— TT — NN
(Insändt.)
Om krigsfaran ifrån Ryssland.
I alla tider di stora verldshändelser till-
stunda äro simena i en viss svallning
och rörelse, hviket gör att de icke med det
manliga lugnet kunna skärskåda saker och
ting. Man vänter stora händelser och det
minsta som händer förstoras genast genom
inbillningskraften:s tillhjelp till en ytterlig
grad. Så är det äfven nu hos oss. Hvarje
post från utlandet emottages med spänd upp-
märksamhet, och man bemödar sig att i
rader, hvilka annars skulle anses betydelse-
lösa, läsa krig och örlig, öfverfall m. m.
Rykten, hvilka annars skulle af hvarje tän-
kande med förakt förkastas såsom orimliga,
vinna nu genom sinnenas uppbrusning och
de flestes räddsla den hastigaste och vid-
sträcktaste utbredning. Det är isynnerhet
möjligheten af ett krig med Ryssland, den
ofantliga kolosseen, som bringar ynkryggen
att bäfva och till och med kommer den mo-
dige att antaga en betänksam min. Tidnin-
garne å sin sida. göra föga för att lugna all-
mänheten, oeh hvad gör regeringen för detta
ändamål?
Men är det möjligt att Ryssland i detta
ögonblick ens aflägset kan tänka på krig emot
Sverge? Och om det äfven skulle vara be-
näget derför, hvar äro medlen? Det är be-
svarandet af dessa frågor, som skall utgöra
föremålet för denna artikel.
Året 1808, när Ryssland befann sig i krigs-
tillstånd med Sverge och England, hade kej-
sar Alexander redan under vintren funnit sig
föranlåten, att på Östersjökusterne göra be-
tydliga truppsamlingar för att skydda desam-
ma emot den föörenade svensk-engelska flot-
tan, hvilken hann kunde förutse skulle blifva
den ryska betydlligt öfverlägsen. Enligt Mi-
chaelewsky-Danililewsky uppgick styrkan af
de trupper, hvilkka för detta ändamål dels så-
som fästningsbessättningar dels direkt för kust-
bevakningen sarmlades uti Curland, Estland,
Liffland, Ingermanland och Gamla Finland,
till 50,000 man.. Sedan den ryska operations-
armåen i Finland intagit större delen af detta
land, åtgick under årets hela fälttåg minst
hälften af dess styrka till bevakning och skyd-
dande af Finlands södra och vestra kust.
Antaga vi denna operationsarmå i medeltal
40,000 man stark (den var i början 30,000,
men uppgick sedan till 50.000), så finna vi
att minst 20,000 man användes för besagde
ändamål. Lägges härtill de 50,000, vi redan
omnämnt, så blir resultatet, att Ryssland år
1808 i anseende till den svensk-engelska flot-
tans öfvermakt i Östersjön, i de till detta haf
angränsande delar af sitt område använde
70.000 man, octh blott medi medeltal 20,000
kunde utföra opoerationerna i Finland. Dessa
70,000 man utggjorde då tredjedelen af den
ryska monarkienns för europeiska krig dispo-
nibla truppstyrkaa, hvars öfriga delar dels an-
vändes i Polen dels till Donaufurstendöme-
nas, besättande.
Är 1854 kommer enligt all mensklig be-
räkning den engelsk-fransyska flottan att er-
hålla väldet i Östersjön, emedan man såsom
axiom tryggt kan antaga, att densamma blir
gen ryska vida öfverlägsen både till mängd