Servien och Kroatien, till kriget i Levanten
och freden i Adrianopel, samt till det dessför-
utom oförklarliga afträdandet åt Ryssland af
Donaumynningarne.
Ni skall förlåta mig denna lilla digression,
som besparar mig förklaringen hvarföre Ryss-
land häller sina enskilda korrespondenter så
frikostigt betäckta för papper och lack samt
postpenningar. För öfrigt har uppgiften i
Wiener-Zeitung, som aldrig varit motsagd, er-
hållit sin bekräftelse, och mer än så, uti Hor-
mayrs, f. d. kanslerens vid Wiener-arkivet,
memoirer.
Lyckligtvis hafva vi i Berlin icke någon
Metternich, och om Ryssland har hemliga
agenter i vårt läger; så äro de icke mycket
mäktiga. Meddelandet om de ministeriella
korresponderiserna angående. mobiliseringen,
ehuru endast en lätt antydning, visar för öf-
rigt att regeringen har ögonen på dem...
I dag, den 21, har andra kammaren bör-
jat diskutera lagförslaget. som angår förhö-
jande af skatten på bränvinstillverkningen.
Den yttersta högern sträfvar emot, emedan
dess medlemmar, egare af stora brännerier,
skulle träffas af denna pålaga. Dessa herrar
bry sig föga om att förhöjningen i skatten
skulle minska förtäringen af bränvinet, som nu
förstör en så stor del af vår befolkning. Jag
skall i mitt nästa bref meddela er en sam-
manfattning af kommittens berättelse, som
motiverar förhöjningen. Diskussionen i dag
har varit temligen svag. Junkrarne hafva na-
turligtvis talat för den egna härden — pro
domo, eller med andra ord för sina brännerier.
Hvad som förtjenar anmärkas är att ven-
stern å sin sida talat emot förslaget, men af
helt andra grunder. Den vill hafva framlagda
detaljerna af statsbudgetten, som ger ett öf-
verskott af 800,000 thaler, men förer inom
linien 4 millioner thaler extra utgifter som
icke äro motiverade, och i afseende på hvilka
finansministern lofvat kommittgen konfiden-
tiella meddelanden. Men han har ännuw icke
hållit ord. I den ställning hvari de europei-
ska angelägenheterna befinna sig behöfver lan-
det blifva upplyst om ställningen af sin kre-
dit. Månne finansministern är af den tanken
att tala är silfver och tiga är guld? (Skratt
och bifall) Hvart har grundskatten tagit vä-
gen, för hvilken hr von Manteuffel satt sitt
namn i pant, och som ännu icke är reglerad?
Debatten förtsättes om thorsdag.
Detta sista uttryck i hr von Vinckes tal
behöfver en förklaring. Man vet att då grund-
skatten genom den yttersta högerns opposi-
tion förkastades, anklagades regeringen af sina
fiender för att i tysthet hafva fröjdat sig öf-
ver: förkastandet af ett förslag, som den i följd
af åtagna förbindelser hade bordt genomdrifva.
Om nu förhöjningen af bränvinsskatten blif-
ver förkastad, skola regeringens motståndare
icke underlåta att säga, att regeringen icke
heller den gången är illa belåten dermed. Men
man bör ej förtala någon. Man vill till och
med veta att finansministern sagt sig ämna
begära afsked om förslaget ej går igenom.
Vi få väl se. Ministrarnes afskedstagande här
i Berlin skrämmer ej någon. Man är van
dervid såsom vid ett kroniskt ondt — om det
annars är något ondt! Vi ha förut sett huru
det gick -med inrikes ministerns afskedsta-
gande för orientaliska frågan och för den
westphaliska kommunallagen. E.
u——— — 2 rm