RYSSLAND.
Kejsar Nikolai svar till kejsar Napoleon.
aS:t Petersburg den 9 Febr. 1854.
Sire! Jag skulle icke kunna bättre svara E. Maj:t,
in genom att upprepa mina egna ord, desamma med
hvilka E. Maj:ts bref slutas: Vära förhällanden böra
vara allvarligt vänskapliga och hvila på gemensamma
syften: ordningens upprätthällande, kärlek till freden,
vördnad för traktaterna och ömsesidig välvilja. An-
tagande detta programm, säger E. M:t, så alldeles
som hade ni sjelf skrifvit det, försäkrar E. M:t sig
hafva förblifvit detsamma trogen. Jag vägar tro,
och mitt samvete säger mig det, att jag icke afvikit
lerifrån. Ty i den affär som skiljer oss och hvars
upphof icke kommer från mig, har jag alltid försökt
att med Frankrike bibehälla välvilliga relationer; jag
har med största omsorg undvikit att sammanstöta på.
detta område med den religions intressen E. M:t be-
sänner; jag har ät fredens upprätthällande gjort alla
de medgifvanden i form och sak, min heder gjorde
mig möjliga, och då jag äskade för mina trosför-
vandter i Turkiet bekräftelse ä de rättigheter och
privilegier, som längt derförinnan, till priset af ryskt
blod, voro dem medgifna, har jag intet annat begärt,
in sådant som af traktaterna härflöt. Om Porten
blifvit lemnad åt sig sjelf, skulle den tvist, som nu
häller Europa in suspenso, längesedan vara bilagd.
Ett bedröfligt inflytande har der kastat sig på tvären.
Genom att framkalla obilliga misstankar, genom att
uppegga turkarnes fanatism, genom att vilseleda dess
regering i fröga om mina afsigter och rätta betydel-
sen af mina fordringar, har detta inflytande bringat
tvisten till så ytterliga proportioner, att kriget deraf
mäst följa.
E. M:t skall tillåta mig att icke för mycket ut-
breda mig i detalj öfver de omständigheter, som
blifvit framställda från den särskilda synpunkt, som
genomgär hela E. M:ts bref. Flera handlingar å min
sida, som i min tanke blifvit föga grannlaga bedöm-
da, och mera än en misstydd händelse skulle, för att
sättas i sitt rätta ljus, ätminstone såsom jag uppfattat
lem, erfordra vidlyftiga utvecklingar, hvilka icke äro
på sin plats i en korrespondens mellan två suveräner.
Sålunda lägger RE. M:t furstendömenas besättande till
ast att hafva plötsligen förflyttat frågan frän diskus-
sonens område till handlingens. Men ni glömmer
utt detta steg, som ännu endast är tillfälligt, bar
blifvit föregänget och till stor del föranledt af en
särdeles betänklig handling, nemligen de förenade
flottornas uppträdande i Pardanellernas grannskap,
utom att E. M:t redan dessförinnan, då England
ännu tvekade att intsga en hotande ställning mot
Ryssland, först skickade er flotta ända till Salamis.
Denna särande demonstration tillkähnagaf, onekligen,
föga förtroende till mig. Den mäste uppmuntra tur-