STOCKROLS. den I Febrnari
När vigtiga händelser förestå folken, hvil.
kas allvarliga och högtidliga förkänsla spor.
rar dem att anstränga hela sin verksamhet
att uppkalla hela sitt medvetande, att kon-
centrera Ihela sin styrka till stora öch ädlic
ansträngmingar; när tidsförhållanden mer är
någonsin kräfva en kompakt förening mellar
-regering och folk, ett innerligt förtroende
mellan sttyrande och styrda, en enhet i tanke
känsla och handling melian maktens förval
tare och maktens källa, som ger riktning
säkerhet och eftertryck ät statens politiska lif
då blir fwågan af intresse, huru en sådan en
drägt, em sådan innerlig samverkan mellar
styrelse och folk lättast vinnes. Är det ge
nom att handlöst kasta öfver bord all tanke
på inre angelägenheter, allt intresse för utveck
ling, alla bemödanden för önskvärda refor-
rer? Vinner regeringen den be öfliga fast-
heten genom att till lägligare tider uppskjute
tillfredsställandet af nationens billiga fordrin-
gar af samhällsformernas förbättring, af den
lagbundna frihetens förnuftiga utveckling?
Ger nationen sin styrelse det erforderliga stö-
det genom att för en obestämd tiderymd cf-
terskänka sina anspråk på förbättringar och
framåtskridande, genom att obetingadt bevilj
anslag, occh med korslagda armar hoppas det
bästa af clem som vårda hennes angelägenhe-
ter? iller finnes det måhända andra vägar,
som bättrre och säkrare leda till det önskade
målet ?
Ett praktiskt svar på denna fråga ger ossi
detta ögonblick det samhälle som för närva-
rande går i spetsen för den europeiska civi.
lisationens utveckling. Om öppnandet af det
britiska parlamentet i alla tider är för det
konstituttonella samhällsskickets anhängare en
akt af stor betydelse, så är detta händelsen nu
mer än nagonsin förut. Sällan har Storbritanni-
ska riket, dess regering och folk, haft en s ;
rol att spela, ett ansvarsfullare verksamhetsfält
för sig öppnadt, än i närvarande stund. Det
har ej blott att upprätthålla och utvidga sin
materiella betydenhet, utveckla sina hjelpkäl-
lor, föröka sina rikedomar och lägga nya folk
i aflägsna- verldsdelar under sin spira, utan
det är fastmer kalladt att framstå såsom för-
iumpen för lagfrihet, ljus och meuniskoriätt,
mot godtycke, tyranni, mörker och träldom.
och dess folk, som man nämner sjelfviskt och
och penninglystet, kallas till anstringninga
och uppoilfringar, dess fredliga och idoga nä
ringsidkare uppropas till en strid, ej blott för
sig sjelfva, utan för hela den civiliserade eu-
ropeiska verlden.
Under sådana förhöllanden behöfver, om nå-
gonsin, detta lands regering den fasthet och
krait som endast vinnes genom cen innerlig
överensstämmelse mellan henne och det bri-
tiska folket. Huru hon söker denna endrägt,
derom Icnma oss drottning Victorias af oss
för två dagar sedan meddelade trontal en li-
rorik upplysning. ill samhillsförbittringens
förfäktare siger hon ej: vitcn till lugnare
tider, afstån från all opposition och beviljen
endast perningar nu så länge, så skall jiz sc
till hvad pg kan göra när det blir tid; ut:
i klara oci bestämda ord förbinder hon sin
regering at gripa sig an med de stora refor-
merna. Aldrig har ett engelskt trontal inne-
burit större Ysften om samhällsförbuttringar.
Det är gammalt att Fnglands regering ger
förnuftigt vika: för reformens påtryckning;
det är nytt att den af egen drift ställer sig
1 spetsen Ör reformrörelsen. - Hon förbinder
sig att gifta utveckling at 1331 ärs parla-
mentsreforn. Här såsom annorstädes höras
de kända open från framstegens motståndare
om nödvärdigheten att uppskjuta de inre för-
bättringarre, när stora yttre händelser stå för
dörren. Det reaktionära Derby-partiets I1c-
dare hafva i båda parlamentshusen förklarat
det olämpligt att nu, nir ett vidtutseende krig
hotar, uppväcka frågan om parlamentsrefor-
men. Regeringen delar ej dessa betänklig-
heter. Om vio, yttrar den af kronans mini-
strar, som i underwusect förer hennes talan,
om vi skola halva olyc an af ett krig, och
dermed olyckan afförökade pålagor, är det då
ej en passande tid att utvidga folkets rättig-
heter? AM det ej en limplig tidpunkt, då vi
kanhäinda skola hafva att ligga ökade bördor
pit tolkets skuldror, att på samma gång be-
tänka oss på en utsträckning af grundvalen
för folkrepresentationen, så att underhusets
ledamöter, vid påläggandet af bördorna, må
bafva att lägga deni på deras axlar som ut-
valt dem? Ett sådant språk talar en mini-
ster, samnmuansatt af eclementer, bland hvilka
parlamentsreformen har de mest afgjorda fien-
der. Och i en tidpunkt, då de yttre förveck-
lingarne hota att störa Englands näringar
och ekonomiska välstand, söker dess regering
ej fasthälla de få ännu qvarstående lemnin-
garne af tvängs-, skydds- och prohibitions-
systemet, utan dess regentinna uttalar tvärtom
sin glädje öfver att snart få se den sista
skrankan filla, som genom kustfartens in-
skränkning till landets egna fartyg ännu ute-
stängde andra vänligt sinnade nationers flottor
från tillfället att gagna Englands invånare.
Och medan en bigott och förstockad prelatur
hotar att höja vapnen till det sista och me
hårdnackade försvaret för sin af allmänna