STOCEHOLM , den 8 Fehbrnari.
Gårdagens utländska post bekräftar den
underrättelse vi förut på enskild väg er-
hållit, att de brittiska statsmännen äro be-
tänkta att åter genomföra cen ganska vigtig
reform för sjöfarten. I troutalet har nemligen
engelska regeringen förklarat, att den ämnar
öppna kusthandeln för alla vänskapliga mak-
ters fartyg, och som denna redan förut vän-
tade åtgärd sannolikt å parlamentets sida
kommer att vinna bifall, kan man snart emo:se
att äfven denna del af det brittiska rikets
sjöfart befrias från prohibitivsystemet. Eng-
land har funnit sig så väl af de föregående
stora reformerna af sina navigationslagar, ratt
det ej längre ville dröja med äfven detta si-
sta steg för att ställa sin sjöfart i en obe-
gränsadt fri konkurrens med andra länders,
och vi skynda att härpå fästa uppmärksam-
het, emedan svenska och norska handelsma-
rinerna höra till dem, som häraf böra kunna
vänta ganska väsentliga fördelar.
. Man känner redan den betydliga tillväxten
i Sveriges och Norges sjöfart på England,
sedan dess och dess koloniers hamnar från
och medl 1850 blefvo fullkomligt öppna för
fremmanmde fartyg som underhålla förbindel-
ser med utlandet och med kolonierna. Läste-
talet af svenska fartyg, som ankommit till
storbritanniska och irländska hamnar, var
åren 1848 och 1849 obetydligt öfver 27,0t4
om äret, men steg 1850 till nära 36,000 och
1851 till något ötver 48,00. Denna tillväxt
bar varit ännu betydligare för brödrarikets
företagsamma handelsmarin.
Då framdeles de svenska och norska far-
tygen äfven kunna gå med frakter mellan de
särskilda: hamnarne i England, Skottland och
Irland, är det ganska säkert att våra sjöfarts-
förbindelser åt detta håll skola än vidare be-
tydligt tillväxa, om vi sjelfva äro nog om-
tänksamma att vilja tillgodogöra oss de för-
delar som: erbjudas.
Men för detta ändamål fordras då att hvarje
prohibitift skydd, som inom värt eget land
aotverkar och hindrar utvecklingen af vår
handelsflotta och sjöfart, afskaffas, samt att
således också alla hinderliga tullumgälder på
persedlar för skeppsinventarier och skepps-
törnödenheter upphätvas. Att längre bibehålla
dem är att uppexrbarligen stå i vägen för sin
egen lycka, och vi förmoda derföre att rikets
ständer vid denna riksdag skola i detta hän-
seende taga steget fullt ut, hvartill nu jemväl
en ytterligare aledning uppstår af den nya
brittiska reformen.
Från en annan synpunkt anse vi oss äfven
böra fästa den svenska allmänhetens uppmärk-
samhet på den. ifrågakomna brittiska sjöfarts-
reformen. Den visar nemligen, huru det mäk-
tiga öfolkets statsmän, sedan de efter moget
betänkande en gång beträdt frihetens väg för
industr:en, handeln och sjöfarten, hafva utan
något vacklande, 1iiwm någon återgång och
utan något användande af det förderfliga bas-
cule-system som tillskyndar vårt land så Oer-
hörd skada, oupphörligt och med korta mel-
lantider för ytterligaro besinning och bere-
delser fortgått till det stora målet: en fri
täflan mellan de arbetande folken. Det är
på detta sätt som nämnde statsmän befordra
arbetets framgångar, vinst och heder bland
de eiviliserade nationerna, och vi må väl
hålla ögoren fästade på dessa storartade och
upplysande exempel — vi, som sjelfve ännu
stå så lånst tillbaka i fråga om arbetets fri-
het, att man hos oss i närvarande tidpunkt
ull och md allvarsamt vågar ifrågaställa att
beröfva våa egna inhemska arbetare den lilla
orad af frhet till arbete för lifvets bergning,
som de sedan nägra är tillbaka fått åtnjuta.
Det kan i sanning vara tid att öfvergifva
detta eländiga stapplande och vacklande på
den bana, som leder till en så stor utveck-
ling för vår materiella förkofran på samma
gång den inför en lika billig som rättvis jem-
likhet inför lag mellan alla de svenska armar
och händer som sträfva för de sinas uppe-
hälle, och må vi, i stället att genom ett dy-
iikt stapplinde skada oss sjelfva, följa det
engelska firedömet och jemnt fortgå till en
mera utvidzad frihet för arbetet, Här såsom
öfverallt är reträtter farliga; de lofva icke
någon seger, men hota vanligtvis med allt
svårare och svårare nederlag.