STOCKHOLM, den 27 Februari. — Finansministern friherre C. 0. Palmstjernas försvar för förbudssystemet. Sedan midderskapet och adelns protokoll för det plenum, der hr finansministern, före remissen tilll bevillningsutskottet af regeringens proposition i tullfrågan, uppträdde till försvar för denna. proposition med ett yttrande, hvilket endastt med några ord blifvit af oss omnämndt, mumera blifvit justeradt, finna vi oss för sakens vigt böra in extenso meddela detta yttrande, :sådant det blifvit till protokollet fattadt. Troligen skall läsaren der förgäfves leta efter något spår till den noggranna undersökning, som man eger rätt att fordra af en minister i det ämne, deri han framträder med förslag inför landets representation, än mindre till den statsmannablick, som man åtminstone må ega rätt att önska. Läsaren mål sjelf döma efter genomläsandet af anförandet, så lydande: Hufvudsakligast af hr Lagerhjelm, men äfven at friherre Raab, har blifvit yttradt något om frihandel. Den förre, som åberopade Englands exempel, har yrkat förbudens borttagande, och den sednare har förklarat, det han förväntat att i Kongl. M:ts skrifvelse finna en stöjrre nedsättning i tullen till lossande af de band, som förbuden för närvarande lägga på vår handel. Det synes af den kongl. skrifvelsen, att K. M:t haft bernägenbet för förbudens borttagande, äfvensom i verkligheten önskat nedsättning i en del ar tiklar, som mu mot hög tull i riket införas; men hvad förbuden amgär, så är det visserligen sanning, att man lätt kan säga att alla förbud böra borttagas och ersättas af en lindrig tull; men dervid möta likväl många betänkligketer. Vi se nu att många motioner blifvit väckte i fråga om nedsättning af införselstullen på varor, som jemväl äro föremål för en större tillverkning inom riket och som en följd af år bibehållits vid besämda tullafgifter. Från städer, icke endast med utrikes, utan äfven med endast inrikes handel, hafva petitioner inkommit till K. M:t, och bemödanden blifvit gjorde till åstadkommande af nedsättning i tullen ä dylika varor. Detta är varnande röster mot förbudens borttagande, varnande för näringsidkarne i synnerhet, som sälunda se att ofta och ständigt dylika bemödanden göras, understödde af röster, hwilka spridas i landet uti 1000-tals exemplar, till ästadkommande af nedsättning i tullen på än den ena, än den andra varan som varit förbndnae, men för närvarande äro till införsel tillätne. Dessa näringsidkare mäste befara att, om förbuden å deras tillverkningar borttagas, man icke lärer underläta att sedermera yrka nedsättning i de tullar, som i stället för förbuden blifvit af rikets ständer antagna och af K. M:t gillade. För att lugna näringsidkarne, så att de icke vid ett förbuds borttagande må hafva den fruktan att rid hvarje riksdag en ny skakning i deras rörelse skall uppkomma; en oro, en osäkerhet åtminstone on följderne, hvilken måste medföra en rubbning i den jemna rörelsen eller förändring i afsättningstillfällena och som äfven hittills vid hvarje riksdag vanligtvis inträffat; för att, säger jag, förekomma dessa stora olägenheter, synnerligast i vårt land, der forslingen. är svår och dyr, afsättningen trög och betalning för tillverkningarne icke erhålles förr än efter många månader, torde det vara nödigt att vissa försigtighetsmätt vidtagas, innan förbuden, hvarmed en del näringar hos oss för närvarande äro skyddade, borttagas. Ett förslag i detta hänseende är jemväl tilll rikets ständer öfverlemnadt, på det att rikets ständer mä kunna blifva i tillfälle att fatta sådane beslut, hvilka lugna näringsidkare mot farhågorne och följderne af obeständighet i de redan fattade besluten, i fråga om tullafgifterne å inkommande varor; lugna dem mot fruktan för de bemödanden, som så väl vid denna som vid föregående riksdagar blifvit gjorde för att nedtvinga införselstullen på sådana inkommande varor, som äfven af näringsidkare inom landet tillverkas. Att i öfrigt vilja jemföra Sverige med England, att vilja i Sverige införa sådana grundsatser i handeln, som der äro antagna, förekommer mig ätminstone alldeles olämpligt, och hvar och en som nägot eftertänkt förhållandet, torde lätteligen finna, att de uti England antagne grundsatser för handeln hvila på helt andra onständigheter än som förefinnas hos oss. England, rike på naturprodukter på en temligen inskränkt yta, med en talrik, verksam, idog och upplyst befolknig, som redan för längre tid tillbaka genom upplysnng, insigter och kunskaper lyckats uppbringa sin irdustri till en hög grad, som vet att utleta hemlighten af naturens krafter och att använda den i stor skala, en nation, hvars sparsamhet är allmän och som vet att samla kapitaler; som ärligen stiger i välmåga, med låg penningeränta och hastig omsättning; som under alla ärstider har ett öppet farvatten och dagligen lemnar seglare tillfälle at: i goda hamnar inlöpa, hemta varor och afsätta hvad de medföra; ett land, der således på kortare tid omsättningen af kapitalerna är mängfaldigare, att, säger jag, vilja med Sverige jemföra förhällandena inom detta land och genast här tillämpa de derinom antagna grundsatserna för handeln anser jag åtminstone oriktigt och omöjligt. England kan erbjuda hela verlden fri tiflan med sig i fråga om afsättning af industriens ilster, men vära förhållanden äro helt olika; värt lind är fattigt på naturprodukter, och de få, på hvilk: vi äro rika, äro spridda på en stor yta, folkmängden är gles och kommunikationerna längväga; rikedomar äro icke samlade, folket i allmänhet är benäget för utgifter, men föga för att spara, kapitaler finnas icke, räntan är hög, afsättningen är svår genom våra vintrar, som tvinga fartygen i våra hamnar att blifva öfverliggare under långa tider, värt rörelsekapital kan icke så ofta omsättas som i andra länder; under sädana förhällanden mäste helt andra grundsatser här följas, säväl i fråga om tullafgifterna som i mänga andra bestämmelser rörande handeln. Detta synes mig åtminstone klart och naturligi. Visserligen vore det önskligt, att smäningom upphinna den lyckliga ställning, hvari England sig befinner; man mäste cock derjemte taga i betraktande, att just inom detta lind finnas ätskilliga betänkliga förhällanden, i hvlka man skulle önska att vi aldrig blifva försatta. Mn har äberopat de Nordamerikanska fristaternas librala tull-lagstiftning, men jag får bekänna, det jig icke tror att man här skulle finna sig belåten dermed. Den lägsta tullen är der fem procent och den högsta hundra procent; men i alla fall är förhällandet inom dessa stater så olika med vära, att nägot exempel icke kan derifrån hemtas. Min öfvertygelse är, att den kongl. skrifvelsen går ifråga om förbuden så långt som man under närvarande förhållanden kan begära. Kongl. Maj:t har deruti yttrat sig möjligen kunna innan nästa riksdag blifva satt i tillfälle att borttaga ett eller annat förbud i följd af traktater med fremmande makter. Kongl. a EE SAO LSI RR ERS NR 45