diplomatiska akter som varit i Monitören intagne. Samlingen föregås af en historisk uppp-: sats, som slutar med följande ord: eMan har vid läsningen af dessa depescher kunnnat finna, att ryska kejsaren oupphörligt sträfvat till kkrig. Han har varit döf för sina allierades föreställninggar, för sina vänners böner. Hans högtsträfvande egcoism : vägrar att akta på någon annan auktoritet än khans! egen, och han vill att hans rike skall vara utan ggrän-. ser liksom hans ärelystnad. Det är således czaren, det är han ensam, som tutan några nämnbara bevekelsegrunder våldsamt stör vverldens fred, afbryter handelsförbindelserna och rigtar ett t slag så mot allmän som enskild välmåga, sedan hanlt förut kränkt traktaterna, sedan han vnder djupaste fred inkräktat turkiska området. Europa skulle förtjena ett evigt förakt i historien, om det fördroge anspråk som nu äro en förolämpning och framdeles skulle blifva en tillintetgörelse. Frankrike har redan gifvit tillkänna att det icke ämnar fördraga dem. Sjelft troget traktaterna, skalllk det äfven tillse att de blifva respekterade af andra. Ensamme mot ryssarne hafva de franska armeerna ständigt och fullstindigt slagit dem; så vid Austerlitz, vid Eylau, vid Friedland, vid Smolensk, vid Moskwa ; förenade med den engelska armåen, herrar på allalvV månader skall räkna åttatia linieskepp, skola de fran-y ska soldaterna, värdiga söner af sina ärorika fäcder, e hastigt och varaktigt återupprätta freden, som ärr sä nödvändig för arbetet samt för familjernas och nationernas väl.p Kejsaren har åter dels efterskänkt, dels mil-!7 drat straffet för 234 till Algier förvisade per-ö soner. Ett rykte talar om afsändandet af en observationskår af 20,000 man till grekiska gränsen. s Deputerade och senatorer äro nu inbjudne lt! att den 2 Mars infinna sig i Tuilerierna förk att mottaga ett statschefens meddelande. Vi ha redan förut nämnt, det man väntar att kkejsaren skall vid detta tillfälle uttala sig omjr den orientaliska frågans ståndpunkt. b Gibraltar-sund passerades den 17 Februari lli af en fransk flotta, bestående af fyra linie-fi skep och en ångfregatt, och bestämd till Algler för att inskeppa trupper. Kursen på statspapper noterades d. 27 Februari: 4!, HK 96,85; — 3 4 67,83. Med anledning af de fördomar och det misstroende, som ännu på båda sidor om Kanaleno, kunna förefinnas emot förbundet mellan Eng-lsi Jand och Frankrike, har Constitutionneb enip artikel för att bevisa, att mellan de båda länderna visserligen ännu finnas tusende anledningar till täflan, men ingen enda till afumnd. Artikeln slutar med dessa ord: Om engelsmännen hade krig med oss, skullee de hvarken dag eller natt vara säkra; förbundne medd oss hafva de fullkomlig trygghet på sin ö, Derass intresse är oss alltså en säker borgen för deras troshet. Frankrike å sin sida skulle, om det vore i krig 1med fi England, blifva förjagadt från hafven, och måhändalb vara nödsakadt att till lands kämpa emot det koaliserade Europa; hvaremot Frankrike, förbundet med England, blir herre öfver hafven och genom hafven beherrskar verlden. Den engelska alliansen är således alltför gynnsam för oss, att vi icke skulle sättal e! det högsta värde på dess bibehållande. T BELGIEN. Ryssland har gjort stora beställningar i belgiska vapenfabriker. Handelstraktaten med Frankrike skall denlF denna dag skulle sålunda ändtligen eftertryccket i Brissel af franska böcker upphöra. s Underhandlingar skola vara å bane om af-la slutande af en handelstraktat med Österrrike, lf HOLLAND. Från Haag skrifves den 23 Februari, attln andra kammaren fått sig förelagdt ett lag;för-t slag om armåebudgetens förhöjning med öfverld 1 million gulden. I fästningen Herzogenbuschs bestyckas vallarna. I Brielle anlägges ettlg starkt batteri, som kan bestryka Maas. h ENGLAND. Oo I öfverhuset den 24 Febr. interpelleradesB regeringen af lord Beaumont i den orientaliska frågan; talaren yrkade på nödvändigheten attln taga bestämda mått och steg för tillbakadrif-f vande af Rysslands orättmätiga angrepp motlä Porten och ställa Portens förhållande till Europa på en sådan grund som kan försäkrar om varaktig fred. Han tadlade regeringen förll dess lättrogenhet och dess försummelse: attll skaffa sig noggrann kännedom om händellserls nas utveckling och trodde att den, med ffullständigare bekantskap med Portens kratifter, ej skulle hafva betett sig så undergifvet motln czaren. Talaren fruktade att den note, som fi föranleddes af Wiener-protokollet, ännu öf-lö vervägdes af czaren, och att, i fall han an-b tog den, regeringen kunde samtycka att ännu sl underhandla på denna bana samt förordade 1841 års fördrag såsom grund för framtidalF uppgörelse. Lord Clarendon förklarade på det mest be. stämda sätt att numera icke fanns någon i möjlighet att längre afböja kriget mellan de veestralF makterna och Ryssland, och att om Engblandt och Frankrike ännu icke officielt förkllaratt krig mot Ryssland, så berodde detta dderpålf att de först önskade Portens underskriftt på det fördrag, som de båda makterna godlkänt!l och afskickat till Konstantinopel. Ham gaflt derefter att förstå, att om våpenlyckan gyn-lr nade de förenade makterna, skulle man ej släppa Ryssland för så alldeles godt köp, utan v af czaren fordra ersättning för krigskostna-f derna, upphäfvande af de mellan Rysslandlå och Porten bestående fördragen i Kajnardshji, Balta-Liman och andra, samt till och medlk återställande af vissa landsträckor, som Ryss-lr land eröfrat från sina grannar, och då denna l7 eviga orientaliska fråga var ett trätofrö somn beständigt skulle upprifva oenighet mellan dela europeiska nationerna, skulle de vestra makterna ieke tillåta någon fred, som ej definitift i ordnade Rysslands och Portens ömsesidiga förhållanden, satte en oöfverstiglig gräms förlr Rysslands eröfringslystnad och insatte Twrkietc på dess rättmätiga plats bland de europeiska : nationerna. Såsom ett ytterligare medeael attl:i trygga Europas framtida lugn, skulle dde eu-l: ropeiska makterna äfven af sultanen ffordra juridiskt och politiskt lika rättigheter förr hans kristna som för hans öfriga undersåter ööfverallt i hela ottomanska väldet. Dessutom lade han vigt på att Ryssland nu var fullkomligt isoleradt, då Preussen och Österrike numera, efter lång tvehogsenhet, ändtligen erkänna ee FJ ÖR IL ass Dussaslanda handlag iv