TN
mista
a för
vaga LE VT iha, hvilken var fastgjord i en maln
vagn, som drages af ett vattenhjul, och då linan on
lindades af enstock kommo fi
ngrarne emellan och de;
polis- Figenom blefvo de genast afslitna. Carl Olsson ära
förd till lasarettet i Örebro för att erhåila läkarevärc
Sök Örebro den 8 Febr. Den studerande ung
rand-
lomens antal vid härvarande Carolinska elementar
läroverket, som öppnades den 1 dennes, uppgår denn
termin till 312,
t de
rhal-
klin,
ubod
allad
nrik
BLANDADE AMNEN.
P5 — En penny i veckan. (Ur Dickens Hou
mot- ) seholds Words.) Värt penny-samfund har nu upplef
istod ) vat en rad af år;
— Om jag ej misstar mig, gär de
nu på sitt tionde. Under det första stadiet af sin till
varo var det ett sjukligt och klent barn, som ej lä
någon ana den helsa och styrka det en dag skulle
uppnå. Äfven dess bästa vänner skakade betänksamt
på hufvudet deråt, och dess egna gudfäder hyste ej
det minsta bopp, att det någonsin skulle hinna mogen
alder. Icke desto mindre, om allt går lika bra hä
danefter som hittills, är jag förvissad att det skal!
hinna en kärnfrisk ålderdom, om jag också ej skulle
iå lefva att bevittna den. — Vi vända oss ej så myc-
set till arbetaren, som till hans hustru och barn. Vi
säga till dem: J ären för fattiga att göra insatser i
en sparbank; j hän ej behof af någon välgörenhets-
anstalt: betalen till vårt samfund en penny i veckan
eller två gånger detta belopp om j kunnen; och när
Julen kommer med si
Nn er-
känt
nde
ons-
lod-
uti
Ngs-
ger
der
ler-
vid
han
hit
rit
om na korta, mörka dagar, sina
sälla nätter, sina rasande stormar och sina skarpa,
har ) bitande vindar, skolen j af oss erhålla en anvisning,
dc som berättigar er att mot inköpspriset från någon
et ) iktningsvärd köpman erhålla sådana klädespersedlar,
ut: J avaraf j kunnen vara i beh pf, motsvarande i värde
n iP Peloppet af edra insatser. — Detta är hvad vi sagt:
år J 9 h att de fattiga familjerna insett fördelarne af dessa
Is veckobesparingar, synes bäst af det faktum, att vår
fö- J lista innehåller namn på mer än 1800 medlemmar,
utom en mängd sökande långt öfver detta antal.
Veckoinsatsen i vårt samfund varierar mellan en penny
ch tre pence; det långt större antalet gör dock den
större insatsen. Huru obetydliga än dessa summor
äro, ha vi dock nödgats göra det till en regel, att ej
mer än två månader gamla rester tillåtas. Detskulle
n- ) eljest bli omöjligt för mänga af dem att fullgöra sina
it J inbetalningar till slutet af året, ett vilkor, hvarpå er-
et ) hällandet af årspolletten beror. De försumliga få
sina penningar äterställda, och af sädana ges det ofta
nära 10 procent. De penningar, jag som skattmästare
för äret har i mina händer, utgöra nu omkring 900
pund, fördelade på 25,600 insatser. Våra yttre an-
ordningar äro ställda på den mest ekonomiska fot.
de kunde ej gerna kosta oss mindre, ty vi hafva dem
så godt som för ingenting. Min skattkammare är i
ena ändan af S:t Johns skolsal, något större visser-
ligen än jag behöfver den; men jag ställer en rad af
bord så att de bilda en slags disk, bakom hvilken
jag sitter tromande på skolmästarens höga stol, med
denna funktionär vid min sida, att tjenstgöra på en
gang som kassör, bokhällare och förste kontorist. Om
vär tjenstemannapersonal är inskränkt, är vårt bok-
föringssystem ej mindre koncist. De gamla räkne
herrarne vid Lombard-Street skola säkert dra på mun-
nen, när de höra att jag blott för en enda liten an-
språkslös bok, som motsvarar både journal, kassa- ocl
hufvudbok, samt att hvarje insats blott införes på et
ställe. Det oaktadt har jag vid årets slut ännu al
drig kommit i balans på så mycket en ging som en
penny. Vid början af hvarje år utfärda vi en- elle;
tvåpennybi jetter allt efter olika fal, och en medlen
som en gång bestämt sig för en viss insats är för
bunden att stå fast dervid. Dessa biljetter äro li
uierade i rotor för de femtiotvå veckorna. Hvarjc
biljett är försedd med ett nummer och ett namn,
med motsvarande duppletter i mina hufvud. och
kassabok. — Våra mandagsaftnar äro angenäma,
intresserika stunder. Jag skulle vilja råda de herrar,
som ej veta huru de skola fördrifva sin afton eller
på hvad sätt de kunna vara sina fattiga likar till
nytta, att nägon måndags afton göra oss ett be-
sök i S:t Johns skolsal. — Som klockan slår fem
intar jag min plats på den höga stolen i värt em-
betsrum, torkar mina glasögon och doppar min penna
i blåckkornet för att hälla mig beredd. Min med
hjelpare gör alldeles som jag; ehuru han ej begag I
nar glasögon, ser jag honom ofta med största allvar
och itver torka ett imaginärt par. Knappt har tora
uret ätergifv:t det sista slaget från vår lilla hollsn-
dare på väggen, förrän en liten qvinna med blekt och
magert ansigte, lifliga ögon och oro i hela sitt vä-
sende kommer inrusande med andan i halsen som
hon fruktade att komma för sent. Hon är alltid
först. N:o 240 har nu under fem års tid alltid va-
rit först. Aldrig kommer hon in som andra menni
skor, utan ständigt i full fart som hoppades hon kom-
ma öfver oss oförberedda, hvilket likväl innu aldrig
iyckats henne. Hon gjorde mig i början litet nervös,
och ett år förändrade jag hennes nummer till 999,
i tanka att dermed göra henne litet lugnare. Men
det gjorde henne endast ännu värre, hvarför jag gai
henne tillbaka sitt ganrla nummer. Sedan dess har
jag blifvit fullkomligt lugn för henne. Hon har en
trepennybiljett för sig sjelf, och två på en penny för
sina barn. Dessa slänger hon ifrån sig på vär pul
pet. Min medhjelpare uppropar numret, ehuru det
ej är nödigt, ty jag har alltid min bok öppen vid
n:o 240. Han ropar ut tre pence, och då jag inför
-umman i min hufvudbok, gör han detsamma i en
uf rutorna på biljetten, nedstryker pengarna med
banden i vär anspråkslösa kassakista, ger heune sin
biljett tillbaka, och hon lemnar rum för en ny in-
sättare. Denna operation upprepas alla mändagsaft-
var med omkring 500 insatser, hvilka alla vanligen
äro expedierade till kl 7. — Nästan alla namnen på
min lista tillhöra qvinnor och barn, och vanligen äro
de gjorda insatserna hustruns små besparingar i hus-
hället jemte fadrens veckoräfva till ett eller två af
sina barn. På detta sätt, antingen nu smäsummorna
räddas från krogen eller insparas från . nödvändigare
utgiftsposter, blir deras totalbelopp vid årets slut högst
välkommet för de fattiga qvinnorna och deras barn,
liksom det är högst saunolikt att de festa af dem
utan detta försigtighetsmätt skulle nödgas undvara
mången liten beqvämlighet som under vintermäna.
lerna, är högst behöflig. , Vid årets slut — det vill
;iga en vecka före jul — afslutas vär bok, biljetterna
nfordras, och anvisningar utfärdas för deras respek-
ive innehafvare på varor till det belopp, hvartill de
ro berättigade och hvilka de ega att uttaga hos vissa
köpmän till priser vida under hvad de eljest skulle
costa. Denna dag ha vi mycket att göra, och van-
igtvis biträda oss då vär vördade pastor och hans
yster med utdelningen af poletterna. Mer än en
sång har jag ej kunnat motstå min nyfikenhet ati
4 denna dag besöka de bodar der varorna köpas för
ts se deras val. Resultatet af mina forskningar har
arit högst tillfredsstsllande, ty jag har aldrig funnit
tt de tagit något annat än det aldra nödvänd gaste.
cke en enda grannlätssak eller öfverflödsartikel har
restat dessa ringa ekonomister, som voro mer än
lada att kunna skaffa sig varma gång- och sängkläder
lera familjer innehålla 10 4 12 delegare i vår bank
ch hafva ej sällan att vänta flera pund vid slutet
f året. En särdeles glädjande omständighet i vår
rättnings historia är det faktum, att de flesta af
åra ledamöter qvarstannat hos oss i flera är; anta-
t af dem som lemnat oss är högst ringa. Och jag
er vidare funnit att ju längre de stanna hos OSS,
esto ifrigare bli de att få sina barn på listan. Många,
mm började som pennyinsättare, hafva för längese
in blifvit trepencesubskribenter och skulle säkert
t ännu högre om våra stadgar tilläte det I de:
la tror jag mig säledes ha skal till belåtenhet med
rt Pennysamfund. Mitt hopp och min lifliga ön-
ar är att få se en mängd af dylika anstalter springa
Pp hvarhelst en fattig, trälande arbetarbefolkning
ins i närheten, — med andra ord, öfverallt. In
n stor ansträngning är af nöden. Ingen subskrip-
nslista behöfs för att sitta dem i gäns En end.
Pra
UT:
tor, ler
Et