Lars Larsson, som reserverat sig emot utskottets
framställning, sökte redogöra för sina motiver. Han
ville afslag på utskottets betänkande för ait få upp-
lifva frågan om hr Dalmans motion, som talaren an-
säg. mest af behofvet päkallad.
Matts Persson ville förbehälla sig att ej anses egen-
nyttig för det han satte sig emot bränningsförbud.
Han ville afslag på utskottets framställning af det
skäl, att han ansäg det vara orätt att låta lagstifnin-
gen svänga fram och tillbaka; folket borde ha nägon
säkerhet att dess lagar blefve beständande i bestämd
tid. Man hade prisat utskottets skäl; men Matts
Persson trodde att det var en stor osanning
att understödslän blifvit begärdt för Stockholms län,
och en osanning kunde icke vara nägot godt skäl.
Har landshöfdingeembetet gjort nägon framställning
om understöd åt länet, hvilket Matts Persson dock
icke hört omtalas, så har denna framställning icke
varit af behofvet påkallad; ty skörden inom länet ut
föll rätt fördelaktigt, utom i fråga om hö, men deraf
bränner man väl icke. Matts Persson ville afslag.
ifans Persson från Gefleborgs län päminde, att de
petitioner, som frän alla landsändar ingått om in-
skränkning och fördyring af bränvinet, ingalunda äro
så obetydliga att icke något afseende behöfver fästas
vid dem. Tvärtom äro de att anse säsom en gemen-
sam önskan hos svenska folket, som nu fäster sin
uppmärksamhet vid bondeständets ätgärd i frågan.
Vid emottagandet af representantkallet hade talaren
fått bestämdt uppdrag att verka emot bränvinsfloden,
och det tyektes talaren ej vara nägot svärt val emel-
lan möjligheten att skaffa föda ät menniskor eller
föda ät kreatur. Dessutom behöfves icke drank till
utfordring. I den trakt, derifrån talaren är, hafva
brännerierna blifvit nedlagda; och sedan den tiden
hafva ladugärdarnes kreatursracer synbarligen förbät-
trats. Talaren ville bifalla betänkandet.
Sandberg yttrade sig hafva kommittenternas upp-
drag att yrka inskränkning i bränningsrättigheten,
och gjorde det så mycket heldre som man af de höga
priserna kunde finna att spanmålstillgängarne äro
ganska små. Han önskar att betänkandet i allo blr
bifallet
Äfven Per Olsson och Wassmuth, talade för brän-
ningsförbud, den sednare äfven dertill uppmanad af
kommittenter.
Johan Petter Danielsson anser det vara en orättvisa
att beröfva dem rätten att bränna, hvilka förut deri-
från afhällit sig. Är bränvinsbränningen ett ondt,
så är det en inkonseqvens att nu förbjuda dem som
vilja bränna en månad att göra detta, dä man förut
tillätit de andra att bränna två mänader. Det vore
som att säga: den som gjort mera ondt han skall
lefva, och den som gjort mindre ondt han skall dö.
Talaren ville afslå betänkandet.
Petter Mårtensson, som då motionen första gängen
passerade ständet, förenade sig om densamma, var
nu af samma åsigt. Talaren skildrade med mörka
färger det bedröfliga tillståndet med skörden i hans
hemort, Jönköpings län, — omtalade huru stora fält
sett ut, som om de ej varit besädda, — erinrade, att
han redan förut i ständet andragit hurusom han af
ett betydande antal bland sin hembyggds invånare
blifvit uppmanad att göra allt som kunde göras för
att motverka bränvinet, och gillade Lekbergs pämin-
nelse att kreaturen kunna slagtas om man ej har
föda ät dem, men att slagta menniskerna det lär ej
gå an. Frän Skäne hade talaren haft säkra under-
rättelser att man redan under hösten brännt raera än
man under vanliga förhällanden skulle gjort under
hela bränningsperioden, ifall ingen inskränkning der-
uti blifvit gjord.
David Andersson från Halland vill icke ofta ändra
lagarne; men nöden stär öfrer lagarne, — den har
ingen lag Talaren önskar helst framgång åt herr
Dalmans förslag, men om den ej kan vinnas så vill
han antaga utskottets mening. I Halland har man
potates till öfverflöd, och dess pris är så lägt, att
det skulle vara en betydlig förtjenst på att bränna
deraf. — Lars Rasmusson och Erik Eriksson instämde.
Ola Månsson replikerade Matts Pehrsson och Nyqvist
talade till försvar för sin reservation. Jöns Andersson
yrkade afslag.
Sahlström medgaf att bränningsförbud hade sin gan-
ska ömtåliga sida; men då man sammanställer de
enskilda förlusterna vid tillverkningen och handeln
med bränvin med de faror, som kunna uppstå för lan-
dets invänare genom de nödige födoämnenas afverk-
ning i bränvinspannan, så trodde talaren det vara en
pligt att rösta bifall till bränningsförbudet, för att
sämedelst bevara de små tillgängar af säd, hvilka före-
finnas.
Petter Jönsson tyekte att om det vore sannt att
landshöfd:ngeembetet i Stockholm skulle ha begått ett
streck, så hade Petter Märtensson skildrat förhällan
det i ett län, som kunde behöfva få räkna sig det
strecket tillgodo.
Måns Månsson tillkännagaf att han ämnade rösta
för bifall.
Sedan frägan genom votering blifvit afgjord till
återremiss, såsom i förrgår nämndes, anmälde Berg.
ström, Ola Mänsson, Hans Persson, Nils Nilsson från
Wermland, Johan Johansson från Örebro län, Sand-
berg och ätskilliga andra som önskat bifall, reserva-
tion emot beslutet.
—ÄL 222