och förmenat att skörden sedermera blifvit fördelaktigare än utsigterna då gåfvo vid handen, hvaraf talaren dragit den slutsats att nägon ytterligare inskränkning ej behöfdes. Detta skulle saledes bevisa attregeringen redan uti sistlidhe Juli månad kunnat så tillförlitligt bedömma utsiterna för den blifvande skörden och i öfrigt hvad sm eger sammanhang med denna fräga, att något missag derutinnan sedermera icke kunde upptäckas. Men on utskottets beskrifning angående sädestillgängarne siväl inom som utom landet är sann, så bevisar detta ju uppenbarligen att om utsigterna den 13 Juli varit ännu sämte än de nu, äro, konungens rädgifvare visat en märklig brist på förutseende, då de icke tillstyrkt konungen att antingen helt och hället inställa bränvinsbränningen eller åtminstone icke tillåta den på mer än en mänad. — Hr Gripenstedt hade vidare dragit den slutföljd af de politiska förhållandena och de utländska flo:tornas vistande i vära farvaten, att det välskulle höja spanmälsprisen, men deremiot uppmana till sparsamhet; talaren ville endast ammärka att för det första det vore svärt att spara, då man litet eller in: enting hadej och trodde för öfrigt att tanken till vinst på bränvinsbränningen innan den tid då de utländ:ka flottorna kunde behöfva vär spanmål, vore sä frestande med nuvarande bränvinspris att bränvinsbrännaren troligen icke släpper köttstycket för skuggans.— Hr Gripenstedt hade vidare sagt att de höga bränvinsprisen hufvudsakligen bevisa att det funnes mindre tillgäng på varan, ätminstoneicke öfverflödig. Talaren kunde icke gilla denna slutsats. Bränvinspriserna reglerade-sig oftast genom börsspekulationer och förhållandena voro för närvarande i mänga hänseende sädana, att både: bränvinsbrännare och köpmännen tills vidare hölle siig tillbaka att sälja, hvilket naturligtvis på priset hade samma verkan som mindre tillgäng och efter ttalarens öfvertygelse vore den förnämsta orsaken till de stegrade priserna; dessa hade dessutom i sednare dagar deklinerat 4 till 5 sk., så att man i (fredags) på börsen köpt bränvin för 1 rdr 20 sk. pr kanna. För öfrigt ville talaren anmärka att då hr Gripenstedt ansett de höga bränvinspriserna ädagalägga endast mindre förräd af bränvin, så ville han :cke antaga eller lätsa om att le höga spanmälspriserna vittnade om ringa tillgång eller brist på spanmäl. — Beträffande slutligen hr statsrådets trygghet för hungersnöd i landet, så delade visserligen talaren den förhoppning att faran icke vore så stor, men trodde likväl att ställningen vore till den grad betänklig att: man borde söka minska födoämnenas förstöring i bränvinspannan sä mycket som möjligt, ätminstone då det kunde ske utan att rubba de ärliga och lofliga. beräkningar, som på grund af kongl. kungörelsen den 13 Juli blifvit af jordbrukaren och landtmannean gjorda, med hänsigt att bereda en högst behööflig fodertillgäng för den hungrande boskapen; hvarremot talaren ansäg bränvinsbrännaren ex professo, eller på spekulation, hvarken ega anspråk på eller fiförtjena nägon skonsamhet eller consideration. Det vwar en sädan medelväg som talarens motion i ämnet2t äsyftade; men äfven dena hade icke behagat . den konungens rädgifvare som här uppträdt. Uti dett försvar han uppställt för kungörelsen den 13 Juli haade han sökt gendrifva de mänga grundade anmärkniingar mot det af regeringen medgifna okloka utbytet af April mänad mot terminen från den 15 November till samma tid i December, med afsigten att derigenom bereda en förmän för jordbruket och att regeringen icke varit så venfaldig, att den icke insett att möjl:gen derigenom nägot mera bränvin skulle komma att tillverkas; men det principala vore ej att få nägra 100,000 kannor bränvin mer eller mindre. Talaren frågade då hvad var det principala om ej att minska bränvinstillverknivgen? Och om nu dessa. nägra 100,000, hvilka hr statsrådet anser som en bagatell, genom en serdeles lätt och för bränvinsbränmaren ex professo inbjudande eludering af förfaattningen, möjliggjord endast genom det medgifvna utbytet, skulle, säsom man med visshet kunde föörutse, derest ingen hämmande åtgärd vidtoges,:, förvandlas till milliomer, så måhända hr statsrärädet icke ville bestrida att sådant vore principalt. — 1 Hr statsrådet hade vidare förklarat som ett misstag alatt nägra stora och utomordentliga ansträngningar I blifvit-vidtagne för att öka bränvinsqvantiteten och haade som bevis härför uppställt åtskilliga siffror urr de tabeller, som konungens befallningshafvande iinsändt till regeringen. Man vet likväl att siffror bero ttill väsendtlig delpå sättet. huru de begagnas; och hvirilka slutföljder man deraf drager. Hr G. hade derahf dragit en mening; talaren anhöll att från sammaa siffror få hemta en annan. Han ansåg nemligern attjemförelsen icke skulle uppställas serskildt mellan 1 höstmänaderna 1852 och 1853, samt värbränningen i 1853 och den fö.modade bränningen i April 1854, v utan han ville jemföra det antal bränvinspannor och k kannerymden för dessa un der de två höstmänaderna a 1852 samt de t:llsammans två månader, vare sig på i hösten 1853 eller på vären 1854, under hvilka brännining nu varit tillåten ock hvartill redan anmälningarar skett. En sådan jemförelse som utan tvifvel vorere den rätta, visade ett hel annat resultat, ätminstone e inom de län, der cgentligen bränvinsbränning säsorom industri idkas. Talaren hade i detta hänseende u uppgjort en beräkning för sex län, nemligen Blekingeje, Christianstads, Malmöhus, Linköpings, Kalmare och SStockholms. Höäraf visade sig att t. ex. i Blekinge under höstterminen 1852 till bränvrinsbränning: varit a: älde ett antal pannor med eld 1968 med en kanneryud af 24,627, hvaremot under Möstterminen 1853 och April 1834 varit anmälde 1329 pannor med en pånnerymd af 35,1438; vidare med åniga 1852: 32 pannor med en rymd af 404 kannor samtt för de nu tillatna tvi månaderna 1853 och 1854: 43 pannor med en rymd af 783 kannor — Christiansstads län: hösttermin 1852 med eld 3,026 pannor mecd en rymd af 140,588; de nu tillätna två mänadernaa 4,011 patnor med en rymd af (6,309 kannor samt mered ånga 1852: 68 pannor med en rymd af 1,217 kaiannor samt höstoch vär mänaderna 1853 och 18544, 80 pannor med en kannerymd af 1,391 — Malmökjikus lån höstterminen 1852: 1,419 pannor sed eld meded en pannerymd af 36,825; med ånga 84, med en panwnmerymd af 1,750; höstterminen 1853 och April mänänad 1854: 1,832 pannor, med en pannerymd af 52352,712 samt 124 med ånga med 2,899 o s. v. kannorors, rymd. Talaren ville ej besvära med upprepande : af flera siffror, men ville blott upplysa att resultateet blefve nästan enahanda i alia län der bränvinsbrännning i större skala idkas. Endast i de 5 förstnämndde länen utgjorde antalet af anmälde pannor med eld 11852—9,876 pannor med er pannerymd af 225,125 k:r; ; hösten 1853 och April 1854 14,025 pannor med en ryymd af 327,420 kannor, säledes 1,149 flere pannorr under nuvarande termin, med en ökad pannerymd I af 102,295 kannor, samti med ånga 1852-238 panmnor, med en kannerymd af 4,374 d:o, hösten 1853 ooch April 1854—327 stycken, med d:o å 6,592, säledes s nu 89 flera pannor och eu ökad pannerymd-af 2,1100 kannor. — I Stockholms län, der tabellen icke angifverer nägon skillnad mellan pannor med eld och änga, uutgjorde antslet höstterminen 1852—845 pannor med ern kannerymd af 17,1418 samt för höstterminen 1853 octh April 1854 ett antal pannor af 1,330, med en kawnnerymd af 27,411 o. s v. Man fann häraf att bränneriernas både antal och pannerymd ökats högst betydligt. Men ics nog härmed. Tager man derjemte i beräknir : den större produkt som vunnits genom bränning: . : forceri tillsats af mäskvärmare och andra konster, som af bränvinsbrännare begagnas, torde man erhälla en till 50 kanske 100 procent mer än vanligt större produkt. En medlem af detta hus, som bär ett af de inom Sveriges adel mest lysande namn, har med en som det mig synes föga aristykratisk uppfattning för ståndet omtalat huruledes han är en af de största bränvinsbrännarne och med kvilka anspråk dessa industriherrar tänka gå tillväga, om de få hallas, för att begagna den goda konjunkturen, och den fördel, son det i kungörelsen den 13 Juli medgifna bytet bereder dem, och hvilket i fi omwd reducerar sig derhän, att sedan de på en egendonn redan brännt trå månader, de ämna flytta sin redskaap till en annan, för f ter nya anmälningar ho:os konungens befallningshaf vande. der fortsätta undeler an tred;ie månad fPalasar rr mm a PV ARR me