— Efter tre och en half månads betänke-
id har Svenska Tidningen i dessa dagar ta-
git till orda emot en artikel i Aftonbladet d.
:3 December sistlidet år, uti hvilken ådaga-
ades att tillvexten i budgeterna vid de tre
sednaste riksdagarne, ären 1847-—1853 voro
mycket. större än förökningen af rikets folk-
mängd och sannolikt äfven af välståndet. För-
ökningen af folkmängden var blott en pro-
cent om äret, eller för nämnde tid 6 procent,
nvaremot tillökningen i budgeten för samma
tid uppgick till fulla 25 procent, af hvilket
förhållande drogs den helt naturliga konklu-
sionen att statsutgifterna och i oskiljaktigt
sammanhang dermed skattebördorna denna tid
blifvit ökade i större proportion än som mot-
svaradess af folkmängdens och välståndets till-
ökning, i hvilket sednare hänseende jemväl er-
inrades om den tillkomna stora utländska hy-
poteksskulden.
För att gendrifva denna osvikliga san-
ning kommer det halfofficiella bladet nu ändt-
ligen fram med sina kalkyler och jemförel-
ser, men de äro icke anställda mellan den
af oss behandlade tidsperioden 1847—1853
utan mellan 1809 och den närvarande tiden
samt beröra således i sjelfva verket icke våra
uppgifter. Resultatet blir naturligtvis att bud-
g terna och skatterna minskats och icke ökats,
hvilket resultat erhålles genom de mest ko-
steliga beräkningar.
Så har t. ex. nämnde blad, för att få en
hög summa på allmänna bevillningen för
1813, då den i anledning af kriget 1 sjelfva
verket war extraordinär och mycket dryg samt
skall hafva uppgått till 3 millioner rdr, an-
ställt ett aritmetiskt experiment med dessa
millioner, och under uppgift att medelkursen
på Hamburg samma år var 91 sk. samt an-
tagande af att dessa tre millioner voro verk-
liga silfverspecier, beräknat dem att efter
samma kurs utgöra, såsom det säges: nu
gällande mynt, 5,657,500 rdr. Detta hocus
pocus med siffror är dock nog groft; ty om
kursen 1813 antages till 91 sk. och den nu
är 128 sk., så bör naturligtvis beräkningen
af de trre millionerna, hvilka erlades icke i
siltver wtan i gångbart mynt, hvilket var så
mycket sämre än silfver, att kursen å det
förra just i följd af myntförsämringen var 91
sk., göras med tillägg för den sedermera
ytterligare tislkomna myntförsämringen, men
under intet vilkor på sätt det halfofficiella
bladets räknemästare gjort, som varit nog
djerf att begagna det 1813 redan inträdda
dåliga kursförbällandet, för att på grund deraf
beräkna. det gångbara myntet såsom egande
fullt sillfvervärde.
Med så falska kalkylatörer lönar det ej
mödan att tvista, och vi låta derföre, åtmin-
stone tiills vidare, anstå med det halfofficiella
bladets beräkningar i denna fråga, utbedjande
oss att det måtte, så vida meningen är att
söka vederlägga oss, hålla sig till de af oss
omhandlade åren 1847—1853, för hvilka nå-
gra kursvariationer ej finnas att slingra med,
samt icke förirra sig ända tillbaka till 1809
och 1813.
Hvad åter jemförelsen med sistnämnda mera
aflägsna perioder vidkommer, så borde mar
väl nu snart kunna påräkna att få se färdig
