r j gonbilder till och med på bordeller. Det ä
- sant, att vid vissa ögonblick och efter före
gående korstecken man beslöjar deras an
sigte!
Lyckliga pi köpet dessa helgon, om d
icke falla i onåd hos dem af hvilka de åkal
las. En Sankt Nikolaj, som anropades af er
nitjuf att skänka honom sitt bistånd men en
. j dast svagt åtlydde kallelsen, blef obevekliger
ä Ipryglad. Det hände en dag i guvernement
aj Pskoff, om jag inte bedrar mig, att några mun:
-jkar uti sin klosterkällare påträffade ett gam.
malt lik. Man kanonicerade detsamma. Un-
derverk följde. Gåfvor och offer strömmade
- till de fromma bröderna. Nu inträffade er
t I förfärlig torka. De tröstlösa bönderna skyn-
hldade i mängd till klostret, för att der bedja
-jom regn, och försökte på samma gång ati
2 I framlocka underverket genom handpenningar,
psom munkarne icke underläto att värdera.
Men regnet uteblef. De rasande bönderna,
som ansägo sig bedragne, stormade en natt
klosterportarna, inträngde i kyrkan, framdrogo
helgonet ur dess skrin, afklädde det de grann-
låter, som betäckte detsamma och sönder-
I bultade det. :
Helgon af detta slag äro icke sällsynta i
Ryssland. Man påfann sådana fordom hvar
dag. Det -var en spekulation. Kejsar Niko-
Ilaus har sedermera visat sig mindre benägen
att kanonisera. Då man nyligen anropade
hans ynnest till förmån för ett menskligt frag-
ment, som påträffats i Kasan, och som en-
ligt supplikanternas försäkran hade åtmin-
stone lika många anspråk som dess företrä-
dare på apotheosens heder, svarade kejsaren:
nå väl, låt gå för den här gången, men må
det bli den sista.
Denna svårighet att förskaffa sig nya hel-
gon har ingifvit vissa poper idden att draga
större nytta af de gamla. En pop i en by
af guvernementet Jaroslaf, der jag länge
vistats, hade i sin kyrka en madonnabild,
som fastän ända dittills ofruktbar tycktes ho-
nom förunderligt lämplig att göra hans lycka.
Han förvred hufvudet på en gammal sjuk
käring, hvilken han öfvertygade, att vissa
anfall af nattlig mara, hvaröfver hon bekla-
gade sig, vore lika många himmelska up-
penbarelser, som manade henne att anropa
madonnan om förbättring. Från denna stund
Bok käringen icke ur kyrkan, och då hvarje
örminskning i hennes lidande tycktes henne
vara ett underverk, dröjde hon icke länge att
förskaffa. madonnan ett kolossalt rykte. Från
alla håll, till och med från guvernementet
Arkangel, anlände sjuklingar och med dem —
Popens förtjusning: gåfvor af alla slag. Detta
varade mer än två år. Gudsmannen blef rik,
han och hans kyrka. Men ett närbeläget
kloster, som också försökte att göra sin ma-
donna fruktbar, märkte, att de hyllningar,
för hvilka popens var ett föremål, skadade
dess kassa, samt beklagade sig deröfver för
biskopen. Kunde väl i en rysk biskops ögon
en simpel prest ha rätt mot ett kloster? Ma-
donnan borttogs från bykyr-an och transpor-
terades till prelatens kapell, hvilken förbjöd
henne att hädanefter göra underverk.
Bland undergörande helgon, som ryska kyr-
kan företrädesvis prisar, är den helige Me-
trofanes. Det finnes intet slags tjenster, som
detta helgon icke bevisar menskligheten. Fry-
ser Ni? Tag en god pels på er och anropa den
helige Metrofanes — och snart skall en ljuf
värma genomströmma edra ådror. Är Ni
plågad af oro? Tag en kopp te och anropa
ten helige Metrofanes — och snart får ni
ugn. Ett mera betydande faktum är följande.
oden församling, der man förvarar den he-
ige Metrofanes kappa, befann sig en person,
som led förfärligt af en halsböld. Ffter att
örgäfves hafva uttömt läkarnes vetande, be-
slöt han att vända sig till helgonet. Jan be-
sat sig till kyrkan, bnäföll inför helgonets
liker och bad presterna förena sina böner
med hans. De gjorde ännu mer, under det
att den bönfallande låg utsträckt på jorden ut-
bredde de öfver honom helgonets ka pa. Vare
sig att mannens lidanden nu blefvo på
en gång olidliga eller att en slags yrsel be-
mägtigade sig hans sinne i den stackars pati-
enten frestades till sjelfmord. Men hvilka
vapen skulle han begagna? Han vidtog den
itvägen att småningom instoppa i munnen
let ena stycket efter det andra af kappan.
), under! en förskräcklig upphostning ut-
ryter: den sjuke spottar och spottar och
pottar igen — och blir frisk. Klädet hade
ört in så långt i halsen, att det hade sprängt
len fatala bölden. Petta faktum är upp:
ecknadt i en officiell berättelse, som blitvit
oublicerad i Ryssland. Presterna berätta det
ör folket, och folket tror derpå.
TTT
mm mm rn fS5
Em FR oh ot ms sn pr JQA CR FR FPA
HH Ära
-—
AR OO
(Ineäm dt Y