Om man granskar de särskilta punkterna
vf neutralitetsförklaringen, skall man likväl
förgäfves söka efter någon rimlig anledningi
ill en så beskaffad klagan. Det är så långt
från att denna klagan, i fall den verkligen
blifvit förd, å Rysslands sida har någon be-
fogenhet, att en sådan fastmera med vida
större skäl skulle hafva kunnat föras af Eng-
land och Frankrike. Ty det är uppenbart,
stt flera bestämmelser, som neutralitetsförkla-
ringem innehåller, äro vida mera ofördelaktiga
för dessa makter, i fall de finna sig nödsa-
kade att på den ifrån deras egna hamnar alt-
lägsmia Östersjön föra ctt sjökrig emot Ryss-
land, än för denna makt, som sjelf har tal-
rika hamnar vid detta vatten.
Upptagandet t. ex. af Slitö, den bästa ham-
nen på Gottland, bland så kallade krigsham-
nar, från hvilka de krigförande makternas far-
tyg skola vara utestängda; påminnelsen om
iakttagandet af våra kongl. svenska sundhets-
stadganden, d. v. s. om de orimligaste ka-
rantänsförfattningar, som numera någonstides
i verlden finnas; förbudet för kapare att in-
löpa i de förenade rikenas -hbamnar eller att
ens uppehålla sig på deras redder; spärrandet
af våra hamnar emot all: införande af upp-
bringade fartyg, emot deras dömande derstä-
des såsom förbrutna eller deras försäljning;
— alla dessa punkter i neutralitetsförklarin-
gen äro uppenbarligen helt och hållet till
Rysskands fördel och sku!le till en del hafva
kunnat gifva England och Frankrike vida
rättmätigare anledningar till klagan, än Ryss-
land skäligen bort kunna finna 1 någon enda
af dess samtliga öfriga bestämmelser.
I förbigående må här anmärkas, att detin-
galunda anses såsom något brott emot folk-
rätten, sådan denna gjort sig praktiskt gäl-
lande under krig, om neutrala makter både
tillåta kapare att inlöpa i sina hamnar, och
tillstädja de krigförande makterna att i dessa
låta införa, döma såsom förbrsatna och för-
sälja uppbringade fartyg. När den af de
skandinaviska rikena nu gjorda neutralitets-
förklaringen uttryckligen förbjuder både det
ena och det andra af dessa krigsbruk, är det
för hwar och en tydligt, att det egentligen är
Ryssland, som närmast skulle komma att
skörda fördelen häraf och det till en del med
uppoffring af våra egna materiella fördelar.
Också har en annan tidning, som dock före-
trädesvis vill helsas såsom svensk, redan lå-
tit förstå, att dessa stadganden just tillkom-
mit för att gå Ryssland till mötes. Vi älska
för vår del att tro, det så icke är, och att
dessa stadganden tillkommit icke så mycket
af undfallenhet för Ryssland och för dess
emot våra egna stridande intressen, som fast-
mera såsom en hyllning åt den rättvisa och
billighet, som längesedan stämplat kaperiet
och krigförandet mot enskiltes egendom på
sjön såsom ovärdiga krigsbruk, ehuru de be-
klagligtvis icke ännu blifvit helt och hållet
utdömda af den europeiska folkrätten. Det
är också endast ur denna synpunkt, som de
ifrågavarande bestämmelserna blifvit fördelak-
tigt upptagna i utlandet, så vidt vi af tidnin-
garne kunnat erfara.
Mer motivet må nu vara hvilket som helst.
Följden af dessa och öfriga anförda stadgan-
den rirande grunderna för vår nentralitet är
icke testo mindre uppenbarligen vida fördel-
aktigare för Ryssland än för de vestra mak-
terna.
Att England och Frankrike icke desto min-
dre, och oaktadt alla dessa för dem ofördel-
aktiga stadganden, erkänt vår neutralitet, vitt-
nar on en aktning å deras sida ej mindre för
folkrätens fordringar, än för vår sjelfständig-
het, lvilken hos de skandinaviska nationerna
bör fnmkalla en deremot svarande känsla,
under det att det motsatta förfarandet å vår
öfvernodige grannes sida, just genom jemfö-
relsen härmed, framstår i en desto mörkare
skuggr och derföre icke heller kunde annat
In desto-säkrare framkalla — hvad vi alla
känna.
De enda punkter i neutralitetförklaringen.
hvilkas tillämpning till förmån för Rysslands
möjligen blifvande fiender tilläfventyrs kar
blifva mindre fördelaktig för denna makt, är
den sjelf måhända torde önska, äro de son
tillåta de krigförande makternas fartyg dels
att inlöpa i våra hamnar (med undantag ai
de så kallade krigshamnarne), dels attidesse
förse ig med alla de varor och gods, hvara:
de kuma vara i behof, med undantag af s
kallad: krigskontraband.
Dessa stadganden kunna vid tillämpningei
jemförelsevis blifva ofördelaktiga för Ryss
land alldeles af samma skäl, som de för
nämnda blifva fördelaktiga för samma makt
nemligen i följd af våra hamnars läge emel
lan de: krigförande makternas, närmare de
enas kuster än de andras.
Vi sågo nyligen uti en tidning i detta af
seende erinras, att vi rå ej för vårt läge. V
rå ej för, sades det, att Sverge ligger de
det ligger, att det ligger i vägen för Ryss
land. Detta är både sannt och icke sann
Vi rå nemligen just sjelfve till en del fö
att Rysland nu ligger der det ligger, och följ
aktlign äfven att vårt läge i förhållande ti
denna granne är sådant det nu är. Menich
blott vi, utan äfven hela det öfriga Euroj
rår derför. Och Europa synes också vara