s 7 RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. Mordförsöket mot kronolånsmannen Mellin, Å wrtima ting med Svartlösa härad vid Fittja förevar siist!l. thorsdag den I Februari ånyo ransakning med die för nämnde brott häktade och tilltalade slöjdaren Erik Gustaf Kjellström och f.d. extra spanmålsbärararen Anders Larsson. Inman ransakningen börjades anmälde kronolänsman Mellim för domstolen, att häktade Larsson, sedan tinget den 19 sistl. Januari var afslutadt samt nämnden hemförlofvats och domhafvanden frän tingstället afrest, hade, såsom det syntes, under djup änger, för hr Mellin, i närvaro af arrendatoren Pfeit samt fånggevaldigerne Ekman och J. O. Mellin, erkänt att han aflossat skottet, äfvensom att Kjellström varit medvetande om brottet och uppmanat Larsson att begå detsamma. Larsson blef nu förekallad och afgaf följande bekännelse : 1 Söndagen d. 12 Juni sistl. är hade Larsson uti Kjellströms bostad sammanträffat med Kjellsw m, äfvensom med den vid ett föregående ting säsom vittne i detta mäl hörde bätsman Elg. Fraga hade då uppstått om att föröfva en större inbrottsstöld i Sorunda, hvarvid Kjellström tillstyrkt att Mellin först borde skjutas, på hvilket förslag Larsson ock ingått. Sedermera hade Elg, efter intagen förplägning snat sig. Larsson hade derefter på måndagen förfärdigat hagel och dermed, efter föregången laddning, försett sin bössa, som han medhaft fran Ladugårdslandet i Stockholm, hvarjemte Kjellström äfven haft sin bössa Jaddad och försedd med de af Larsson tillverkade haglen. På thorsdags middag hade skomakaren Johan Eriksson från Hörningsnäs! infunnit sig i Kjell Iströms bostad och berättat, att Mellin på morgonen åkt ät Grödinge kyrka till, förmodligen i afsigt att besöka fjerdingsman Rosenqvist, för att jemte honom samt möjligen påkalladt folk efterspana dem som föröfvat stölden vid Byrstaqvarn. Derefter hade Kjellström I häftigt utfarit under yttrande: Pass nu på, Lars-4 son, och knäpp den bofven Mellin,, derpå Larsson begifvit sig åstad med sin med 30 åa 40 hagel laddade bössa, hvarjemte Kjellström ock haft sin egen skarp: laddade bössa i beredskap. Larsson begaf sig då omkring sjön och framkom slutligen till Skäcklinge by, derifrån han fortsatte ko-! son till Kassmyra hage, der han, under det han af-; bidade Mellins ankomst, uppsatte stö sd i trädtelningar invid vägen, för att sk) Mellin hade. dereft.r mot aftonen let, då Larsson mot honom aflos så ait skottet gått in genom bakre delen af högra ar-j men och ut genom den öfre, derefter Larsson skyni dat sig bort, och strart derpå träffat Xjellström. Vid I Larssons yttrande till Kjellström nu har jag skjutit Mellin, hade Kjellström invändt: Det var väl du vardt mozen, din bof,, hvarmed Ejellström synt vilja uttrycka sin glädje öfver Mellins undanrödj i En stund derefter hade Erik Jonssons hustun i I (som stätt i sapligt förhallande med Kj ) kommt springande och utropat: Akta c Kjellström, ty de komma nu att ta dig, för Mellin är i bi stäl 4 likvisst I sa öm) skjuten. Kjellström b gal si yndsamt i bat ut åt jön, men Larsson dolde sig nd ljung i skogen. Larson hade fran sitt gömställe hört att personer Örgäfves sökt houom. Larson begaf sig derefter genom Huddinge socken, samt genom Skanstull till Stockholm, der han sederi mera zenom sjökorporalen Ljungstedts föranstaltande ! blef gripen. Larsson pisvår att Kjellström förledt ho-j nom att begå mordförsöket och att Zjellström uppgjort planen dertill, samt att Larsson för egen räk-; ning ej hyst ringaste agg till Mellin. Sedan Larsson inför häradsvätten afgifvit denna be-: kännelse, förekallades Kjellström, hvilken oaktadt domhafvandens, hr häradshöfdingen Classons kraftiga uppmaning till en sanningsenlig bekinnelse fortfor. att förneka all delaktighet uti brottet. Tilltalade Larssoa uppmanade Kjellström att erkänna sin förbrytele. Härvid uppgaf Larsson äfven, att då han i och Kellström efter förra tinget äterkommo till läns: häktet hade Kjellström, hvilken sannolikt af bevaktiingen fått kännedom om Larssons då enskilt för Milin gjorda bekännelse, under det de bada två äter ikäddes fångdrägten, uppmanat J.arsson att inför konungens befallningshafvande eller fångpredikanten äterkalla sin bekännelse, men Larsson hade icke derpå lemnat Kjellström nägot bestämdt svar. Y Tarsson anhöll att han så fort som möjligt måtte blifva dömd för sitt brott, för att desto förr kunna få lida sitt strafi. Såsom vittne hördes vil detta ransakningstillfälle hustru Anna Elisabeth Nygren från Tumba, hvilken hufvudsakligen berättade, att hon, som icke afvetat ill hvilket torp Mellin efter olyekshändelsen hegaf sig, å vägen från Kassmyra malm ända till Batsmanstopet funnit en mängd blodspår, hvarutaf hon gett hru stor blodförlust som uppstatt genom den föröfvde gerningen. Vid framkomstentill sistnämnde ställe 1ade Nygren biträdt med förbindningen af hr Melins arm. Mält uppskjöts till nästa urtima ting der 7:dra nästkonmande Mars, och förordnades att Kjellström fortfarsnde skulle hållas i mörk cell. BLANDAOR AMEN