrig sagt att framläggandet af ett sådant förslag skulle för regeringen vara ansvarsfullt; jag har endast sagt att det skulle vara obehagligt, och blott ätagit mig väcka motion om lagutskottets förpligtande att framkomma med detta förslag. Prosten Qviding ansäg lagen böra vara grundlag. Den ställning vi nu hafva är mindre farlig, än den vi genom förslagets antagande kunna komma uti, då konungen t. ex. ena dagen kan lemna medborgarrätt ät en rysk storfurste, occh andra dagen insätta honom i sitt statsråd. För ddenna fara sökte doktor Gumalius lugna talaren. Punkkten afslogs. Öfver 3:dje, 4:de,, 5:te och 6:te punkterna fördes ej någon synnerlig disktussion. Afgörandet af dessa punkEn -— OR AC C0Qd ff mmm Fr m mm Mm AR Pn ter är förut bekantgjordt. 5 7:de punkten handlar om de fall, då samtlige riksI a stånden icke förena sig om grunderna eller sättet för), nägon bevillnings utgörande. Efter nu gällande grund4 lag skola sådana fräigor enligt 71 R. F. afgöras i uj förstärkt statsutskott:. Punkter föreslär att de skola et afgöras af förstärkt bevillningsutskott. oc Prosten Quiding haade tt skriftligt anförande, hvari han tecknade utseenadet af ett förstärkt statsutskott, t der den röstande är: en automat, som tager ordres 5: af den majoritet sonm insatt honom. Denna majoritet utgöres ömsom af rabulister, ömsom af frihandlare, hvilka båda partier fingo sin behöriga tillrättayu visning. Då talaren ej ville lemna ät partier afgö-Å randet af statens vigtigaste angelägenheter, och då det a nu ifrågavarande förslaget bidrog till detta ondas afh hjelpande, röstade talaren för detsamma. Doktor Gumelius ansåg äfven billigt att detutskottn som utarbetat frågorna, blefve principalutskoitet vid deras afgörande. 0 Biskop Annerstedt uppgaf några svårigheter för förslagets genomförande, såsom liktidiga voteringar i statsir och bevillningsutskotten, det ringa antal ledamöter kl presteoch borgareståndet i allmänhet och synnerlikh gast vid den tid af riksdagen, då dessa voteringar på skola föregå, då sä mänga riksdagsmän aflägsnat sig y: från hufvudstaden, dcdertill hafva att använda. de Prosten P. C. Aroosenius hade ett anförande, hvari fi, han strängt tadlade frihandlarne och ansåg prestestänlä dets oafvisliga skylddighet vara att uppträda som skydsk dare och värdare aff allt gammalt; och då förslaget innehöll så stora vädidor, mäste talaren på det allra en högstav afstyrka detstsamma. rå Professor Carlson ; hemställde hvaruti den nödvänPå digheten läg, att utstskotten skola votera liktidigt, och ) de om det ej vore bäst t att statsutskottet, för att slippz Å ae nägra medtäflare, ätitoge sig allt riksdagsarbetet. Detl ye kan väl ej nekas attt de, som utarbetat frågorna, skola å ii om dem hafva bättrre kännedom än de com vid af