STOCEHOLM , den 8 Fehbrnari. Gårdagens utländska post bekräftar den underrättelse vi förut på enskild väg erhållit, att de brittiska statsmännen äro betänkta att åter genomföra cen ganska vigtig reform för sjöfarten. I troutalet har nemligen engelska regeringen förklarat, att den ämnar öppna kusthandeln för alla vänskapliga makters fartyg, och som denna redan förut väntade åtgärd sannolikt å parlamentets sida kommer att vinna bifall, kan man snart emo:se att äfven denna del af det brittiska rikets sjöfart befrias från prohibitivsystemet. England har funnit sig så väl af de föregående stora reformerna af sina navigationslagar, ratt det ej längre ville dröja med äfven detta sista steg för att ställa sin sjöfart i en obegränsadt fri konkurrens med andra länders, och vi skynda att härpå fästa uppmärksamhet, emedan svenska och norska handelsmarinerna höra till dem, som häraf böra kunna vänta ganska väsentliga fördelar. . Man känner redan den betydliga tillväxten i Sveriges och Norges sjöfart på England, sedan dess och dess koloniers hamnar från och medl 1850 blefvo fullkomligt öppna för fremmanmde fartyg som underhålla förbindelser med utlandet och med kolonierna. Lästetalet af svenska fartyg, som ankommit till storbritanniska och irländska hamnar, var åren 1848 och 1849 obetydligt öfver 27,0t4 om äret, men steg 1850 till nära 36,000 och 1851 till något ötver 48,00. Denna tillväxt bar varit ännu betydligare för brödrarikets företagsamma handelsmarin. Då framdeles de svenska och norska fartygen äfven kunna gå med frakter mellan de särskilda: hamnarne i England, Skottland och Irland, är det ganska säkert att våra sjöfartsförbindelser åt detta håll skola än vidare betydligt tillväxa, om vi sjelfva äro nog omtänksamma att vilja tillgodogöra oss de fördelar som: erbjudas. Men för detta ändamål fordras då att hvarje prohibitift skydd, som inom värt eget land aotverkar och hindrar utvecklingen af vår handelsflotta och sjöfart, afskaffas, samt att således också alla hinderliga tullumgälder på persedlar för skeppsinventarier och skeppstörnödenheter upphätvas. Att längre bibehålla dem är att uppexrbarligen stå i vägen för sin egen lycka, och vi förmoda derföre att rikets ständer vid denna riksdag skola i detta hänseende taga steget fullt ut, hvartill nu jemväl en ytterligare aledning uppstår af den nya brittiska reformen. Från en annan synpunkt anse vi oss äfven böra fästa den svenska allmänhetens uppmärksamhet på den. ifrågakomna brittiska sjöfartsreformen. Den visar nemligen, huru det mäktiga öfolkets statsmän, sedan de efter moget betänkande en gång beträdt frihetens väg för industr:en, handeln och sjöfarten, hafva utan något vacklande, 1iiwm någon återgång och utan något användande af det förderfliga bascule-system som tillskyndar vårt land så Oerhörd skada, oupphörligt och med korta mellantider för ytterligaro besinning och beredelser fortgått till det stora målet: en fri täflan mellan de arbetande folken. Det är på detta sätt som nämnde statsmän befordra arbetets framgångar, vinst och heder bland de eiviliserade nationerna, och vi må väl hålla ögoren fästade på dessa storartade och upplysande exempel — vi, som sjelfve ännu stå så lånst tillbaka i fråga om arbetets frihet, att man hos oss i närvarande tidpunkt ull och md allvarsamt vågar ifrågaställa att beröfva våa egna inhemska arbetare den lilla orad af frhet till arbete för lifvets bergning, som de sedan nägra är tillbaka fått åtnjuta. Det kan i sanning vara tid att öfvergifva detta eländiga stapplande och vacklande på den bana, som leder till en så stor utveckling för vår materiella förkofran på samma gång den inför en lika billig som rättvis jemlikhet inför lag mellan alla de svenska armar och händer som sträfva för de sinas uppehälle, och må vi, i stället att genom ett dyiikt stapplinde skada oss sjelfva, följa det engelska firedömet och jemnt fortgå till en mera utvidzad frihet för arbetet, Här såsom öfverallt är reträtter farliga; de lofva icke någon seger, men hota vanligtvis med allt svårare och svårare nederlag.