gällande, bör man ej uppresa hinder emot de kommunikationsanstalter som genom enskild företagsamhet uppstätt. Ett bifall till motionen skulle endast leda till en mängd undantagsstadganden. På Storsjön i Jemtland gär t. ex. en ångbat. Huru vill man väl för dess behef ditföra några stenkol? Flera lik artade: förhållanden gifvas. Pal. gillade det beslut hvari utskottet stadnat. I samma anda yttrade sig hr Lund, och betänkandet bifölls. N:o 58, afstyrkande väckt motion om vissa af behofvet. pakallade bergsförfattningars skyndsamma utfärdamde, blef slutligen af ståndet bifallet. —XÅÖ sm 4 Bendeständet. 8 Persson hade återigen fått en framställning i brånviPr sfragan från en stor mängd af sina kommittenterr, hvilken ståndet remitterade till utskottet. Ola Månsson anmälde, att i talmanskonferensen föekommit fråga om dag för nästa lagtima riksdags början, och hade man önskat höra huruvida bondeständet skulle hafva nägot emot att nästa lagtima riksdag bestämdes att börja den 1 eller 15 Okt. 1856. Ola Månsson hade då trott, att bondeständet skulie helst se att dagen bestämdes till den 1 Nov. 1856, och i enlighet dermed väckte han nu derom motion. Om denna fråga uppstod en ling diskussion, i hvilken Ola Mänsson, Petter Mårtensson, Lars Larsson, Hans Persson, Petter Classon, Nils Persson, vice tal man Svartling, Nils Nilsson från Wermland, Nils Svenssson, Per Nilsson från Skäne, Lekberg och Nils Perssom från Skäne talade för utsättandet af-dag tidigare än den 15 November. De flesta af dessa talare voro för den 15 Oktober och till följe deraf föräpdrade Ola Mänsson sitt förslag, så att den 15 Oktober 1856 mätte blifva bestämd till nästa riksmöte. I denna mening instämde mnorrländningar, gottländningar och skäningar. kälen ä denna sida voro: att det är mycket besvärlig: för de aflägse boende representanterna att resa til riksdagsorten då väglaget är svårt, då det hvarken brister eller bär; att svårigheten häraf synnerligen träffar de skjutsande; att ängbatskomimunikaiionerna sä sent på aret som i medio af November till en stor del afbruina; at om riksdagens bör 1 utsattes tidigare, så skulle arbetet innan jul vara bättre i gång och många afstå från att resa hem under julen, så att tid skulle vinnas; att man då äfven kuade hafva förhoppning att hemkomma vid skördetid en t derpå, och slutligen att, om det hvilande att statsrevisionen skall ske hvarje år blir revisionen väl skall kunua medhinnas på en manad. X andra sidan talade Petter Jönsson, Anders Ann från Skaraborgs lin, Henrik Andersson, Bengt mundsson, Anders Persson, Nyqvist och Medin, hvilka önskade att en motion i erundlagsenlig ordning mätte blifva väckt, ati riksdagarnes början alltid skulle ske den 15 Januari, men ait, tills en dan förändring kunde införas, det finge förblifva vid den 15 November. Skälen ä denna sida voro: då tjenstflyttningen är den 24 Oktober, så behöfrva de flesta n tid att ordna de nykomne tjenarnes verksamhet många orter kan skörden icke vara fullkomligt slutad före utgången af Oktober, hvarföre mar skulle nödgas resa från sin skörd; riksdagsarbetena komma ändock icke rätt i gäng förr julen är förbi, och mn skulle således onödigtvis förlora tiden; om icke statsrevisionen är afslutad innan riksdagens början och berättelsen derom tillgänglig förr än fram under motionstiden, så skulle representanterna vara förhindrade att förr än vid påföljande riksdag väcka motioner, som af revisionsberäuelsen kunde föranledas, och sålunda det allmännas gagn tillbakasättas för ämlighet. I do: igter instämde Per Ande , Falk m. fl. Vid sutlig voro 57 för den 15 Oktober och 53 ör de n 15 November 18355 säsom den dag d: nästa Istima riksmöte borde börjas. Statsuskottes utlåtanden n:ris 14, 49 och 51 biföllos. Vid n:o 53 om anvisning af 10,000 riksdaler till räddningsbåtar gjorde Nils Svensson frän Skäne den anmärkning att utskottet tillstyrkt dubbelt emot hvad motionären föreslagit, hvarföre han yrkade återremiss. Anders Andersson i Walla erinrade att utskottet icke eger motionsrätt och saledes ej heller egde gå utom motionerna. Talmannen gjorde härvid anmärkning att utskottet verkligen eger rätt att anvisa större anslag, än som föresläs, men Andersson gendref honom och erinade att denna rätt blott finnes när fråga är om konugens proposition. Ola Minsson och Matts Persson upplyste att räddningsbätr voro mycket ändamaälsenliga, att de visat sig i anqa länder af stor nytta vid räddandet at menniskdif, att hvar sådan båt skulle kosta 5000 rår, och att di penningarne skulle tagas af des. k.fyringsmedlen, icke särskildt anslag behöfdes, utan penningar bli använda öfver hvilka ständerna eljest ej f disponera. Nils Svensson fann dessa upplysningar tillfyllestgörande och afstod från sin begäran om äterremiss, sedan han likväl påpekat att utskottet bordt lemna 2 upplysningar, så mycket heldre som det i utom motionärens förslag. latandet bifölls. kononiutskottets betänkanden n:ris 52,53 och 55 los uan diskussion. :o 54 om förbud för aukhilande på lördagar afslogs enhälligt. töm hade i denna fråga ett skriftligt anföle, hari han utförligt visade huru ett sådant föri skulb verka högst menligt, synnerligen i de norra Ienen och Ola Månsson klandrade betänkandet säsom c örsök att hindra folk från lofliga sysselsättningar på söknedagar. N:o 56, rörande examen för skeppare afslogs; Matts ncnade att medan teorien seglar på land, glar praktiken öfver hafvet, och det kan ej vara digt att sjömän skola spekulera uppe 1 stjoroch det filosofiska,. I England och Amerika ves inga examina, och (finska s samt norska allsla hvart den behagar och finner förenligt med 7 och 58 bifö Nos utan diskussion. TIEGÄNGS. ocn POLISSAKER. Morlför tan 2? danna r öket emot kronolänsman Mellin. AA har Svartlösa häradsrätt vid