MVMAD AA AA om Aa AA
Konungens befallningsmafvande i vissa län hafva dock
begärt understödslån för dem af missvexten lidande,
och det måste dock bevisa att spanmälstillgängen är
ringa, hvilket ock bevisas af de uppjagade priserna,
och likväl hafva representanter från dessa län ifrat
för rätten aft använda spanmäåälen till drank i stället
för till bröd. En föregående talare (Lekberg) hade
utvecklat medlet att undvika drankbristen: man kan
slagta en del kreatur; men att hjelpa sig ur brödbrist
det går icke så lätt, ty det gär ej an att slagta men-
niskorna. De som yttra sig emot bränningsförbud
säga sig tala för drankens skull; men Petter Jönsson
trodde att de flesta ville -bränna nu medan det är
låg skatt, emedan de förutse att till ett kommande
år bränvinsskatten skall bli förhöjd. Talaren yrkade
bifall till utskottets betänkande och hoppades att Egl.
Maj:t skall bygga på fastare grund än på drank.
Hultman och Johan Johansson från Örebro län in-
stämde.
Derefier tog Johannes Nilsson från Skåne till ordet:
För den, som med åsidosättande af alla egen-
nyttiga beräkningar, endast vill befrämja fädernes-
landets väl, är det högst glädjande att finna, det sär-
skilta utskottet i sitt betänkande N:e 3 tillstyrkt att
Rikets Ständer mätte imgå med anhällan, att Kongl.
Maj:st täcktes i näder förbjuda all bränvinsbränning
under vintern, och säåleddes låta inställa densamma äf-
ven under nästkommannde April mänad. Det är i
denna för landet så viggtiga fråga, som jag tror att
de enskilta intressena 1minst böra göra sig gällande.
Och det är derföre jag med så mycken större för-
undran förmärkt, att man vill söka omkullkasta de
bevis hvarmed utskottet på ett så tydligt sätt visat
nödvändigheten utaf en ytterligare, af behofvet på-
kallad inskränkning i bränvinsbränningen. En reser-
vant har menat att majoritetens skäl äro mera hem-
tade från en uppskrämdl föreställning om hvad som
kan komma att inträffa, än frän de förhällanden hvilka
Aro för handen. Jag vill, i anledning af detta ytt-
rande, fråga? äro ej de betydligt stegrade sädespri-
sen och den högst klena ärsvexteh både i Sverige
och i främmande land tillräckliga att gifva en var-
ning emot det riksförderfliga bruket att störta jor-
dens ringa afkastning i bränvinspannorna? Kan det
förnekas att vi hafva både hungersnöd och krig att
befara, och kan det undler sådana förhållanden vara
tillständigt att ytterligarce öka landets förlägenhet, för
att rikta den enskilte. Jag tror det icke vara rätt,
att tro sig kunna tillstyrka att bränvinsproducenterne,
under ännu en mänad, böra hafva rättighet att för-
störa den lilla äterstoden af säd, som möjligtvis skulle
kunna rädda landet frän den hotande hungersnöden.
De, som ifra för bränvinsbränningen under April möä-
nad, synas mig sätta mera värde på, att den för-
derfliga drycken: finnes i öfverflöd, än att det nöd-
vändiga brödet är att tilllgå. Att hela landet bör till-
skyndas oersättliga lidaneden endast derför att nägra
få bränvinsspekulanter ejj skola tillskyndas förlust på
sina riksförderfliga spekkulationer, synes mig nästan
för mycket hänande mott det allmänna bästa, och bör
minst af allt kommma ii fråga, såsom inverkande på
representationens äsigter.. Man har talat om kung--
ord och förmenat att bränvinsbränningen bör fortgå
derför att Kongl. Maj:t under förliden sommar, då
man ej ännu kände huiru ärsväxten skulle utfalla,
tillåtit bränningen att frtgå under näst instundande
April mänad, och man har ocksä säsom skäl fram-
dragit att mängen på histen ej brännt längre än un-
der en månad, i den förhoppning att få fortsätta på
vären. Dessa invändningar kunna ingalunda kull
kasta bevisen mot den fortsatta bränvinsbrähningen.
Kongl. Maj:t inser nog sjelf bäst hvad landets väl
kräfver, men jag anser ck, att representationen bör
inför tronen frambära ladets verkliga önskan, sädan
den finnes hos massan nationen och ej sädan den
framstår, då den visas af nägra få individer. Jag
skulle kunna anföra flira skäl, som tala för en in
skränkning af bränvinsbränningen, men jag tror
att alla de som, med kännedom om landets ställning,
vilja verka för dess sanna väl, äro af samma tanka
med mig i denna fråga., och slutar derför med att
rösta för ett fullkomligt bifall till hvad särskilta
utskottet i nu föredragna: betänkande tillstyrkt.
Ola Månsson förklaradee sig instämma med bäda de
föregående talarne; men ville tillägga nägra ord för
egen räkning. Vi beklaga alla att fängelserna äro
fulla af brottslingar och man yrkar strängare straff
för att bota detta onda, som man likväl icke vill
angripa i roten. Förr än man inskränker tillgången
på bränvin skall man icke kunna hoppas brottens för-
minskning, och hunger lär icke vara det som mot-:
verkar brotten. Ryssland har förbjudit utförseln af å
spanmäl, England behöfver köpa sädan och Frank-
rike har icke nog för eget behof. Äfven i Tyskland
äro sädespriserna oerhörda och vi sjelfva hafva icke
mycket att räkna på. Skulle det ieke då vara att
befordra brotten att tvingga folket att i stället för äta
bröd supa bränvin. Maan har sagt att bränningsför-
bud skulle gynna handelslsintresset; men gynnar man
icke handelsintresset lika x mycket om man nu på vå-
ren bränner upp den sisäd man eger för att sedan
köpa af köpmannen. Vicidare hade man talat om börs-
intressets fördel af bränmningsförbudet; detta intresse
representeras likväl af två kategorier, säljare ock kö-
pare, och hur man bär stig ät mäste alltid endera af
dessa hafva fördelen påi sin sida. Också bar man
yet att ett bränningsföirbud skulle vara till det stora
ngbränneriintressets förmän; men skulle de ej gyn-
nas mycket mera genom rättigheten att, sedan de
redan brännt på hösten, äfven få bränna på våren.
Man talar om husbehofsbrännerier och husbehofsbrän-
ning; men hvad vill det säga: jo fabriker och en
tillverkning af flere tusental kannor. Kan det kallas
att bränna till husbehof? -— Konungen måste af tvä
onda ting välja det minsta. Kanske kommer snart
den fattigas armar att behöfvas till fosterlandets för-
svar, och huru dugliga skall deras armar dä vara,
em man ej har mat åkt deras munnar? At brist
mäste uppstå bör vara ttydligt, då man med känne-
domen om de ringa spaanmålstillgångarne päminner
sig hvilket ofantligt antaal brännerier finnas endast i
Christianstads län. Det hade i ståndet blifvit yttradt,
att man icke borde gä inn på förbudet emedan stån-
det behöfver dranken; mmen är icke det att tala för
egen fördel? Talaren haade frän alla socknar i sitt
kommittentskap och från fiskelägena, der stor fattig-
dom räder och mycket bränvinssuperi utöfvas, emot-
tagit formliga allvarliga föreställningar att af all sin
förmåga arbeta för inskränkning i tillgången på brän-
vin, emedan de fattiga menniskorna eljest icke hafva
något hopp om räddning ur sitt elände. För att
undvika verklig hungersnöd finnes intet annat medel
än att tillsluta bränvinspannorna under April månad.
Det skulle nedsätta ständeet alltför mycket i allmänna
meningen om det för eget intresse skulle vägra att
lyssna till fosterlandets kreaf. Man säger attett brän-
ningsförbud skulle vara en orättvisa emot dem som
ej brände under hösten;; men de som det ej gjorde
handlade klokast, ty de: få nu så bra betaldt för
sina sädesprodukter. Oldia -:Mänsson ville bifall till
utskottets förslag och medl honom instämde Sahlen.
Förre talmannen Nils Persson vill förbud för brän-
ningen under April månad, emedan tillgängarne för
brödfödan äro så små, hvilket bevisas af de höga.
sädespriserna, hvilka i utlandet äro ännu högre än
här; och emedan armten och kanske beväringen
ocksä snart nog möjligen kan behöfva sättas på krigs-
fot, hvilket kommer att medföra så betsdliga kost
nader att folket icke ki ha råd att betala ännu
högre priser för spanmål. Lars Mattsson från Up-
land, Anders Olsson frir Jemtland och Nils Nilsson
från Jemtland med flere nstämde.
Petter Classon ville, ehwu det var så mycket taladt
i frägan, uttrycka sin tarke, emedan kommittenterna
kanske snart nog fordra redo för representanternas
åtgörande i denna sak. Han tyckte att båda par-
terna hade goda skäl fir sig. Ehuru han skulle
vilja sluta sig till dem, ssm Önska fortsätta brännin-
gen, erinrar han sig dock det ömmande i de fattigas
ställning och påminner att den största rätt någon
gång kan bli den största orätt. Gud läter icke nu-
förtiden manna regna ned frän himmelen och der-
före måste menniskorna sjelfva se till, att de bafva
sina nödiga förråder uppfyllda. Petter Classon ville
säledes bifalla utskottets fframställning.
Us NA 4 AV FR
- MM MM (0 hh MH DM FM Me AR a KA AA
IM mä I -
LA ot