EE OSP ee. 1 äQlIdICH VOTE VISS all de TIeste,
som bränna för husbehof eller endast för att suppleera
foderbristen för siva ladugårdar, redan avmält sig
före mantalsskrifningen och att det endast vore de
som vilja oloflizen bränna den 3:e månaden, hvilka
nu efteråt anmäla sig.
Man hade ropat öfver att den ifrägaställda åtgär-
den vorcs ett injrepp i den lagliga rätten, och detta
var äfven ett af hr Gripenstedts argumenter mot ta-
larens motion. Man hade likvälnyligen sett regerir-
gen utfärda en förändrad s.k. lösdrifveristadga, hvil-
ken ganska väsendtligt inskränkte den personliga fri-
heten, att välja vistelseort och sökte äterföra det
gamla tvångssystemet. Dervid hade man icke varit
så Öm; men då fråga väckes om att lägga hinder i
vägen för en demoraliserande eludering af en ekono-
misk författning, eller att hämma en skadlig och
förstörande handtering, då ropas på våld och man-
namän!!
Hr friherre Baner likasom hr Gripenstedt hade
förkastat ta!arens för lag att förseglingen af den redan
under 2 månader begagnade bränvinsredskapen icke
skulle få brytas förr än den 1 Maj. Man hade nemli-
gen sagt att ej nägon kunde dessförinnan hindras att
sälja sin redskap. Det skulle fägna talaren om denna
försäljning skedde på allvar eller med afsigt att ned-
lägga bränvinsbränningen. Men skedde försäljningen
endast för att eludera författningarne, så gjorde ta-
laren sig icke samvete af att sätta P derför och in-
säg icke att detta vore på nägot vådligt sätt störande
för eganderättens helgd. Friherre Baner hade vi-
dare ansett talarens förslag äsyfta att öfverflytia
bränvinsprivilegiet från jorden till redskapen. Detta
skulle just icke heller vara mera absurdt än att privi-
legiera jorden till en sädan handtering. Men talaren
ginge icke så långt i sin reformifver; han ville en-
dast hindra den egare af bränvinsredskap, som redan
begagnat den i 2 mänader, att sjelf eller genom
ombud å annat ställe begagna den den 3:dje. Detta
ändamål skulle vinnas genom förseglingen — ett för-
slag som dessutom icke vore hufvudsak i talarens
motion, som egentligen åsyftade att förekomma nya
anmälningar efter mantalsskrifningarne, hvarigenom
sannolikt det ändamäl han äsyftade skulle kunna vin-
nas, utan behof af nägon restrictiv ätgärd i afseende
på flyttningen af redskapen, emedan den då troligen
på 99 ställen af 100 helt beskedligen skulle få stå
på sitt gamla ställe. Slut! gen anhöll talaren få fästa
uppmärksamhet dervid att borgare- och bondestånden
snart sagdt enhälligt understödt äsigten om inskränk-
ning i bränvinsbränningen och att de som voro at
den lindrigare meningen önskat bifall till talarens
motion. Uti presteståndet, der betänkandet blifvit
med 2 röster bifallet, hade 24 röstat för tatarens
motion. Han förmodade att opinionen hos dessa 3
stånd väl kunde uppväga hr Gripenstedts, hur mycken
skarpsinnighet man än ville tillmäta den värda
konseljledamoten, och talaren vore öfvertygad att om
bemälde 3 riksstånd hos K. M:t petitionerade den
önskade förklaringen af kungörelsen den 13 Juli, ko-
nungens öfrige radgifvare, om än icke hr Gripenstedt,
skulle noga besinna sig innan de afstyrkte konungen
att fatta ett dermed öfverensstämmande beslut.
Då talarens afsigt var, i detta som i andra frågor,
att bereda ett resultat, ville han väl, då två stånd.
redan afslagit betänkandet, äfven för sin del yrka
afslag ä betinkandet, icke derföre att han fann nä-
gon våda vid brytandet af ett s. k. kungsord, hvil-
ket han icke ansåg heligt, när fräga vore om förän-
dring af en ekonomisk författning, föranledd af för-
ändrade tvingande omständigheter, utan emedan äf-
ven han föreställde sig att omständigheterna icke
voro så tvingande att man borde afklippa deras rätt,
som beräknat att bränna för underhallet af sina ladu-
gardar, och hvilka talaren trodde utgöra den stora
pluraliteten af dem som vid mantalsskrifningen an-
mält sig. Talaren begärde äterremiss till utskottet
att behandla talarens motion.
(Fortsättning följer.)
—
Presteståndet.
Diskussionen öfver frågan om bränningsförbudet.
— HM OR HH 4
OPEN SP OR od
Slut fr. gårdagsbl.
Doktor Sandberg beklagade äfven att frågan icke
tagits i behandling uti onsdagens plenum, då utgån-
gen mähända hade kunnat bli en annan i bondestån-
det. Att den hotande nöden ovilkorligen påkallar nå-
gra ätgärder frin statsmaktens sida, tarfvar icke nå-
gon vidlyftig bevisning. Äfven om inga flera skulle
anmäla sig ait bränna under April månad, så blefve
ändock antalet af bränvinspannor, som komma i verk-
samhet, mycket stort. Frän 16 län äro hitintills
bränningsanmälanden gjorda för en sammanlagd pan
nerymd af 273,850 kannor; för de äterstående 8 lä-
nen kan man antaga en s mmanlagd pannerymd af
allraminst 100,000 kannor. Då premien för hvarje
tillverkad kanna blir så utomordentligt stor, är det
naturligt att tillverkningen skall bedrifvas så rastlöst
som möjligt, äfvensom de mest gifvande ämnen, den
bästa och vigtigaste spanmäl begagnas, så att efter
all anledning omkring 9 millioner kannor bränvin un-
der denna tid komma att tillverkas, under det folket
lider nöd och saknar brödföda, och äro verkligen de
9 millioner bränvinskannorna så nödvändiga, är Le-
hofvet af dem så stort, att de icke kunna undvaras,
äfven om de skola kosta nöd och jemmer, blod och
tärar? Det är bättre att på förhand taga några
mått, än att vänta tills nöden kommer i sin sann-
skyldiga hemska gestalt och ädagalägger att nöden
har ingen lag,. -
Prosten Almqvist önskade att motionen icke hade
blifvit väckt; men då så nu en gäng skett, ville han
bifalla betänkandet under antagande af de förutsätt-
ningar, på hvilka utskottet stödde sin äsigt, nemligen
hungersnöd och krig: men då emellertid dessa grnn-
der vore eventwella, önskade talaren att i den före-
slagna underd. skrifvelsen till K. M:t icke borde med
bestämdhet begäras ett bränningsförbud, utan endast
för så vidt 1egeringen finner fara vara för handen
att de tvenne nämnda förutsättningarne skola gå i
verket.
Professor Agardh ville icke för sin del bidraga till
att söka förmå konungen att bryta sitt till folket
gifna ord. Ett bränningsförbud skulle ovilkorligen in-
nebära ett löftesbrott med afseende på dem, som i
förtroende till den kongl. förordningen den 13 Juli
sistl. år, valt April i stället för December. Det an-
står icke regeringen, ait då den erhållit förtroendet
att ensam utöfva den ekonomiska lagstiftningen, sjelf
söka beröfva denna lagstiftning fasthet och tillit. Ta-
laren är icke bland dem, som betrakta bränvinsbrän-
naren nästan som fogelfri, utan han anser äfven den-
na industri, då staten tillåter densamma, böra ätnjuta
sin lagliga rätt. Särskildt är det af stor vigt att
i
staten betraktar bränvinsbränningen med misstänk-
samma blickar och önskar att arbeta på dess in
skränkning, låta densamma fullt ätnjuta sin lagliga
rätt för att kunna mot olagligheterna uppträda ined
full skärpa. - Ett bränningsförbud skulle nu utan
tvifvel medföra en mängd öfverträdelser mot författ-
ningen, åt hvilka bränvinsbrännaren då kunde gifva
en viss anstrykning af rätt.
Hofpredikanten Hasselroth instämde med dompro-
sten Thomander och dr Sandberg. I hvarje ekono-
misk författning ligger ett kungsord., som upphäf
ves genom följande författningar. Var det rätt den
13 Juli att konungen då befalite en inskränkning i
den då förut lofvade och beräknade tiden för brän
vinsbränning, så är det äfven nu, i fall samma be-
hof förefinnes och den förra åtgärden ej visat sig
tillräcklig; lika litet som den redan utfördade förord-
ningen innebär ett löftesbrott, skulle den nu ifråga-
ställda förordningen vara det, utan fastmera kunna
betraktas säsom en fastställelse af konungens löfte att
göra behörigt afseende på nöden i landet. Man har
uppkastat tvifvelsmål derom huruvida någon nöd är
för handen; ja bevis för nödens tillvaro kunna ej nu
presteras, och funnes sådana, bade nöden redan in-
trädt då vore det försent att taga ätgärder till dess
förekommande, då skulle den, såsom det måhända fö
kommer att gå, utsn omsvep diktera lagar som kunna ! m
drabba ett och annat intresse hårdare än dem
nan med lugn beräkning på fi d vidtager. Vidityv
le sannolikhetsberäkningar man uppstiller kunna åjlk
SSA SidAr micctam pa mej. Y AR -
ör on