såsom en silfveerton ljuder i åskådarens öra äonu länge sedaan förhänget fallit, Vibeklaga djupt att vi saknaade denna roll. Rialtos ,kungliga köpman, (den herrliga Antonio, i sin enkla tragiska sttorhet, kan ej ersättas afphederskny ffeln), scom för alltid borde hafva stannat bakom kränmarens boddisk; ty intet bättre var den Antonio som hr Almlöf i går fann för godt att gifva oss. Var hr Almlöt denna afton borta ifrån sig sjelf, eller har han icke förmått att göra sig ens en aning om Antonios roll? Vi vilja ej tro det sednare; det återstår oss af mensklighet endast att aotaga det förra och öfverlemna åt framtida erfarenhet att bedömas om Shakespear:s Antonio skall finnas eller saknas i ,Köpmannens uppsättning på kongl. teatern. VIi kunna ej tbortlägga pennan utan att säga ett ord om uppssättningen. Allmänheten har blifvit på sednarre tider van vid en prakt i sceneriet, som äär vida mer än slöseri, emedan den är konastnärlighet af en ganska hög ordning. Nyss :upprullade hr Robergs konsterfarna hand förr våra ögon ett Egypten, sådant det fordrass på en gång artisten och vetenskapsmannen i att framställa det. Dekorationerna till Troollflöjten äro ett mästerstycke, som förtjenar i och för sig beundran. Man har Egypten lifsslefvande för sig, dess herrliga flod, dess underrbara jord och dess torra värmemättade men ändå angenäma luft; man har dertill dess beumdransvärda kultur, dess klipptempel, dess autentika civilisation, sådan en Champollion, en Gardner Wilkinson, en Lepsuis med aningsfull konst sammanfogat den af brutna gudabilder och förvittrade tempel. Vi förmoda att det är samma hand som skänkt oss de praktfulla taflorna af lagunernas stad, som vi i går afton beundrade i dekorationerna till Köpmnannen. I första scenen ser man stora kanaalen, på hvars genomskinliga vatten glida gtondolernas välbekanta klassiska skepnader,, med raden af nobilis palatser, och längst borrt i förgrunden kupolerna af Georgio Maggiopre och Madonna della Salute; i en annan, mecd den förträffligaste natthimmel, ser man frirån Riva deSchiavoni utåt det förstnämnda temmplet och lagunen. Intrycket af dessa båda panoramer är storartadt och förtrollande. VYi höra ej till dem, som tro på nödvändighetten eller ens nyttan af medelmåttans utstyrse2l i bländande kostymer; vise ogerna att summor slösas på dekorationer till dåliga pjeser. Men vi kunna ej neka vårt bifall till den ekonomi, som låter den bildande konsten hjelpa till att förherrliga det diktande snillets sekularverk, alldeles oafsedt det betydande och högst värdefulla element till bildning, som ligger i hvarje trogen och natursann framställning af historiska lokaliteter.