idoghet som andra näringar. Man har talat derom,
att opinionen bland allmogen är emot de mosaiska
trosbekännarne, men detta kommer sig af arten i hela
vär religiösa uppfostran; man har genom det sätt,
hvarpäi denna hittills bibringats, från barndomen vants
att ansse judarne säsom ett förkastadt och fiendtligt
slägte,, hvilket man: tillvitar hvad några individer i
längeseedan förgångna tider förbrutit, och bildningen
har ettt svärt arbete, innan den lyckas alldeles tillin-
tetgöraa detta föreställningssätt. — Den gräns utskot-
tet uppgjort i afseende på de städers folkmängd, der
judarnse skulle tillätas bosätta sig, är alldeles godtycklig.
uppsttäderna sko!a judarne icke få bosättasig emedan de
ha förmaga att samla kapitaler: äro kapitalerna då så
olycksbringande just för uppstäderma? Utskottet har
antydt, att det ligger i försynens. plan, att judendo-
men en gång skall uppgå i kristendomen. Äfven jag
hoppas häruppå; kristendomen önskar att göra prose-
lyter, vi skicka missionärer till fremmande länder för
att omvända ickekristne, icke med lock och trug, utan
genom den kristna menniskokärlekens ord och före-
dönfen; må vi då äfven bete oss på samma sätt mot
de ickekristne, som finnas inom värt land; må vi
låta dem blanda sig med oss; kristendomens lära
skall dä på dem utöfva en starkare makt, då de
kunna fatta- förtroende till densamma och finna att
det verkligen är kärlekens och icke förtryckets och
förföljelsens religion. (Talaren redogjorde derefter
för uppkomsten af betänkandet, hvaraf man kunde
förklara dess besynnerlighet och inkonseqvenser, men
ref. kunde ej i anseende till ett tillfälligt buller höra
och upppfatta hans framställning derom). Jag slutar
med attt anhälla, att proposition mätte göras om an-
tagandert af förslaget i min reservation, åt hvilket jag
sjelf sk:ulle önskat att gifva en längt större utsträckning,
men hvilket jag efter fleras derom till mig framställda
önskan nu ytterligare modifierar derhän, att Riksens
Ständer böra genom underd. skrifvelse hos Kongl. M:t
anhålla, att åt de i landet bosatte infödde judar måtte
beredas rättighet att, utan Kongl. Maj:ts särskilda till-
stånd, få bosätta sig i alla rikets städer. (Forts.)
— Med anledning af Aftonbladets referat för bonde-
ståndets plenum den 25 dennes, hvaruti yttras, att i
diskussionen öfver särskilda utskottets betänkande n:o
6, då Nyqvist begärt ordet för att förklara motiverna
till sin reservation vid samma. utskotts betänkande
N:o 3, Ola Mänsson upptog Nyqvists yttrande med
mycken hetta o. s. v.y anhäller undertecknad få af
denna dliskussion lemna följande öfversigt:
Då iffrägavarande betänkande föredrogs och tal-
mannen hade inhemtat att hela ståndet yrkade bifall,
samt klubban var färdig att fällas, begärde Nyqvist
ordet och upptog till vederläggning de skäl, som en
del af sttåndets ledamöter hade anfört vid behandlin-
gen af dr Sandbergs motion; dervid han, bland ännat
yttrade, att de som talat för bifall till samma motiori
hade med dåliga avgurenter försökt att försvara en!
dalig sak. Detta yttrande öfver ett ämne, som ickei
nu var under öfverläggning, framkallade en allmän
ovilja imm ståndet mot Nyqvist, och flera begärde
ordet, haribland äfven jag, för att om möjligt af-
böja en onödig debatt. Ordet lemnades först ät mig,
och uti örsonliga ordalag erinrade jag Nyqvist at
han icke borde uppväcka en sak som icke hörde til
föredragaingsämnet, och då jag i sammanhang der-
med bad de af ståndets ledamöter, som genom Ny-
qvists yttrande ansett sig förolämpade, att sätta sig
öfver de af honom i förhastande fällda uttrycken och
afsiå från allt vidare ordande derom, instämde nästan
hela ståndet med mig och flera afstodo från ordet;
men då nägra yttrade sig mot Nyqvist samt denne,
på talmannens fräga, förklarade sig icke yrka någon
ändring i nu föredragna betänkande, så föreslog jag,
att diskussionen - skulle ur protokollet utgä, af det
enkla skäl att den icke egde den ringaste gemenskap
med det föredragna ärendet. Häruti instämde hela
ständet med undantag af en ledamot, som begärde
att den skulle qvarstå.
Stockholm den 27 Febr. 1854. Ola Månsson.