och förmenat att skörden sedermera blifvit fördelakti-
gare än utsigterna då gåfvo vid handen, hvaraf tala-
ren dragit den slutsats att nägon ytterligare inskränk-
ning ej behöfdes. Detta skulle saledes bevisa attre-
geringen redan uti sistlidhe Juli månad kunnat så
tillförlitligt bedömma utsiterna för den blifvande
skörden och i öfrigt hvad sm eger sammanhang med
denna fräga, att något missag derutinnan sedermera
icke kunde upptäckas. Men on utskottets beskrifning an-
gående sädestillgängarne siväl inom som utom lan-
det är sann, så bevisar detta ju uppenbarligen att
om utsigterna den 13 Juli varit ännu sämte än de
nu, äro, konungens rädgifvare visat en märklig brist
på förutseende, då de icke tillstyrkt konungen att
antingen helt och hället inställa bränvinsbränningen
eller åtminstone icke tillåta den på mer än en mä-
nad. — Hr Gripenstedt hade vidare dragit den slut-
följd af de politiska förhållandena och de utländska flo:-
tornas vistande i vära farvaten, att det välskulle höja
spanmälsprisen, men deremiot uppmana till sparsam-
het; talaren ville endast ammärka att för det första
det vore svärt att spara, då man litet eller in: enting
hadej och trodde för öfrigt att tanken till vinst på
bränvinsbränningen innan den tid då de utländ:ka
flottorna kunde behöfva vär spanmål, vore sä fre-
stande med nuvarande bränvinspris att bränvinsbrän-
naren troligen icke släpper köttstycket för skuggans.—
Hr Gripenstedt hade vidare sagt att de höga brän-
vinsprisen hufvudsakligen bevisa att det funnes min-
dre tillgäng på varan, ätminstone- icke öfverflödig.
Talaren kunde icke gilla denna slutsats. Bränvins-
priserna reglerade-sig oftast genom börsspekulatio-
ner och förhållandena voro för närvarande i mänga
hänseende sädana, att både: bränvinsbrännare och köp-
männen tills vidare hölle siig tillbaka att sälja, hvil-
ket naturligtvis på priset hade samma verkan som
mindre tillgäng och efter ttalarens öfvertygelse vore
den förnämsta orsaken till de stegrade priserna; dessa
hade dessutom i sednare dagar deklinerat 4 till
5 sk., så att man i (fredags) på börsen köpt brän-
vin för 1 rdr 20 sk. pr kanna. För öfrigt ville ta-
laren anmärka att då hr Gripenstedt ansett de höga
bränvinspriserna ädagalägga endast mindre förräd af
bränvin, så ville han :cke antaga eller lätsa om att
le höga spanmälspriserna vittnade om ringa tillgång
eller brist på spanmäl. — Beträffande slutligen hr
statsrådets trygghet för hungersnöd i landet, så delade
visserligen talaren den förhoppning att faran icke
vore så stor, men trodde likväl att ställningen vore
till den grad betänklig att: man borde söka minska
födoämnenas förstöring i bränvinspannan sä mycket
som möjligt, ätminstone då det kunde ske utan att
rubba de ärliga och lofliga. beräkningar, som på grund
af kongl. kungörelsen den 13 Juli blifvit af jord-
brukaren och landtmannean gjorda, med hänsigt
att bereda en högst behööflig fodertillgäng för den
hungrande boskapen; hvarremot talaren ansäg brän-
vinsbrännaren ex professo, eller på spekulation, hvar-
ken ega anspråk på eller fiförtjena nägon skonsamhet
eller consideration. Det vwar en sädan medelväg som
talarens motion i ämnet2t äsyftade; men äfven
dena hade icke behagat . den konungens rädgifvare
som här uppträdt. Uti dett försvar han uppställt för
kungörelsen den 13 Juli haade han sökt gendrifva de
mänga grundade anmärkniingar mot det af regerin-
gen medgifna okloka utbytet af April mänad mot ter-
minen från den 15 November till samma tid i De-
cember, med afsigten att derigenom bereda en för-
män för jordbruket och att regeringen icke varit så
venfaldig, att den icke insett att möjl:gen derigenom
nägot mera bränvin skulle komma att tillverkas; men
det principala vore ej att få nägra 100,000 kannor
bränvin mer eller mindre. Talaren frågade då hvad
var det principala om ej att minska bränvinstillverk-
nivgen? Och om nu dessa. nägra 100,000, hvilka hr
statsrådet anser som en bagatell, genom en serdeles
lätt och för bränvinsbränmaren ex professo inbju-
dande eludering af förfaattningen, möjliggjord en-
dast genom det medgifvna utbytet, skulle, säsom
man med visshet kunde föörutse, derest ingen häm-
mande åtgärd vidtoges,:, förvandlas till millio-
mer, så måhända hr statsrärädet icke ville bestrida att
sådant vore principalt. — 1 Hr statsrådet hade vidare
förklarat som ett misstag alatt nägra stora och utom-
ordentliga ansträngningar I blifvit-vidtagne för att öka
bränvinsqvantiteten och haade som bevis härför upp-
ställt åtskilliga siffror urr de tabeller, som konun-
gens befallningshafvande iinsändt till regeringen. Man
vet likväl att siffror bero ttill väsendtlig delpå sättet.
huru de begagnas; och hvirilka slutföljder man deraf
drager. Hr G. hade derahf dragit en mening; tala-
ren anhöll att från sammaa siffror få hemta en an-
nan. Han ansåg nemligern attjemförelsen icke skulle
uppställas serskildt mellan 1 höstmänaderna 1852 och
1853, samt värbränningen i 1853 och den fö.modade
bränningen i April 1854, v utan han ville jemföra det
antal bränvinspannor och k kannerymden för dessa un
der de två höstmänaderna a 1852 samt de t:llsammans
två månader, vare sig på i hösten 1853 eller på vären
1854, under hvilka brännining nu varit tillåten ock
hvartill redan anmälningarar skett. En sådan jemfö-
relse som utan tvifvel vorere den rätta, visade ett hel
annat resultat, ätminstone e inom de län, der cgentli-
gen bränvinsbränning säsorom industri idkas. Talaren
hade i detta hänseende u uppgjort en beräkning för
sex län, nemligen Blekingeje, Christianstads, Malmöhus,
Linköpings, Kalmare och SStockholms.
Höäraf visade sig att t. ex. i Blekinge under höst-
terminen 1852 till bränvrinsbränning: varit a: älde
ett antal pannor med eld 1968 med en kanneryud af
24,627, hvaremot under Möstterminen 1853 och April
1834 varit anmälde 1329 pannor med en pånnerymd
af 35,1438; vidare med åniga 1852: 32 pannor med en
rymd af 404 kannor samtt för de nu tillatna tvi må-
naderna 1853 och 1854: 43 pannor med en rymd af
783 kannor — Christiansstads län: hösttermin 1852
med eld 3,026 pannor mecd en rymd af 140,588; de
nu tillätna två mänadernaa 4,011 patnor med en rymd
af (6,309 kannor samt mered ånga 1852: 68 pannor
med en rymd af 1,217 kaiannor samt höst- och vär
mänaderna 1853 och 18544, 80 pannor med en kanne-
rymd af 1,391 — Malmökjikus lån höstterminen 1852:
1,419 pannor sed eld meded en pannerymd af 36,825;
med ånga 84, med en panwnmerymd af 1,750; höstter-
minen 1853 och April mänänad 1854: 1,832 pannor,
med en pannerymd af 52352,712 samt 124 med ånga
med 2,899 o s. v. kannorors, rymd. Talaren ville ej
besvära med upprepande : af flera siffror, men ville
blott upplysa att resultateet blefve nästan enahanda i
alia län der bränvinsbrännning i större skala idkas.
Endast i de 5 förstnämndde länen utgjorde antalet af
anmälde pannor med eld 11852—9,876 pannor med er
pannerymd af 225,125 k:r; ; hösten 1853 och April 1854
14,025 pannor med en ryymd af 327,420 kannor, sä-
ledes 1,149 flere pannorr under nuvarande termin,
med en ökad pannerymd I af 102,295 kannor, samti
med ånga 1852-238 panmnor, med en kannerymd af
4,374 d:o, hösten 1853 ooch April 1854—327 stycken,
med d:o å 6,592, säledes s nu 89 flera pannor och eu
ökad pannerymd-af 2,1100 kannor. — I Stockholms län,
der tabellen icke angifverer nägon skillnad mellan pan-
nor med eld och änga, uutgjorde antslet höstterminen
1852—845 pannor med ern kannerymd af 17,1418 samt
för höstterminen 1853 octh April 1854 ett antal pan-
nor af 1,330, med en kawnnerymd af 27,411 o. s v.
Man fann häraf att bränneriernas både antal och
pannerymd ökats högst betydligt. Men ics nog här-
med. Tager man derjemte i beräknir : den större
produkt som vunnits genom bränning: . : forceri
tillsats af mäskvärmare och andra konster, som af
bränvinsbrännare begagnas, torde man erhälla en till
50 kanske 100 procent mer än vanligt större produkt.
En medlem af detta hus, som bär ett af de inom
Sveriges adel mest lysande namn, har med en som
det mig synes föga aristykratisk uppfattning för stån-
det omtalat huruledes han är en af de största brän-
vinsbrännarne och med kvilka anspråk dessa industri-
herrar tänka gå tillväga, om de få hallas, för att be-
gagna den goda konjunkturen, och den fördel, son
det i kungörelsen den 13 Juli medgifna bytet bereder
dem, och hvilket i fi omwd reducerar sig derhän, att
sedan de på en egendonn redan brännt trå månader,
de ämna flytta sin redskaap till en annan, för f
ter nya anmälningar ho:os konungens befallningshaf
vande. der fortsätta undeler an tred;ie månad fPalasar
rr mm
a PV ARR me
