MAR SET, MILE LV to TR ve OVAN ov
denna önskan gär i fullbordan, och det är derföre,
under förntsättning af att det sjökrig, i hvilket Eng-
lands och Frankrikes flottor skola blifva använda emot
Rysslands, snart skall begynnas, godt att med lugn
öfverlägga huruledes en fullständig seger snabbast kan
ernås. intill den 10 April kan ryska flottan i Öster-
sjön betraktas säsom obrukbar till strid, och Englands
kuster såsom trygga för ett anfall. Detförsta steget
borde derföre bestå i att de allierade i Svarta hafvet
församlade alla de skepp som stå dem till buds. In-
mn. slutet af Januari skulle 13 engelska, 13 franska
och. 4 turkiska linieskepp kunna vara förenade der,
och Sebastopol samt den r;ska fiottan om 18 linie-
skepp vara alldeles tillintetgjorda. En liten eskader om 5
linieskepp frän hvar och en af de allierade kunde qvar-
lemnas för att understödja de turkiska vapnen, mer
med detta undantag borde Frankrikes och Englands
flottor afgå till England, och med en obetydlig an-
g:rängning kunde en flotta om 34 linieskepp vara för-
samlad på Yarmouths redd, innan man var kommen
långt in i April. Denna väldiga, af sin förra
seger entusiasmerade flotta skulle vid sin ankomst
till Östersjön förlama den ryska flottan om 28 linie-
skepp och tillintetgöra den vid Kronstadt, sävida detta
icke är ointagligt.
De ryska vapnen kunna kanske öfversvämma Tur-
kiet och det grekiska korset blifva planteradt i
Konstantinopel; men genom ett förnuftigt och be-
slutsamt fälttåg tll sjös skulle Ryssland för många
komimande är blifva gjordt vanmäktigt på vattnet, och
utam dess flotta skulle besittningen af Konstantinopel
för (detsamma förlora sitt halfva värde.
Schamyl och hans mor, Ar 1943 beslöto
iovånarne i Tschetschna, på alla sidor pötröngda ef
ryssarne, att skicka en deputation till Schamyl, med
begäran att han antingen mätte skicka dem ett till-
räckligt antal hjelptrupper eller tillåta dem att under-
kasta sig ryska regeringen, då de saknade alla ut-
vägar till vidare motständ. Som de utskickade visste,
at: det var att sätta sina hufvuden på spel att fram-
träda inför Schamyl med dylika förslag, vände de sig
vid ankomsten till Dargo,Schamyls borg, till en gäst-
vän vid namn Hassim Mulla, med begäran om ett
godt råd. Han tillstyrkte dem att söka vinna Sche-
myls mor för saken. Schamyl älskar nemligen sin
mor så högt, att han uppfyller alla hennes önsknin-
gar, som voro de satser nr koran. Genom hennes
förord ha of:a till döden dömde blifvit benädade, de
plundrade återfätt sin egendom, och till och med un-
der sina vildaste utbrott af raseri blir Schamyl, ge-
nom en bedjande blick från denna märkvärdiga qvino-
na, spak som ett lam. Dagligen omringas hennes
bostad af en skara bönfallande, och sä snart hon tar
en sak i sma händer är framgången säker. Scha-
myls mor anses af Lesghierha för den dygdigaste och
högsntaste qvinna, men med alla sina förtjenster är
hon 2j helt och hället fri frän bergsboarnes hufvud-
passbn — girigheten. Det var på denna svaghet
som Hassim Malla. och hans klienter räknade. Också
nir de vid första företrädet hos henne skildrade sina
landsmäns svära läge och vid afskedet nedlade 260
Tomans vid hennes fötter, lofvade hon att lägga ut
ett godt ord för dem hos sin son. Anna samma af-
ton besökte hon sonen. Deras samtal räckte länzi
öfver midnatt. Hvad som föregick emellaa dem har
till denna dag blifvit en hemlighet, men fötjand:
morgn fann Hassim khanummed förgrätna ögon och
djupt bekymmer prägladt i sitt ansigte. Hon yttrade
blott Jag har åtagit mig ett uppdrag, som öfver-
stiger mina krafter,. Schamyl hade inncslutit sig i
moskåen och tillika gifvit en befallning act alla Dar-
gos iavånare skulle samlas på den fria platsen om-
kring helgedomen. En dag och en natt förgå. Scha-
myl synes icke. Anyo förflyta 24 timmar. Moskeens
dörr fr ännu stängd. Solen gär för tredje gängen
upp Öfver Dargos af böner och vaka utmattade inv.
nare. Nu öppnas mosktens dörr och Schamyl träder
ut, blek och med brinnande ögon. Dödstystnad herr-
skar bland mängden. Den store Imam uppstiger
Jångsamt på moskeens platta tak. Vid hans sida står
hans mor, höljd i en hvit tschadra, Andtligen bryter
han tystnaden. Dargos invänare!. börjar han; jag
ar eh förfärlig nyhet att meddela er. Tschetschen-
serna hafva, glömska af sin pligt och otrogna sinn
eder, beslutat att underkasta sig Giaourerna och
ckicket sändebud hit för att bedja om mitt samtycke.
Poe vigade dock icke visa sig inför nig, utan vände
si; i stället till min olyckliga mor, och hon, som en
sog (rlona, gaf efvr för deras begäran. Hennes
enträgna böner ingaf mig den djerfva tanken att råd-
fråga Allahs älskling, Muhamed sjelf. I er närvaro
och understödd af edra böner har jag nu i tre dagar
och tre nätter, fastande och bedjande, anropat profe-
tens dom. Han har bevärdigat mig med ett svar,
men hvilket förfärligt svar! Enligt Allahs vilja skall
den som först förkunnade mig Tschetschenzeruas nes-
liga förslag straffas med hundra piskslag, och denna
första var — min cszen mor! Men Allah är nadig;
han tillåter mig att taga på mig det straff, hvartill
min arma mor dömd., Och med Iecende min af-
kastar han si la tschusha, beväpnar ivå af sina
myrider med tjocka nozajerpiskor och befaller dem
att tildela sig de hundra slagen, med det uttryckliga
iillägg:t, att om någon af dem bruste i nit vid upp-
fyllancet af Allahs vilja, skulle han genomborra ho
nom ned sin egen handschiar. Sedan han, utan att
ge det minsta tecken till smärta ifrän sig, undergätt
ien barbariska operationen, stiger han ned ifrån mo-
sköens tak och låter kalla inför sig Tschetsehenzernas
ntiski kade. De falla förskräckta till hans fötter. Men
Schsmyl upplyfte dem, bad dem fatta mod och slu-
tade deenna scen med följande ord: Återvänden till
edert fcolk och förtäljen dem, såsom svar pi deras
oöfrerlagda begäran, allt hvad ni här sett och hört! ;
— IFara och frälsning. Kejsar Paul den
förste af Ryssland utfärdade ett strängt förbud mo:
det farliga oskicket, att köra alltför fort på gatorna.
Då kejisaren en gäng körde i en lätt droska öfver
Isaksplatsen, såg han på afständ en officer, som med
vild fart for öfver samma plats. Kejsaren befallte
strax sin kusk, att jaga efter detta ådon för att
upphinaa det. Men det var förgäfves; officern smällde
art alla krafter på sin kosackhäst och undkom. Paul,
sm sälunda blifvit narrad, ville bestämdt veta, hvem
denne officer var. Han lät derföre strax slå gene-
ralmarsch, och befallte tillika, att man skulle föra
till hosom den officer, som saknades på samlingsplat-
sen. lömedan flera officerare hade i det ögonblick,
det slugs generalmarsch, befunnit sig utom stadens
portar, blefvo 27 sädane herrar arresterade och der-
efter, tiill följe af Pauls befallning, förda till honom
i vinterrpalatset. Bland dem befann sig ocksä snabb-
kösavenn Da fejsaren frödle ut i försalen, var han:
innu m e, då
ec pj — NN — NY OL CON OA - OO
er Arm OCK AOL Ft IN IN) AA AA DA
nuörk: men den blef
här såg e en utan 2 icerare. Genast möu-
strade han dem alla, men kunde icke finna den
rätte. Häröfver blef han ännu mera ond. Slutligen
sade han: Det finns en bland er, som i dag gjort
ig mycket mismöjd. Trots det af mig utfärdade
a förbudet jagade han som en flyende genom
s gator och ut genom porten. Jag trodde mig
inna upptäcka honom derigenom att jag lät
slå generalmarsch, men i stället för en. saknades nu
27 officerare. Jag vill derföre statuera ett exempel,
som skall blifva en god varnirg för alla i Petersburg
i garnison liggande officerare. Ni skola alla föras
till Siberien, tills vidare ordres; kibitkerna hälla
redan färdiga att transportera er! Marsch!o Då
teidde en ung, vacker man ut ur hopen, lade han-
den på sitt hjerta, böjde derpå sitt knä för Rysslands
mäktige beherrskare och sade med darrande stämma:
Träffe mig ensam ers maj:ts onåd! Hittills har
det icke varit nägon officer förbjudet, att begifva sig
utom stadens gränser, fär han icke var hindrad af
sin tjenst. Jag ensam är den skyldivo!, Modlös och
blek teg den unge mannen nu. Uppmärksamt be-
traktade kejsaren honom från topp till tå. En döds-
stillhet herrskade i den stora salen. Yfter en lång
paus frågade kejsaren: Hvad heter ni:, Officern
sade sitt namn. Paul teg åter en st under det
han oupphörligt bade sina ögon fästade på ynglingen.
Slutligen frägade han: Hvarifrån har ni fatt er häst?
Af min far. Ban har sjelf uppfödt den och skänkt
dan ät mio Pp PpEr far.n återtog keisare:r up
MU——ÅÅTrnnne— — nooeo-e-:Q3EöSKSKBtEE——2?22 -?