ligt skonade. Erekiskt-Ryska kyrkan. I. Definition på ryska kyrkan, — Rysslands omvånadelse till kristendomen. — Ryssland katolsk. — Uuuderordnadt den heliga stolen. — Ryska kyrkan skiljer sig från Konstantinopel. — Pafriarkatet i Mosiskwa, köpt för guld. — Ryska patriarkens frioch — rät ligheter. — Ryska kyrkan, en död institutionn, Teologiska böcker. — Ryssarnes religiösa ulppfestran. — Gud och czaren, — Det moraliska li ifyets princip. Hvad är ryska kyrkan? — Det är katoblska kyrkan, reducerad till petriåkationstillståtåna. Så yttrade en dag pater Lacordaire från Nolotredames predikstol. Dessa ord äro en d djup sanning. Ryska kyrkan, egentligen en öfverlöpspare från den romerska, och slaviskt efteraparande den konstantinopolitanska har, såsom det:t synes, icke sedan trenne sekler haft något : annat mål, än att hos sig småningom qviväfva den princip, hvaraf hon i sin uppkomst lilifvades, för att stannai denna dystra försoffnaing, hvaruti hon i dag smäktar, Hvad betryder titeln sortodoz, hvarmec hon så högmodigt smyckar sig? Jag frågar förgäfves historien härom. Historien Vär mig, att år 867 den byzantinska patrir.rken Ignatius, som då llefde i fullkomlig har moni med romerska stoolen, skickade missionärer till Ryssland, för: att bearbeta ess omvändelse 4). — Histoorien lär mig. att Rysslands första storfunrste, Wiadiv:ur den Store var den förste som . sedan prinsessan Olga högtidligen omfattat t kristendomen, undfick det heliga dopet år : 980 af grekiska biskopeni Kesson. Men, hvililken :tro arsågo ryssarne ortodox emellan åreni 867 och 980? Tydligen den som de bekäinde. Denna tro åter, hvad var den annat än den rena katolska tron — den romerska tron ?? Jag vet, att de ryska historieskrifvarne, månaa om att bibehålla mörkret ikring deras omvänndelses vagga, bemödat sig att öfvertyga verldden, att deras kyrka härleder sig direkt och i ursprungligen från Photius. Historien talar lylyckligtvis högre än dessa historieskrifvare. Var det väl frågan om Photius år 867? 21Nej! Pbotius uppträdde icke förr än år 880. — Var det väl frågan om honom 980? Likaleedes, nej! Denna tid var för koustantinopolitamska kyrkan ett hvilostadium; den lefde då i glömska af Photii djerfva lärdomar, utan att någonting störde dess goda förhållande med, s:Rom. Det var först sextio år sednare som Michael Cerulariug ånyo upptog schismens verk, för att utan återgång fullborda det. 1 1 l Emellertid bör man icke tro, attryska kyr-kan ens ifrån denna tid lät blindt leda sig i den byzantinska kyrkans kölvatten. Länge I ännu förblef hon trogen den vördnad, som hon allt ifrån sitt ursprung bevisade päfvestolen. Hon underhöll med densamma en lifig korrespondans, begärde råd utaf påf-l. ven, och ehuru hon hierarkiskt lydde unnder Konstantinopel, tycktes det vara hennee en :samvetssak att ur den helige Peters kkällor) hemta dogmernas renhet, den kanoniska laggens föreskrifter och trons ljus. Såg man icke tstorfursten Isaslaff år 1075 begära hjelp och beslkydd af påfven Gregorius VII mot sin broder Wseslaffs inkräktningar? Påfven återställde sämjan mellsn dem, stadfästade den förra besittningen af hans stater och försäkrade homom dessutom om Polens förbund, samtt bewiljade den andre, i den heliga stolens naamn, :suveräniteten öfver Ryssland. Man vet thvad :dessa högtidliga investiturer, hvarmed den stolte Hildebrand beklädde jordens herrsskare då för tiden, betydde i folkets ögon. Men redan började tartarerne att inkrräkta Ryssland. Ryssarne, krökta under det ttyngsta slafveri, förlorade småningom sin ssjälsstyrka; utvecklingen af deras nationa!karrakter förqväfdes. Huru skulle de under sådana vilkor motstå de schismatiska presternas dödande inflytande, hvilka kommo till dem ifrån Konstantinopel? Slafvar i politiskt och socialt afseende, blefvo de det äfven i ecklesiastiskt. fö Likväl slets icke föreningsbandet helt och hållet förr än i 15:de århundradet. Ryska kyrkan, skild från Rom, ville äfven befria sig från Konstantinopel; med andra ord, hon ville gifva sig en patriark, som var na-. tionel och oberoende. Dertill fordrades by2antinska patriarkens bifall och medverkan: Det medel, hvaraf man betjenade sigz för att erhålla dessa, var följande: Vid denna tidpunkt, det vill säga år 11572, var patriarkatet i Konstantinopel ett roof för 4 Å ma Mm MM PF Fr MM mm OÖLA mm mm AA pest på pd ob!yga rivalers anspråk. Jeremias II, en pprelat af en tvifvelaktig tro, än lutande till FPhotii schism, än till Luthers satser, bekläddee det först. Han störtades af Metrofanes, hyvilken d i sin ordning måste vika för Pakomius,, och sedan för Teoleptus. Dessa sednares herravälde blef kort. Jeremias II utträngde dem ånyo, och emot en pension af 500 dukater erhöll han af dem löftet att upphöra med all medtäflan. En prelat, som så väl köper andra, bör vid behof förstå att sälja sig sjelf. Denna reflexion gjordes äfven af den moskovitiska storfursten eller snarare af Boris Godunoff, hans gunstling och minister. Han inbjöd således Jeremias till Moskwa, och lofvade honoom så mycket guld han kunde önska, om han: ville? meddela den heliga stadens nyvalde maetro1 polit, Job, den patriarkaliska värdigheten. 1 Jeremias aktade sig för att neka. Han upph