TN mista a för vaga LE VT iha, hvilken var fastgjord i en maln vagn, som drages af ett vattenhjul, och då linan on lindades af enstock kommo fi ngrarne emellan och de; polisFigenom blefvo de genast afslitna. Carl Olsson ära förd till lasarettet i Örebro för att erhåila läkarevärc Sök Örebro den 8 Febr. Den studerande ung randlomens antal vid härvarande Carolinska elementar läroverket, som öppnades den 1 dennes, uppgår denn termin till 312, t de rhalklin, ubod allad nrik BLANDADE AMNEN. P5 — En penny i veckan. (Ur Dickens Hou mot) seholds Words.) Värt penny-samfund har nu upplef istod ) vat en rad af år; — Om jag ej misstar mig, gär de nu på sitt tionde. Under det första stadiet af sin till varo var det ett sjukligt och klent barn, som ej lä någon ana den helsa och styrka det en dag skulle uppnå. Äfven dess bästa vänner skakade betänksamt på hufvudet deråt, och dess egna gudfäder hyste ej det minsta bopp, att det någonsin skulle hinna mogen alder. Icke desto mindre, om allt går lika bra hä danefter som hittills, är jag förvissad att det skal! hinna en kärnfrisk ålderdom, om jag också ej skulle iå lefva att bevittna den. — Vi vända oss ej så mycset till arbetaren, som till hans hustru och barn. Vi säga till dem: J ären för fattiga att göra insatser i en sparbank; j hän ej behof af någon välgörenhetsanstalt: betalen till vårt samfund en penny i veckan eller två gånger detta belopp om j kunnen; och när Julen kommer med si Nn erkänt nde onsloduti Ngsger der lervid han hit rit om na korta, mörka dagar, sina sälla nätter, sina rasande stormar och sina skarpa, har ) bitande vindar, skolen j af oss erhålla en anvisning, dc som berättigar er att mot inköpspriset från någon et ) iktningsvärd köpman erhålla sådana klädespersedlar, ut: J avaraf j kunnen vara i beh pf, motsvarande i värde n iP Peloppet af edra insatser. — Detta är hvad vi sagt: år J 9 h att de fattiga familjerna insett fördelarne af dessa Is veckobesparingar, synes bäst af det faktum, att vår föJ lista innehåller namn på mer än 1800 medlemmar, utom en mängd sökande långt öfver detta antal. Veckoinsatsen i vårt samfund varierar mellan en penny ch tre pence; det långt större antalet gör dock den större insatsen. Huru obetydliga än dessa summor äro, ha vi dock nödgats göra det till en regel, att ej mer än två månader gamla rester tillåtas. Detskulle n) eljest bli omöjligt för mänga af dem att fullgöra sina it J inbetalningar till slutet af året, ett vilkor, hvarpå eret ) hällandet af årspolletten beror. De försumliga få sina penningar äterställda, och af sädana ges det ofta nära 10 procent. De penningar, jag som skattmästare för äret har i mina händer, utgöra nu omkring 900 pund, fördelade på 25,600 insatser. Våra yttre anordningar äro ställda på den mest ekonomiska fot. de kunde ej gerna kosta oss mindre, ty vi hafva dem så godt som för ingenting. Min skattkammare är i ena ändan af S:t Johns skolsal, något större visserligen än jag behöfver den; men jag ställer en rad af bord så att de bilda en slags disk, bakom hvilken jag sitter tromande på skolmästarens höga stol, med denna funktionär vid min sida, att tjenstgöra på en gang som kassör, bokhällare och förste kontorist. Om vär tjenstemannapersonal är inskränkt, är vårt bokföringssystem ej mindre koncist. De gamla räkne herrarne vid Lombard-Street skola säkert dra på munnen, när de höra att jag blott för en enda liten anspråkslös bok, som motsvarar både journal, kassaocl hufvudbok, samt att hvarje insats blott införes på et ställe. Det oaktadt har jag vid årets slut ännu al drig kommit i balans på så mycket en ging som en penny. Vid början af hvarje år utfärda vi enelle; tvåpennybi jetter allt efter olika fal, och en medlen som en gång bestämt sig för en viss insats är för bunden att stå fast dervid. Dessa biljetter äro li uierade i rotor för de femtiotvå veckorna. Hvarjc biljett är försedd med ett nummer och ett namn, med motsvarande duppletter i mina hufvud. och kassabok. — Våra mandagsaftnar äro angenäma, intresserika stunder. Jag skulle vilja råda de herrar, som ej veta huru de skola fördrifva sin afton eller på hvad sätt de kunna vara sina fattiga likar till nytta, att nägon måndags afton göra oss ett besök i S:t Johns skolsal. — Som klockan slår fem intar jag min plats på den höga stolen i värt embetsrum, torkar mina glasögon och doppar min penna i blåckkornet för att hälla mig beredd. Min med hjelpare gör alldeles som jag; ehuru han ej begag I nar glasögon, ser jag honom ofta med största allvar och itver torka ett imaginärt par. Knappt har tora uret ätergifv:t det sista slaget från vår lilla hollsndare på väggen, förrän en liten qvinna med blekt och magert ansigte, lifliga ögon och oro i hela sitt väsende kommer inrusande med andan i halsen som hon fruktade att komma för sent. Hon är alltid först. N:o 240 har nu under fem års tid alltid varit först. Aldrig kommer hon in som andra menni skor, utan ständigt i full fart som hoppades hon komma öfver oss oförberedda, hvilket likväl innu aldrig iyckats henne. Hon gjorde mig i början litet nervös, och ett år förändrade jag hennes nummer till 999, i tanka att dermed göra henne litet lugnare. Men det gjorde henne endast ännu värre, hvarför jag gai henne tillbaka sitt ganrla nummer. Sedan dess har jag blifvit fullkomligt lugn för henne. Hon har en trepennybiljett för sig sjelf, och två på en penny för sina barn. Dessa slänger hon ifrån sig på vär pul pet. Min medhjelpare uppropar numret, ehuru det ej är nödigt, ty jag har alltid min bok öppen vid n:o 240. Han ropar ut tre pence, och då jag inför -umman i min hufvudbok, gör han detsamma i en uf rutorna på biljetten, nedstryker pengarna med banden i vär anspråkslösa kassakista, ger heune sin biljett tillbaka, och hon lemnar rum för en ny insättare. Denna operation upprepas alla mändagsaftvar med omkring 500 insatser, hvilka alla vanligen äro expedierade till kl 7. — Nästan alla namnen på min lista tillhöra qvinnor och barn, och vanligen äro de gjorda insatserna hustruns små besparingar i hushället jemte fadrens veckoräfva till ett eller två af sina barn. På detta sätt, antingen nu smäsummorna räddas från krogen eller insparas från . nödvändigare utgiftsposter, blir deras totalbelopp vid årets slut högst välkommet för de fattiga qvinnorna och deras barn, liksom det är högst saunolikt att de festa af dem utan detta försigtighetsmätt skulle nödgas undvara mången liten beqvämlighet som under vintermäna. lerna, är högst behöflig. , Vid årets slut — det vill ;iga en vecka före jul — afslutas vär bok, biljetterna nfordras, och anvisningar utfärdas för deras respekive innehafvare på varor till det belopp, hvartill de ro berättigade och hvilka de ega att uttaga hos vissa köpmän till priser vida under hvad de eljest skulle costa. Denna dag ha vi mycket att göra, och vanigtvis biträda oss då vär vördade pastor och hans yster med utdelningen af poletterna. Mer än en sång har jag ej kunnat motstå min nyfikenhet ati 4 denna dag besöka de bodar der varorna köpas för ts se deras val. Resultatet af mina forskningar har arit högst tillfredsstsllande, ty jag har aldrig funnit tt de tagit något annat än det aldra nödvänd gaste. cke en enda grannlätssak eller öfverflödsartikel har restat dessa ringa ekonomister, som voro mer än lada att kunna skaffa sig varma gångoch sängkläder lera familjer innehålla 10 4 12 delegare i vår bank ch hafva ej sällan att vänta flera pund vid slutet f året. En särdeles glädjande omständighet i vår rättnings historia är det faktum, att de flesta af åra ledamöter qvarstannat hos oss i flera är; antat af dem som lemnat oss är högst ringa. Och jag er vidare funnit att ju längre de stanna hos OSS, esto ifrigare bli de att få sina barn på listan. Många, mm började som pennyinsättare, hafva för längese in blifvit trepencesubskribenter och skulle säkert t ännu högre om våra stadgar tilläte det I de: la tror jag mig säledes ha skal till belåtenhet med rt Pennysamfund. Mitt hopp och min lifliga önar är att få se en mängd af dylika anstalter springa Pp hvarhelst en fattig, trälande arbetarbefolkning ins i närheten, — med andra ord, öfverallt. In n stor ansträngning är af nöden. Ingen subskripnslista behöfs för att sitta dem i gäns En end. Pra UT: tor, ler Et