kunna törtfaäkta dess rätt. Hvad det mycket omordade drankbehofvet angär, vore det någonting för talaren alldeles obegripligt. ilar man i April spanmål eller potates att bränna upp, så har man spanmäl och potates att gifvå åt kreaturen. Om man af en tunna spanmäl, som man ärnar bränna upp ger en tredjedel åt kreaturen och använler de återstående tvätredjedelar till brödföda, så länler det till mera välsignelse för både menniskor och kreatur och ti!lika för det allmänna, än om alltsammans förvandlats i bränvin och drank. Att represertationen uttalar sig för en inskränkning i bränningen kan icke medföra något men eller anses obehörigt. Regeringen kan derpå fästa det afseende den anser denna hemställan förtjena och underlåta att utfärda nagot sttecligare bränningsförbud, om den finner att fara för hungersnöd icke är för handen; skullederemot regeringen finna sig nödsakad att utfärda ett sådant förbud så kan ett töd af representationen i en sak som berörer så mångas enskilda intressen, väl vara godt att ha; men ha ständerna deremot på förhand uttalat sig derhän, att något sädant förbud icke bör kunna ifrågakomma, så blir åtgärden derigenom i icke obetydlig grad försvårad. Professor Carlsson. Två stånd !ha afslagit det at utskottet förordade förslaget. Finnes nu någon utsigt att de två öfriga stånden bifalla detsamma, så är sällningen ganska fördelaktig. Då ifrågakommer nemligen icke den underd. skrifvelse, hvarom man från några håll befarat, att den skulle lägga alltför mycket band på regeringens beslutanderätt i denna sak; men deremot kan då regeringen, för den händelse att den skulle anse ett bränningsförbud nödvändigt, hemta ett icke ringa stöd af den uttalade opinionea inom tvenne stånd. Talaren ådagalade derefter ge: nom åtskilliga statistiska uppgifter den betydliga stegring, som egde rum i spanmålspiserna, i det han ansåg priserna såsom för tillfället de enda något tillförlitliga mätarne på tillgängen. I slutet af är 1848 var priset på råg 6 rdr 4 sk. bko; är 1849 vid semma tid 7 rdr i sk.; 1850: 9 rdr 14 sk.; 1851: 10 rdr 46 sk. 1852: 9I rår 42 sk. I slutet af förlidet är stod rägen till 11, 12 å 13 rdr 16 sk. bko. Ar 1847, det är då exportförbudet för spanmäl ansägs nödvändigt, var priset i Maj mänad 15 rdr 45 sk. Öfver hela Europa ha spanmälspriserna en höjd, som vittna derom att tillgången ej är stor. I England har priset på hvete på tvenne veckor ökats med 6 shill. sterl. Öm man nu skulle vara öfvertygad derom att förlidet ärs skörd i värt land skulle vara tillräcklig för våra behof;, kan man då äfven vara fullt öfvertygad att den skall blifva det — efter April sedan brännerierna fullgjort sitt hvärf — sedan vären inträdt med alla de fruktade eventualiteter den bär i sitt sköte? : De talrika undsättningsanhällanden, som redan inkommit till regeringen äro otvifvelaktigt talande vittnesbörd om befarad nöd. Aldrig tillförene ha de inkommit så tidigt, utan vanligen först i Mars, April eller Maj mänader. Man har anmärkt, att den begärda summan icke är så stor, men dervid bör erinras, att landshöfdingarne på sednare är begynnt att icke på en gäng utan snecessivt göra sädana hemställ? ningar. Så har under nägot af de sednare ären från ett län 6, från ett annat icke mindre än 13 undsätt: ningsanhällanden blifvit till regeringen ingifva. Om det nu sälunda vill synas som skulle statens -biträde till behofvens fyllande i vidsträktare män tagas i anspråk, är detdå rimligt att staten skall läta genom obehindrad bränning ännu mera minska de ringa tillgängarne och öka skaran af behöfvande? Efter hvad man hittills känner för 21 län ha an mälanden till bränning under April skett för bränvinsredskap af första klassen till en sammanlagd pannerymd af 271,754 kannor och af andra klassen ller för konstredskap till en rymd af 20,282 k:r. Om man nu sslunda endast beräknar de anmälanden, som skett vid mantalsskrifningen, så skulle att döma deraf i April mänad komma att afverkas mellan . 6 och 9 millioner kannor bränvin. Brenvinstillverkaren befin ner sig icke nu i samma ställning, som den 13 Juli sistlidet är. Den nu från Jlagstiftningens sida vän tade framtida högre beskattningen skall egga honom att uppdrifva sin tillverkning så lingt som möjligt och längt ifrån att bränna potates och slösäd skall han tillgripa det bästa, det mest gifvande. Aro nu landets ställning och de yttre förhållandena sädana, att man med fullkomligt lugn kan äse huru tillgängarne på lifsförnödenbeter inom landet förspillas ? Det är svårt mot hvarandra afväga krigsoch fredsmöjligheterna. Talaren ville dock erinra om det yitrande af en berömd fransk statsman som nyligen bestämt förhållandet mellan dessa möjligheter på följande sätt: lägg i en urna 99 lotter mel päskriften Krig och en med päskrift fred; skaka om dem väl; och om dä ordet fred kommer ut skall jag begynna tänka på möjligheten af en fredlig lösning,. Om spanmålsexportförbud, som äfven af nägra blifvit förordadt för undvikande af bränvinsförbudet, äro dock meningarne i det hela föga delade. Man känner ännu efterdyningarne af exportförbudet 1847; detta rubbade i högsta grad förtroendet hos de utländske spanmälsköparne och de ha sedermera hellre köpt till högre pris från länder, der de ansett sig icke behöfva befara nägot exportförbud. Talaren hade för sin del icke tvekat bifalla betänkandet, då å ena sidan står en uteblifven vinst för några bränneriegare, ä den andra hungersnöd för det fattiga folket. Man har sett den rörelse, som redan förliden höst framkallats i en provins åf stegringen å priset på lifsförnödenheterna, under det ängbrännerierna arbetade dag och natt; och man bör derföre i mensklighetens och i ordningens intresse se sig väl före, om man än, såsom tal. sjelf, är en aldrig så stor vän af stabilitet för näringarne. Prosten Linnarsson hade äfven önskat att betänkanlet hade kommit under behandling i onsdagens plenum, för att presteståndet kunnat visa att det utan betänkande och utan afseende på enskild vinst vill appträda säsom den fattiges mälsman. Någon hade vtirat åt talaren, då han begat sig till riksdagen, att pinom ständen är det aldrig grunder, utan intressen, som afgöra saken; detta har tal. visserligen icke kunnat förmå sig ait tro, men han hade dock funnit det gräsligt att äse, kuru man i den ena vägskålen lagt det fattiga folkets nöd och i den andra spekulanternas vinst. Eljest visar man sig icke alltid sä rädd och ömtålig i afseende på ingrepp i den en killes rätt och förmåner. Då förslag väckas, som gå at på att inskränka de fattigas boningstillfällen, att sedrifva taket öfver deras hufvuden och jaga dem ut på vildmarken säsom skadedjur, då hade ingen röst de vöjts, men då bränvinsbrännarnes rätt kommer i int räga, då blir den så helig och oantastlig framfår all lläs innan gudomlig och mensklig rätt, då talar man med I örelse om den personliga friheten, då ordar man med Öp) alvelse om konungsliga löften, i det man synes förI hä! ta att det verkliga bestående kungsordet är folkets ! an; äl, min högsta lagn. Ö , an! Biskop Heurlin fann det mycket obehagligt att yttra ) ga ig i denna fråga, men trodde sig dock skyldig att jan itsäga-sin tanka: att huru välment än motionen och ! lif wuru förtjenstfollt än betänkandet vore, den i detatt amma föreslagna skrifvelsen icke vore önskvärd, j me medan den skulle kunna bringa konungen i förl enhet; finner konungen skäl vara till ett förbud, utirdar han det säkerligen äfven ständernas bön förtan. Ett slags brott mot konungaordet kan utan vifvel sägas ega rum i afseende på dem som urakt . itit att bränna i December, utan föredragit April I ass nånad. För att om möjligt förekomma missbruk, I Bo: nskade dock talaren framgång åt hr Dalmans moder on och önskade återremiss för närmare utredning af I näg ensamma. äro Doktor Guwmelius instämde med den föregående taI me wen och anförde såsom bevis på att spanmålsbrist I på ke vore för handen, atträgen å Hindersmässo markI Föl ad i talarens hemort försälts för 17 och 18 rdr rgs! rät innan. Pe talrika undsättningsanhällandena ansäå -iven Jaren endast förorsakade af det myckna ropet om ;irestående nöd. Tal. önskade äterremiss af hr DalI Jan ans motion, Hofpredikanten Wensior sade sig ha länge varit arei eksam i denna fråga, men genom diskussionen ha! hen ommit till en sädan öfvertygelse att hans samvete ej I haf dm mm CA MA mm RR br PP mye 0 AK AA