.
STOCK: OL, da 4 Mars.
. -
Riddarhuset förr och nu.
Vv)
Icke mänga veckor efter slutet af 1848 ärs
riksdag; (i November samma ar) och sedan mi-
nisterem, som under den danska fejden varit
skingrawd åt olika håll och kan sägas hafva
lefvat på de skandinaviska sympatierna, åter
församllat sig i hufvudstaden, förekom inom
konseljen cen fråga, hvilken tog i anspråk
ministerens sammanhållning och sjelfständig-
het och som tillika för henne lemnade till-
fälle öppet att intaga en fast position på den
luberala sidan. Det var frågan om utfärdan-
det af den nya tulltazan. De förberedande öf-
verläggningarne härom i ministerrådet utmärk-
tes också, som man den tiden erfor, af både
endrägt och upplysta bemödanden att åstad-
komma ett önskadt och nyttigt resultat. Den
hufvudsakliga striden var då, såsom ännu,
frågan om upphäfvande af in- och utförsels-
förbuden, och vi tro oss veta med fullkomlig
visshet, att ministerkonseljen från och med
dess ytttersta ledamot hr Gripenstedt till och
med deess främste, h. exc. justitiestatsmini-
stern hir grefve Sparre, var ense om att till-
styrka IKongl. Maj:t att vidhålla samma åsigt
som 2 dless nådiga propos:tion ett år förut blifvit
inför Rikets Ständer framställd, om borttagande
äf alla förbud, med undantag af det emot
utförsel af tackjern och några likartade ar-
tiklar under rubriken jern. Denna endrägt
bröts emellertid då ärendet bragtes till afgö-
rande inför konungen, och det betecknande
härvid var, att just den ledamot, som man
borde anse stå längst till venster, nemligen
hr Gripenstedt, som under sin föregående
riksdagsmannabana städse hyllat det fria han-
delssystemet och som äfven vid innevarande
riksdag sökt tillvinna sig ettslags popularitet
genom sin reservation till det statsrädsproto-
koll, hvilket åtföljt den nådiga propositionen
i samma ämne, just, efter hvad som allmänt
omtalades, var den som, böjande sig för den
förment innersta tankan, gaf signalen till
den brytning, som redan då inträdde inom
ministeren och hvaraf följden blef att förbu-
den bibehöllos, utom för en enda artikel, el-
ler socker, i afseende hvarå man beqvämde
sig att bifalla Rikets Ständers hemställan.
Denna schism, som delade ministeren i så till
sägandes tvenne hälfter, blef betydelsefull,
måhända mindre i anseende till den speciela
frågan, än derföre att hofvet dädanefter fick
sina alltid säkra representanter vid rådsbordet.
Detta tillintetgjorde snart hela den konstitu-
tionela grundsatsen och den sammanhållning,
hvarförutan en rådgifvarepersonal aldrig för-
mår bereda sig någon inflytelse eller bilda ett
system. Derom var ej heller vidare någon
fråga.
Också blef det allt mer och mer genom-
skinligt för den som med någon större
uppmärksamhet följde, eller hade tillfälle att
nagot närmare iakttaga företeelserna, att mi-
nistren gradvis förvandlades hufvudsakligen
till allenastyrandets tjenare och mer eller min-
dre lydiga redskap. Redan under konungens
vistelse i Skåne, och då underhandlingarne
der förehades angående den s. k. konventio-
nen i Malmö, voro dessa sannolikt lika myc-
ket förhemligade för statsrådets ledamöter i
allmänhet, som för hvar och en annan fullkom-
ligt profan. Denna isolering, hvilken långt ifrån
tillsvörde den gamla regimen, der deras excel-
leuser egde fullkomlig kännedom om allt hvad
i rikets styrelse sig tilldrog, har under den
nuvarande regimen utöfvat ett i både mora-
liskt och politiskt hänseende menlist infly-
tande, i afseende på ministerens förhållande
till konungen, och den vexelverkan som der-
igenom uppstår i hennes förhållande till na-
tionen. Man förutsätter nemligen i första
rummet, , att förtroendet emellan regenten och
hans rådlgifvare skall vara fullt och utan för-
behåll; och om så icke är, hur vill man då
fordra ettt fullkomligt förtroende för samma
minister hos folket och dess representanter?
Ett dylikt hemlighetssystem, som likvist al-
drig tjenar till att bevara några hemligheter,
emedan sådana nu för tiden äro alldeles omöj-
liga att bevara, förklarar till en stor del det
skefva förhållande, i hvilket ministeren under
den sednare tiden varit försatt, å ena sidan
till den allena verkställande makten, och å
den andra till den lagstiftande. Detharnem-
ligen derigenom ej heller varit eller kunnat
vara helt å någondera sidan. En sådan metod
karakteriserar alltid ett basculsystem. Det
utesluter ett uppriktigt meddelande, ett plan-
mässigt och konseqvent handlingssätt. Det
införer i stället tvetydighet, vacklande och
beroende af konjunkturens eller opinionens
skiftande lynnen. Det passar således minst
af alla politiska beräkningar för ett konstitu-
tionelt samhällsskick — för att ej tala om
det parlimentariska styrelsesättet, hvilket på
visst håll beskrifves, för att tala i bibliskt
språk, såsom judomen en förargelse och gre-
komen en galenskapp.
Vi bedja läsaren ursäkta denna digression,
hvilken likväl står i ett icke oväsendtligt sam-
manhang; med lösningen af den gåta, som
ännu symes dunkel, i afseende på förklarin-
gen af dle många politiska inkonseqvenserna
under Konung Oscars regering samt anslut-
ningen än till den ena och än till den andra
sidan af riddarhuset.
) Se Aftonbl. den 10, 15 och 27 Dec. 1853 samt