ligt skonade.
Erekiskt-Ryska kyrkan.
I.
Definition på ryska kyrkan, — Rysslands omvånadelse
till kristendomen. — Ryssland katolsk. — Uuuder-
ordnadt den heliga stolen. — Ryska kyrkan skil-
jer sig från Konstantinopel. — Pafriarkatet i Mosiskwa,
köpt för guld. — Ryska patriarkens fri- och — rät
ligheter. — Ryska kyrkan, en död institutionn,
Teologiska böcker. — Ryssarnes religiösa ulppfe-
stran. — Gud och czaren, — Det moraliska li ifyets
princip.
Hvad är ryska kyrkan? — Det är katoblska
kyrkan, reducerad till petriåkationstillståtåna.
Så yttrade en dag pater Lacordaire från Nolotre-
dames predikstol. Dessa ord äro en d djup
sanning.
Ryska kyrkan, egentligen en öfverlöpspare
från den romerska, och slaviskt efteraparande
den konstantinopolitanska har, såsom det:t sy-
nes, icke sedan trenne sekler haft något : an-
nat mål, än att hos sig småningom qviväfva
den princip, hvaraf hon i sin uppkomst lilifva-
des, för att stannai denna dystra försoffnaing,
hvaruti hon i dag smäktar, Hvad betryder
titeln sortodoz, hvarmec hon så högmodigt
smyckar sig? Jag frågar förgäfves historien
härom. Historien Vär mig, att år 867 den
byzantinska patrir.rken Ignatius, som då llefde
i fullkomlig har moni med romerska stoolen,
skickade missionärer till Ryssland, för: att
bearbeta ess omvändelse 4). — Histoorien
lär mig. att Rysslands första storfunrste,
Wiadiv:ur den Store var den förste som . se-
dan prinsessan Olga högtidligen omfattat t kri-
stendomen, undfick det heliga dopet år : 980
af grekiska biskopeni Kesson. Men, hvililken
:tro arsågo ryssarne ortodox emellan åreni 867
och 980? Tydligen den som de bekäinde.
Denna tro åter, hvad var den annat än den
rena katolska tron — den romerska tron ?? Jag
vet, att de ryska historieskrifvarne, månaa om
att bibehålla mörkret ikring deras omvänndel-
ses vagga, bemödat sig att öfvertyga verldden,
att deras kyrka härleder sig direkt och i ur-
sprungligen från Photius. Historien talar lylyck-
ligtvis högre än dessa historieskrifvare. Var
det väl frågan om Photius år 867? 21Nej!
Pbotius uppträdde icke förr än år 880. — Var
det väl frågan om honom 980? Likaleedes,
nej! Denna tid var för koustantinopolitamska
kyrkan ett hvilostadium; den lefde då i glöm-
ska af Photii djerfva lärdomar, utan att nå-
gonting störde dess goda förhållande med,
s:Rom. Det var först sextio år sednare som
Michael Cerulariug ånyo upptog schismens
verk, för att utan återgång fullborda det.
1
1
l
Emellertid bör man icke tro, attryska kyr-
-kan ens ifrån denna tid lät blindt leda sig i
den byzantinska kyrkans kölvatten. Länge I
ännu förblef hon trogen den vördnad, som
hon allt ifrån sitt ursprung bevisade päfve-
stolen. Hon underhöll med densamma en
lifig korrespondans, begärde råd utaf påf-l.
ven, och ehuru hon hierarkiskt lydde unnder
Konstantinopel, tycktes det vara hennee en
:samvetssak att ur den helige Peters kkällor)
hemta dogmernas renhet, den kanoniska laggens
föreskrifter och trons ljus. Såg man icke tstor-
fursten Isaslaff år 1075 begära hjelp och beslkydd
af påfven Gregorius VII mot sin broder
Wseslaffs inkräktningar? Påfven återställde
sämjan mellsn dem, stadfästade den förra be-
sittningen af hans stater och försäkrade ho-
mom dessutom om Polens förbund, samtt be-
wiljade den andre, i den heliga stolens naamn,
:suveräniteten öfver Ryssland. Man vet thvad
:dessa högtidliga investiturer, hvarmed den
stolte Hildebrand beklädde jordens herrsskare
då för tiden, betydde i folkets ögon.
Men redan började tartarerne att inkrräkta
Ryssland. Ryssarne, krökta under det ttyng-
sta slafveri, förlorade småningom sin ssjäls-
styrka; utvecklingen af deras nationa!karrakter
förqväfdes. Huru skulle de under sådana vil-
kor motstå de schismatiska presternas dödande
inflytande, hvilka kommo till dem ifrån Kon-
stantinopel? Slafvar i politiskt och socialt af-
seende, blefvo de det äfven i ecklesiastiskt. fö
Likväl slets icke föreningsbandet helt och
hållet förr än i 15:de århundradet.
Ryska kyrkan, skild från Rom, ville äfven
befria sig från Konstantinopel; med andra ord,
hon ville gifva sig en patriark, som var na-.
tionel och oberoende. - Dertill fordrades by-
2antinska patriarkens bifall och medverkan:
Det medel, hvaraf man betjenade sigz för
att erhålla dessa, var följande:
Vid denna tidpunkt, det vill säga år 11572,
var patriarkatet i Konstantinopel ett roof för 4
Å
ma Mm MM PF Fr MM mm
OÖLA mm mm AA pest på pd
ob!yga rivalers anspråk. Jeremias II, en pprelat
af en tvifvelaktig tro, än lutande till FPhotii
schism, än till Luthers satser, bekläddee det
först. Han störtades af Metrofanes, hyvilken d
i sin ordning måste vika för Pakomius,, och
sedan för Teoleptus. Dessa sednares herra-
välde blef kort. Jeremias II utträngde dem
ånyo, och emot en pension af 500 dukater
erhöll han af dem löftet att upphöra med all
medtäflan.
En prelat, som så väl köper andra, bör vid
behof förstå att sälja sig sjelf. Denna re-
flexion gjordes äfven af den moskovitiska stor-
fursten eller snarare af Boris Godunoff, hans
gunstling och minister. Han inbjöd således
Jeremias till Moskwa, och lofvade honoom så
mycket guld han kunde önska, om han: ville?
meddela den heliga stadens nyvalde maetro- 1
polit, Job, den patriarkaliska värdigheten. 1
Jeremias aktade sig för att neka. Han upp- h
-