nerna uppgilna forhällaande, att brist på satt
skulle förlidet år uppsttått i landet och detta
varit orsaken till de enormt stegrade priserna.
Enligt hvåd under borggareståndets diskussion
ipplystes, förhåller det sig emellertid med
lenna prisstegring på så sätt, att den inga-
lunda varit allmän i hela landet utan endast
lokal. På vestra kusten har funnits riklig
tillgång å salt och i Götheborg har t. ex. pri-
set ingen gång stigit ifver 6 å 7 rdr. Att
priset något höjt sig vtöfver sin vanliga stånd-
punkt har ej föranledts af någon verklig brist,
utan har sin orsak i den goda fraktkonjunk-
turen, som uppjagat frakterna till en förut ej
anad höjd, hvilket naturligtvis måst drabba
salt lika väl som alla andra varor. Attsteg-
ringen såsom nämnt ärr, partielt blef ovanligt
stor, har sin grund derri, att åtskilliga af de
saltlaster som voro deestinerade till de plat:
ser der denna större stegring inträffat, dels
gingo förlorade, dels annlände något sent. Brist
inträffade emellertid i iingen af landets kust-
länder. Specielt upplyystes att i Gefle finnas
stora förråder af salt, och detärredan nämnt,
att totalimporten förlidlet år ej understiger me-
dium at hvad importem utgjorde innan upp-
lagsskyldigheten afskafffades. Attpriset dere-
mot på åtskilliga ställen i det inre af landet
blifvit starkt uppdrifve, härrör deraf, att små-
städernas handlande, ned anledning deraf att
varan under sommarer stod något högre än
vanligt, uppsköto med sina reqvisitioner, i
förhoppning att priset skulle falla, och upp-
sköto dermed så länge att det till sist blef
för sent att få förråderna försedde. Sålunda
lärer till Götheborg ingått flera ordres sedan
hösten redan var så långt framliden att intet
fartyg kunde befara kanalen och någon af-
sändning följaktligen ej ega rum. - Att emel-
lertid ingen spekulerar på de höga prisernas
fortfarande, framlyser klarligen deraf, attsalt
redan härstädes blifvit slutadt attlevereras på
våren till ett pris af 5 rdr 16 sk. tunnan.
Hvad skulle väl nu iföljderna blifva om upp-
lagsskyldigheten återföördes? En lokal brist
kan det oaktadt obestrridligen inträffa, ty. det
lilla förråd som hvarjee stad kan åläggas hålla,
vore snart uttömdt oma tillförsel skulle någon
längre tid uteblifva. I Deremot skulle åtgär-
den hämma spekulatioonen och utgöra en ny
tunga för stapelstädernna, skeppsrederierna och
vår handel i allmänhett, som under den när-
varande tidens högt upppdrifna konkurrens. ej
förmår bära några nya. band och bördor. Det
en gång bildade förrådet skulle få ligga orördt
en mansålder eller mer, för att. blott draga
ränta på inköpsbeloppet, derjemte minskas till
qvantiteten och slutligen, om det komme i
fråga att användas, befinnas hårdt och föga
begärligt.
Medel till de häraf uppkommande förluster-
nas betäckande skulle naturligtvis stapel-
städerna söka tillvägabringa genom en af-
gift på hvarje importerad tunna salt, och
följden häraf skulle blifva en allmän förhöj-
nisg i saltpriset, och det blefve sålunda kon-
sumenterna som komme att i sista hand lida
häraf, genom att stämdigt få betala ett hö-
gre pris för sin vara än det hvartill den na-
turligen borde kunna ffås.
Men nu företer sigz den omständigheten,
att det genom produkttplakatets upphäfvande:.
blifvit främmande mahkters fartyg medgifvet
att tillföra oss salt, oclch en sådan afgift som
den ifrågavarande skuulle till följd af afslu-
-täåde reciprocitetsfördrasg ej kinna dem påläg-
gas. Det af dem inföjrda saltet, som ej drog
den särskilda afgiften i och för saltupplaget,
skulle således kunna lemnas till billigare pris
än det med inhemska fartyg införda, och det
är naturligt att under sådant förhållande salt-
importen skulle till de främmande fartygen
öfvergå. Dertill kommer, att äfven andra än
stapelstädernas handlande kunna importera
salt, och hela arrangementet blefve saälunda
till förmån dels för de främmande fartygen,
dels för dem som, utan att vara handlande i
stapelstad, befattade sig med saltimport, me-
dan å andra sidan hela tungan af det stän-
diga saltupplagets underhållande drabbade
stapelstädernas handlande och skeppsredare,
utan att de hade någon utsigt att kunna der-
för på något sätt godtgöra sig. .
En ojäfaktig erfaren et har dessutom gifvit
vid handen, att en dyr vara tryter aldrig.
Ingen vara som har efterfrågan saknas någon-
sin, ty då den blir dyr, blir den ock tillförd,
och förhållanderna jemna sig snart åter till
det naturliga. :
Förhoppningen, att genom saltupplagen fö-
rekomma prisstegring, är äfven fullkomligt il-
lusorisk, ty om en god fraktkonjunktur inträ-
der, skulle väl någon skeppare våga sig hem
med saltlast, om han ej hade utsigt till nå-
gon ersättning? Säkert skulle han i stället
antaga de goda frakter som från andra håll
erbjödes honom, tillföjrsel uteblef, saltuppla-
gen måste anlitas och priset komme att i alla
fall stegras.
Dessutom, lika väll som man vill införa
saltupplag för att förebygga en möjligen in-
trädande brist, lika väl skulle man kunna
påbjuda upplag af spanmål och andra nöd
vändighetsvaror, och det blefve svårt :tt b.
stimma hvar gränsen skulle uppdragas för
denna upplagsskyldighet.
Den åsigt var derför allmän inom borgare-
ståndet, att handeln med salt, liksom handeln
med alla andra varor, bäst besörjes af den
enskilda omtankan och företagsamhetsandan,
som säkert lika litet hädanefter som tillförene
skola underlåta förse landets behof. Och om
någon lärdom kan dlragas af det sista årets
erfarenhet, så är det cdels den, at: våra kom-
munikationer böra förtbättras, så att priset på
en vara ej skall kunma stå flerdubbelt högre
i den ena delen af landet än i den andra,
och dels den, att allar de onödiga band som
hämma vår sjöfart boöra undanrödjas, så att
fartyg ej må saknas till hemförande af lan-
dets första förnödenhester.
-—- —— oe RR SS EA EEE
NORGE.
I dag ankommen rorsk post medförde un-
derrättelser från Christiania af den 10 dennes.
Tidningarne äro till största delen upptagnt
sf annanser i anlednino af den stora vinter-