Ad, oo 0 BETUMT JAS ULSKOLL UCAUML det at det största edI beröm förtjenta bemödande hos justitieombudsmannuI nen; förr har man erkänt och vitsordat detsamma, mu 208 Fbeskyller man honom att han i sin nitälskan gått för inlångt och vill sprida en öfver hela hans verksamhet ört I tördunklande skugga. Af tvenne lagkunnige leda fva I möter inom utskoitet har han fått uppbära kiander om I derföre att han tillåtit sig ett recenserande af högsta om I domstolens utslag under förmenande att då ombudsbe I mannens principaler, ständerna, till följd af 90 S R. let j t. ej ega denna rätt, den ej heller kan tillkomma ag I eller tillerkännas deras justitieombudsman; men bad ertalaren dervid få fästa uppmärksamhet på att om stänsäderna visserligen in corpore fhändt sig denna rätt, de ändock åt sina delegerade bevarat densamma, enär de så väl ministeren som högsta domstolen uti konstitu;er I tionsutkottet och opinionsnämnden hafva sina kontrolm Jlanter; hura står äfven denna fridlysningsäsigt vis a af I vis högsta domstolen tillsammans med 96 S R. F. och lig 14 af justitieombudsmannainstruktionen? Uti dessa sI paragrafer göres ej nägot undantag för högsta domg, I stolen och ej finnes något talande undantagsskäl mer la I för denna domstol än för andra; ty ofelbarhet kan väl er ej vara den ensam förbehållen. Grundade anledniner I sar ill denna förmodan har högsta domstolen ej lä-. at lit sakna i de täta voteringar, som der föregå och se I der icke så sällan ett votum dikterar besluten, hvilka et I voteringar tillsammans med de från denna domstol utgångne hvarandra rakt motstridande domslut i alldeles likartade äl ej synas lemna de rättsökande full -atanti att efter stadgade rättsbegrepp få sina under dess domslut dragna mäl rätt skädade och dömde. Genom detta sväfvande i lagtillämpningen skadas sannerbgen högsta domstolens anseende mer än af justiicombudsmannens recensioner. På allvar vill man väl ej drifva den.satsen att justitieombudsmannen heldre än klandra ett eller annat högsta domstolens veslut skulle för visst uppgifvet olagligt eller vrångvist domslut sin: pligt likmätigt, ställa denna doms ol ill rätta inför riksrätt; ty med kännedom af sistnämnde ätts sammansättning, hvars flesta ledamöter ej äro juridiskt bildade personer, bör ett utslag från denna vätt ej vara svårt att förutse. Hvad ombudsmannens direkta åtgöranden eller domares actionerande äter angår har utskottet tvckt att han dervid gått allt för långt, och missbrukat sin åklagaremakt, isynnerhet som flere af de väckta ätalen blifvit af öfverrätt ogil .ade; men så har skett förr utan att så strängt taddel deröfver blifvit uttaladt som nu. Hvad beträffar den af ombudsmannen framhållna åsigten om domarens rätt att pröfva lagens giltighet och det deröfver i utskottsbetänkandet uttalade ogillandet, så, om han :ger rätt och pligt att upptaga denna fråga, hven san då förtänka honom det. Skäl för denna äsigt bar han ock i sina berättelser, den enda värderika juridiska litteratur vi för närvarande ega, framdragit tt de dervid gjorda anmärkningar måste helt och hållet förfalla. Ett annat videtur än det utskottet vill skänka honom, denna grånade embetsman, som ned ett exempellöst. nit fullgjort det konom gifna sppdrag, hade han gjort sig förtjent utaf — med ogillande af utskottets slutomdöme i ollmänhets ville tajaren att betänkandet skulle läggas till handlingarne. Prosten Euren. Dä tvenne föregäende talare uttryckt hvad han ernat säga, kunde det sara nog. att ,lott med dem förena sig, men då talaren både af Cenna samt föregående berättelser funnit att justitieombudsmannen vore en man af ovanlig arbetssamhet, förenad med exemplariskt nit, och att han ej lätit någon af samhällets vigtigare frägor säsom stattorparsystemet, skogshushällningsfrägan med fiere undgå ig, för hvilket allt samhället är i stor tacksamhetsskuld Hos justitie-ombudsmannen hvars alla öfrige förtjenster ej stär hvar man till buds, hade han derom äf ven velat uttala sin gillande åsigt tillika med ett seksamt erkännande af det utmärkta och förtjenstfulla sätt, hvarpa han motsvarat ständernes förtroende. Prosten Lanarsorn. Ehuru talare, bättre än han san, uttryckt de äsigter talaren hyser om justitieombudsmannen, på hvilka ej blott kan tillämpas 3oratie ord: integervitae scelerisque purus, utan äfven att han är en: vir probus, hade han begärt ordet för att få gendrifva de äsigter, som justitie-ombudsmannen uttalat rörande kyrkan och de inom den yPpade religiösa rörelser, äsigter, hvilka det förvänade alaren ej blifvit bestridde af ständets ledamöter inom utskottet. De-reformationsäsigter som i ombudsmannens herättelser funnos uttalade, bestridde tala ren på det högsta och uppläste derefter ett skriftligt anförande, försedt med jemförelser ur bibeln, på hvilket detta bestridande grundade sig. — Domprosten Björling ansäg bäst att lägga betänkandet till handlingarne, men ville bemöta den ställning justitie-ombudsmannen intagit till högsta domstolen, hvarvid talaren ansåg att han gätt för längt. Hade nägot orätt hos högsta domstolen förefunmts, skulle ätal derför inför riksrätt egt rum; som ombuds mannens omdöme nu fallit stär det som ett maktspråk, saknande bevis. — Riksarkivarien Norsdtröm hade helst önskat att nägon diskussion ej blifvit väckt, synnerligast då reservatio aerna vid betänkandet; utgjorde föremälet för densam ma, men då så skett ville talaren äfven yttra nägra ord om frägan; derförinnan kunde han dock ej lemna oanmärkt en företeelse som egt rum i ett annat riks stånd i det en representant tillåtit sig och tillåtits utan att blifva afbruten utfara på blott subjektivt tycke utan de ringaste objektiva skälide gröfsta tillvitelser mot en riksdagsman af ett annat stånd. Hvad iter justitieombudsmannens verksamhet beträffar, så ser första af dess instruktion om detta embete ett sonkret begrepp derom. Det kan dervid ej undgå någons uppmärksamhet att detta embete är ämnadt till en hög verksamhet, ej att jag så må säga, att göra skäl för maten. Det eger ej att ingå i pröfning af de smärre förseelser hos domaremakten, som i ovarsambet hafva sin grund; justitiekanslern är der rätter iklagare. Der grundlagen i sina tvenne hufvudsaker blifvit rubbad, der väld och egennytta dikterat do marens utslag, der är justitieombudsmannens verksam hetssfer af grundlagen utstakad. Kan man af detta ej få klart för sig justitieombudsmannens ställning, måste egen refexion göra det. Utskottet har i den granskning det verkställt, blott gjort sin skyldighet; kan et tadlas derför, tvi5ar talaren på befogenheten af tadlet. Öfver de titlvitelser justitieombudsmannen gjort högsta domstolen har utskottet ej kunnat för skaffa sig ett tillförlitligt omdöme, då 90 i regeingsformen lägger derför ett hinder och när utskotet emot detta justitieombudsmannens beteende uttaat sin åsigt, måste utan advokatur följa att då man edömt detta beteende, man blott utöfvat sin rätt. ustitieombudsmannens stränga bedömande af högsta omstolen, som ej eger nägon möjlighet att försvara ig, öfverensstämmer ej med rättsbegreppet. Han bryter u då mot de första grunderna i rättsprincipen, som j liter någon dömas utan att blifva hörd, och att an väl förstått begagna denna rättspr.ncip, den han ill förneka andra, sig till fördel, visas deraf att juitieombudsmannen Jlätit utdela förklaringar öfver utkottets: betänkande: kan detta kallas granlaga eller it? Justitieombudsmannen har sagt att han ej kan öma öfver lagskipningens tillstånd utan ätt fästa g vid speciella fall; men talaren hemställde om ej mbudsmannens skyldigheter kunna uppfyllas utan så an speciel granskning och om det ej är vida bättre tt fästa sig vid fakta än att inlåta sig på konsideitionernes elastiska strät. Säsom em positiv sats ar justitieombudsmannen framställt domarens rätt att röfva lagens giltighet. Denna sats blef vid förliden ksdag tlibakavisad, nu upptager han den som förvar och lägger nägot nytt dertill. Kan justitieomasdsmannen ega rätt att skrifva en abstrakt rätts 1osofi? nej, det konkreta i lagskipningen bör han sta sig vid. Hvarje från konungen med en ansva3 rädgifvares kontrasignation försedd författning eger tt af lag; den som ej är kontrasignerad, eger ej denna tt och huru skulle likformighet i lagskipningen kunna oe rum om hvarje domare, äfven den 25-årige yngigen, som i dessa värf aflägger sin första lärospän, de rätt att. pröfva lagens rättstillkomst. Justitie. :budsmannen torde sjelf komma i förlägenbet om I de aktioner han låter anställa mot domare den sonseqvens som ligger i hans sats, fullföljdes. — iraf torde följa att man kan tänka alika am Iucteta 1val utt bor bli iyg Ni pa dra lit att ser inf met de stär S stre ed ann kop fun sed vt häll förf stad Nils EF tillk voro före hvar ken Ullb talar tagit ligt nom redd: förm ros f bud, att h nägo fästa hålla gjord mätte 50 ri uedei rer. kören tydlig göran äfven Hr I man, i hufy stor dc fabrik hyrda som I