Dagens plena i Riksstånden.
Ridderskapet och Adeln.
Plenum d. 5 Febr. kl. 10 f. m.
Angående lagutskottets betänkande n:o 4, i an-
ledning af verkställd granskning af Rikets Stän-
ders justitieombudmans embetsberättelse, med mera,
förekom i dag på riddarhuset en diskussion som
upptog större delen af förmiddagen. I afseende på
dennra diskussion hinna vi nu blott omnämna att
den öppnades af hr Cederschiöld med ett anförande
som gick ut på att ådagalägga den nuvarande ju-
stitieombudsmannens skicklighet, nit och oförskräckt-
het vid utöfningen af hans maktpäliggande och
svåra kall. I samma syftning yttrade sig grefve
Eric Sparre (ordförande i lagutskottet), herrar
Adelborg, von Hartmansdorff cch Reutersköld, hem-
ställande dessa talare att betänkandet mätte läggas
till handlingarne. Hr Carleson och friherre Creutz
uppträdde deremot med anmärkningar emot det sätt
hvarpå ombudsmannen i vissa delar fullgjort sitt em-
bete. Betänkandet lades utan votering till handlin-
arne.
Härefter företogs särskilta utskottets betänkande N:o
3, om inställande af bränvinsbränningen nästk. April
månad. Den härom började diskussion, under hvil-
ken blott en talare yttrade sig för bifall, fortsättes
på e. m., och vi skola derför redogöra om måndag.
Presteståndet.
Plenum den 4 Februari.
Förmiddagens plenum upptogs af diskussion öfver
särskilda utskottets betänkande med förslag att ingå
till K. M. med en underdånig anhällan om inhibe-
rande af bränvinsbränningen för instundande April
månad.
Det långt öfvervägande antalet af uppträdande ta-
lare yttrade sig för utskettets förslag, och till och
med de som uppträdde emot detsamma, erkände väl-
meningen af d:r Sandbergs motion samt den fullstän
diga och opartiska utredning utskottet sökt gifva ät
ämnet. -
Emot förslaget yttrade sig hufvudsakligast vice tal-
mannen biskop Heurlin, professor Agardh, d:r Gume-
livs och prosten Gellerstedt, hvilka alla, för att mo i-
vera sin åsigt, isynnerhet åberopade helgden af ett
gifvet kungsord, i förlitande hvarpä många vidta-
git ekonomiska arrangementer, som genom ett förbud
skulle leda till deras skada och men ; nödvändigheten
af stadga i den ekonomiska lagstiftningen, foderbri-
sten som kunde göra dranktillgång önsklig, förmo-
danden att utsigterna ännu icke kunde vara så ho-
tande, hvarken i fråga om hungersnöd eller krig,
0. 8. V.
Å andra sidan försvarades förslaget af motionären
dr Sandberg, som meddelade upplysningar rörande de
anmälanden för bränvinsbränning under April, som
redan blifvit gjorda och deraf drog slutsatser om den
enorma qvantitet spanmäl, som skulle komma att i
bränvin förvandlas, till förfång och olycka för de tal-
rika arbetande klasserna, som då de icke ega nägra
egna mälsmän inom representationen, borde kunna
påräkna att presteståndet i någon mån förde deras
talan; domprosten Thomander, som i ett snillrikt före-
drag belyste betydelsen af det nu så mycket brukade
och missbrukade uttrycket kungsord och visade, att
hvarje ny ekonomisk författning i den meningen ta-
get kan sägas bryta kungsord samt gjorde uppmärk-
sam derpå, att om man skulle vänta tills bristen,
hungersnöden, krigseländet, vore riktigt konstaterade
och kännbara, d. v. s. måhända till Maj eller Juni
mänader, så syntes det honom som skulle ett först då
fattadt beslut om inhiberandet af bränvinsbränningen
under April komma något post festum; prof. Carlsson,
som meddelade flera detaljerade upplysni i of-
seende på de förmodade spanmälstillgär nom
som utom riket, hvilka tillika med de höga priserna
ovilkorligen häntydde på befarad brist, och som tillika
visade att den nu föreslagna ätgärden vore längt tt
föredraga för ett spanmälsexportförbud, som i grund
skulle förstöra spanmälshandeln för längliga tider, di
deremot bränvinsindustrien redan befunne sig i en undan-
tagsställning -hvadan nägra allmännare vådor af ctt
hämmande ingripande i densamma icke kunde befa-
fras; hofpredikanten Iasselroth, som i ett längre och
lifligt föredrag upptog ätskilliga af de inkast som
blifvit gjorda och bland annat visade, att det skäl
man hemtade frän foderbristen ingenting betyder, då
landtmannen, om han eger spanmäl att bränna upp,
äfven mäste ega spanmål att gifva sina kreatur. För
öfrigt uppträdde i samma syftning med längre eller