dä religionsvilllkoret genom förslaget vore uppfyld
ville gifvå dettsamma sin röst.
Professor Aggardh höll civilisationen för ett stater
mäl, hvilket ssamhället med egna, ej hyrda kraftei
skulle sträfva :att nä, och ej endast vilja skörda fruk
der det ingentiing utsäått, ty den vetenskapsplanta ma;
vill hemta från fremmande land och här omplanter
kommer aldrig att visa nägon produktivitet. Veten
skapen hvilar på nationell grund, den kan ej blifv
kosmopolitisk, endast vetenskapens resultater kunn
det. Deraf fijer äfven den sanningen, att en tys)
aldrigkan skifra som en fransman eller en frans
man som en tsk; de bibehålla bäda, utan afseend
fästadt å sprä:et, i stilen sin nationalitet, som görat
ett vandt öga alltid i densamma kan upptäcka för
fattarens landsmanskap. I alla länder söker man der
för att göra vetenskapen fosterländsk, utom i Ryss
land, der man. begagnar den här införskrifningsme
toden och hvarrest. vetenskap och bildning långt ifrär
att vara gedigrne, blott utgör ett faner, en kappa som
man kastar öftver nationen.
Huru har uttskottet sökt skipa rätt mellan den in-
födde svenskenn och utländingen? Jo, genom att be-
röfva svenskemi en fri konkurrens med sin medtäflare,
då förslaget ttillagt konungen vis å vis utländingar
en rätt, nemliigen rätten att kalla till lärare, som han
ej eger mot laandets egne innebyggare: Man säger att
denna rätt, etttt -sädant kallande, skall ej ofta in-
träffa. Det vyäsendtliga ligger ej deruti, att det ej
ofta inträffar, utan deruti att det kan inträffa. Med
hvilket :bopp : eller med hvad tillförsigt skall den in-
hemske -vetensskapsidkaren öfverlemna sig åt studier-
nas försakandle lif, då vid tiden af lönen för sina
möder och uppoffringar han när som helst kan finna
denna belöning af godtycket sig beröfvad. Ett poli-
tiskt misstag ligger äfven uti förslaget, emedan sty-
relsen alltid blir satt i förlägenhet för tillämpningen.
Derför är det ej klokt att nedlägga ett tvistefrö emel-
lan landets vetenskapsidkare och styrelsen; — röstar
sålunda för afslag.
Professor Bring förklarade sig ej kunna instämma
med professor Agardh, som derför att han sökte be-
visa för mycket bevisade ingenting. Talaren vän-
tade visserligen ej af förslaget några lysande resul-
tater, då hopp ej kunde vara att man kunde till
Sverge locka vetenskapens celebriteter; men då
förslaget genom ej så sällan inträffade svårighet
att besätta lärareplatser dels vid akademierne, dels
vid-tekniska och konstnärliga institutioner, visat sig
vara behöfligt., biträdde talaren detsamma, enär nå-
gon prejudice för svensken ej vore att befara, då det
blott är fråga ort nitmärkte utländske män och de in-
hemske hafva allt möjligt tillfälle att visa sin för-
mäga. Skall iman för att-bevara vetenskapen natio-
nell, förbjuda - inträde af utländske lärde, bör man
äfven förbjudaa utländsk litteratur;.som leder till samma
resultat.
Prosten Tranneus hade 1848 afstyrkt detta förslag,
på grund af boefarad våda, att under dä varande Ppo-
litiska spännimgar insläppa några jäsningsämnen, men
då denna tillfälliga anledning till fruktan nu förlorat
sin betydelse, röstade han för bifall till betänkandet.
Dokto: Säve, hvilken förklarade sin belätenhet der-
öfver, att den ene af Lunds professorer förordat för-
slaget, hemställde om Berzelii vetenskap förlorat nä-
got af sitt värde derför att den blifvit öfversatt på
fremmande språk. Tillfällen då denna konungens rät-
tighet komme att begagnas:skulle blifva sällsynta, eme-
dan vi ej sakna dugliga infödde män, men det kan
vara behöfligt för teknologi och språk. Föreskriften
om vederbörandes hörande ansäg talaren ganska vansk-
lig, då det ej så sällan inträffar att en hög förman
fär som svar på sina frågor veta ej de svarandes utan
in egen öfvertygelse, den man förstätt skaffa sig reda
på, Dä försleget blott vid behof skulle tillämpas och
sarantier för missbruk finnas, är allt skäl att bifalla
letsamma. Professor Lindgren. Tillägget till 28 4R.
f, är en billig gärd åt verldens civilisation, ty ve-
enskapen är af kosmopolitisk natur. Om prof för ut-
indingen skulle föreskrifvas vore det detsamma som
tt neka, ty ävvilken vetenskaplig celebritet skulle vilja
ramställa sig som medtäflare till ett par unga sven-
ka magistrar.. Af förhandlingarne vid 1809 års riks-
ag finner maan äfven att man varit betänkt på detta
lägg till 28 4. Sedan dess har förslaget många
ksdagar återkkommit, dock hoppades talaren nu för
etsamma en llycklig utgång.
Biskop Heurrlin förmodade att det sällan skulle in-
äffa att en uutländsk lärd skulle söka en professors-
ol här, hvareest lönerna äro så små. Om behofyet
ven för univeersiteterna ej är så stort, är det desto
örre för tekniska inrättngar. Talaren begärde dock
pplysning om ej naturalisation skulle föregå utnäm-
andet.