EE OSP ee. 1 äQlIdICH VOTE VISS all de TIeste, som bränna för husbehof eller endast för att suppleera foderbristen för siva ladugårdar, redan avmält sig före mantalsskrifningen och att det endast vore de som vilja oloflizen bränna den 3:e månaden, hvilka nu efteråt anmäla sig. Man hade ropat öfver att den ifrägaställda åtgärden vorcs ett injrepp i den lagliga rätten, och detta var äfven ett af hr Gripenstedts argumenter mot talarens motion. Man hade likvälnyligen sett regerirgen utfärda en förändrad s.k. lösdrifveristadga, hvilken ganska väsendtligt inskränkte den personliga friheten, att välja vistelseort och sökte äterföra det gamla tvångssystemet. Dervid hade man icke varit så Öm; men då fråga väckes om att lägga hinder i vägen för en demoraliserande eludering af en ekonomisk författning, eller att hämma en skadlig och förstörande handtering, då ropas på våld och mannamän!! Hr friherre Baner likasom hr Gripenstedt hade förkastat ta!arens för lag att förseglingen af den redan under 2 månader begagnade bränvinsredskapen icke skulle få brytas förr än den 1 Maj. Man hade nemligen sagt att ej nägon kunde dessförinnan hindras att sälja sin redskap. Det skulle fägna talaren om denna försäljning skedde på allvar eller med afsigt att nedlägga bränvinsbränningen. Men skedde försäljningen endast för att eludera författningarne, så gjorde talaren sig icke samvete af att sätta P derför och insäg icke att detta vore på nägot vådligt sätt störande för eganderättens helgd. Friherre Baner hade vidare ansett talarens förslag äsyfta att öfverflytia bränvinsprivilegiet från jorden till redskapen. Detta skulle just icke heller vara mera absurdt än att privilegiera jorden till en sädan handtering. Men talaren ginge icke så långt i sin reformifver; han ville endast hindra den egare af bränvinsredskap, som redan begagnat den i 2 mänader, att sjelf eller genom ombud å annat ställe begagna den den 3:dje. Detta ändamål skulle vinnas genom förseglingen — ett förslag som dessutom icke vore hufvudsak i talarens motion, som egentligen åsyftade att förekomma nya anmälningar efter mantalsskrifningarne, hvarigenom sannolikt det ändamäl han äsyftade skulle kunna vinnas, utan behof af nägon restrictiv ätgärd i afseende på flyttningen af redskapen, emedan den då troligen på 99 ställen af 100 helt beskedligen skulle få stå på sitt gamla ställe. Slut! gen anhöll talaren få fästa uppmärksamhet dervid att borgareoch bondestånden snart sagdt enhälligt understödt äsigten om inskränkning i bränvinsbränningen och att de som voro at den lindrigare meningen önskat bifall till talarens motion. Uti presteståndet, der betänkandet blifvit med 2 röster bifallet, hade 24 röstat för tatarens motion. Han förmodade att opinionen hos dessa 3 stånd väl kunde uppväga hr Gripenstedts, hur mycken skarpsinnighet man än ville tillmäta den värda konseljledamoten, och talaren vore öfvertygad att om bemälde 3 riksstånd hos K. M:t petitionerade den önskade förklaringen af kungörelsen den 13 Juli, konungens öfrige radgifvare, om än icke hr Gripenstedt, skulle noga besinna sig innan de afstyrkte konungen att fatta ett dermed öfverensstämmande beslut. Då talarens afsigt var, i detta som i andra frågor, att bereda ett resultat, ville han väl, då två stånd. redan afslagit betänkandet, äfven för sin del yrka afslag ä betinkandet, icke derföre att han fann nägon våda vid brytandet af ett s. k. kungsord, hvilket han icke ansåg heligt, när fräga vore om förändring af en ekonomisk författning, föranledd af förändrade tvingande omständigheter, utan emedan äfven han föreställde sig att omständigheterna icke voro så tvingande att man borde afklippa deras rätt, som beräknat att bränna för underhallet af sina ladugardar, och hvilka talaren trodde utgöra den stora pluraliteten af dem som vid mantalsskrifningen anmält sig. Talaren begärde äterremiss till utskottet att behandla talarens motion. (Fortsättning följer.) — Presteståndet. Diskussionen öfver frågan om bränningsförbudet. — HM OR HH 4 OPEN SP OR od Slut fr. gårdagsbl. Doktor Sandberg beklagade äfven att frågan icke tagits i behandling uti onsdagens plenum, då utgången mähända hade kunnat bli en annan i bondeståndet. Att den hotande nöden ovilkorligen påkallar några ätgärder frin statsmaktens sida, tarfvar icke någon vidlyftig bevisning. Äfven om inga flera skulle anmäla sig ait bränna under April månad, så blefve ändock antalet af bränvinspannor, som komma i verksamhet, mycket stort. Frän 16 län äro hitintills bränningsanmälanden gjorda för en sammanlagd pan nerymd af 273,850 kannor; för de äterstående 8 länen kan man antaga en s mmanlagd pannerymd af allraminst 100,000 kannor. Då premien för hvarje tillverkad kanna blir så utomordentligt stor, är det naturligt att tillverkningen skall bedrifvas så rastlöst som möjligt, äfvensom de mest gifvande ämnen, den bästa och vigtigaste spanmäl begagnas, så att efter all anledning omkring 9 millioner kannor bränvin under denna tid komma att tillverkas, under det folket lider nöd och saknar brödföda, och äro verkligen de 9 millioner bränvinskannorna så nödvändiga, är Lehofvet af dem så stort, att de icke kunna undvaras, äfven om de skola kosta nöd och jemmer, blod och tärar? Det är bättre att på förhand taga några mått, än att vänta tills nöden kommer i sin sannskyldiga hemska gestalt och ädagalägger att nöden har ingen lag,. Prosten Almqvist önskade att motionen icke hade blifvit väckt; men då så nu en gäng skett, ville han bifalla betänkandet under antagande af de förutsättningar, på hvilka utskottet stödde sin äsigt, nemligen hungersnöd och krig: men då emellertid dessa grnnder vore eventwella, önskade talaren att i den föreslagna underd. skrifvelsen till K. M:t icke borde med bestämdhet begäras ett bränningsförbud, utan endast för så vidt 1egeringen finner fara vara för handen att de tvenne nämnda förutsättningarne skola gå i verket. Professor Agardh ville icke för sin del bidraga till att söka förmå konungen att bryta sitt till folket gifna ord. Ett bränningsförbud skulle ovilkorligen innebära ett löftesbrott med afseende på dem, som i förtroende till den kongl. förordningen den 13 Juli sistl. år, valt April i stället för December. Det anstår icke regeringen, ait då den erhållit förtroendet att ensam utöfva den ekonomiska lagstiftningen, sjelf söka beröfva denna lagstiftning fasthet och tillit. Talaren är icke bland dem, som betrakta bränvinsbrännaren nästan som fogelfri, utan han anser äfven denna industri, då staten tillåter densamma, böra ätnjuta sin lagliga rätt. Särskildt är det af stor vigt att i staten betraktar bränvinsbränningen med misstänksamma blickar och önskar att arbeta på dess in skränkning, låta densamma fullt ätnjuta sin lagliga rätt för att kunna mot olagligheterna uppträda ined full skärpa. Ett bränningsförbud skulle nu utan tvifvel medföra en mängd öfverträdelser mot författningen, åt hvilka bränvinsbrännaren då kunde gifva en viss anstrykning af rätt. Hofpredikanten Hasselroth instämde med domprosten Thomander och dr Sandberg. I hvarje ekonomisk författning ligger ett kungsord., som upphäf ves genom följande författningar. Var det rätt den 13 Juli att konungen då befalite en inskränkning i den då förut lofvade och beräknade tiden för brän vinsbränning, så är det äfven nu, i fall samma behof förefinnes och den förra åtgärden ej visat sig tillräcklig; lika litet som den redan utfördade förordningen innebär ett löftesbrott, skulle den nu ifrågaställda förordningen vara det, utan fastmera kunna betraktas säsom en fastställelse af konungens löfte att göra behörigt afseende på nöden i landet. Man har uppkastat tvifvelsmål derom huruvida någon nöd är för handen; ja bevis för nödens tillvaro kunna ej nu presteras, och funnes sådana, bade nöden redan inträdt då vore det försent att taga ätgärder till dess förekommande, då skulle den, såsom det måhända fö kommer att gå, utsn omsvep diktera lagar som kunna ! m drabba ett och annat intresse hårdare än dem nan med lugn beräkning på fi d vidtager. Vidityv le sannolikhetsberäkningar man uppstiller kunna åjlk SSA SidAr micctam pa mej. Y AR ör on