Om man granskar de särskilta punkterna vf neutralitetsförklaringen, skall man likväl förgäfves söka efter någon rimlig anledningi ill en så beskaffad klagan. Det är så långt från att denna klagan, i fall den verkligen blifvit förd, å Rysslands sida har någon befogenhet, att en sådan fastmera med vida större skäl skulle hafva kunnat föras af England och Frankrike. Ty det är uppenbart, stt flera bestämmelser, som neutralitetsförklaringem innehåller, äro vida mera ofördelaktiga för dessa makter, i fall de finna sig nödsakade att på den ifrån deras egna hamnar altlägsmia Östersjön föra ctt sjökrig emot Ryssland, än för denna makt, som sjelf har talrika hamnar vid detta vatten. Upptagandet t. ex. af Slitö, den bästa hamnen på Gottland, bland så kallade krigshamnar, från hvilka de krigförande makternas fartyg skola vara utestängda; påminnelsen om iakttagandet af våra kongl. svenska sundhetsstadganden, d. v. s. om de orimligaste karantänsförfattningar, som numera någonstides i verlden finnas; förbudet för kapare att inlöpa i de förenade rikenas -hbamnar eller att ens uppehålla sig på deras redder; spärrandet af våra hamnar emot all: införande af uppbringade fartyg, emot deras dömande derstädes såsom förbrutna eller deras försäljning; — alla dessa punkter i neutralitetsförklaringen äro uppenbarligen helt och hållet till Rysskands fördel och sku!le till en del hafva kunnat gifva England och Frankrike vida rättmätigare anledningar till klagan, än Ryssland skäligen bort kunna finna 1 någon enda af dess samtliga öfriga bestämmelser. I förbigående må här anmärkas, att detingalunda anses såsom något brott emot folkrätten, sådan denna gjort sig praktiskt gällande under krig, om neutrala makter både tillåta kapare att inlöpa i sina hamnar, och tillstädja de krigförande makterna att i dessa låta införa, döma såsom förbrsatna och försälja uppbringade fartyg. När den af de skandinaviska rikena nu gjorda neutralitetsförklaringen uttryckligen förbjuder både det ena och det andra af dessa krigsbruk, är det för hwar och en tydligt, att det egentligen är Ryssland, som närmast skulle komma att skörda fördelen häraf och det till en del med uppoffring af våra egna materiella fördelar. Också har en annan tidning, som dock företrädesvis vill helsas såsom svensk, redan låtit förstå, att dessa stadganden just tillkommit för att gå Ryssland till mötes. Vi älska för vår del att tro, det så icke är, och att dessa stadganden tillkommit icke så mycket af undfallenhet för Ryssland och för dess emot våra egna stridande intressen, som fastmera såsom en hyllning åt den rättvisa och billighet, som längesedan stämplat kaperiet och krigförandet mot enskiltes egendom på sjön såsom ovärdiga krigsbruk, ehuru de beklagligtvis icke ännu blifvit helt och hållet utdömda af den europeiska folkrätten. Det är också endast ur denna synpunkt, som de ifrågavarande bestämmelserna blifvit fördelaktigt upptagna i utlandet, så vidt vi af tidningarne kunnat erfara. Mer motivet må nu vara hvilket som helst. Följden af dessa och öfriga anförda stadganden rirande grunderna för vår nentralitet är icke testo mindre uppenbarligen vida fördelaktigare för Ryssland än för de vestra makterna. Att England och Frankrike icke desto mindre, och oaktadt alla dessa för dem ofördelaktiga stadganden, erkänt vår neutralitet, vittnar on en aktning å deras sida ej mindre för folkrätens fordringar, än för vår sjelfständighet, lvilken hos de skandinaviska nationerna bör fnmkalla en deremot svarande känsla, under det att det motsatta förfarandet å vår öfvernodige grannes sida, just genom jemförelsen härmed, framstår i en desto mörkare skuggr och derföre icke heller kunde annat In desto-säkrare framkalla — hvad vi alla känna. De enda punkter i neutralitetförklaringen. hvilkas tillämpning till förmån för Rysslands möjligen blifvande fiender tilläfventyrs kar blifva mindre fördelaktig för denna makt, är den sjelf måhända torde önska, äro de son tillåta de krigförande makternas fartyg dels att inlöpa i våra hamnar (med undantag ai de så kallade krigshamnarne), dels attidesse förse ig med alla de varor och gods, hvara: de kuma vara i behof, med undantag af s kallad: krigskontraband. Dessa stadganden kunna vid tillämpningei jemförelsevis blifva ofördelaktiga för Ryss land alldeles af samma skäl, som de för nämnda blifva fördelaktiga för samma makt nemligen i följd af våra hamnars läge emel lan de: krigförande makternas, närmare de enas kuster än de andras. Vi sågo nyligen uti en tidning i detta af seende erinras, att vi rå ej för vårt läge. V rå ej för, sades det, att Sverge ligger de det ligger, att det ligger i vägen för Ryss land. Detta är både sannt och icke sann Vi rå nemligen just sjelfve till en del fö att Rysland nu ligger der det ligger, och följ aktlign äfven att vårt läge i förhållande ti denna granne är sådant det nu är. Menich blott vi, utan äfven hela det öfriga Euroj rår derför. Och Europa synes också vara