Ad, oo 0 BETUMT JAS ULSKOLL UCAUML det at det största
ed- I beröm förtjenta bemödande hos justitieombudsman-
nu- I nen; förr har man erkänt och vitsordat detsamma, mu
208 Fbeskyller man honom att han i sin nitälskan gått för
in- långt och vill sprida en öfver hela hans verksamhet
ört I tördunklande skugga. Af tvenne lagkunnige leda
fva I möter inom utskoitet har han fått uppbära kiander
om I derföre att han tillåtit sig ett recenserande af högsta
om I domstolens utslag under förmenande att då ombuds-
be I mannens principaler, ständerna, till följd af 90 S R.
let j t. ej ega denna rätt, den ej heller kan tillkomma
ag I eller tillerkännas deras justitieombudsman; men bad
er- talaren dervid få fästa uppmärksamhet på att om stän-
sä- derna visserligen in corpore fhändt sig denna rätt,
de ändock åt sina delegerade bevarat densamma, enär
de så väl ministeren som högsta domstolen uti konstitu-
;er I tionsutkottet och opinionsnämnden hafva sina kontrol-
m Jlanter; hura står äfven denna fridlysningsäsigt vis a
af I vis högsta domstolen tillsammans med 96 S R. F. och
lig 14 af justitieombudsmannainstruktionen? Uti dessa
s- I paragrafer göres ej nägot undantag för högsta dom-
g, I stolen och ej finnes något talande undantagsskäl mer
la I för denna domstol än för andra; ty ofelbarhet kan väl
er ej vara den ensam förbehållen. Grundade anlednin-
er I sar ill denna förmodan har högsta domstolen ej lä-.
at lit sakna i de täta voteringar, som der föregå och
se I der icke så sällan ett votum dikterar besluten, hvilka
et I voteringar tillsammans med de från denna domstol
utgångne hvarandra rakt motstridande domslut i allde-
les likartade äl ej synas lemna de rättsökande full
-atanti att efter stadgade rättsbegrepp få sina under
dess domslut dragna mäl rätt skädade och dömde.
Genom detta sväfvande i lagtillämpningen skadas san-
nerbgen högsta domstolens anseende mer än af justi-
icombudsmannens recensioner. På allvar vill man
väl ej drifva den.satsen att justitieombudsmannen
heldre än klandra ett eller annat högsta domstolens
veslut skulle för visst uppgifvet olagligt eller vrång-
vist domslut sin: pligt likmätigt, ställa denna doms ol
ill rätta inför riksrätt; ty med kännedom af sistnämnde
ätts sammansättning, hvars flesta ledamöter ej äro
juridiskt bildade personer, bör ett utslag från denna
vätt ej vara svårt att förutse. Hvad ombudsmannens
direkta åtgöranden eller domares actionerande äter
angår har utskottet tvckt att han dervid gått allt för
långt, och missbrukat sin åklagaremakt, isynnerhet
som flere af de väckta ätalen blifvit af öfverrätt ogil
.ade; men så har skett förr utan att så strängt tad-
del deröfver blifvit uttaladt som nu. Hvad beträffar
den af ombudsmannen framhållna åsigten om doma-
rens rätt att pröfva lagens giltighet och det deröfver
i utskottsbetänkandet uttalade ogillandet, så, om han
:ger rätt och pligt att upptaga denna fråga, hven
san då förtänka honom det. Skäl för denna äsigt
bar han ock i sina berättelser, den enda värderika
juridiska litteratur vi för närvarande ega, framdragit
tt de dervid gjorda anmärkningar måste helt och
hållet förfalla. Ett annat videtur än det utskottet
vill skänka honom, denna grånade embetsman, som
ned ett exempellöst. nit fullgjort det konom gifna
sppdrag, hade han gjort sig förtjent utaf — med ogil-
lande af utskottets slutomdöme i ollmänhets ville ta-
jaren att betänkandet skulle läggas till handlingarne.
Prosten Euren. Dä tvenne föregäende talare ut-
tryckt hvad han ernat säga, kunde det sara nog. att
,lott med dem förena sig, men då talaren både af
Cenna samt föregående berättelser funnit att justitie-
ombudsmannen vore en man af ovanlig arbetssamhet,
förenad med exemplariskt nit, och att han ej lätit
någon af samhällets vigtigare frägor säsom stattor-
parsystemet, skogshushällningsfrägan med fiere undgå
ig, för hvilket allt samhället är i stor tacksamhetsskuld
Hos justitie-ombudsmannen hvars alla öfrige förtjen-
ster ej stär hvar man till buds, hade han derom äf
ven velat uttala sin gillande åsigt tillika med ett
seksamt erkännande af det utmärkta och förtjenst-
fulla sätt, hvarpa han motsvarat ständernes förtroende.
Prosten Lanarsorn. Ehuru talare, bättre än han
san, uttryckt de äsigter talaren hyser om justitie-
ombudsmannen, på hvilka ej blott kan tillämpas
3oratie ord: integervitae scelerisque purus, utan äfven
att han är en: vir probus, hade han begärt ordet
för att få gendrifva de äsigter, som justitie-ombuds-
mannen uttalat rörande kyrkan och de inom den yP-
pade religiösa rörelser, äsigter, hvilka det förvänade
alaren ej blifvit bestridde af ständets ledamöter in-
om utskottet. De-reformationsäsigter som i ombuds-
mannens herättelser funnos uttalade, bestridde tala
ren på det högsta och uppläste derefter ett skriftligt
anförande, försedt med jemförelser ur bibeln, på hvil-
ket detta bestridande grundade sig.
— Domprosten Björling ansäg bäst att lägga betän-
kandet till handlingarne, men ville bemöta den ställ-
ning justitie-ombudsmannen intagit till högsta dom-
stolen, hvarvid talaren ansåg att han gätt för längt.
Hade nägot orätt hos högsta domstolen förefunmts,
skulle ätal derför inför riksrätt egt rum; som ombuds
mannens omdöme nu fallit stär det som ett makt-
språk, saknande bevis.
— Riksarkivarien Norsdtröm hade helst önskat att nägon
diskussion ej blifvit väckt, synnerligast då reservatio
aerna vid betänkandet; utgjorde föremälet för densam
ma, men då så skett ville talaren äfven yttra nägra ord
om frägan; derförinnan kunde han dock ej lemna
oanmärkt en företeelse som egt rum i ett annat riks
stånd i det en representant tillåtit sig och tillåtits
utan att blifva afbruten utfara på blott subjektivt
tycke utan de ringaste objektiva skälide gröfsta till-
vitelser mot en riksdagsman af ett annat stånd. Hvad
iter justitieombudsmannens verksamhet beträffar, så
ser första af dess instruktion om detta embete ett
sonkret begrepp derom. Det kan dervid ej undgå
någons uppmärksamhet att detta embete är ämnadt till
en hög verksamhet, ej att jag så må säga, att göra
skäl för maten. Det eger ej att ingå i pröfning af de
smärre förseelser hos domaremakten, som i ovarsam-
bet hafva sin grund; justitiekanslern är der rätter
iklagare. Der grundlagen i sina tvenne hufvudsaker
blifvit rubbad, der väld och egennytta dikterat do
marens utslag, der är justitieombudsmannens verksam
hetssfer af grundlagen utstakad. Kan man af detta
ej få klart för sig justitieombudsmannens ställning,
måste egen refexion göra det. Utskottet har i den
granskning det verkställt, blott gjort sin skyldighet;
kan et tadlas derför, tvi5ar talaren på befogenheten
af tadlet. Öfver de titlvitelser justitieombudsmannen
gjort högsta domstolen har utskottet ej kunnat för
skaffa sig ett tillförlitligt omdöme, då 90 i rege-
ingsformen lägger derför ett hinder och när utskot-
et emot detta justitieombudsmannens beteende utta-
at sin åsigt, måste utan advokatur följa att då man
edömt detta beteende, man blott utöfvat sin rätt.
ustitieombudsmannens stränga bedömande af högsta
omstolen, som ej eger nägon möjlighet att försvara
ig, öfverensstämmer ej med rättsbegreppet. Han bryter
u då mot de första grunderna i rättsprincipen, som
j liter någon dömas utan att blifva hörd, och att
an väl förstått begagna denna rättspr.ncip, den han
ill förneka andra, sig till fördel, visas deraf att ju-
itieombudsmannen Jlätit utdela förklaringar öfver ut-
kottets: betänkande: kan detta kallas granlaga eller
it? Justitieombudsmannen har sagt att han ej kan
öma öfver lagskipningens tillstånd utan ätt fästa
g vid speciella fall; men talaren hemställde om ej
mbudsmannens skyldigheter kunna uppfyllas utan så
an speciel granskning och om det ej är vida bättre
tt fästa sig vid fakta än att inlåta sig på konside-
itionernes elastiska strät. Säsom em positiv sats
ar justitieombudsmannen framställt domarens rätt att
röfva lagens giltighet. Denna sats blef vid förliden
ksdag tlibakavisad, nu upptager han den som för-
var och lägger nägot nytt dertill. Kan justitieom-
asdsmannen ega rätt att skrifva en abstrakt rätts
1osofi? nej, det konkreta i lagskipningen bör han
sta sig vid. Hvarje från konungen med en ansva-
3 rädgifvares kontrasignation försedd författning eger
tt af lag; den som ej är kontrasignerad, eger ej denna
tt och huru skulle likformighet i lagskipningen kunna
oe rum om hvarje domare, äfven den 25-årige yng-
igen, som i dessa värf aflägger sin första lärospän,
de rätt att. pröfva lagens rättstillkomst. Justitie.
:budsmannen torde sjelf komma i förlägenbet om
I de aktioner han låter anställa mot domare den
sonseqvens som ligger i hans sats, fullföljdes. —
iraf torde följa att man kan tänka alika am Iucteta
1-
val
utt
bor
bli
iyg
Ni
pa
dra
lit
att
ser
inf
met
de
stär
S
stre
ed
ann
kop
fun
sed
vt
häll
förf
stad
Nils
EF
tillk
voro
före
hvar
ken
Ullb
talar
tagit
ligt
nom
redd:
förm
ros f
bud,
att h
nägo
fästa
hålla
gjord
mätte
50 ri
uedei
rer.
kören
tydlig
göran
äfven
Hr I
man,
i hufy
stor dc
fabrik
hyrda
som I