RYSSLAND. Kejsar Nikolai svar till kejsar Napoleon. aS:t Petersburg den 9 Febr. 1854. Sire! Jag skulle icke kunna bättre svara E. Maj:t, in genom att upprepa mina egna ord, desamma med hvilka E. Maj:ts bref slutas: Vära förhällanden böra vara allvarligt vänskapliga och hvila på gemensamma syften: ordningens upprätthällande, kärlek till freden, vördnad för traktaterna och ömsesidig välvilja. Antagande detta programm, säger E. M:t, så alldeles som hade ni sjelf skrifvit det, försäkrar E. M:t sig hafva förblifvit detsamma trogen. Jag vägar tro, och mitt samvete säger mig det, att jag icke afvikit lerifrån. Ty i den affär som skiljer oss och hvars upphof icke kommer från mig, har jag alltid försökt att med Frankrike bibehälla välvilliga relationer; jag har med största omsorg undvikit att sammanstöta på. detta område med den religions intressen E. M:t besänner; jag har ät fredens upprätthällande gjort alla de medgifvanden i form och sak, min heder gjorde mig möjliga, och då jag äskade för mina trosförvandter i Turkiet bekräftelse ä de rättigheter och privilegier, som längt derförinnan, till priset af ryskt blod, voro dem medgifna, har jag intet annat begärt, in sådant som af traktaterna härflöt. Om Porten blifvit lemnad åt sig sjelf, skulle den tvist, som nu häller Europa in suspenso, längesedan vara bilagd. Ett bedröfligt inflytande har der kastat sig på tvären. Genom att framkalla obilliga misstankar, genom att uppegga turkarnes fanatism, genom att vilseleda dess regering i fröga om mina afsigter och rätta betydelsen af mina fordringar, har detta inflytande bringat tvisten till så ytterliga proportioner, att kriget deraf mäst följa. E. M:t skall tillåta mig att icke för mycket utbreda mig i detalj öfver de omständigheter, som blifvit framställda från den särskilda synpunkt, som genomgär hela E. M:ts bref. Flera handlingar å min sida, som i min tanke blifvit föga grannlaga bedömda, och mera än en misstydd händelse skulle, för att sättas i sitt rätta ljus, ätminstone såsom jag uppfattat lem, erfordra vidlyftiga utvecklingar, hvilka icke äro på sin plats i en korrespondens mellan två suveräner. Sålunda lägger RE. M:t furstendömenas besättande till ast att hafva plötsligen förflyttat frågan frän diskussonens område till handlingens. Men ni glömmer utt detta steg, som ännu endast är tillfälligt, bar blifvit föregänget och till stor del föranledt af en särdeles betänklig handling, nemligen de förenade flottornas uppträdande i Pardanellernas grannskap, utom att E. M:t redan dessförinnan, då England ännu tvekade att intsga en hotande ställning mot Ryssland, först skickade er flotta ända till Salamis. Denna särande demonstration tillkähnagaf, onekligen, föga förtroende till mig. Den mäste uppmuntra tur