Zill Redaktionen af Aftonbladet. — För Sambällsordningen, hvilken ej kan bestå om menighetens aktning för Regeringens organer faller. (JÄRTA.) Insändaren af dessa rader, hvilken under en längre tidsföljd af år haft tillfälle akta på ställningar och förhållanden inom en viss del af administrationen, har på papperet anspråkslöst nedsatt några af sina reflexioner, åt hvilka en plats i tidningen torde medges. Då å ena sidan hoppet eller åtminstone möjligheten att kunna, om ej genomdrifva, dock få sina äsigter kände, hos hvarje man i allmänhet och mest hos: embetsmannen, onekligen måste utgöra en sporre att grunda dessa åsigter på trägen forskning, djup eftertanka och fördomsfri granskning, så blir det också å andra sidan en lika gifven som olycklig sanning, det alla försök att qväfva och nedtrycka embetsmannens äsigter mäste, i och med detsamma de borttaga känslan af det egna värdet, tillika beröfva embetsmannen den sjelfständighet; det nit för det allmänna och den forskningslust, sem eljest skulle utgöra hans vackraste egenskaper, samt sälunda göra honom så till sägandes till ett blott verktyg och från hans embetsmannaverksamhet borttaga allt lifaktigt element. — sädan måste följden blifva af hvarje försök att unlertrycka embetsmannens åsigter och än olyckligare visar sig resultatet, om dessa åsigter uttryckas en last för att bereda framgång åt chefens åsigter och förslager, hvilka, om ej alltid omogna, likväl oftast i följd af bristande ännedom och kunskaper äro af underhaltig beskaffenhet och ega långt mindre