STOCKHOLM, den 27 Februari.
—
Finansministern friherre C. 0. Palmstjernas
försvar för förbudssystemet.
Sedan midderskapet och adelns protokoll för
det plenum, der hr finansministern, före re-
missen tilll bevillningsutskottet af regeringens
proposition i tullfrågan, uppträdde till försvar
för denna. proposition med ett yttrande, hvil-
ket endastt med några ord blifvit af oss om-
nämndt, mumera blifvit justeradt, finna vi oss
för sakens vigt böra in extenso meddela detta
yttrande, :sådant det blifvit till protokollet fat-
tadt. Troligen skall läsaren der förgäfves
leta efter något spår till den noggranna un-
dersökning, som man eger rätt att fordra af
en minister i det ämne, deri han framträder
med förslag inför landets representation, än
mindre till den statsmannablick, som man åt-
minstone må ega rätt att önska. Läsaren mål
sjelf döma efter genomläsandet af anförandet,
så lydande:
Hufvudsakligast af hr Lagerhjelm, men äfven at
friherre Raab, har blifvit yttradt något om frihandel.
Den förre, som åberopade Englands exempel, har yr-
kat förbudens borttagande, och den sednare har för-
klarat, det han förväntat att i Kongl. M:ts skrifvelse
finna en stöjrre nedsättning i tullen till lossande af
de band, som förbuden för närvarande lägga på vår
handel. Det synes af den kongl. skrifvelsen, att K.
M:t haft bernägenbet för förbudens borttagande, äf-
vensom i verkligheten önskat nedsättning i en del ar
tiklar, som mu mot hög tull i riket införas; men hvad
förbuden amgär, så är det visserligen sanning, att
man lätt kan säga att alla förbud böra borttagas och
ersättas af en lindrig tull; men dervid möta likväl
många betänkligketer. Vi se nu att många motio-
ner blifvit väckte i fråga om nedsättning af inför-
selstullen på varor, som jemväl äro föremål för en
större tillverkning inom riket och som en följd af år
bibehållits vid besämda tullafgifter. Från städer,
icke endast med utrikes, utan äfven med endast in-
rikes handel, hafva petitioner inkommit till K. M:t,
och bemödanden blifvit gjorde till åstadkommande af
nedsättning i tullen ä dylika varor. Detta är var-
nande röster mot förbudens borttagande, varnande för
näringsidkarne i synnerhet, som sälunda se att ofta
och ständigt dylika bemödanden göras, understödde
af röster, hwilka spridas i landet uti 1000-tals exem-
plar, till ästadkommande af nedsättning i tullen på
än den ena, än den andra varan som varit förbndnae,
men för närvarande äro till införsel tillätne. Dessa
näringsidkare mäste befara att, om förbuden å deras
tillverkningar borttagas, man icke lärer underläta att
sedermera yrka nedsättning i de tullar, som i stället
för förbuden blifvit af rikets ständer antagna och af
K. M:t gillade. För att lugna näringsidkarne, så att
de icke vid ett förbuds borttagande må hafva den
fruktan att rid hvarje riksdag en ny skakning i de-
ras rörelse skall uppkomma; en oro, en osäkerhet åt-
minstone on följderne, hvilken måste medföra en
rubbning i den jemna rörelsen eller förändring i af-
sättningstillfällena och som äfven hittills vid hvarje
riksdag vanligtvis inträffat; för att, säger jag, före-
komma dessa stora olägenheter, synnerligast i vårt
land, der forslingen. är svår och dyr, afsättningen
trög och betalning för tillverkningarne icke erhålles
förr än efter många månader, torde det vara nödigt
att vissa försigtighetsmätt vidtagas, innan förbuden,
hvarmed en del näringar hos oss för närvarande äro
skyddade, borttagas. Ett förslag i detta hänseende
är jemväl tilll rikets ständer öfverlemnadt, på det att
rikets ständer mä kunna blifva i tillfälle att fatta så-
dane beslut, hvilka lugna näringsidkare mot farhå-
gorne och följderne af obeständighet i de redan fat-
tade besluten, i fråga om tullafgifterne å inkom-
mande varor; lugna dem mot fruktan för de be-
mödanden, som så väl vid denna som vid fö-
regående riksdagar blifvit gjorde för att ned-
tvinga införselstullen på sådana inkommande varor,
som äfven af näringsidkare inom landet tillverkas.
Att i öfrigt vilja jemföra Sverige med England, att
vilja i Sverige införa sådana grundsatser i handeln,
som der äro antagna, förekommer mig ätminstone
alldeles olämpligt, och hvar och en som nägot efter-
tänkt förhållandet, torde lätteligen finna, att de uti
England antagne grundsatser för handeln hvila på
helt andra onständigheter än som förefinnas hos oss.
England, rike på naturprodukter på en temligen in-
skränkt yta, med en talrik, verksam, idog och upp-
lyst befolknig, som redan för längre tid tillbaka ge-
nom upplysnng, insigter och kunskaper lyckats upp-
bringa sin irdustri till en hög grad, som vet att ut-
leta hemlighten af naturens krafter och att använda
den i stor skala, en nation, hvars sparsamhet är all-
män och som vet att samla kapitaler; som ärligen
stiger i välmåga, med låg penningeränta och hastig
omsättning; som under alla ärstider har ett öppet far-
vatten och dagligen lemnar seglare tillfälle at: i goda
hamnar inlöpa, hemta varor och afsätta hvad de
medföra; ett land, der således på kortare tid omsätt-
ningen af kapitalerna är mängfaldigare, att, säger
jag, vilja med Sverige jemföra förhällandena inom
detta land och genast här tillämpa de derinom an-
tagna grundsatserna för handeln anser jag åtminstone
oriktigt och omöjligt. England kan erbjuda hela
verlden fri tiflan med sig i fråga om afsättning af
industriens ilster, men vära förhållanden äro helt
olika; värt lind är fattigt på naturprodukter, och de
få, på hvilk: vi äro rika, äro spridda på en stor yta,
folkmängden är gles och kommunikationerna läng-
väga; rikedomar äro icke samlade, folket i allmänhet
är benäget för utgifter, men föga för att spara, ka-
pitaler finnas icke, räntan är hög, afsättningen är
svår genom våra vintrar, som tvinga fartygen i våra
hamnar att blifva öfverliggare under långa tider, värt
rörelsekapital kan icke så ofta omsättas som i andra
länder; under sädana förhällanden mäste helt andra
grundsatser här följas, säväl i fråga om tullafgifterna
som i mänga andra bestämmelser rörande handeln.
Detta synes mig åtminstone klart och naturligi. Vis-
serligen vore det önskligt, att smäningom upphinna
den lyckliga ställning, hvari England sig befinner;
man mäste cock derjemte taga i betraktande, att just
inom detta lind finnas ätskilliga betänkliga förhäl-
landen, i hvlka man skulle önska att vi aldrig blifva
försatta. Mn har äberopat de Nordamerikanska fri-
staternas librala tull-lagstiftning, men jag får be-
känna, det jig icke tror att man här skulle finna sig
belåten dermed. Den lägsta tullen är der fem pro-
cent och den högsta hundra procent; men i alla fall
är förhällandet inom dessa stater så olika med vära,
att nägot exempel icke kan derifrån hemtas. Min
öfvertygelse är, att den kongl. skrifvelsen går ifråga
om förbuden så långt som man under närvarande
förhållanden kan begära. Kongl. Maj:t har deruti
yttrat sig möjligen kunna innan nästa riksdag blifva
satt i tillfälle att borttaga ett eller annat förbud i
följd af traktater med fremmande makter. Kongl.
a EE SAO LSI RR ERS NR 45