MVMAD AA AA om Aa AA Konungens befallningsmafvande i vissa län hafva dock begärt understödslån för dem af missvexten lidande, och det måste dock bevisa att spanmälstillgängen är ringa, hvilket ock bevisas af de uppjagade priserna, och likväl hafva representanter från dessa län ifrat för rätten aft använda spanmäåälen till drank i stället för till bröd. En föregående talare (Lekberg) hade utvecklat medlet att undvika drankbristen: man kan slagta en del kreatur; men att hjelpa sig ur brödbrist det går icke så lätt, ty det gär ej an att slagta menniskorna. De som yttra sig emot bränningsförbud säga sig tala för drankens skull; men Petter Jönsson trodde att de flesta ville -bränna nu medan det är låg skatt, emedan de förutse att till ett kommande år bränvinsskatten skall bli förhöjd. Talaren yrkade bifall till utskottets betänkande och hoppades att Egl. Maj:t skall bygga på fastare grund än på drank. Hultman och Johan Johansson från Örebro län instämde. Derefier tog Johannes Nilsson från Skåne till ordet: För den, som med åsidosättande af alla egennyttiga beräkningar, endast vill befrämja fäderneslandets väl, är det högst glädjande att finna, det särskilta utskottet i sitt betänkande N:e 3 tillstyrkt att Rikets Ständer mätte imgå med anhällan, att Kongl. Maj:st täcktes i näder förbjuda all bränvinsbränning under vintern, och säåleddes låta inställa densamma äfven under nästkommannde April mänad. Det är i denna för landet så viggtiga fråga, som jag tror att de enskilta intressena 1minst böra göra sig gällande. Och det är derföre jag med så mycken större förundran förmärkt, att man vill söka omkullkasta de bevis hvarmed utskottet på ett så tydligt sätt visat nödvändigheten utaf en ytterligare, af behofvet påkallad inskränkning i bränvinsbränningen. En reservant har menat att majoritetens skäl äro mera hemtade från en uppskrämdl föreställning om hvad som kan komma att inträffa, än frän de förhällanden hvilka Aro för handen. Jag vill, i anledning af detta yttrande, fråga? äro ej de betydligt stegrade sädesprisen och den högst klena ärsvexteh både i Sverige och i främmande land tillräckliga att gifva en varning emot det riksförderfliga bruket att störta jordens ringa afkastning i bränvinspannorna? Kan det förnekas att vi hafva både hungersnöd och krig att befara, och kan det undler sådana förhållanden vara tillständigt att ytterligarce öka landets förlägenhet, för att rikta den enskilte. Jag tror det icke vara rätt, att tro sig kunna tillstyrka att bränvinsproducenterne, under ännu en mänad, böra hafva rättighet att förstöra den lilla äterstoden af säd, som möjligtvis skulle kunna rädda landet frän den hotande hungersnöden. De, som ifra för bränvinsbränningen under April möänad, synas mig sätta mera värde på, att den förderfliga drycken: finnes i öfverflöd, än att det nödvändiga brödet är att tilllgå. Att hela landet bör tillskyndas oersättliga lidaneden endast derför att nägra få bränvinsspekulanter ejj skola tillskyndas förlust på sina riksförderfliga spekkulationer, synes mig nästan för mycket hänande mott det allmänna bästa, och bör minst af allt kommma ii fråga, såsom inverkande på representationens äsigter.. Man har talat om kung-ord och förmenat att bränvinsbränningen bör fortgå derför att Kongl. Maj:t under förliden sommar, då man ej ännu kände huiru ärsväxten skulle utfalla, tillåtit bränningen att frtgå under näst instundande April mänad, och man har ocksä säsom skäl framdragit att mängen på histen ej brännt längre än under en månad, i den förhoppning att få fortsätta på vären. Dessa invändningar kunna ingalunda kull kasta bevisen mot den fortsatta bränvinsbrähningen. Kongl. Maj:t inser nog sjelf bäst hvad landets väl kräfver, men jag anser ck, att representationen bör inför tronen frambära ladets verkliga önskan, sädan den finnes hos massan nationen och ej sädan den framstår, då den visas af nägra få individer. Jag skulle kunna anföra flira skäl, som tala för en in skränkning af bränvinsbränningen, men jag tror att alla de som, med kännedom om landets ställning, vilja verka för dess sanna väl, äro af samma tanka med mig i denna fråga., och slutar derför med att rösta för ett fullkomligt bifall till hvad särskilta utskottet i nu föredragna: betänkande tillstyrkt. Ola Månsson förklaradee sig instämma med bäda de föregående talarne; men ville tillägga nägra ord för egen räkning. Vi beklaga alla att fängelserna äro fulla af brottslingar och man yrkar strängare straff för att bota detta onda, som man likväl icke vill angripa i roten. Förr än man inskränker tillgången på bränvin skall man icke kunna hoppas brottens förminskning, och hunger lär icke vara det som mot-: verkar brotten. Ryssland har förbjudit utförseln af å spanmäl, England behöfver köpa sädan och Frankrike har icke nog för eget behof. Äfven i Tyskland äro sädespriserna oerhörda och vi sjelfva hafva icke mycket att räkna på. Skulle det ieke då vara att befordra brotten att tvingga folket att i stället för äta bröd supa bränvin. Maan har sagt att bränningsförbud skulle gynna handelslsintresset; men gynnar man icke handelsintresset lika x mycket om man nu på våren bränner upp den sisäd man eger för att sedan köpa af köpmannen. Vicidare hade man talat om börsintressets fördel af bränmningsförbudet; detta intresse representeras likväl af två kategorier, säljare ock köpare, och hur man bär stig ät mäste alltid endera af dessa hafva fördelen påi sin sida. Också bar man yet att ett bränningsföirbud skulle vara till det stora ngbränneriintressets förmän; men skulle de ej gynnas mycket mera genom rättigheten att, sedan de redan brännt på hösten, äfven få bränna på våren. Man talar om husbehofsbrännerier och husbehofsbränning; men hvad vill det säga: jo fabriker och en tillverkning af flere tusental kannor. Kan det kallas att bränna till husbehof? -— Konungen måste af tvä onda ting välja det minsta. Kanske kommer snart den fattigas armar att behöfvas till fosterlandets försvar, och huru dugliga skall deras armar dä vara, em man ej har mat åkt deras munnar? At brist mäste uppstå bör vara ttydligt, då man med kännedomen om de ringa spaanmålstillgångarne päminner sig hvilket ofantligt antaal brännerier finnas endast i Christianstads län. Det hade i ståndet blifvit yttradt, att man icke borde gä inn på förbudet emedan ståndet behöfver dranken; mmen är icke det att tala för egen fördel? Talaren haade frän alla socknar i sitt kommittentskap och från fiskelägena, der stor fattigdom räder och mycket bränvinssuperi utöfvas, emottagit formliga allvarliga föreställningar att af all sin förmåga arbeta för inskränkning i tillgången på bränvin, emedan de fattiga menniskorna eljest icke hafva något hopp om räddning ur sitt elände. För att undvika verklig hungersnöd finnes intet annat medel än att tillsluta bränvinspannorna under April månad. Det skulle nedsätta ständeet alltför mycket i allmänna meningen om det för eget intresse skulle vägra att lyssna till fosterlandets kreaf. Man säger attett bränningsförbud skulle vara en orättvisa emot dem som ej brände under hösten;; men de som det ej gjorde handlade klokast, ty de: få nu så bra betaldt för sina sädesprodukter. Oldia -:Mänsson ville bifall till utskottets förslag och medl honom instämde Sahlen. Förre talmannen Nils Persson vill förbud för bränningen under April månad, emedan tillgängarne för brödfödan äro så små, hvilket bevisas af de höga. sädespriserna, hvilka i utlandet äro ännu högre än här; och emedan armten och kanske beväringen ocksä snart nog möjligen kan behöfva sättas på krigsfot, hvilket kommer att medföra så betsdliga kost nader att folket icke ki ha råd att betala ännu högre priser för spanmål. Lars Mattsson från Upland, Anders Olsson frir Jemtland och Nils Nilsson från Jemtland med flere nstämde. Petter Classon ville, ehwu det var så mycket taladt i frägan, uttrycka sin tarke, emedan kommittenterna kanske snart nog fordra redo för representanternas åtgörande i denna sak. Han tyckte att båda parterna hade goda skäl fir sig. Ehuru han skulle vilja sluta sig till dem, ssm Önska fortsätta bränningen, erinrar han sig dock det ömmande i de fattigas ställning och påminner att den största rätt någon gång kan bli den största orätt. Gud läter icke nuförtiden manna regna ned frän himmelen och derföre måste menniskorna sjelfva se till, att de bafva sina nödiga förråder uppfyllda. Petter Classon ville säledes bifalla utskottets fframställning. Us NA 4 AV FR MM MM (0 hh MH DM FM Me AR a KA AA IM mä I LA ot