r j gonbilder till och med på bordeller. Det ä sant, att vid vissa ögonblick och efter före gående korstecken man beslöjar deras an sigte! Lyckliga pi köpet dessa helgon, om d icke falla i onåd hos dem af hvilka de åkal las. En Sankt Nikolaj, som anropades af er nitjuf att skänka honom sitt bistånd men en . j dast svagt åtlydde kallelsen, blef obevekliger ä Ipryglad. Det hände en dag i guvernement aj Pskoff, om jag inte bedrar mig, att några mun: -jkar uti sin klosterkällare påträffade ett gam. malt lik. Man kanonicerade detsamma. Underverk följde. Gåfvor och offer strömmade till de fromma bröderna. Nu inträffade er t I förfärlig torka. De tröstlösa bönderna skynhldade i mängd till klostret, för att der bedja -jom regn, och försökte på samma gång ati 2 I framlocka underverket genom handpenningar, psom munkarne icke underläto att värdera. Men regnet uteblef. De rasande bönderna, som ansägo sig bedragne, stormade en natt klosterportarna, inträngde i kyrkan, framdrogo helgonet ur dess skrin, afklädde det de grannlåter, som betäckte detsamma och sönderI bultade det. : Helgon af detta slag äro icke sällsynta i Ryssland. Man påfann sådana fordom hvar dag. Det -var en spekulation. Kejsar NikoIlaus har sedermera visat sig mindre benägen att kanonisera. Då man nyligen anropade hans ynnest till förmån för ett menskligt fragment, som påträffats i Kasan, och som enligt supplikanternas försäkran hade åtminstone lika många anspråk som dess företrädare på apotheosens heder, svarade kejsaren: nå väl, låt gå för den här gången, men må det bli den sista. Denna svårighet att förskaffa sig nya helgon har ingifvit vissa poper idden att draga större nytta af de gamla. En pop i en by af guvernementet Jaroslaf, der jag länge vistats, hade i sin kyrka en madonnabild, som fastän ända dittills ofruktbar tycktes honom förunderligt lämplig att göra hans lycka. Han förvred hufvudet på en gammal sjuk käring, hvilken han öfvertygade, att vissa anfall af nattlig mara, hvaröfver hon beklagade sig, vore lika många himmelska uppenbarelser, som manade henne att anropa madonnan om förbättring. Från denna stund Bok käringen icke ur kyrkan, och då hvarje örminskning i hennes lidande tycktes henne vara ett underverk, dröjde hon icke länge att förskaffa. madonnan ett kolossalt rykte. Från alla håll, till och med från guvernementet Arkangel, anlände sjuklingar och med dem — Popens förtjusning: gåfvor af alla slag. Detta varade mer än två år. Gudsmannen blef rik, han och hans kyrka. Men ett närbeläget kloster, som också försökte att göra sin madonna fruktbar, märkte, att de hyllningar, för hvilka popens var ett föremål, skadade dess kassa, samt beklagade sig deröfver för biskopen. Kunde väl i en rysk biskops ögon en simpel prest ha rätt mot ett kloster? Madonnan borttogs från bykyr-an och transporterades till prelatens kapell, hvilken förbjöd henne att hädanefter göra underverk. Bland undergörande helgon, som ryska kyrkan företrädesvis prisar, är den helige Metrofanes. Det finnes intet slags tjenster, som detta helgon icke bevisar menskligheten. Fryser Ni? Tag en god pels på er och anropa den helige Metrofanes — och snart skall en ljuf värma genomströmma edra ådror. Är Ni plågad af oro? Tag en kopp te och anropa ten helige Metrofanes — och snart får ni ugn. Ett mera betydande faktum är följande. oden församling, der man förvarar den heige Metrofanes kappa, befann sig en person, som led förfärligt af en halsböld. Ffter att örgäfves hafva uttömt läkarnes vetande, beslöt han att vända sig till helgonet. Jan besat sig till kyrkan, bnäföll inför helgonets liker och bad presterna förena sina böner med hans. De gjorde ännu mer, under det att den bönfallande låg utsträckt på jorden utbredde de öfver honom helgonets ka pa. Vare sig att mannens lidanden nu blefvo på en gång olidliga eller att en slags yrsel bemägtigade sig hans sinne i den stackars patienten frestades till sjelfmord. Men hvilka vapen skulle han begagna? Han vidtog den itvägen att småningom instoppa i munnen let ena stycket efter det andra af kappan. ), under! en förskräcklig upphostning utryter: den sjuke spottar och spottar och pottar igen — och blir frisk. Klädet hade ört in så långt i halsen, att det hade sprängt len fatala bölden. Petta faktum är upp: ecknadt i en officiell berättelse, som blitvit oublicerad i Ryssland. Presterna berätta det ör folket, och folket tror derpå. TTT mm mm rn fS5 Em FR oh ot ms sn pr JQA CR FR FPA HH Ära -— AR OO (Ineäm dt Y