diplomatiska akter som varit i Monitören in-
tagne. Samlingen föregås af en historisk uppp-:
sats, som slutar med följande ord:
eMan har vid läsningen af dessa depescher kunnnat
finna, att ryska kejsaren oupphörligt sträfvat till kkrig.
Han har varit döf för sina allierades föreställninggar,
för sina vänners böner. Hans högtsträfvande egcoism :
vägrar att akta på någon annan auktoritet än khans!
egen, och han vill att hans rike skall vara utan ggrän-.
ser liksom hans ärelystnad.
Det är således czaren, det är han ensam, som tutan
några nämnbara bevekelsegrunder våldsamt stör vverl-
dens fred, afbryter handelsförbindelserna och rigtar ett t
slag så mot allmän som enskild välmåga, sedan hanlt
förut kränkt traktaterna, sedan han vnder djupaste
fred inkräktat turkiska området. Europa skulle för-
tjena ett evigt förakt i historien, om det fördroge
anspråk som nu äro en förolämpning och framdeles
skulle blifva en tillintetgörelse.
Frankrike har redan gifvit tillkänna att det icke
ämnar fördraga dem. Sjelft troget traktaterna, skalllk
det äfven tillse att de blifva respekterade af andra.
Ensamme mot ryssarne hafva de franska armeerna
ständigt och fullstindigt slagit dem; så vid Austerlitz,
vid Eylau, vid Friedland, vid Smolensk, vid Moskwa ;
förenade med den engelska armåen, herrar på allalvV
månader skall räkna åttatia linieskepp, skola de fran-y
ska soldaterna, värdiga söner af sina ärorika fäcder, e
hastigt och varaktigt återupprätta freden, som ärr sä
nödvändig för arbetet samt för familjernas och natio-
nernas väl.p
Kejsaren har åter dels efterskänkt, dels mil-!7
drat straffet för 234 till Algier förvisade per-ö
soner.
Ett rykte talar om afsändandet af en obser-
vationskår af 20,000 man till grekiska gränsen. s
Deputerade och senatorer äro nu inbjudne lt!
att den 2 Mars infinna sig i Tuilerierna förk
att mottaga ett statschefens meddelande. Vi
ha redan förut nämnt, det man väntar att kkej-
saren skall vid detta tillfälle uttala sig omjr
den orientaliska frågans ståndpunkt. b
Gibraltar-sund passerades den 17 Februari lli
af en fransk flotta, bestående af fyra linie-fi
skep och en ångfregatt, och bestämd till Al-
gler för att inskeppa trupper.
Kursen på statspapper noterades d. 27 Fe-
bruari: 4!, HK 96,85; — 3 4 67,83.
Med anledning af de fördomar och det miss-
troende, som ännu på båda sidor om Kanaleno,
kunna förefinnas emot förbundet mellan Eng-lsi
Jand och Frankrike, har Constitutionneb enip
artikel för att bevisa, att mellan de båda län-
derna visserligen ännu finnas tusende anled-
ningar till täflan, men ingen enda till afumnd.
Artikeln slutar med dessa ord:
Om engelsmännen hade krig med oss, skullee de
hvarken dag eller natt vara säkra; förbundne medd oss
hafva de fullkomlig trygghet på sin ö, Derass in-
tresse är oss alltså en säker borgen för deras troshet.
Frankrike å sin sida skulle, om det vore i krig 1med fi
England, blifva förjagadt från hafven, och måhändalb
vara nödsakadt att till lands kämpa emot det koali-
serade Europa; hvaremot Frankrike, förbundet med
England, blir herre öfver hafven och genom hafven
beherrskar verlden. Den engelska alliansen är såle-
des alltför gynnsam för oss, att vi icke skulle sättal e!
det högsta värde på dess bibehållande. T
BELGIEN.
Ryssland har gjort stora beställningar i
belgiska vapenfabriker.
Handelstraktaten med Frankrike skall denlF
denna dag skulle sålunda ändtligen eftertryccket
i Brissel af franska böcker upphöra. s
Underhandlingar skola vara å bane om af-la
slutande af en handelstraktat med Österrrike, lf
HOLLAND. -
Från Haag skrifves den 23 Februari, attln
andra kammaren fått sig förelagdt ett lag;för-t
slag om armåebudgetens förhöjning med öfverld
1 million gulden. I fästningen Herzogenbuschs
bestyckas vallarna. I Brielle anlägges ettlg
starkt batteri, som kan bestryka Maas. h
ENGLAND. Oo
I öfverhuset den 24 Febr. interpelleradesB
regeringen af lord Beaumont i den orientaliska
frågan; talaren yrkade på nödvändigheten attln
taga bestämda mått och steg för tillbakadrif-f
vande af Rysslands orättmätiga angrepp motlä
Porten och ställa Portens förhållande till Eu-
ropa på en sådan grund som kan försäkrar om
varaktig fred. Han tadlade regeringen förll
dess lättrogenhet och dess försummelse: attll
skaffa sig noggrann kännedom om händellser- ls
nas utveckling och trodde att den, med ffull-
ständigare bekantskap med Portens kratifter,
ej skulle hafva betett sig så undergifvet motln
czaren. Talaren fruktade att den note, som fi
föranleddes af Wiener-protokollet, ännu öf-lö
vervägdes af czaren, och att, i fall han an-b
tog den, regeringen kunde samtycka att ännu sl
underhandla på denna bana samt förordade
1841 års fördrag såsom grund för framtidalF
uppgörelse.
Lord Clarendon förklarade på det mest be-
. stämda sätt att numera icke fanns någon i möj-
lighet att längre afböja kriget mellan de veestralF
makterna och Ryssland, och att om Engblandt
och Frankrike ännu icke officielt förkllaratt
krig mot Ryssland, så berodde detta dderpålf
att de först önskade Portens underskriftt på
det fördrag, som de båda makterna godlkänt!l
och afskickat till Konstantinopel. Ham gaflt
derefter att förstå, att om våpenlyckan gyn-lr
nade de förenade makterna, skulle man ej
släppa Ryssland för så alldeles godt köp, utan v
af czaren fordra ersättning för krigskostna-f
derna, upphäfvande af de mellan Rysslandlå
och Porten bestående fördragen i Kajnardshji,
Balta-Liman och andra, samt till och medlk
återställande af vissa landsträckor, som Ryss-lr
land eröfrat från sina grannar, och då denna l7
eviga orientaliska fråga var ett trätofrö somn
beständigt skulle upprifva oenighet mellan dela
europeiska nationerna, skulle de vestra mak-
terna ieke tillåta någon fred, som ej definitift i
ordnade Rysslands och Portens ömsesidiga
förhållanden, satte en oöfverstiglig gräms förlr
Rysslands eröfringslystnad och insatte Twrkietc
på dess rättmätiga plats bland de europeiska :
nationerna. Såsom ett ytterligare medeael attl:i
trygga Europas framtida lugn, skulle dde eu-l:
ropeiska makterna äfven af sultanen ffordra
juridiskt och politiskt lika rättigheter förr hans
kristna som för hans öfriga undersåter ööfver-
allt i hela ottomanska väldet. Dessutom lade
han vigt på att Ryssland nu var fullkomligt
isoleradt, då Preussen och Österrike numera,
efter lång tvehogsenhet, ändtligen erkänna
ee FJ
ÖR IL ass Dussaslanda handlag iv