ytterligare. lägga::sten..på börda, utan endast ) hälla
mig till det resultat; hvartill utskottet kommit. Man
har här hört yttras, att den närvarande lagstiftniinger
i detta ämne är så lyckad, att vi borde gratulerra oss
öfver densamma. Visserligen skulle man icke winna
nägonting på att antaga utskottets förslag; mem det
måste man medgifva, att denna lagstiftning är föga
hedrande för vär nation. Man har sagv, att det re-
ligiösa alls icke hör hit; jo, det hörer företrädesvis
hit. Vi hafva tvenne lagböcker, som bäda äro bygda
på kristlig grund, som betrakta kristendomen såsom
en kostelig perla som bör bevaras, men tillika hylla den
kristliga fördragsamheten. Genom kyrkolagens 5
ha fremmande trosbekännare rätt att bosätta sig öf-
verallt i riket. Hade denna religiösa fördragsamhet
fått Ni olappad, så skulle ekonomiutskottet icke haft
besvär aut riksdag efter riksdag inkomma med umder-
ligt hopskrufvade betänkanden, de mosaiska triosbe-
kännarnes svyllning och rättigheter skulle då varrit be-
roende af lag, icke af kongl. näd. Det var Giustaf
den III — — i åminnelse, som först började låta I kom-
merskollegium stifa, lag i religiösa angelägenhheter.
Det s. k. judereglementet af 1782 bestämde skåsom
boningsorter för judärhe städerna Stockholm, Gööthe-
borg och Norrköping, emedan dessa städers bbättre
polis kunde öfver dem ha BVattre tillsyn. Den kcongl.
förordningen af 1815 inskränkte ännu mera juddarnes
rättigheter, så att ingen jude derefter skulle få; i ri-
ket inflytta utan Kongl. Maj:ts särskilda tillsständg
Lagstiftningen har sälunda förfallit till goltyckllighe-
ter och deraf kommer det oefterrättlighetsillsständ,
som visar sig vid hvarje riksdag och som skall bli
allt värre och värre, så länge man icke allenas: lem
nar ä sido efterlefnaden af kyrkolagen, utan äfven
vården om densamma. Der är rätta platsen för alla
stadganden om frem nande trosbekännare. Huru många
förslag ha icke blifvit framkastade och utarbetade,
men hvad allvar har man haft med dem? Vore den
af konungens rädgifvare, som har speciel värd för de
kyrkliga angelägenheterna, närvarande, skulle jag ör:
ska fräga honom huru länge detta oefterrättlisghett
tillständ skall fortfara och om meningen är aut Vi
skola vara utan all lag i det som rörer våra viggtiga-
ste angelägenheter. Jag önskar återremiss ockh att
utskottet, i stället för att för sjunde gången i eett be-
tänkande företaga en sammanblandning af reliligiösa
och merkantila angelägenheter, ville föreslå Riiksens
Ständer att i underdånighet ingå till Kongl. Maj:t
med en allvarlig anhållan om fortsatt verksamheet för
lagstiftningen i kyrkliga angelägenheter. Jag har
ayss hört uppläsas Borgareständets beslut att amhilla
hos Kongl. Maj:t att det mätte tillåtas judarne att
bosätta sig i alla rikets städer. Genom kyrkolagen
ha de i sjelfva verket redan denna rättighet. — I af-
seende på den ekonomiska sidan af saken skall jag
icke vara vidlyftig. Det förefaller mig mycket barns-
ligt att tala om kapitaler som man vinner eller för-
lorar genom att bestämma så eller så om judarnes
bosättningsrätt. Jag har på kort tid säsom domare i
min ort förrättat 11 värderingar af egendomar för
judars räkning; genom hypotekslånen inkomnna mut-
ländska judars millioner och egendomarne bli :ofta i
sjelfva verket deras; ej underligt då om de flyttta ef-
ter för att se till huru de förvaltas. Det är såålunda
mycket dåraktigt att såsom utskottet gjort yttrra sin
farhåga för och vilja utestänga judarnes kapitaleer från
uppstäderna och landsbygden. (Slutet följier.)