ströftåg och hade helt nyligen lockat en kapten och 23 man af ett bengaliskt infanteriregemente uti ett bakhåll och dödat dem. (Insändt.) Om det hvilande förslaget till ändring af 28 Regeringsformen. Bland de på Rikets Ständers bord från förra riksdagen hvilande förslag till ändringar i nu gällande R. F. är äfven ett förslag till ny redaktion af 28 . Denna nya redaktion ser vid första påseende ganska oskyldig ut, men genom sina ordalag är den tydligen ämnad att bereda åt godtycket hos de maktegande ett större spelrum, än grundlagen hittills afsett. Det torde derföre icke vara ur vägen att i korthet fästa riksdagsmäns uppmärksamhet härpå. I början af nu gällande 28 R. F. heter det, att konungen eger att i statsrådet utnämna och befordra infödde Svenske män till alla de embeten och tjenster inom riket, högre eller lägre, hvilka äro af den egenskap att konungen fullmakter derå utfärdar, dock sböra vederbörande förut med förslag hafva inkommit, der sådana hittills hafva egtrum, å — Det hvilande förslaget innehåller nu det tillägg: vare konungen likväl obetaget att, efter vederbörandes hörande, eller uppå deras framställning, till lärarebefattningar vid universiteten, de teologiska lärotjensterna likväl undantagna, såsom ock till lärareoch andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst, äfven till läkarebefattningar, kalla och befordra äfven utländska min af utmärkt förtjenst, ä — — Enligt nu gällande R. F. kan konungen, till professorer vid akalemierna eller till lä-. karebefattningar med kongl. fullmakt, icke ut-. nämna svenske män, med mindre att vederbö-. rande, vid inträffad ledighet, först kungjort densamma samt, efter pröfning af de sökandes meriter, förut inkommit men underdån gt förslag. Genom detta stadgande har grundlagen sökt att skydda enskilde tjestsökandes rätt att få sin competence och sina relativa meriter pröfvade samt att tillika lemna det allmänna en garanti, att vid befordringar afseende skulle komma att fästas vid skickbghet och förtjenst och icke vid godtycke; och lagstiftarens vishet härutimnan kan ej nog prisas. Efter det åsyftade tillägget skulle deremot, för utländn.ngars befordran till de vig-. tigaste lärareplatser, icke behöfvas mera, än att konungen ,kallar dem. Att något förslag skall uppsättas, omnämnes icke; icke heller att deras skicklighet skall jemföras med svenska sökandes. Det talar blott om vederbörandes hörande,; men enär konungen skulle ega att kalla och befordra utländningar, äfven om vederbörande sådatt afstyrkt, så begriper man lätt hvartåt förslaget tenderar. Om förslaget antoges, skulle neml. kunna hända, att när t. ex. vid ett universitet en professorsplats blefve ledig, konungen kunde, innan ansökningstiden ginge till ända för inhemske sökande, kalla och befordran en utländning, äfven om fullt kompetente svenske män funnos, hvilka antingen förut ådagalagt sin kompetence eller gjort sig färdiga att med specimina styrka detsamma, — Må utländningen gerna täfla med Svensken! Men må vederbörande auktoriteter pröfva bådas kompetence och underdånigt förslag först upprättas. Detta synes vara ett nödvändigt vilkor både till inhemska mäns skyddande i sin rätt och ett värn emot ett blott nådigt kallande efter godtycke till ansvarsfulla befattningar. Det torde få frågas: hvad är meningen med att kalla utländningar? Icke kan man åsyfta Engelsmän, Fransmän eller Tyskar, emedan ovanan vid vårt språk afskräcker dem, och den ringa lön Sverge består sina embetsmän icke heller kan locka dem? — Nej! månne man vill hafva Amerikanare, Danskar eller Norrmän? — Nej visst icke! Ty de anses alla vara starka demokrater, och för sådana ber man himlen bevara sig. — Hvilka åsyftas då? — Våra närmaste östra grannar. Emot en rekrytering från det hållet vore väl icke heller något att anmärka, om man icke alltför lätt kunde tänka sig den möjligheten, att de utlänska kandidaterne derifrån blefvo icke de, som i följd af sympatier för svensk frihet och medborgerlig sjelfständighet ville öfverflytta till sina fordna dem af allt hjerta tillgifna stamförvandter, utan möjligen snarare sådana personer, som efter att hafva genomgått en lämplig dressur under de ryska principerna, kunde erbjuda den största böjlighet för makten samt gifva förhoppning om att de, såsom ungdomens ledare, skulle hos densamma framför allt inpregla blind lydnad för ett mera oinskränkt välde. j