Servien och Kroatien, till kriget i Levanten och freden i Adrianopel, samt till det dessförutom oförklarliga afträdandet åt Ryssland af Donaumynningarne. Ni skall förlåta mig denna lilla digression, som besparar mig förklaringen hvarföre Ryssland häller sina enskilda korrespondenter så frikostigt betäckta för papper och lack samt postpenningar. För öfrigt har uppgiften i Wiener-Zeitung, som aldrig varit motsagd, erhållit sin bekräftelse, och mer än så, uti Hormayrs, f. d. kanslerens vid Wiener-arkivet, memoirer. Lyckligtvis hafva vi i Berlin icke någon Metternich, och om Ryssland har hemliga agenter i vårt läger; så äro de icke mycket mäktiga. Meddelandet om de ministeriella korresponderiserna angående. mobiliseringen, ehuru endast en lätt antydning, visar för öfrigt att regeringen har ögonen på dem... I dag, den 21, har andra kammaren börjat diskutera lagförslaget. som angår förhöjande af skatten på bränvinstillverkningen. Den yttersta högern sträfvar emot, emedan dess medlemmar, egare af stora brännerier, skulle träffas af denna pålaga. Dessa herrar bry sig föga om att förhöjningen i skatten skulle minska förtäringen af bränvinet, som nu förstör en så stor del af vår befolkning. Jag skall i mitt nästa bref meddela er en sammanfattning af kommittens berättelse, som motiverar förhöjningen. Diskussionen i dag har varit temligen svag. Junkrarne hafva naturligtvis talat för den egna härden — pro domo, eller med andra ord för sina brännerier. Hvad som förtjenar anmärkas är att venstern å sin sida talat emot förslaget, men af helt andra grunder. Den vill hafva framlagda detaljerna af statsbudgetten, som ger ett öfverskott af 800,000 thaler, men förer inom linien 4 millioner thaler extra utgifter som icke äro motiverade, och i afseende på hvilka finansministern lofvat kommittgen konfidentiella meddelanden. Men han har ännuw icke hållit ord. I den ställning hvari de europeiska angelägenheterna befinna sig behöfver landet blifva upplyst om ställningen af sin kredit. Månne finansministern är af den tanken att tala är silfver och tiga är guld? (Skratt och bifall) Hvart har grundskatten tagit vägen, för hvilken hr von Manteuffel satt sitt namn i pant, och som ännu icke är reglerad? Debatten förtsättes om thorsdag. Detta sista uttryck i hr von Vinckes tal behöfver en förklaring. Man vet att då grundskatten genom den yttersta högerns opposition förkastades, anklagades regeringen af sina fiender för att i tysthet hafva fröjdat sig öfver: förkastandet af ett förslag, som den i följd af åtagna förbindelser hade bordt genomdrifva. Om nu förhöjningen af bränvinsskatten blifver förkastad, skola regeringens motståndare icke underlåta att säga, att regeringen icke heller den gången är illa belåten dermed. Men man bör ej förtala någon. Man vill till och med veta att finansministern sagt sig ämna begära afsked om förslaget ej går igenom. Vi få väl se. Ministrarnes afskedstagande här i Berlin skrämmer ej någon. Man är van dervid såsom vid ett kroniskt ondt — om det annars är något ondt! Vi ha förut sett huru det gick -med inrikes ministerns afskedstagande för orientaliska frågan och för den westphaliska kommunallagen. E. u——— — 2 rm