MAR SET, MILE LV to TR ve OVAN ov denna önskan gär i fullbordan, och det är derföre, under förntsättning af att det sjökrig, i hvilket Englands och Frankrikes flottor skola blifva använda emot Rysslands, snart skall begynnas, godt att med lugn öfverlägga huruledes en fullständig seger snabbast kan ernås. intill den 10 April kan ryska flottan i Östersjön betraktas säsom obrukbar till strid, och Englands kuster såsom trygga för ett anfall. Detförsta steget borde derföre bestå i att de allierade i Svarta hafvet församlade alla de skepp som stå dem till buds. Inmn. slutet af Januari skulle 13 engelska, 13 franska och. 4 turkiska linieskepp kunna vara förenade der, och Sebastopol samt den r;ska fiottan om 18 linieskepp vara alldeles tillintetgjorda. En liten eskader om 5 linieskepp frän hvar och en af de allierade kunde qvarlemnas för att understödja de turkiska vapnen, mer med detta undantag borde Frankrikes och Englands flottor afgå till England, och med en obetydlig ang:rängning kunde en flotta om 34 linieskepp vara församlad på Yarmouths redd, innan man var kommen långt in i April. Denna väldiga, af sin förra seger entusiasmerade flotta skulle vid sin ankomst till Östersjön förlama den ryska flottan om 28 linieskepp och tillintetgöra den vid Kronstadt, sävida detta icke är ointagligt. De ryska vapnen kunna kanske öfversvämma Turkiet och det grekiska korset blifva planteradt i Konstantinopel; men genom ett förnuftigt och beslutsamt fälttåg tll sjös skulle Ryssland för många komimande är blifva gjordt vanmäktigt på vattnet, och utam dess flotta skulle besittningen af Konstantinopel för (detsamma förlora sitt halfva värde. Schamyl och hans mor, Ar 1943 beslöto iovånarne i Tschetschna, på alla sidor pötröngda ef ryssarne, att skicka en deputation till Schamyl, med begäran att han antingen mätte skicka dem ett tillräckligt antal hjelptrupper eller tillåta dem att underkasta sig ryska regeringen, då de saknade alla utvägar till vidare motständ. Som de utskickade visste, at: det var att sätta sina hufvuden på spel att framträda inför Schamyl med dylika förslag, vände de sig vid ankomsten till Dargo,Schamyls borg, till en gästvän vid namn Hassim Mulla, med begäran om ett godt råd. Han tillstyrkte dem att söka vinna Schemyls mor för saken. Schamyl älskar nemligen sin mor så högt, att han uppfyller alla hennes önskningar, som voro de satser nr koran. Genom hennes förord ha of:a till döden dömde blifvit benädade, de plundrade återfätt sin egendom, och till och med under sina vildaste utbrott af raseri blir Schamyl, genom en bedjande blick från denna märkvärdiga qvinona, spak som ett lam. Dagligen omringas hennes bostad af en skara bönfallande, och sä snart hon tar en sak i sma händer är framgången säker. Schamyls mor anses af Lesghierha för den dygdigaste och högsntaste qvinna, men med alla sina förtjenster är hon 2j helt och hället fri frän bergsboarnes hufvudpassbn — girigheten. Det var på denna svaghet som Hassim Malla. och hans klienter räknade. Också nir de vid första företrädet hos henne skildrade sina landsmäns svära läge och vid afskedet nedlade 260 Tomans vid hennes fötter, lofvade hon att lägga ut ett godt ord för dem hos sin son. Anna samma afton besökte hon sonen. Deras samtal räckte länzi öfver midnatt. Hvad som föregick emellaa dem har till denna dag blifvit en hemlighet, men fötjand: morgn fann Hassim khanummed förgrätna ögon och djupt bekymmer prägladt i sitt ansigte. Hon yttrade blott Jag har åtagit mig ett uppdrag, som öfverstiger mina krafter,. Schamyl hade inncslutit sig i moskåen och tillika gifvit en befallning act alla Dargos iavånare skulle samlas på den fria platsen omkring helgedomen. En dag och en natt förgå. Schamyl synes icke. Anyo förflyta 24 timmar. Moskeens dörr fr ännu stängd. Solen gär för tredje gängen upp Öfver Dargos af böner och vaka utmattade inv. nare. Nu öppnas mosktens dörr och Schamyl träder ut, blek och med brinnande ögon. Dödstystnad herrskar bland mängden. Den store Imam uppstiger Jångsamt på moskeens platta tak. Vid hans sida står hans mor, höljd i en hvit tschadra, Andtligen bryter han tystnaden. Dargos invänare!. börjar han; jag ar eh förfärlig nyhet att meddela er. Tschetschenserna hafva, glömska af sin pligt och otrogna sinn eder, beslutat att underkasta sig Giaourerna och ckicket sändebud hit för att bedja om mitt samtycke. Poe vigade dock icke visa sig inför nig, utan vände si; i stället till min olyckliga mor, och hon, som en sog (rlona, gaf efvr för deras begäran. Hennes enträgna böner ingaf mig den djerfva tanken att rådfråga Allahs älskling, Muhamed sjelf. I er närvaro och understödd af edra böner har jag nu i tre dagar och tre nätter, fastande och bedjande, anropat profetens dom. Han har bevärdigat mig med ett svar, men hvilket förfärligt svar! Enligt Allahs vilja skall den som först förkunnade mig Tschetschenzeruas nesliga förslag straffas med hundra piskslag, och denna första var — min cszen mor! Men Allah är nadig; han tillåter mig att taga på mig det straff, hvartill min arma mor dömd., Och med Iecende min afkastar han si la tschusha, beväpnar ivå af sina myrider med tjocka nozajerpiskor och befaller dem att tildela sig de hundra slagen, med det uttryckliga iillägg:t, att om någon af dem bruste i nit vid uppfyllancet af Allahs vilja, skulle han genomborra ho nom ned sin egen handschiar. Sedan han, utan att ge det minsta tecken till smärta ifrän sig, undergätt ien barbariska operationen, stiger han ned ifrån mosköens tak och låter kalla inför sig Tschetsehenzernas ntiski kade. De falla förskräckta till hans fötter. Men Schsmyl upplyfte dem, bad dem fatta mod och slutade deenna scen med följande ord: Återvänden till edert fcolk och förtäljen dem, såsom svar pi deras oöfrerlagda begäran, allt hvad ni här sett och hört! ; — IFara och frälsning. Kejsar Paul den förste af Ryssland utfärdade ett strängt förbud mo: det farliga oskicket, att köra alltför fort på gatorna. Då kejisaren en gäng körde i en lätt droska öfver Isaksplatsen, såg han på afständ en officer, som med vild fart for öfver samma plats. Kejsaren befallte strax sin kusk, att jaga efter detta ådon för att upphinaa det. Men det var förgäfves; officern smällde art alla krafter på sin kosackhäst och undkom. Paul, sm sälunda blifvit narrad, ville bestämdt veta, hvem denne officer var. Han lät derföre strax slå generalmarsch, och befallte tillika, att man skulle föra till hosom den officer, som saknades på samlingsplatsen. lömedan flera officerare hade i det ögonblick, det slugs generalmarsch, befunnit sig utom stadens portar, blefvo 27 sädane herrar arresterade och derefter, tiill följe af Pauls befallning, förda till honom i vinterrpalatset. Bland dem befann sig ocksä snabbkösavenn Da fejsaren frödle ut i försalen, var han: innu m e, då ec pj — NN — NY OL CON OA OO er Arm OCK AOL Ft IN IN) AA AA DA nuörk: men den blef här såg e en utan 2 icerare. Genast möustrade han dem alla, men kunde icke finna den rätte. Häröfver blef han ännu mera ond. Slutligen sade han: Det finns en bland er, som i dag gjort ig mycket mismöjd. Trots det af mig utfärdade a förbudet jagade han som en flyende genom s gator och ut genom porten. Jag trodde mig inna upptäcka honom derigenom att jag lät slå generalmarsch, men i stället för en. saknades nu 27 officerare. Jag vill derföre statuera ett exempel, som skall blifva en god varnirg för alla i Petersburg i garnison liggande officerare. Ni skola alla föras till Siberien, tills vidare ordres; kibitkerna hälla redan färdiga att transportera er! Marsch!o Då teidde en ung, vacker man ut ur hopen, lade handen på sitt hjerta, böjde derpå sitt knä för Rysslands mäktige beherrskare och sade med darrande stämma: Träffe mig ensam ers maj:ts onåd! Hittills har det icke varit nägon officer förbjudet, att begifva sig utom stadens gränser, fär han icke var hindrad af sin tjenst. Jag ensam är den skyldivo!, Modlös och blek teg den unge mannen nu. Uppmärksamt betraktade kejsaren honom från topp till tå. En dödsstillhet herrskade i den stora salen. Yfter en lång paus frågade kejsaren: Hvad heter ni:, Officern sade sitt namn. Paul teg åter en st under det han oupphörligt bade sina ögon fästade på ynglingen. Slutligen frägade han: Hvarifrån har ni fatt er häst? Af min far. Ban har sjelf uppfödt den och skänkt dan ät mio Pp PpEr far.n återtog keisare:r up MU——ÅÅTrnnne— — nooeo-e-:Q3EöSKSKBtEE——2?22 -?